Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande Kandidatuppsats 15 hp | Sociologi - Avdelningen för Pedagogik och Sociologi Höstterminen 2020 | LIU-IBL/SOC-G--20/02--SE
Övergången mellan studentliv och
arbetsliv
- Studenters upplevelser om framtida arbetsmarknad
The transition from student life to working life. - Students experiences of future labour market.
Tim Bergqvist Fia Hage
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Övergången mellan studentliv och
arbetsliv
- Studenters upplevelser om framtida arbetsmarknad
The transition from student life and working life. - Students experiences of future labour market.
Tim Bergqvist Fia Hage
Sammanfattning
Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse för hur studenter i slutskedet av sin utbildning upplever övergången mellan studentliv och arbetsliv. Studien är av kvalitativ karaktär och empirin är genererad ur semistrukturerade intervjuer med tio studenter som läser sin utbildning genom fristående kurser vid Linköpings universitet. Resultatet i undersökningen visar att studenter inom olika områden har skilda uppfattningar om hur man upplever denna övergång samtidigt som många är överens om att konkurrens och krav är något som på arbetslivets sida ökar för varje år som går. Studien har ett tydligt fokus på den upplevda verkligheten hos studenterna och avstår i stora drag från att dra slutsatser från statistik inom området.
Förord
Vi vill först och främst tacka Linköpings universitet i stort som under tre års tid delgett kunskaper och lärdomar vi anser vara mycket nyttiga och användbara inför våra framtida liv, detta både från de kurser vi läst och de aktiviteter vid sidan av studierna samt alla de människor vi under åren lärt känna. Vi ser med glädje fram emot vad kommande år har att erbjuda oavsett vad som kommer hända då vi nu känner att vi har en stabil grund att stå på vare sig det kommer komma till nytta i en arbetssituation eller vid vidare studier. Vi hoppas att denna undersökning hamnar på bordet hos någon som får nytta av den och anser den väl genomförd, med detta vill vi även passa på att rikta ett extra tack till vår handledare Christian Ståhl, vår kursansvarig Ulrik Lögdlund samt nära och kära som ställt upp på att läsa texten under utformandets gång. Slutligen tack till er som ställde upp på våra intervjuer som skapade de svar vi idag har, utan er hade denna undersökning inte blivit av.
Fia Hage & Tim Bergqvist Linköping januari – 2021
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 3
1.2.1 Frågeställningar ... 3
1.3 Disposition ... 3
2. Forskningsöversikt och teoretisk referensram ... 4
2.1 Tidigare forskning ... 4
2.1.1 Learning to be employable ... 4
2.1.2 Karriärvägledning inom högre utbildning ... 5
2.1.3 Övergången från högre utbildning till arbete ... 6
2.1.4 Higher Education Policy ... 7
2.1.5 ”Career Transition” ... 7
2.1.6 ”Rethinking graduate emploability” ... 8
2.2 Sammanställning av tidigare forskning ... 9
2.3 Teoretisk referensram ... 11
2.3.1 Pierrie Bourdieu – Fält ... 11
2.3.2 Pierre Bourdieu – Kapital ... 13
2.3.3 Erving Goffman – Dramaturgiska perspektivet ... 15
2.4 Sammanfattning av teoretisk referensram ... 17
3. Metod ... 18
3.1 Studiens vetenskapsteoretiska nivå ... 18
3.1.1 Ontologi ... 18
3.1.2 Epistemologi ... 19
3.2 Studiens metodologiska nivå ... 20
3.3 Forskningsmetod ... 21
3.4 Avgränsning och urval ... 22
3.5 Datainsamling... 24 3.5.1 Genomförande... 25 3.5.2 Transkribering ... 26 3.5.3 Transkriberingsarbetet ... 26 3.6 Analysmetod... 27 3.6.1 Litteratursökning... 29 3.7 Forskningsetik ... 30 3.8 Kvalitetsaspekter ... 31 3.9 Sammanfattning av metod ... 33 3.10 Metoddiskussion... 34
4. Resultat ... 39
4.1 Studiens intervjupersoner ... 39
4.2 Resultat av empiri... 39
4.2.1 Utbildningens betydelse inför framtida arbetsmarknad ... 39
4.2.2 Förväntningar på framtida arbetsmarknad ... 41
4.2.3 Syn på sin egen anställningsbarhet inför framtida arbetsmarknad ... 42
4.2.4 Synen på konkurrens inför framtida arbetsmarknad ... 45
4.3 Sammanfattning av resultat ... 46
5. Diskussion ... 48
5.1 Analys... 48
5.2 Resultatdiskussion ... 50
5.3 Slutsatser ... 51
5.4 Förslag till fortsatt forskning ... 52
6. Referenslista ... 53
7. Bilagor ... 56
7.1 Missivbrev ... 56
“Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”
