Syn på sin egen anställningsbarhet inför framtida arbetsmarknad

I förhoppning om att få ett spontant men ärligt svar på hur informanterna såg på sin egen anställningsbarhet ställdes denna fråga som initialt från alla informanter fick svar i stil med att den är relativt hög. Man ansåg i allmänhet att man hade en relativt hög anställningsbarhet på grund av att man var socialt kompetent, hade arbetat sedan man var i tonåren och snart skulle examineras från en högre utbildning. Många förklarade sedan varför de anser att den inte är så hög som den skulle kunnat vara på grund av den relativa skillnaden i jämförelse med andra arbetssökande individer:

Informant 9 - Beteendevetenskap: “[...] det är jättesvårt att få ett jobb om man inte har erfarenhet, då känns det som att dom få jobben som finns ute, då känns det som att det är dom vassaste personerna som får dom jobben, och det känns som det är rätt svårt att konkurrera med dom haha, för att många är såhär det känns som många är jättesociala och jätteanställningsbara och ibland kan jag tycka att man inte har rätt egenskaper för att jobb som kommer fram [...]”

43

Ett intressant svar vi fann sticka ut från det vanliga handlade om hur man såg på den inhämtade kunskapen under den utbildning man snart genomfört och ansåg att djupet i denna kunskap vara till en stor fördel i kommande arbetssökande.

Informant 5 - Beteendevetenskap: “[...] Först så pluggar jag faktiskt för att jag tycker det är intressant. Många pluggar ju till tentor och sen kanske glömmer det men jag har ju intresse av det och nytta av det kommande yrke så det är nog en stark sak för mig. Riktig kunskap liksom.”

De flesta diskussionerna mynnade sedan ut i ett svar som menade på att individen ansåg sig själv inneha en relativt hög anställningsbarhet när man summerade den sociala förmågan, personlighet, tidigare arbeten och den kommande examen.

Informant 4 - Ekonomi: “[...] ja men asså jo jag tycker den är hyfsat hög ändå.

Relevant utbildning och lite relevant arbetslivserfarenhet å sådär sen såklart. Det beror ju på vilken del i ekonomi vill åt men jag skulle säga ganska hög. “

En fråga vi ansåg vara av värde att ställa handlade om ifall informanterna ansåg att anställningsbarhet var ett individuellt eller samhälleligt ansvar, detta då individualisering och andra moderna tankar diskuterats tidigare i texten.

Informant 8 - Beteendevetenskap: “Asså, ansvaret ligger väl på mig, om jag vill ha ett jobb så kommer jag ju söka det, vill jag inte ha det så kommer jag inte, jag kan plugga någonting och sen strunta i att jobba med det, det är ju inte så att någon kommer höra av sig, eller jo kanske arbetskraft är ju positivt, sen i samhället så är ju normen att du pluggar, asså du måste ju ha en utbildning för att få ett jobb.”

Vi fann det intressant att ingen av de tio tillfrågade ansåg att anställningsbarhet är ett samhälleligt ansvar och anser att detta är ett typiskt sätt att se på frågan för personer i vår egen generation.

Informant 7 - Ekonomi: “[...] det är ju mitt ansvar, det är ju även så vårt samhälle är byggt, att det alltid är ens egna ansvar, vad ska man säga, alla har ju olika privilegier så kan man säga, och vissa kanske delegerar ansvaret, eller har någon annan som ansvarar för en, där menar jag kanske att en farsa som styr, som har ett bolag och kommer till sonen och säger “du får jobb hos mig”, då behöver ju inte sonen tagit sitt egna ansvar och sökt jobb, då han har ju fått det gratis! Så tänker jag lite, men allmänt är det ju alltid ens eget ansvar!”

Då vi tidigare pratat med informanterna om huruvida de ser på anställningsbarhet som individuellt eller samhälleligt ansvar och även fått deras syn på sin egen anställningsbarhet riktade vi oss vidare mot faktorer som ansågs höja anställningsbarheten.

