Svårigheter till att hitta ett jobb:

5.1.1 Språk:

De informanter som intervjuades till denna uppsats var alla eniga om att bristande

språkkunskaper var en faktor som bidrog, i vissa fall mer och andra mindre, till svårigheter i att få en fast anställning i Sverige. Såhär uttalade sig Maria och Nina när vi pratade om eventuella hinder under tiden då kvinnorna sökte jobb:

Ehm, hinder det är det med språket, faktiskt tills nu för att när man använder svåra ord som jag hörde inte eller gammalt ord för att jag jobbar med gamla människor, med äldre, så det är svårt. Men jag sa att jag precis hade börjat med mitt språk men att jag behövde jobba för att kunna utveckla språket. (Maria)

Ja faktiskt, på grund av språket. Vilket företag ska anställa mig och jag kan inte svenska och ska betala så mycket pengar och för det andra invandrare. I först hand det är svenskar som kommer och för det andra så kommer en invandrare. (Nina)

Dessa två ovannämnda citat kan sammankopplas då både Marias som Ninas uttrycker att deras erfarenheter är att språket har varit ett förhinder för de att ta sig ut på den svenska arbetsmarknaden. Värt att påpeka är nämligen det att de faktorer som inverkar i hur väl en individ kommer kunna etablera sig på arbetsmarknaden är, som nämnts ovan,

språkkunskaper, tidigare utbildning samt tidigare arbetslivserfarenhet. Värt att belysa är att till skillnad från Marias och Ninas upplevelser gällande bristande språkkunskaper så för Safa och Sarah fram att:

Det var svårt för mig för jag gick bara en kurs SFI här så jag kämpade mycket med språket så att jag kan förstå. Men där ja blev anställd sa de till mig att det var okej att man klara sig med grundspråket. Jag kämpade själv men de sa okej och sen började jag lära mig svenska lite grann. (Safa)

Nej, absolut man känner okej man kan inte kommunicera det gör lite hinder men inte så mycket faktiskt att man inte får något jobb på grund av det här. Men absolut det är mycket bättre om man kan svenska, mycket lättare. (Sarah)

Med detta sagt så framkommer det att kvinnor upplevde att deras brister i det svenska språket var ett hinder. Men att det faktum hur detta hinder prioriterades och vilken vikt som lades vid detta i sig kom att skiljas från kvinna till kvinna.

5.1.2 Utbildning

Gemensamt för alla informanter är det att alla har någon form utav utbildning från

hemländerna. Majoriteten av kvinnorna har en högskoleutbildning varav en informant har enbart gymnasialutbildning i och med att hon kom till Sverige i ung ålder. Informanten Nina förmedlade att:

Jag tog studenten i hemlandet och sen när jag gifte mig så fick jag vänta 1 år där i hemlandet, för min man bodde redan i Sverige, och under tiden så tyckte jag att det var meningslöst att sitta och bara lata sig så då tänkte jag att ja börjar gå en kurs för frisörutbildning så då har ja gjort det, men det var inte planeringen att ja ska jobba med det här yrket hela livet o sånt men i och med att ja va där 1 år och vänta så har jag gjort den utbildningen. Och idag så är jag kvar i yrket och jobbar som frisör i Sverige trots allt (skratt). (Nina)

Dessutom förmedlade även informanterna Sarah och Setareh att ’’Jag var utbilda engelska lärare i mitt hemland, och jag fick komplettera med svensk legitimation för lärare här i Sverige typ förra året.’’ (Sarah). ’’Jag är utbildad som psykolog i mitt hemland, men jag hade lite erfarenheter som tandsköterska i hemlandet.’’ (Setareh). Utifrån dessa tre informanters uttalanden ser vi att det som skiljer de åt är det faktum att Sarah fick

komplettera sin utbildning med svensk legitimation för att kunna få en fast anställning till skillnad från Nina och Setareh som klarade sig med sin utbildning från hemländerna.

Gemensamt dock för dessa tre informanter är det att alla har stannat kvar i de yrken som de har varit sysselsatta i eller utbildade till i sina hemländer. Detta beskrivs mer utförligt under temat vägen till den första anställningen.