1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I sin dikt “I rörelse” talar (Boye, 1927) om dagen som strävan efter äventyr och nya utmaningar. Tanken om att fastna i en statisk tillvaro där en förutsägbar och enkel framtid levererar precis det förväntade och varken mer eller mindre framställs som dystopisk i en kort och precis följd av ord och ställs mot önskan om en utmanande och äventyrlig livsstil som kan ge utrymme för det oförutsägbara händelser somliga skulle kalla ödet. Kan det vara så att vår strävan efter nya utmaningar sker genom den högre utbildningen och rädslan för det så kallade ekorrhjulet därmed spelar en motiverande roll i valet om vår egen framtid? Människor i västvärlden har aldrig tidigare bytt arbetsplats så många gånger under en livstid som vi gör idag (Rosa, 2013). Anledningen till detta kan ha många förklaringar, så många att de skulle bli svårt att formulera i en studie lik denna men konstaterandet i sig är nog språngbräda för vårt intresseområde. Genom att endast se oss omkring i vår närmaste vänskapskrets och familj kan många av oss finna grund för detta fenomen och inte helt osannolikt kommer det skilja sig mycket beroende på vilken generation man väljer att fråga. Bara av egen erfarenhet kan vi som författar denna studie vittna med säkerhet om hur de tidigare generationerna var mycket mer trogna sitt yrke och sin arbetsplats medan de senare generationerna tenderar att i större utsträckning ha många fler och mycket kortare perioder av arbete på en och samma arbetsplats, men även helt byta bransch och yrkesområde. Vad är anledningen till att det ser ut på detta vis och hur kan det på bara två generationer ha skett en så stor förändring i hur man väljer att staka sig igenom det arbetsliv man gör?
Idag läser närmare hälften av Sveriges unga befolkning vidare på högre utbildningar efter avslutad gymnasieexamen (SCB, 2020). Detta är en större andel än vad någonsin tidigare uppmätts och även något som stadigt ökat för varje år som gått, detta ger den svenska befolkningen ett utgångsläge där yngre personer tenderar att uppvisa högre utbildningsmeriter än vad äldre gör. Vi kan åter igen ställa oss frågan vad anledningen till detta är? Varför väljer så stor andel av den svenska befolkningen att utbilda sig ytterligare efter avslutad gymnasieexamen? Tillgången till ett välfungerande utbildningssystem som dessutom ger stora möjligheter till ekonomiskt stöd samtidigt som kostnaderna för utbildningarna är minimal torde vara en av anledningarna, men detta räcker inte för att beskriva motivation till vidareutbildning. I vårt perspektiv så ser vi valet av högre utbildning som en motivation för att få tillgång till, eller rättare sagt, möjligheten till att söka fler jobb. En stor del av det som ryms i denna motivering kan exempelvis vara att de jobb man efter en högre utbildning är berättigad att söka
2
kan vara bättre betalda, vara mer långsiktiga eller bara erbjuda allmänt stabilare livssituation för den sökande.
När vi nu steg för steg skalat ner fenomenet och redogjort för den stora förklaringen om hur vi hamnade i denna situation är vi nu framme vid den fråga som är rimlig att tro kunna besvaras i denna studie. Så vad händer då när fler och fler utbildar sig utöver den gymnasiala skolan? Det enkla svaret på en komplicerad fråga är att fler individer har rätt kvalifikationer för att söka samma jobb, det har skapats en konkurrenssituation om de i allmänna ögon sett mer populära jobben (Näswall et al., 2008). För att återkoppla till den historiska återblicken vi tidigare gjorde så är de nyexaminerade studenterna inte längre speciellt ensamma om sina meriter vilket man förr i tiden ofta kunde vara. Förra året examinerades över 75 000 personer i Sverige från högre utbildning (SCB, 2019) och trenden ser inte ut att avta i dagsläget. Med ett växande antal högutbildade blir allt fler behöriga för varje ledig anställning (Näswall et al., 2008), något som innebär att personer som snart är färdiga med sin utbildning är på väg att slåss om de arbeten som ges mot väldigt många andra. Vad för kompetenser och övriga erfarenheter som anses vara gynnande i de anställningssituationer som konstant pågår ute i landet lämnar vi osagt, men att ha haft ett deltidsarbete vid sidan av studierna inom det aktuella området kan komma att vara ett mycket starkt skäl till att kunna motivera att en viss person anställs före någon annan.
