TEORETISK UTGÅNGSPUNKT - DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK

Det teoretiska perspektivet socialkonstruktivismen grundas i tankar om att mänskliga instinkter tillsammans med språkliga konstruktioner samspelar för att skapa en individs verklighet (Payne, 2015; Teater, 2020). Payne (2015) förklarar att det kan råda

meningsskiljaktigheter kring uppdelningar mellan perspektiv som socialkonstruktivism, konstruktivism och socialkonstruktionism eftersom de uppfattas som besläktade med varandra, då perspektivens fokus är på hur människor konstruerar och rekonstruerar verkligheten. I detta arbete kommer vi utgå från det teoretiska perspektivet

socialkonstruktivism. Först presenteras en överskådlig beskrivning av perspektivet i relation

till Michel Foucaults (1980) tankar om makt, normalitet och avvikelse. Därefter leds presentationen in på hur föräldraskap och familj kan förstås som social konstruktion samt slutligen hur socialt arbete som organisation kan förstås utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

4.1 Socialkonstruktivism

Det socialkonstruktivistiska perspektivet grundas i tankar om att alla individer kommer ha olika upplevelser och därmed få olika erfarenheter av den verklighet vi lever i och att

“verkligheten” tenderar att bli som varje individ tolkar den. Det innebär att företeelser

kommer förklaras utifrån det vi redan tror att vi vet och även se och uppleva händelser som vi förväntar oss. Vi är socialt interagerande aktörer som kommunicerar vår individuella

verklighet med varandra och i interaktionen tolkas och sammanfogas våra subjektiva verkligheter till gemensamma sanningar (Mattsson, 2015). Genom våra interaktioner påverkar och påverkas vi, vilket göra att den sociala verkligheten är i en konstant process av konstruktion och rekonstruktion där vår kunskap och våra handlingar skapas och

upprätthålls utifrån vår sociala kontext (Lindqvist, 2013).

Genom att människor utforskar och utvecklas innebär det att vår uppfattning om verkligheten kommer skifta i tid och rum (Lindqvist, 2013; Mattsson, 2015). Människor hittar eller upptäcker inte ny kunskap utan konstruerar eller skapar snarare den genom observationer och tolkningar (Teater, 2020). Den kunskap som produceras skapar ramar för hur vi kan tolka, tänka och förstå verkligheten. All kunskap är subjektivt konstruerad och kan därmed aldrig bli objektiv. Skapandet av kunskap är förenat med makt, att kunskaper i samhället kommer återspegla en bild av maktens intressen. Kunskap är inte enbart en

konstruktion utan behöver även förstås i relation till vem som har producerat den (Mattsson, 2015). Det kan återkopplas till Foucaults (1980) idé om makt, normalitet och avvikelser. Att kunskap speglar makt genom att representera tankesätt hos grupper som är dominerande i samhället. På grund av sitt inflytande har dessa grupper företräde i att definiera hur världen bör förstås. Utifrån den kritiken menas att kunskap aldrig kan vara fri från maktrelationer.

Därmed innebär det att den sociala verklighetens strukturer, inramningar i kategorier och grupper kan förstås som maktstrukturer. De är indelningar som finns där för att vi

upprätthåller dem i samhället. Foucault menar att produktionen av kunskap är av betydelse för att förstå konstruktionen “normalt” och vad som avviker från den. Att vi, genom

lagstiftning, organisationer och på individnivå, upprätthåller de konstruktioner inflytelserika grupper konstruerat som det normala (Foucault, 1980). Det socialkonstruktivistiska

perspektivet uppmanar ändå att andra grupper kan påverka och utmana maktstrukturer och den allmänt accepterade sanningen (Mattsson, 2015).

Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv anses att varje persons livserfarenhet är

värdefull, då varje individ kan uppleva samma tillfällen väldigt olika (Teater, 2020). Detta då det finns kulturella värderingar och uppfattningar som kan komma att innebära variationer i hur vi förstår och tolkar verkligheten (Lindqvist, 2013). Inom perspektivet påstås att en

människas personlighet, tankar och känslor har konstruerats. Att sociala interaktioner och en kommunicerad verklighet om normer och förväntningar skapar undermedvetna självbilder och identitetskonstruktioner av vem någon är eller kan vara (Larsson, 2014).

