Det är inte svart eller vitt

I följande tema kommer socialsekreterarnas framställning av föräldraskap samt deras tolkningar av det goda, det bristande och det “tillräckligt bra” föräldraskapet presenteras.

Avsnittet avslutas med en analys av det som framkommit om socialsekreterares konstruktioner av föräldraskap i temat.

6.1.1 Föräldraskap

Alma menar att gemene man kan tänka förälder som mamma och pappa på ett sätt, men att inom socialtjänsten är en förälder mycket mer än att biologiskt vara mamma och pappa; det innebär att vara vårdnadshavare som kommer med vissa skyldigheter. Alma poängterar att det är tre delar som behöver utgöra ett föräldraskap: det biologiska ursprunget, att vara vårdnadshavare och att vara barnets vardag:

20

När man tänker mamma, pappa, det biologiska ursprunget det har inte så mycket och göra med förälder. Det är väldigt många som kan … rent biologiskt, producerar barn, eller producerar ett liv men det gör inte en till en förälder.

I denna studie framkommer det att tolkningar av föräldraskap är individuellt. Det beskrivs som stort, vitt, brett och svårt. Maja beskriver det dels som en gåva, dels som blod, svett, tårar, lycka och skratt. Vidare menar Selma att föräldraskap är allt, en förälders alla

handlingar. Vera berättar att det innebär stimulans och vägledning, Alma säger att det krävs en känslomässig tillgänglighet och vidare pratar Selma om att det innebär praktiska

uppgifter. Maja hänvisar till Maslows behovstrappa när hon resonerar kring föräldraskap:

En förälder eller omsorgsgivare behöver kunna tillgodose de här mest grundläggande behoven.

Det behöver finnas mat i skåpen, det behöver vara varmt och med svenska mått mätt, och det är ju det vi mäter med, så ska det finnas sängkläder i sängen, och någon som finns där och ser till att det serveras varm mat någon gång per dygn och att det finns rena kläder och någon form av stimulans omkring det.

Vera menar dock att föräldraskap inte är svart eller vitt utan att det är en lång gråskala med aspekter som kan påverka vad ett föräldraskap innebär. Det handlar om dynamiska

relationer: “både från föräldern till barnet och från barnet till föräldern” säger Selma. Även Maja förtydligar att det handlar om att se varandra i relationen, om både ett fysiskt och psykiskt samspel.

6.1.2 Det goda föräldraskapet

Vera menar att det finns dimensioner av föräldraskap. Det är inte så enkelt som att sätta en diagnos. Det är inte bara svart eller vitt. Det är inte endast bra eller dåligt. Allt sker i ett dynamiskt samspel. Alice anser att det finns tecken på ett gott föräldraskap när det inte inkommer oro från omgivningen. Samtliga deltagare är överens om att en bra förälder är någon som kan tillgodose ett barns basala behov som mat, sömn och hygien, men även någon som kan se sitt barns individuella behov. Elsa, Vera och Alice förtydligar att det gäller att följa med i sitt barns utveckling, att ett barns behov förändras över tid samt att en bra förälder behöver ha förståelse för att behov förändras. Samtliga deltagare är även överens om att en bra förälder är någon som finns där för barnet, som är närvarande och som ser sitt barn.

Maja, Selma och Alma lyfter aspekten om att det goda föräldraskapet bygger på en kärleksfull relation. Elsa talar även om betydelsen av ett bra samarbete mellan vårdnadshavare och ser behovet av att föräldrarna har en gemensam syn på barnets uppfostran. Alice anser även att ett gott föräldraskap innebär att det finns ett existerande nätverk med stabila vuxna som kan hjälpa till vid behov. Utöver det menar Vera att det goda föräldraskapet ändå är svårt att definiera och menar att ”det är en lång gråskala … det inte är svart eller vitt … det är väldigt olika från barn till barn, familj till familj”.

21

Deltagarna nämner även trygghet, att en god förälder är någon som skapar trygghet för sitt barn. Detta genom att tillhandahålla en stabil vardag. De pratar då om det ansvar som en förälder har att det bör finnas regler och rutiner och vikten av att sätta gränser. Vera anser att det ju inte handlar om att barnet alltid ska få sin vilja igenom, utan att gränsdragning är ett ansvar en förälder har i sin roll att leda sitt barn i utvecklingen till att bli en vuxen människa.

6.1.3 När det brister

Omsorgsbrist är lite motsatsen till det som anses vara det goda föräldraskapet menar Alice, Vera och Selma. Även omsorgsbrist kan, liksom det goda föräldraskapet, vara väldigt mycket och väldigt individuellt. Ett stort begrepp, säger Alma som menar att det handlar om

föräldrar som inte orkar eller kan, att de inte mäktar med att se eller höra sitt barn. Vidare förklarar Selma att omsorgsbrist handlar om att inte ha kontakt med vård och skola för barnets skull, vilket handlar om försummelse.