Informant 8 - Beteendevetenskap: “Ja asså det kan väl vara vid intervjun, eller på CV- t, det gäller väl att sticka ut och ha en skön aura. [...] hittar man en skön vibe mellan er så ökar väl chanserna också att bli anställd, men ja typ såhär att du sticker ut på något sätt, att man går ifrån mängden eller vad man säger, går mot strömmen kanske man säger.”

44

Svaren varierade men hade ofta gemensamma nämnare i extraarbeten vid sidan av studierna, och dessa sågs ofta på olika vis beroende på om de varit meriterande (inom studieämnet) eller inte.

Informant 9 - Beteendevetenskap: “Jag har ett deltidsjobb, jag jobbar väl i genomsnitt två gånger i månaden så det är lite deltidsjobb sådär. [...] det är också lite sådär att det är lite lättare få en anställning om man har en anställning redan.”

Informant 10 - ekonomi: [...] jag jobbar, det är ju också en merit som ökar lite

konkurrensen och det är ju för att visa att man gör något vid sidan åt studierna och att man är non going. Men jag hade ju då hellre velat hitta ett deltidsjobb som matchar mer med min utbildning. Sen har jag försökt att programmera lite, IT-språk då, hållt på lite med Excel, men jag känner att jag hade behövt kunna Excel betydligt mycket mer om det är ett ekonomijobb jag vill ha [...]”

Vidare fördes motiveringar för hur det personliga handlandet och uppvisade intresse ökade den anställningsbarhet vi ville diskutera.

Informant 7 - ekonomi: “[...] om jag lokaliserat några företag jag tycker är intressanta och kan tänka mig att söka, då kan man ju gå till huvudkontoret och lämna in CV, och “säga tja, jag är fett intresserad av att jobba hos er och jag har mitt CV med mig här och personligen varför jag skulle vilja jobba hos er och om ni har en intressant tjänst som skulle passa mig så skulle jag jättegärna vilja söka den”, att man kanske säljer in sig lite så, alltid sälja in sig själv [...]”

Diskussionerna och frågorna leddes sedan över till betydelsen av sociala kontakter i det kommande arbetssökandet. Detta ansåg vi skulle skapa en god helhet och en smidig övergång från frågor om ökad anställningsbarhet.

Informant 9: Beteendevetenskap: “[...] både typ inom arbetslivet och inom studentlivet med typ, att man har en vän typ som har en anställning så kanske de söker nya

människor och då kanske den rekommenderar en typ, och likadant med arbetslivet, man har ju typ arbete på ställen där det skulle kunna bli en potentiell framtida

arbetsgivare och sen kanske dom kommer ihåg en när man jobbade där förr då kanske dom har lite mer vad ska man säga förtroende för en, kontakter har ju alltid gjort det enklare att få jobb.”

Informant 8 - Beteendevetenskap: “[...] alla kontakter är bra kontakter, så det är väldigt viktigt, du kanske stöter på någon om några år som du har pluggat med och snackar lite och så ja men ba vi söker en person med den här utbildning, och då kanske man bara ja men nice, alla kontakter är bra kontakter skulle jag säga, att nätverka det är en bra grej [...]”

Kring området var de flesta rörande överens om att kontakter kunde vara av mycket stor vikt och svar som att med hjälp av kontakter blir man inte bara ett CV i högen, samtidigt var få inne på konkreta tankar om dessa kontakter utan svaren formulerades i allmän mening kring vikten av sociala kontakter i det kommande arbetslivet.

45

Informant 6 - Ekonomi: “[...] eventuellt är ju trots allt kontakter en väldigt viktig del av vår vardag, jag tror också att 90 % av jobben man får idag är kontaktbaserat, så att ha eller få vänner är som att få ett större nätverk och utifrån det kan man få sig en väg in!”

Informant 10 - Ekonomi: “Ja ja absolut, jag tror att arbetsmarknaden vad gäller Sverige, så är kontakter key, det är betydligt lättare, eller lättaste vägen, annars får man konkurrera med hur många som helst, om man inte har några kontakter, och då blir det ju mycket svårare!”