Föräldraskap och familj är sociala konstruktioner som vi har skapat genom vår

kommunikation och som har tilldelats en objektiv förståelse. Att, när två personer får ett barn innebär det att de två vuxna blir föräldrar och tillsammans med barnet skapar de en familj. Det är en konstruktion som har skapats genom vår gemensamma förståelse för begreppets tolkning. Däremot är den konstruerade verkligheten inte konstant, det sker i en process som ständigt konstruerar, rekonstruerar eller upprätthåller verkligheten i sociala situationer (Harste & Mortensen, 2007). Socialkonstruktivistiska teoretiker menar att vi påverkar och påverkas av varandra, vilket bygger upp enskilda och gemensamma tolkningar av verkligheten som därmed kommer uppfattas som sanningar. Samtidigt gör våra enskilda tolkningar av sanningen att vi ändå förstår verkligheten olika och som därmed blir vad vi själva gör den till (Teater, 2020).

Tillvaron kan förstås utifrån ett historiskt och kulturellt sammanhang som menar att

värderingar, både sociala och kulturella, skiftar med tiden. Detta innebär att den kunskap vi besitter också kommer variera utifrån rådande kulturella uppfattningar som accepterats som gemensamma sanningar just då (Lindqvist, 2013). Exempelvis var det accepterat för en förälder i Sverige att aga sitt barn fram till slutet av 1970-talet (Unicef, 2018), vilket idag anses vara helt oacceptabelt.

Det kan förklaras som att det finns normer i samhället där det förekommer tolkningar om konstruktionen av en familj, hur de som kategoriseras som familj bör leva och vilka

skyldigheter medlemmarna har gentemot varandra. Det skapar utmaningar för de människor som inte kan uppnå den framställda ideala bilden av en familj. När en förälder inte passar in i denna norm eller kan följa normativa konstruktioner om idealt föräldraskap anses det som en avvikelse (Enell & Wilińska, 2021).

En positiv tanke utifrån socialkonstruktivismen är att saker förändras. Det som konstrueras är inte enbart rekonstruktion av rådande normer och strukturer. Det finns alltid möjlighet att omdefiniera och utveckla förståelsen för den sociala verkligheten (Harste & Mortensen, 2007). Därmed är teorins idéer relevanta för socialt arbete eftersom sociala omständigheter och andra sociala konstruktioner kan förändras. Det går inte att förvänta sig att det sociala arbetet ständigt kommer att ske efter nuvarande ramar och på ett bestämt sätt hela tiden.

Även socialt arbete förändras utifrån samhällets rådande konstruktioner samt tillämpas av klient och praktiker med grund i tolkningar av den (Payne, 2015). Utifrån de rådande gemensamma föreställningarna om vad som utgör ett normalt eller avvikande föräldraskap innebär det därmed att socialsekreteraren behöver arbeta för att hjälpa familjer att förstå vad som förväntas av dem i sitt föräldraskap i dagsläget (Björkhagen Turesson, 2019).

5 METOD

Metod är ett samlingsbegrepp för de verktyg som har använts för att kunna besvara forskningsfrågorna och nå studiens resultat (Svensson & Ahrne, 2015). I metodavsnittet redovisas hur studiens data har samlats in och analyserats, samt motiv och argument som funnits för de val av tillvägagångssätt som gjorts genom forskningsprocessen, vilken började redan vid syfte och problemformulering. Nedan följer en redogörelse för de metodval som gjorts samt en utförlig genomgång av studiens urval och genomförande. Vi tar även upp vikten av ett etiskt förhållningssätt samt en beskrivning av hur studien kan uppnå tillförlitlighet och äkthet. Avsnittet avslutas med en beskrivning av hur materialet har bearbetats och analyserats.

5.1 Metodval

Det finns olika ansatser och metoder för att samla in data. Utifrån studiens syfte att få en förståelse för socialsekreterares tolkningar av föräldraförmåga kopplat till det goda, det bristande eller det ”tillräckligt bra” har en kvalitativ ansats använts. En sådan ansats ger möjlighet att få en inblick i människans och dennes interaktioner i samhället, samt få nyanserade perspektiv på rådande normer och värderingar utifrån deltagarens livsvärld (Ahrne & Svensson, 2015). Ett kvalitativt synsätt har, som utgångspunkt i en hermeneutisk-fenomenologisk tradition, fokus på att förstå hur individer konstruerar sin verklighet utifrån upplevelser, kunskaper och erfarenheter (Backman, 2016; Bryman, 2018). Det innebär en önskan om att förstå och tolka människan och mänskliga fenomen utifrån deras unika konstruktion av den sociala verkligheten (Alvesson & Sköldberg, 2017; Backman, 2016;

Bryman, 2018). Genom att använda oss av kvalitativa metoder skapas utrymme för

socialsekreteraren att fritt berätta och belysa det den anser vara viktigt i bedömningar av ett

“tillräckligt bra” föräldraskap. Deras individuella skildringar om ämnet kan därmed ge en förståelse för och fördjupad insikt i hur de gör sina bedömningar. Genom att vi förstår deras bedömningar utifrån deras perspektiv kan det framställa den fördjupade förståelsen.