Försummelse är det lite mer allvarliga, alltså försummelse är mer kopplat till praktisk omsorg, daglig omsorg, kläder, mat, läggtid, den här hemmastrukturen som ett barn behöver.

Hemmastruktur ska ett barn inte ansvara för, det är förälderns uppgift att ansvara för det (Alma).

Vera, Maja och Alice tar vidare upp aspekten om att barn inte ska behöva ta hand om sig själva, där Maja förtydligar att ett barns nivå för ansvar endast ska vara rimligt för dess ålder.

Kost är också ett viktigt område som fem av de sex deltagare benämner. Att det är en omsorgsbrist när ett barn inte får ordentligt med mat. Maja resonerar dock att kost kopplat till omsorgsbrist samtidigt måste ses utifrån andra perspektiv och förklarar att barn kan ha perioder där de faktiskt inte vill äta. Att det är skillnad mellan att barn erbjuds mat men vägrar äta den.

Elsa förklarar att omsorgsbrist handlar om att föräldrar inte kan samarbeta, där det dagligen är tjafs och konflikter i hemmet som barn måste observera. Även Selma benämner konflikter men menar på att det är omsorgsbrist när föräldrar gör barn delaktiga i vuxnas konflikter, då barn inte ska behöva ta hand om sina föräldrar eller ta för mycket ansvar. De ska heller inte behöva bevittna eller utsättas för våld berättar Maja och Selma. En våldsam miljö kan aldrig vara bra omsorg.

Den svåraste omsorgsbristen att möta är när föräldrarna saknar insikt i att det brister, när föräldrar tycker att de gör det som krävs utifrån sin förståelse, förklarar Alice.

6.1.4 ”Tillräckligt bra”

Alma och Selma tolkar begreppet “tillräckligt bra” som en allmän uppfattning eller en samhällsbild av hur ett föräldraskap förväntas vara. Selma förtydligar att det kan vara lurigt

22

att jämföra föräldrar mot en sådan bild eftersom barn har olika behov där en förälder kan vara tillräckligt bra för ett barn men inte tillräckligt bra för ett annat som har andra behov:

Det finns en samhällsbild av; att det här är en bra förälder, såhär vill man ha det. Och verkligen inte alla uppfyller ju dom kraven. Men, det kanske ändå inte är en så pass dåligt föräldraskap eller situation att man tänker att nu ska vi gå in och göra något annorlunda här eller placera barnen. Ja det är inte bra men det är tillräckligt, dom kommer att överleva det här.

När det kommer till begreppet ”tillräckligt bra” är det en av deltagarna som inte har kommit i kontakt med det i sin professionella roll. De övriga fem deltagarna känner till begreppet, men det är inte något vedertaget begrepp som uttryckligen används. Alma berättar att hon kan använda sig av “tillräckligt bra” som begrepp, men att hon snarare använder det som en form av bedömning av huruvida de vuxna tillgodoser barnets behov. Vidare berättar Alice: “Ja, alltså, vi använder ju kanske inte begreppet så aktivt här. Tillräckligt bra, men det är klart att vi hela tiden har det i vårt bakhuvud. Vad är ”good enough” liksom?”.

Maja berättar till exempel att det är något de ofta pratar om i arbetsgruppen och att

”tillräckligt bra” även skiljer sig mellan kollegor baserat på hur de själva har vuxit upp eller hur de själva trivs med att ha det i sin egen omgivning. Maja resonerar kring klädsel:

Kommer till skolan i slitna och fläckiga kläder, aja vadå? det är väl sånt som händer. Är det rätt kläder för väder det är väl viktigare. Sen om ungen är skitig jämnt om det är en unge som kommer till skolan och luktar illa så att kompisar inte, det går inte att leka med det här barnet för att den luktar skunk. Ja men då har vi ett problem. Men om det är en unge som kommer i kläder i från myrorna som inte matchar i färg, då kanske det handlar om helt annat, det kanske är väldigt medvetna val, att välja att handla second hand för att det är bättre för klimat och miljö och att låta barnen välja kläder.

Maja menar att det kan vara medvetna val, men diskuterar vidare att om det har med

fattigdom att göra så går det faktiskt att hjälpa människor. Hon menar att det går att få hjälp att uppnå ett "tillräckligt bra" föräldraskap. Inte bara kläder för väder, utan även tak över huvudet, mat i skåpen. Till och med andra bitar som kan handla om barns psykiska

välmående som att: "verkligen bli sedd, hörd och få hjälp att utvecklas, läsa sagor, bli nattad och kramad ibland och någon som leker med en och svarar på små barns samspel."