Däremot så har informanterna Safa, Samira och Maria fått avstå från sina utbildningar från hemländerna och välja en annan väg här i Sverige. Kvinnorna berättade att:

Jag studerade i universitetet som pedagog i mitt hemland men jag beslutade mig att direkt flytta efter studierna. När jag kom hit kontaktade jag själv en tjej på arbetsförmedlingen och jag har berättat till henne att ja vill få ett jobb som busschaufför och hon blev jätteglad. För det finns inte många arabiska tjejer som busschaufför o man skickade mig direkt till en speciell kurs för busschaufför. (Safa)

Jag är utbildad som en agronom i mitt hemland och när jag kom till Sverige så jag tänkte först på det, hur ska det gå till? Vad ska jag göra? Kommer det bli lätt för mig att hitta jobb med min utbildning? Och jag pratade med min handläggare men han sa till mig att jag skulle behöva flytta till en annan stad om jag ville jobba med något av min utbildning och det ville jag inte för jag har familj här. Så jag började

tänka på andra planer på jobb och då kom busschaufför upp, så jag sökte till det och fick gå en intensiv kurs och efter det så sökte jag som busschaufför. (Samira)

Jag är utbildad som administratör i mitt hemland. […]och i mitt hemland jag har jobbat som engelskalärare och på en bank så när jag kom till Sverige det är inte så mycket att välja på du vet. Jag kom när jag var 41 år gammal, så det är inte lätt.

[…]så de sa till mig, du får välja att jobba med barn eller med äldre. Så jag valde att jobba med äldre människor. 2013 började jag att plugga till undersköterska i Sverige och det gick bra. (Maria)

Som vi ser utifrån dessa tre ovanstående citat så har dessa kvinnor fått välja en annan yrkesmässig väg efter att de kom till Sverige. Alla tre har fått omskola sig på ett eller annat sätt, antingen genom kurser eller genom skolan för att kunna få chansen att jobba.

5.1.3 Fördomar i det svenska samhället

Fördomar var ett ämne som kom upp under några av intervjuerna med informanterna men inte alla. När jag frågade informanten Sarah om hon upplevde att det är någon skillnad på henne som utlandsfödd kvinna och en inrikes född kvinna svarade hon ja, och började reflektera kring rasism:

Ja, absolut. Lite rasism om vi kan säga så… Och det är inte på grund av kollegor eller rektor utan det är på grund av ungdomar av elever, tillexempel de säger att vi pratar inte med någon som har svart hår, ungdomar är så. […]gymnasiet var det lite jobbigt faktiskt om vi pratar om det här med ungdomar och svensk och icke svensk o ah, det är mycket där, mycket… (Sarah)

Likaså framkom det även under intervjuerna med informanterna Safa och Maria att de hade blivit, till en viss del indirekt, utsatta för rasism och diskriminering från samhället samt deras nära och kära. Safa lyfte fram en incident som hon menade på var av stor betydelse för henne:

När min dotter gick i grundskolan, i 3:an så kommer hon till mig och sa mamma vet du alla mina kompisar säger att vi är invandrare och att vi fick pengar från socialen, och ja sa nej! Nej, vem sa så?! (upprörd och arg ton) Hon sa till mig alla barn alla mina svenska kompisar, och hon sa till mig att de säger att du inte har bra kläder som svenskar... För att de, kan man säga köper nya kläder varje månad, och de gör allt, de går till saker osv. och om man får stöd från socialen man kan inte göra så för att det är jättedyrt. Därför jag tänker så mycket att börja jobba som busschaufför. (Safa)

Utifrån det första ovannämnda citatet kan vi utläsa att Safa blev upprörd när hennes dotter kommer hem och berättar för henne vad hennes dotters kompisar tycker och tror om Safas dotter och deras familj. I och med detta ser vi att de tankar, den okunskap och de fördomar som existerar och är djupt inristade i vårt samhälle idag påverkar individer som Safa och hennes familj. Att inte ha attribut som värderas lika högt som andras i samhället leder till konsekvenser som vi ser i likaväl citatet från Safa som från citatet av Sarah.