Kunskap från tidigare forskning, studiens valda teoretiska utgångspunkt samt insamlade empiri utgör den kunskap som ligger till grund för denna studie. Studien har bearbetats genom en abduktiv process. Den är applicerbar i vår studie då vi söker en djupare förståelse för fenomenet (Kvale & Brinkmann, 2014). En abduktiv process innebär att enskilda fall ställs i kontrast till existerande mönster. Utifrån tidigare forskning har vi haft en förförståelse för området innan vi gick till fältet. Därefter har vi pendlat mellan tidigare kunskap och ny empiri med syfte att vilja tillföra en djupare förståelse för den existerande konstruktionen av föräldraskap (Alvesson & Sköldberg, 2017).

5.2 Urval och genomförande

Det är forskningsfrågan i studien som ska vara avgörande när det kommer till urval av deltagare (Bryman, 2018; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Den här studien ämnade se på socialsekreterares tolkningar av det goda, det bristande eller det “tillräckligt bra”

föräldraskapet. Därmed var det ett riktat urval av målgrupp. Samtidigt efterfrågades

socialsekreterare med specifika kriterier för att kunna ge relevanta svar för att kunna besvara studiens syfte (Bryman, 2018). Kriterierna som eftersöktes var att socialsekreterarna skulle ha erfarenhet av barnutredningar samt att de utreder eller har utrett barn och familj under det senaste året. Även ett tvåstegsurval har använts då studiens utgångspunkt först riktades mot socialtjänsten, följt av socialsekreterare inom det specifika området barn och familj (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015).

Eftersom kvalitativa studier vill få en djupare förståelse för individuella livsvärldar och tolkningar av fenomen kommer intervjuer alltid att kunna tillföra nya perspektiv (Kvale &

Brinkmann, 2014), eftersom varje ny intervju innebär nya skildringar. Därmed kan det vara svårt att bestämma storleken på urvalet när det gäller kvalitativ empiri. Däremot menar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) att, vid ungefär sex enskilda intervjuer skulle ett relativt oberoende material kunna urskiljas från individuella berättelser. Studiens urval har inte haft som syfte att vara representativt på en generaliserande nivå, utan istället har syftet varit att uppnå det som benämns som empirisk mättnad. En sådan mättnad uppkommer när svarsmönster återkommer och ytterligare intervjuer inte förväntas tillföra ny kunskap (Bryman, 2018; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I denna studie genomfördes sex intervjuer med socialsekreterare från fyra kommuner. En mindre, två mellanstora samt en stor kommun.

För att få tag på socialsekreterare kontaktades 15 kommuner i Mellansverige via mejl för att först nå fram till enhetschefer eller gruppledare. Där informerades de om studiens syfte och vilka vi önskade komma i kontakt med och de ombads att vidarebefordra vårt missivbrev (Bilaga A) till rätt målgrupp. Ytterligare försök gjordes genom att publicera ett inlägg på Facebook i en grupp för Socionomer med ca 20 000 medlemmar. Alla som är medlemmar i denna grupp är dock inte yrkesverksamma. En kommun kontaktades via telefonsamtal vilket ledde till mailkontakt med enhetschef. Därefter fick intresserade socialsekreterare själva ta kontakt med oss för att bestämma tid och plats för deltagande.

Sammantaget fick vi kontakt med tio socialsekreterare, men fyra valde att avstå deltagande.

De sex deltagarna i studien tilldelades fingerade namn: Alice, Maja, Vera, Alma, Selma och Elsa. Deras ålder var mellan 27 och 54 år. Samtliga var utbildade socionomer och hade arbetet med barnutredningar det senaste året. För att känna sig bekväma fick deltagarna möjlighet att själva avgöra hur och var intervjun skulle genomföras (Bryman, 2018).