Relationen mellan arbetsmarknaden och högre utbildning är central, utbildning skall generera en hög grad av anställningsbarhet och därmed en inträdesbiljett till arbetsmarknaden (Sparrhoff & Fejes, 2016). Begreppet anställningsbarhet handlar om individens förmåga att bli anställd och inbegriper även att inneha en passade utbildning eller den erfarenhet och kompetens som en anställning efterfrågar på arbetsmarknaden (Fogde, 2011). Att vara anställningsbar kommer med ett eget individuellt ansvar och innebär att den enskilde ser till att matcha och omforma de kompetenser och färdigheter som arbetsmarknaden efterfrågar (Sparrhoff & Fejes, 2016). Kan det vara så att det redan innan examen gäller att börja med att arbeta med sin egen anställningsbarhet för att kunna erhålla en framtida anställning då allt fler utbildar sig och konkurrensen om jobben ökar? Mot denna bakgrund blir det därmed intressant att undersöka hur studenter i slutskedet av sin utbildning upplever övergången mellan studentliv och arbetsliv och vi har valt att fokusera på de individer som valt att bygga sin egen utbildning genom fristående kurser, detta då vi anser det vara en grupp studenter som riskerar att glömmas bort då mycket forskning baseras på programstudenter samtidigt som vi anser att fristående kurser har en direkt koppling till hur man som individ arbetar med sin individuella anställningsbarhet genom att skräddarsy sina kunskapsintag genom de kurser man anser väga tyngst i kommande arbetsliv.
3
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse för hur studenter i slutskedet av sin utbildning upplever övergången mellan studentliv och arbetsliv.
1.2.1 Frågeställningar
• Hur upplever studenter i slutskedet på sin utbildning konkurrensen inom deras kommande yrkesområde?
• Vilka strategier utvecklar studenten i slutskedet av sin utbildning för att öka sin anställningsbarhet?
1.3 Disposition
Denna studie består av fem kapitel där kapitel ett ger en bakgrund och problembeskrivning kring valt forskningsområde för att sedan presentera studiens syfte och frågeställningar.
I kapitel två introduceras en forskningsöversikt kring det aktuella forskningsområdet för att vidare presentera studiens teoretiska referensram och de teoretiska begrepp som studien valt att använda.
I kapitel tre presenteras studiens vetenskapsteoretiska och metodologiska utgångspunkter, vilken metod som valts, hur studien praktiskt genomförts, hur forskningsetiska överväganden hanterats samt en kvalitetsbedömning av studiens vetenskapliga innehåll.
I kapitel fyra presenteras studiens resultat i en beskrivande del under fyra övergripande teman.
I kapitel fem presenteras studiens resultat i en analys och diskussion med kopplingar till studiens teoretiska referensram samt tidigare forskning för att vidare besvara studiens frågeställningar. Kapitel fem avslutas med studiens slutsatser och förslag till fortsatt forskning.
Under uppsatsarbetes gång har arbetsfördelningen varit likvärdig mellan oss författare då båda varit delaktiga samt haft ett gemensamt ansvar för den text som producerats i studiens alla kapitel.
4
2. Forskningsöversikt och teoretisk referensram
I detta kapitel presenteras relevant forskning kring begreppet anställningsbarhet samt övergången mellan högre utbildning och arbetsliv. Därpå följer en presentation av studiens teoretiska referensram bestående av Pierre Bourdieus teorier om fält och kapital samt begrepp av Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv som studien har valt att använda sig av i kommande analys och diskussion.
2.1 Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras en grund för den tidigare forskning vi tar med oss i vår studie och denna kommer tillsammans med vår valda teoridel skapa en grund att stå på inför kommande analyser av informanternas svar samtidigt som den ger oss möjligheten att se luckor som saknas på vårt kunskapsområde. Den röda tråd som följer genom all tidigare forskning är begreppet anställningsbarhet och vi har sedan valt att se detta relativt moderna och nyformade begrepp ur olika perspektiv beroende på vilken del av den tidigare forskningen som läses. Vi har utöver fokus på anställningsbarhet försökt att nå den breda kunskapen genom att framställa tidigare forskning från olika tidsperioder trots att begreppet skapades i modern tid och vi anser att detta kommer ge oss den bästa möjligheten att ta oss an våra egna informanters svar senare i arbetet. Den tidigare forskningen är även tagen från olika länder samtidigt som vi begränsat dessa till de välutvecklade västerländska länder som kan anses ha en någorlunda lik syn på hur man använder sig av och erbjuder den högre utbildningen som vi vill studera.