Maja pratar vidare om att det även kan skilja sig mellan kollegor och “tillräckligt bra” när det kommer till hemmiljö. Att det är väldigt olika hur en familj vill ha det i sitt hem. Vissa trivs mer med ordning och reda än andra. Maja menar att hon personligen skulle reflektera kring en familjs hushåll om de har det nitiskt rent:

… man är ju inte, per definition, en dålig människa för att man gillar ordning och reda. Men det kan vara svårt att få ordning och reda att passa ihop med ett ”good enough” föräldraskap, det tror jag faktiskt, för barn behöver få stöka till.

23

Maja, Vera och Alma tar upp försummelse och hur viktigt det är med närvaro i ett “tillräckligt bra” föräldraskap. Alma förtydligar att en del barn faktiskt kan ha det bättre med sina

alkoholiserade föräldrar än i en kärnfamilj utan psykisk närvaro. Hon förklarar att det inte är en ultimat tillvaro utan menar att det handlar om att det kan finnas en kärlek hos den här föräldern och barnet upplever sig på riktigt älskad. Alma skulle vara mer orolig för ett barn vars båda föräldrar arbetar och barnet inte upplever någon känslomässig tillgänglighet hos föräldrarna.

Alma hävdar att “tillräckligt bra” kan innebära svårigheter att använda sig av i den professionella rollen som menar på att processen då leds bort från BBIC. Alice menar

däremot att BBIC som arbetssätt kan kopplas till “tillräckligt bra”. Det kan finnas risker i alla familjer men det gäller att se de skydden som väger upp föräldraskapet till att det blir

“tillräckligt bra”. Ett föräldraskap som inte är “tillräckligt bra” idag skulle kunna bli det förutsatt att föräldrarna har en vilja att förändras och är villiga att ta emot hjälp, förklarar Vera. Maja förklarar att det handlar om relationer, en fingertoppskänsla, att bemöta

föräldrarna så att de förstår den oro det handlar om och presentera förslag på hur oron kan bemötas. Det blir dock inte alltid helt bra. Selma ger ett exempel där de har försökt allt men har insett att det inte kommer att bli bättre och förklarar:

Vad jobbigt det hade varit att bo så eller leva med dom här föräldrarna. Och jag kan tänka att vad jag absolut inte skulle önska mitt egna barn att växa upp så här, så här skulle jag aldrig göra. Men utifrån deras förutsättningar… så är det, det bästa dom här barnen kan få. Och dom älskar ju sina föräldrar dom här barnen, de vill ju inte ha något annat. Så det är ju inte

tillräckligt bra enligt mina mått mätt men för dom barnen är det säkert jättebra där.

Samtidigt så förtydligar Selma att de klarar ju av det. Hon menar att det skulle ha kunnat varit på en högre nivå, men så är det inte. Det fungerar ändå “tillräckligt bra”.

6.1.5 Analys

Socialsekreterarna som deltog i studien framställer föräldraskap som en gemensam tolkning;

att en förälder har skyldigheter gentemot ett barn. Det kan förstås som en rådande socialkonstruktivistisk norm av ordets innebörd (Harste & Mortensen, 2007). Det går att tänka förälder på olika sätt, det är ett ord vars innebörd har visat sig variera beroende på vilken kontext det används i, det vill säga om det används privat eller professionellt. Det framkommer att en förälder har sin individuella tolkning av föräldraskap men att den kan skilja sig från socialsekreterares tolkningar. En socialsekreterare behöver ha en mer allmän förståelse för föräldrarollen utifrån lagstadgat ansvar och hur rådande normer har

konstruerat den. Utifrån Foucaults (1980) idéer skulle det kunna förklaras som att

socialsekreterarna har en makt i sin position och, med deras kunskap, företräde i att tolka dess innebörd. Rätten till barn är villkorad och kommer med ansvar och skyldigheter (Shields, 2016). Samtidigt skulle socialkonstruktivistiska teoretiker hävda att allmänna föreställningar om det normativa föräldraskapet är föränderligt och bygger på rådande

24

sociala konstruktioner av gemensamma sanningar om vad det innebär att vara en förälder (Lindqvist, 2013).

