Styrning och ansvarsfördelning

I enkäten ställde vi frågan om driftsform för komvux och särvux. I tabell 3.2 redovisas kommunernas svar när det gäller driftsform för sfi, komvux på grundläggande och gymnasial nivå samt särvux.

Tabell 3.2 Driftsformer för komvux sfi, övr. komvux och särvux

Andel svar/driftsform

Driftsform Komvux Sfi (%) Övr. komvux (%) Särvux (%)

Egen regi 66 20 73

Både egen regi och entreprenad 18 67 3

Formell samverkan enl. 23 kap. 6 § 8 16 18

Endast entreprenad 7 6 6

SOU 2020:66 Bakgrund

Vuxenutbildning på entreprenad

I kommuner som erbjuder vuxenutbildning på entreprenad är upp- handling enligt lagen (2016:45 om offentlig upphandling, LOU) van- ligast. 53 procent uppger att man tillämpar LOU vid entreprenad. 10 procent tillämpar auktorisation när man sluter avtal med utbild- ningsanordnare, 3 procent uppger att de använder sig av lagen om valfrihet, LOV och 4 procent tillämpar tjänstekoncession vid entre- prenadavtal.

Antalet utbildningsanordnare som kommunerna sluter avtal med varierar stort mellan kommuner. När det gäller antalet anordnare av sfi på entreprenad är fördelningen mellan svarande kommuner denna: • 61 procent av kommunerna har 1 utbildningsanordnare av sfi • 20 procent har 2–4 anordnare

• 16 procent har 5–10 anordnare

• 12 procent har mer än 10 anordnare av sfi i sin kommun.

Som nämnts ovan tillämpar kommuner olika sätt att sluta avtal med utbildningsanordnare. Hur kommunen som huvudman kan över- lämna ansvar till utbildningsanordnare är reglerat i 23 kap. 6 § skol- lagen. Enkätsvaren visar att 73 procent av kommunerna med vuxen- utbildning på entreprenad ställer kravet att utbildningsanordnaren har betygsrätt beviljad av Skolinspektionen.

När det gäller rektorsfunktionen menar 39 procent av de svarande kommunerna att de överlämnat hela rektorsfunktionen till externa utbildningsanordnare medan 37 procent svarar att de överlämnat rektorsuppgifter till externa utbildningsanordnare enligt 23 kap. 6 § skollagen. Utredningen finner att det råder en viss osäkerhet kring hur de svarande har tolkat de båda frågorna om rektorsfunktionen. Menar man hela rektorsfunktionen utifrån det som är reglerat i skol- lagen enligt ovan eller menar man att hela rektorsansvaret omfattas?

På båda frågorna som nämns ovan har 61 procent svarat att man inte överlämnar rektorsfunktionen/rektorsuppgifter till externa an- ordnare. Dessa svar bidrar ytterligare till osäkerheten vad gäller tolk- ning av svaren.

Kommunens huvudmannaansvar

I enkäten ställdes frågan om vem som är huvudman för vuxenutbild- ningen i kommunen i skollagens mening. I 85 svar uppger man att ”kommunen” är ansvarig. I 83 svar anges politisk nämnd. I 31 av dessa kommuner är utbildningsnämnden ansvarig i 20 är kommunstyrelsen ansvarig och i 15 kommuner ligger ansvaret under en arbetsmarknads- nämnd. I 6 kommuner ansvarar nämnder som rymmer flera politik- områden.

Resterande svar på frågan vittnar om stor okunskap om huvud- mannaskapet för vuxenutbildningen. Trots att enkäten ställdes till skolchef för kommunens vuxenutbildning angavs svar som att för- valtningar var huvudmän. Lärcenter, kommunal skolenhet eller rek- tor förekom också. Vid ett fall angavs namnet på en tjänsteman.

Osäkerhet om huvudmannaskapet visade sig även när kommunerna skulle besvara enkäten. Enkäten var ställd till samtliga kommuner och utgick från att de var huvudmän för vuxenutbildningen. Kommunal- förbund och kommuner som lämnat över huvudmannaskapet for- mellt till annan kommun gav tydliga svar, men kommuner som sam- verkade och till exempel hade gemensam administration förlagd till en av de samverkande kommunerna kunde inte besvara ett antal frågor trots att de var huvudmän utan hänvisade till den administra- tiva enheten i annan kommun. Detsamma gällde några kommuner som lämnat över rektorsfunktionen helt till externa anordnare. Huvudmannens ansvar ”att aktivt verka för och motivera till studier” Kommunen som huvudman har ansvaret att aktivt verka för och motivera till studier i sfi och på grundläggande nivå för de individer som saknar de kunskaper som dessa utbildningar ger. Enkäten ställde frågan om hur huvudmannen lever upp till detta krav enligt skollagen. Samverkan med Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsenhet, social- tjänst/integrationsenhet verkar enligt enkätsvaren vara det mest fre- kventa sättet att leva upp till skollagens krav.