Valmöjligheterna bestod av antingen digitalt videosamtal eller fysiskt möte. Samtliga valde att genomföra sin intervju via den digitala mötesplattformen Microsoft Teams. I studien har både vinjett och intervjuer använts som metoder för att samla in kvalitativ data. Det skedde genom att en vinjett (Bilaga B) och en intervjuguide (Bilaga C) skapades. Upplägget vid genomförande var inledande generella frågor gällande bakgrund och erfarenheter, följt av

frågor kring vinjetten och avslutningsvis var planen att lämna det öppet för deltagarna att själva välja om de hade något mer att berätta.

5.2.1 Vinjett som metod

Vinjett är en beskrivning av ett verklighetstroget scenario eller moraliskt dilemma som deltagarna får göra en bedömning av. I föreliggande studie antas det kunna ge fördjupade kunskaper om socialsekreterarnas tolkning av begreppet “tillräckligt bra” och huruvida det finns dimensioner i tolkningarna. Därmed är vinjett en passande metod när det kommer till att se på likheter och skillnader i tolkningar av samma scenario. Det finns olika sätt att utforma vinjetter. Det går att byta ut aspekter i vinjetterna för att studera skillnader, men i den här studien är inte syftet att jämföra aspekter, utan att se hur socialsekreterarna gör tolkningar av föräldraförmåga utifrån samma fall (Kullberg & Brunnberg, 2007). Studiens utgångspunkt var att vinjetten skulle skildra en familj där det inkom en orosanmälan från skolan på grund av förändrat beteende hos barnet. Varken föräldrar eller barn har

specificerats med kön utan de har medvetet lämnats neutrala, eftersom studiens syfte var att få en djupare insikt i hur de tolkar föräldraförmåga.

Vinjetten utformades som en fiktiv skildring med realistiska och verklighetstrogna aspekter om risk- och skyddsfaktorer som finns beskrivna i Socialstyrelsens (2018b) Metodstöd för BBIC. Detta för att innehållet i studien skulle upplevas trovärdigt. Innehållet var även tänkt att kontextualisera studiens frågeställningar. Vinjetten utformades så att socialsekreterarna gavs möjligheten att göra en professionell bedömning och förklara sitt agerande för att ge oss en förståelse i deras handlande (Kullberg & Brunnberg, 2007). För att kontrollera innehållets trovärdighet granskades vinjetten av en verksamhetsledare inom socialt arbete med barn- och familj från en kommun som inte deltar i studien. Argument för att använda vinjett som metod var att studien då kunde ge en fördjupad förståelse för subjektiva tolkningar utifrån samma fall. Vinjetten kombinerades med en kvalitativ intervju för att få en djupare förståelse för hur och varför deltagarna gjorde sina tolkningar.

5.2.2 Intervju som metod

I kombination med vinjett användes intervju för att erhålla en fördjupad insikt i, och förståelse för, de bedömningar socialsekreterarna gjorde utifrån vinjetten. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebar att en intervjuguide utformades som stöd för intervjuerna.

Temaområden skapades utifrån vår förförståelse och baserades på den tidigare forskning som varit i fokus för denna studie. Intervjuguidens teman strukturerades med förslag på öppna frågor kopplade till studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018).

Genom intervju sker studien i direkt samspel med deltagaren. Metoden kan bidra med flexibilitet som ger utrymme för deltagaren att berätta om sina subjektiva upplevelser.

Metoden ger även möjlighet att förändra frågornas form, i vilken ordning de ställs och att ställa oförberedda följdfrågor som ger en möjlighet till fördjupade svar (Kvale & Brinkmann, 2014). På så sätt är det möjligt att fånga upp deltagarnas subjektiva förståelse och tolkning av

frågorna samt, genom direkt respondentvalidering, säkerställa att frågorna som ställs inte missuppfattas samt att de tolkas och besvaras utifrån syftets utgångspunkt (Bryman, 2018).

Varje intervju började med att författarna presenterade sig själva och hur upplägget för intervjun skulle komma att se ut. Båda författarna medverkade vid samtliga intervjuer, den ena ledde samtalet medan den andra var observatör. Intervjupersonerna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst var fria att avbryta sitt deltagande, att de själva får avgöra vilka frågor de vill svara på, att det de delger endast kommer användas till studiens syfte samt att materialet kommer att raderas efter avslutad studie. Innan intervjun sedan startade upprepades frågan om samtycke till deltagande och samtycke till video- och ljudupptagning efterfrågades, vilket alla samtyckte till.