Samtliga deltagare i denna studie är överens om att det goda föräldraskapet är en förälder som är närvarande, som ser sitt barn och tillgodoser barnets basala och individuella behov genom hela uppväxten då behov förändras med tiden. Annan forskning (Petersson, 2006;

Böök & Perälä-Littunen, 2008 & Eve m.fl., 2014) visar liknande resultat då även de sammanfattar ett gott föräldraskap som en trygg, stabil och säker miljö med en daglig

omsorg, där föräldern ser sitt barns behov, är engagerad och har en förståelse för att alla barn är unika. Resultatet belyser att motsatser till dessa är aspekter som utgör ett bristande

föräldraskap. Samtidigt finns en aspekt inom det socialkonstruktivistiska perspektivet att varje individ har sin egen tolkning. Den tolkningen konstruerar den individens sanning. Det innebär att bristande föräldraskap utifrån normer ändå kan innebära individuella

föreställningar om accepterat föräldraskap. Den ställs dock i kontrast till den större allmänna konstruktionen som kan visa på avvikelse. Det är inte svart eller vitt. Eftersom alla är unika individer kommer alla att vara föräldrar på olika sätt. Det innebär att individer kan vara en god förälder på många sätt samtidigt som det finns många sätt där det också kan finnas avvikelser. Ingen förälder vet på förhand vilket barn de kommer få, vilket innebär dynamiska relationer som är svåra att placera inom förutbestämda ramar. Det har ändå konstruerats en gemensam grund för vad som faktiskt anses vara ett gott föräldraskap, genom observationer och tolkningar i forskning rörande barnets bästa. Inom socialkonstruktivismen konstruerar och skapar människan kunskap (Teater, 2020), där Foucault (1980) menar att vår förståelse för vad som är ”normalt” präglas av samhällets produktion av kunskap. Därmed finns en social mall för att avgöra huruvida en förälder följer den normativa uppfattningen (Sudland

& Basberg Neumann, 2021).

Denna studies resultatet visar att även brister i föräldraskapet är individuella. Brister kan exempelvis vara att en förälder inte orkar ta sitt ansvar. Det resultatet kan ses utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv då den föräldern inte har resurser att leva upp till konstruktionen av det ideala föräldraskapet (Enell och Wilińska, 2021), vilket enligt Foucaults (1980) tankar skulle anses som avvikelse från det normala. Det innebär en utmaning för dem som inte uppfyller kraven (Enell och Wilińska, 2021). Inom det

socialkonstruktivistiska perspektivet finns dock aspekten om att de skulle kunna leva upp till normen eftersom den sociala verkligheten kan rekonstrueras. Det som krävs är en

förändringsvilja hos föräldern och resultatet i denna studie visar att förändringsvilja anses vara en utgångspunkt i vad som utgör ett “tillräckligt bra” föräldraskap. Det ses som en positiv aspekt om en förälder har viljan att förändra sitt föräldraskap som har brister. Att en tillvaro då kan bli “tillräckligt bra”.

I resultatet av denna studie framkommer att, när det gäller aspekter som handlar om exempelvis ekonomi går det faktiskt att göra något åt det. I Sverige finns det ett skyddsnät som konstruerats för att detta ska vara möjligt (Ponnert, 2018). Resultatet i vår studie visar, i kontrast till förändringsvilja, att den svåraste bristen att bemöta som socialsekreterare är när föräldern inte har insikt i att föräldraskapet avviker på ett sätt som kan anses problematiskt för barnet. Utifrån den allmänna konstruktionen är det ett avvikande föräldraskap eftersom

25

det går emot normen, samtidigt som det är en individuell konstruktion där föräldern ser det som sin sanning. Det finns en obalans i rätten för en förälder att uppfostra sitt barn på sitt sätt utifrån den individuella konstruktionen, mot samhällets uppgift att skydda barnet utifrån den allmänt accepterade konstruktionen (Choate & Engström, 2014).

Resultatet av den här studien visar att “tillräckligt bra” är ett begrepp som finns med i tankarna men att det inte aktivt används av socialsekreterarna. Det handlar inte om att uppnå ett perfekt föräldraskap (Winnicott, 1964), för enligt en socialkonstruktivistisk teoretiker skulle även ordet perfekt ha varierande innebörd hos individer (Teater, 2020).

Därmed finns en svårighet att hitta gränsen för när det är “tillräckligt bra” eftersom det är ett begrepp som är öppet för tolkning, vilket innebär att socialsekreterare besitter ett utrymme att själva definiera begreppet utifrån sin maktposition inom en statlig myndighet (Foucault, 1980). Forskning visar att det finns gemensamma tolkningar om vad som anses vara bra föräldraskap, samtidigt som det finns åsikter om vad som anses vara bristande (Taylor 2008;

Shields 2016). Dessa aspekter kan komma att förändras över tid eftersom allt är föränderligt enligt socialkonstruktivismen. Det har exempelvis varit ett accepterat inslag i uppfostran att aga barn, något som idag både enligt svenska lagar och samhälleliga normer inte anses acceptabelt. Resultatet från denna studie visar i likhet med detta att våld aldrig kan vara del i ett “tillräckligt bra” föräldraskap. Det är inte lätt att definiera ett “tillräckligt bra”

föräldraskap då brister måste ses utifrån unika omständigheter i varje specifikt fall.