Jag kom när jag var 41 år gammal, så det är inte lätt. Du vet jag ville bara jobba och tjäna mina egna pengar och inte sitta och ta pengar från socialen. Så de sa till mig, du får välja att jobba med barn eller jobba med äldre. Så jag valde att jobba med äldre människor. (Maria)

Detta citat av informanten Maria, som dessutom tillviss del blev framfört i det tidigare subtemat utbildning, påvisar att vikten av att snabbt skaffa ett jobb var viktigt för henne. I och med att hon inte ville leva upp till de fördomar som finns gällande utlandsfödda kvinnor, och utlandsfödda individer generellt, i Sverige. Nämligen att de sitter hemma och tar pengar från socialen utan att arbeta. Maria tryckte på det faktum att ett jobb, vare sig ifall det matchade hennes tidigare utbildning från hemlandet eller inte, var av högsta prioritering.

5.1.4 Strategier och motivation till att skaffa ett jobb:

Informanterna Samira och Safa förklarar att:

[…]men min engelska hjälpte mig i början när jag kom till Sverige för att förstå hur samhället fungerar och så, för jag hade inget bekymmer i att kommunicera med folk eftersom här de flesta kan faktiskt engelska, så den har underlättat för mig att komma hit i samhället som kanske gjorde att det har underlättat helt proceduren att få jobb från början, de kan vara så. (Samira)

Jag fick mycket svårt med språket o folk som åker med mig på morgonen de skrattar och säger fula ord men det spelar ingen roll för mig jag bara fortsätter att jobba på och tjäna pengar så jag kan köpa bil eller hus och göra det bättre till mig och min familj. (Safa)

Från de ovanstående citaten av informanterna Samira kan det utläsas att hon ansåg hennes kunskaper inom det engelska språket som en tillgång samt en strategi. Detta i sin

tur kom hon att använde sig av för att underlätta för henne i det svenska samhället samt på den arbetsmarknaden. Informanten Safas citat framställer snarare ett motivationsdriv, nämligen hennes familj och ekonomiska tillgångar, som en källa som förde henne framåt.

Informanten Maria lyfter fram att: ’’När jag stöter på någon svårt ord jag brukar skriva ner dem och sen leta efter dem och fråga mina döttrar och de hjälper mig mycket faktiskt.’’

(Maria). Detta är alltså en strategi som Maria använder sig av för att underlätta för sig själv under arbetstiden.

Två av informanterna lyfter fram vikten av att så snabbt som möjligt etablera sig på den svenska arbetsmarknaden och få en fast anställning i och med att det skulle underlätta för dessa kvinnor ekonomiskt. Informanterna Nina och Maria sa såhär:

[…]ja kom till Sverige, det var utbildningen SFI för det första och sen arbetsmarknaden. De var svår för att ja fick ingen ersättningen eller likande för att det var min man som jobbade så det var jättesvårt att klara sig med ekonomin, så då jag var inte riktig klar med SFI men ja började söka jobb och jag fick på restaurang som köksbiträde, från en kusin ah för att jag kunde inte så mycket svenska, och de va en svensk kokerska där så det var bra för mig att för svenskan och för pengarna. (Nina)

[…]och jag sa att jag precis hade börjat med mitt språk men att jag behövde jobba för att kunna utveckla språket. Och du vet, det kommer när man jobbar och pratar med dem andra. För att här hemma hos mig jag pratar arabiska bara, men mina döttrar de pratar svenska med varandra. (Maria)

Nina lägger vikt på att hennes motivation till att få ett jobb var för att minska den ekonomiska pressen som hon kände att hon befann sig i. Det framkommer att hennes bristande språkkunskaper, i detta sammanhang, inte framkommer som något hinder som prioriteras. Utan snarare att familjen och den ekonomiska grunden var en prioritering och motivation. Informanten Maria menar att även hon ville så snabbt som möjligt komma ut på arbetsmarknaden, men hennes motivation var av språkliga skäl. Trots det faktum att de bakomliggande faktorerna var olika så delar informanterna sinsemellan att båda var

motiverade till att komma igång och börja jobba.