Inspelning startades och samtalsledaren påbörjade intervjun med några bakgrundsfrågor om ålder, civilstatus och familjesituation för att skapa en kontakt och få en känsla av vem

personen är (Bryman, 2018). Därefter följde frågor kring deras professionella roll och arbetsplatsens arbetsstruktur. Detta för att få en uppfattning om vilka deras utgångspunkter för bedömningar var när det gäller erfarenhet, arbetsbelastning, teorier, metoder eller andra strukturerade arbetssätt. Sedan gavs deltagaren tid att läsa vinjetten i lugn och ro för att sedan fortsätta med frågor kopplade till den. Hur de tolkar informationen i vinjetten, hur de tänker kring föräldraskapet i den samt hur en eventuell utredningsprocess skulle kunna se ut.

Därefter följde frågor där de själva fick berätta om sin individuella förståelse av föräldraskap, vad de ansåg att gott föräldraskap är och vad de ansåg vara omsorgsbrist. Vidare fick de ge sin förståelse av begreppet “tillräckligt bra” och sedan koppla det till, dels vinjetten, dels även föräldraförmåga samt huruvida det används inom verksamheten. Därefter följde frågor om hur barnet beaktas i utredningar kopplat till barnperspektivet. Slutligen ställdes en

avslutande fråga om de själva ville berätta något de själva anser hör till ämnet. Kvale och Brinkmann (2014) förklarar att det ger deltagaren möjlighet att spontant reflektera och resonera kring tankar och funderingar som kan ha framkommit under intervjun.

Avslutningsvis informerades deltagarna om att intervjun kommer transkriberas. Materialet mejlades sedan till vederbörande för att ge dem valmöjligheten att godkänna att materialet används.

5.3 Etik

När det kommer till samhällsvetenskaplig forskning bör det leda till mänskliga och vetenskapliga intressen, alltså att det ska leda till någon form av ökad förståelse för den sociala verkligheten. Samtidigt finns där en etisk aspekt i att det är individer i samhället som studeras. Därmed behövs en medvetenhet och en insikt i att det kan påverka deltagaren och det krävs en ständig reflektion kring samhällsnytta kontra personens integritet (Kvale &

Brinkmann, 2014). Individer som studeras kan uppleva det som en utsatt situation, att lämna en historia för någon annan att tolka. Eftersom författarna ska tolka respondenternas utsagor finns en risk att deras sanning plockas ur sin kontext och omdefinieras (Svensson & Ahrne, 2015). Med utgångspunkt i det har vi haft en genuin vilja att förstå socialsekreterarnas

berättelse och inte övertolkat citat för att passa en annan kontext. Vi har strävat efter att genomgående ha en medvetenhet kring etiska frågor genom processens alla delar och

överväganden, vilket Kvale och Brinkmann (2014) menar har en moralisk betydelse. Även en blankett, i samråd med handledare, fylldes i för självskattande etikgranskning. Överlag visade den att det inte finns något större etiskt dilemma att ta ställning till i denna studie. Det som framkom i ifyllandet av blanketten var att vi markerade tveksamt om huruvida

personliga personuppgifter kommer att behandlas i projektet. Anledningen till valet tveksamt var att vi inte kunde veta huruvida de kunde komma in och prata om uppgifter som skulle kunna vara identifierbara, såsom kommun, arbetsplats eller enskilda ärenden. Bryman (2018) menar att även om materialet avidentifieras och hanteras aktsamt så kan full

anonymitet inte utlovas. Det är heller inte möjligt att utlova anonymitet i studien eftersom vi som författare vet vilka deltagarna är. Vi har detta i åtanke när exempelvis citat eller annat resultat övervägs att tas med i studien. Detta för att information eller citat skulle kunna härledas tillbaka till socialsekreteraren om inte försiktighet beaktades. Intervjuerna formades genom medvetna frågor och val med syfte att spegla deltagarnas professionella syn och undvika att inkräkta i deras privata liv, då syftet är att se deras yrkesmässiga bedömningar och inte studera deras privata åsikter. Samtidigt är studiens intervjuguide utformad med öppna frågor, vilket gör att de själva styr samtalet, därmed kan vi inte påverka huruvida de tar upp privata åsikter ändå. I intervjuerna beaktades ytterligare etiska aspekter genom att visa deltagarna empati, förståelse samt medmänsklighet till deras utsagor (Öberg, 2015).

Genom studiens process har de fyra etiska forskningsprinciperna; informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet, kontinuerligt reflekterats över och beaktats. Informationskravet beaktades genom att deltagarna informerades om studiens syfte och moment. Som en del i informations- och samtyckeskravet informerades det även om att medverkan var frivillig genom hela studien, med valfrihet att avsluta sitt deltagande

In document DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK (Page 15-24)