Syfte med pedagogiskt drama i undervisningen

Här redogör vi för vilka syften de utgår ifrån, eller av vilken anledning de använder sig av pedagogiskt drama i undervisningen. Uteslutande alla informanter nämner, med olika formuleringar, att de använder sig av pedagogiskt drama för att bygga trygga och starka grupper. Ett andra syfte som lyfts fram som primärt av Cecilia, Stefan, Maria och Mira, är att variera undervisningen med en metod där eleverna får använda kroppen för att anamma kunskap. Till exempel skriver Cecilia: ”Jag tror på att om flera sinnen stimuleras tas kunskapen in lättare. Därför vill jag att eleverna också lyfter från sina bänkar.”

För övrigt nämner de att de har flera syften med pedagogiskt drama, vilka kan variera beroende på övning och tillfälle. Exempelvis använder Emma det för att skapa intresse för ett arbetsområde, eller för att diskutera känsliga ämnen. Både Cecilia och Krister har också som syfte att skapa ett lustfyllt lärande för eleverna. Cecilia tror att glädje ger öppna sinnen och att man lär sig utan att vara medveten om det. Anna använder pedagogiskt drama som undervisningsmetod på så sätt att det finns i hennes dagliga arbete, och hennes syfte är både som språkinlärning och för att få klassen att fungera som grupp. Dessutom skriver hon, i likhet med de övriga informanterna, att ”det man gör med kroppen fastnar i knoppen (…). Eller learning by doing”.

Stefan använder också pedagogiskt drama utifrån olika syften. Han tycker att pedagogiskt drama skapar en ny dimension, och ett extra perspektiv på lärande och form. Som exempel nämner han att om man gör ett arbete om hörseln kan man skriva om det, rita, göra ett bildspel eller gestalta med kroppen. Samtidigt anser han att vissa ämnen eller innehåll lämpar sig bättre i skriven form än gestaltande. Utifrån ett grupperspektiv tycker han att: ”Drama är bra på att göra tankar synliggjorda i en grupp och missförstånd måste genast redogöras och det sker förhandlingar mellan gruppens medlemmar om vad som är rätt och fel, vad som ska läras, utan att läraren behöver ha fullständig kontroll över lärandet. Det finns en stor delaktighet i att gestalta och en

34

frigjord och effektiv informationsöverföring mellan gruppmedlemmarna”.

Stefan tycker att lärare bör undvika att använda pedagogiskt drama som ett ämne eller som en anledning att sätta upp musikal/teater. Han skriver att ”Det senare ger bara temporära självförtroende-boosts, som inte leder till ett livslångt och sunt lärande, tror jag.”

5.2.1 Analys av syftet med pedagogiskt drama i undervisningen

Nedan analyserar vi de svar som vi har fått på vår andra frågeställning, som behandlar i vilket syfte informanterna använder pedagogiskt drama. Vi kan se likheter i informanternas svar att syftet med pedagogiskt drama varierar beroende på övningar, innehåll, förutsättningar och dagsform. Någon använder det för att skapa intresse, diskutera känsliga ämnen medan en annan använder det för att skapa en ny dimension och få ett extra perspektiv på lärande och form. Att variera med en metod där eleverna får använda sin kropp kan vi också konstatera lyfts fram av många av informanterna. De menar att kunskapen sätter sig i kroppen när de blir aktiva med alla sina sinnen. Eftersom eleverna i pedagogiskt drama får anamma kunskap med alla sina sinnen (Erbert och Rasmusson, 1996) kan vi tänka oss att informanternas dramapedagogiska förhållningssätt i undervisningen medför att fler elever blir delaktiga i att inhämta kunskap utefter sina förutsättningar. Informanterna nämner inte specifikt att de vill variera undervisningen för att nå ut till fler elever, men utifrån Gardners (2001) teorier om de sju intelligenserna kan vi se en antydan till att de bidrar till att stimulera fler av intelligenserna än endast den språkliga. Vi tror att informanternas klasser med denna varierade undervisningsform, kan tillägna sig kunskap på ett sätt som eventuellt inte är möjligt i en klass där läraren har ett förhållningssätt som står i kontrast till det dramapedagogiska.

Alla sex informanter visade sig lyfta fram att ett av syftena med varför de har ett dramapedagogiskt förhållningssätt i sin undervisning, är för att bygga trygga grupper, och vi kan se i deras svar att de lägger stor vikt vid grupprocesser. Anledningen till det tror vi är att de från sin utbildning i pedagogiskt drama på högskolan, har fått med sig kunskaper om att det är viktigt att arbeta med gruppen för att klassen ska fungera tillsammans. Gruppen som verktyg genomsyrar dramapedagogiskt arbete, och troligen faller det sig då naturligt för lärarna att använda det. Då de arbetar utifrån ett

35

grupporienterat synsätt där eleverna möter varandra, och löser problem tillsammans kan vi med hjälp av Deweys (1999) teori återigen se att eleverna tränar och utvecklar sin sociala kompetens. Att eleverna utvecklar sin sociala kompetens tror vi har betydelse för hur eleverna upplever sin skoltid, det vill säga vad de har för relation till sina klasskamrater och lärare. Eftersom bemötandet mellan olika individer är grundläggande för hur man trivs i den miljö där man befinner sig större delen av sin dag. Bemötandet mellan eleverna tror vi därför har stor betydelse för deras kunskapsinhämtning. Om de misstrivs med varandra kommer de lyssna mindre till varandra, och arbeta sämre ihop. Den sociala kompetensen är därför grundläggande för att kunna skapa trygga grupper, vilket är en förutsättning för ett bra inlärningsklimat som gör kunskaperna bestående och främjar kreativiteten (Nilsson, 1993). För att skapa trygga grupper måste eleverna lära känna varandra, och läraren lära känna sina elever (Ekstrand & Lelinge, 2007). Eftersom informanterna använder sig av pedagogiskt drama i sin undervisning, uppfattar vi det som att informanternas klasser får möjlighet att lära känna varandra och därmed bra förutsättningar för att skapa trygga grupper.

Lärarnas svar var inte så förvånande för oss, utan går i samklang med de syften som vi själva utgår från när vi använder pedagogiskt drama, och det som vi anser att utbildningen i pedagogiskt drama har förmedlat till oss. En informant skiljer sig dock i sina svar, då han tar upp att pedagogiskt drama inte bör vara ett ämne i skolan, utan en av många former för att inhämta kunskap. Han anser att pedagogiskt drama ej bör användas i syfte att sätta upp en musikal/teater, eftersom han inte tror att det leder till ett livslångt och sunt lärande. Vi kan förstå hans resonemang, och håller delvis med, men tror inte att han till fullo har rätt. Vi anser att pedagogiskt drama visst kan vara ett eget ämne i skolan, och att det är upp till ledarens förhållningssätt huruvida en musikal eller teateruppsättning kan leda till ett lärande eller ej. Möjligen utgår Stefan ifrån att elevernas presteringar lätt blir fokus för hur publiken vill att de ska agera eller vara. Men vägen till själva publikframträdandet tror vi kan fyllas med viktiga erfarenheter som kan bidra till ett lärande som är både sunt och livslångt, under förutsättning att ledaren har ett förhållningssätt som inte kväver elevernas personliga utveckling eller frambringar stress inför att prestera mer än de klarar av.