Ett flertal kommuner hänvisar till information via reklamsats- ningar och sociala medier. Olika typer av forum för information be- skrivs också.

Några kommuner har utarbetat egna modeller som innebär ett mer omfattande arbetssätt med samverkan inom kommunen mellan

SOU 2020:66 Bakgrund

flera enheter. I något fall samverkar man till exempel med KAA, kom- munalt aktivitetsansvar, gällande ungdomar under 20 år som inte på- börjat eller fullföljt ett nationellt gymnasieprogram. (Se vidare kapi- tel 6 om KSA). I svaren uppger man även att samverkan sker mellan flera kommuner och där man gemensamt avsatt särskilda resurser för uppsökande, informerande och motiverande insatser.

Huvudmannens utbud av yrkesutbildningar i kombination med sfi inom regionalt yrkesvux

I enkätens mätvecka 4 erbjöd de svarande kommunerna yrkesutbild- ningar i kombination med sfi i följande omfattning:

Nästan hälften, 45 procent, av de svarande kommunerna erbjöd 1–3 yrkesutbildningar i kombination med sfi medan 27 procent av kommunerna hade fler än 5 sådana utbildningar i sitt utbud. 14 pro- cent av kommunerna hade 4–5 sådana utbildningar och 14 procent erbjöd inga yrkesutbildningar alls i kombination med sfi.

Svaren per kommungrupp fördelar sig enligt tabell 3.3.

Tabell 3.3 Utbud av yrkesutbildning i kombination med sfi per kommungrupp

Andel (%) per svarsalternativ och kommungrupp

Kommungrupp (antal svar) 0 1–3 4–5 >5

Storstäder (2) 100

Pendlingskommun nära storstad (29) 10 31 17 41

Större stad (15) 13 33 27 27

Pendlingskommun nära större stad (31) 16 35 16 32 Lågpendlingskommun nära större stad (23) 13 65 4 17

Mindre stad/tätort (23) 0 48 13 39

Pendlingskommun nära mindre stad/tätort (30) 17 47 13 23

Landsbygdskommun (31) 23 55 13 10

Landsbygdskommun med besöksnäring (7) 29 43 14 14

Källa: KLIVAs kommunenkät.

I figur 3.1 nedan visas svaren på frågan om hur huvudmannen fast- ställer utbudet av yrkesutbildningar i kombination med sfi. Majori- teten, 61 procent, av kommunerna fastställer utbudet utifrån behovet av kompetensförsörjning i kommunen eller regionen och samverkar kring bristyrken med arbetsgivare. Ett antal kommuner lyfter sitt

samarbete inom större upparbetade regioner. Några kommuner, 13 procent, svarar att de främst utgår från elevernas behov och önske- mål medan 11 procent menar att utbudet begränsas av verksam- hetens förutsättningar. De 4 procent som svarar Annat lyfter att det finns en strävan att erbjuda fler kombinationsutbildningar med sfi men av olika skäl är detta inte möjligt i de olika kommunerna.

Figur 3.1 Huvudmannens utbud av kombinationsutbildningar med sfi

Andel svar/ avgörande faktorer

Källa: KLIVAs kommunenkät.

I enkäten ställdes även frågan om ett ökat regionalt samarbete skulle medföra ett breddat utbud av kombinationsutbildningar med sfi. I figur 3.2 redovisas kommunernas svar. 31 procent av kommunerna svarar nej på frågan med motiveringar som till exempel att kommu- nernas förutsättningar för samarbete varierar, risk för överetablering om inte styrningen samordnas samt att eleverna kan ha svårt att för-

61% 13% 12% 11% 4% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Bristyrken och samverkan med arbetsgivare

Elevernas behov och önskemål

Ej aktuellt Verksamhetens (egen regi och entreprenad) förutsättningar t ex. personal, kompetens, lokaler m m

Annat, ange vad:

Vad avgör främst det utbildningsutbud som huvudmannen fastställer när det gäller

SOU 2020:66 Bakgrund

flytta sig mellan kommunerna. Större städer och landsbygdskom- muner har högst andel med svaret nej medan landsbygdskommun med besöksnäring helt saknar nej-svar.

Av de knappt 70 procent som anser att regionalt samarbete skulle bredda utbildningsutbudet anger nästan hälften att utbudet av kom- binationsutbildningar skulle breddas, drygt 40 procent såg möjlig- heten att skapa yrkesinriktningar inom sfi-utbildningen. 17 procent vardera fick alternativen fler nivåer inom sfi och differentierad studie- takt.

Figur 3.2 Ökad regional samverkan för ett breddat utbud av kombinationsutbildningar med sfi

Källa: KLIVAs kommunenkät.