2.1.1 Learning to be employable
I sin bok Learning to be employable skriver Garsten och Jacobsson (2004) en lång och djup analys kring ämnet anställningsbarhet ur både makro- och mikroperspektiv genom att bland annat diskutera begreppet ur politisk synvinkel, individens eget ansvar och historisk återblick för att förklara hur vi hamnade där vi är idag. Begreppet anställningsbarhet, eller employability är i akademiska sammanhang att betraktas som relativt ungt. Sedan millenniumskiftet har begreppet börjat användas ordagrant och därigenom fått sin definition, men redan på 50-talet diskuterades tankarna om anställningsbarhet i form av önskan om full sysselsättningsgrad. För att förklara begreppets framväxt bör man förstå ett skifte i politiken som skedde i slutet på 1900-talet och framförallt genom inflationskrisen under 70-talet då många länders politiska inställning gick från önskan om full sysselsättning till att istället eftersträva maximal anställningsbarhet. Under 00-talet började diskussionen formas på så vis att arbetslöshet sågs som kollektivt ansvar och kombinationen av den framlagda historien har lett oss fram till det idag välkända begreppet anställningsbarhet.
5
Författarna motiverar vidare hur den relativt hårt reglerade svenska arbetsmarknaden blir en mer och mer individualiserande fråga genom eget ansvar för individens anställningsbarhet, detta görs genom att framställa arbetskraften, ”labour”, i kategorierna som författarna benämner The rise of labour, institutionalization of labour, crisis of labour och disorganized labour (Garsten & Jacobsson, 2004). Detta för att komplettera den historiska förklaringen till begreppet samtidigt som man gör den konkret. Fram träder en bild av den svenska arbetsmarknaden som idag har skapat ett gap mellan utbud och efterfrågan i flera dimensioner och förklaras bland annat av att de tidigare regleringar som påverkade svenska arbetsmarknaden kvarstår trots att nya regleringar och sätt att tänka har införts utan att ta bort det gamla.
De något dystopiska orden summerar boken genom citat:
” In todays globalized and flexible situation nobody can be sure of their jobs or career plans. Instead, everybody is forced to fight for his or her future in a highly competitive labour market” (Garsten & Jacobsson, 2004, s.39).
En central diskussion som är ständigt återkommande i boken är tanken om det livslånga lärandet och utgångspunkten är att både arbetstagare och arbetsgivare ser detta lärande som konkurrensskapande. Detta nämns även som en av anledningarna till att den svenska arbetsmarknaden i mångas ögon är i framkant och eftersträvansvärd. Ett sätt att se på detta fenomen är genom en sorts utbildningsinflation, där det finns för få arbeten med behov av högre utbildning samtidigt som det utbildas för många på de högre utbildningarna. I boken motiveras detta med statistik som visar att år 1975 befann sig 10% av de högre utbildade personerna på arbetsplatser som inte krävde en högre utbildning och år 1997 var denna siffra 30%. Man betraktar även detta problem som ett organisatoriskt fenomen där en barriär vid den så kallade Taylorismen skapats genom att när man lärt sig ett arbete på plats så kan man även lära detta vidare och det resulterade i att utbildningen tappade sitt värde.
2.1.2 Karriärvägledning inom högre utbildning
Vesterberg (2015) beskriver den svenska formen av anställningsbarhet genom en funktion av högre utbildning med syfte att “fostra framtidens medborgare” och motiverar detta bland annat med ett visat stöd och stort intresse från större institutioner som OECD och EU. Fram läggs även Riksrevisionsverkets syn som motiveras i stil med att om inte studentens utbildning har en tydlig koppling till det kommande arbetsliv denne skall ta sig till så anses det vara ofördelaktigt både för individen och samhällsekonomin. Den tydliga ståndpunkt som tas är att kritiskt diskutera och reflektera kring de formandet av studenter på högre utbildning som sker med syfte att individuellt nå arbetsmarknadens krav.
6
Perspektivet som valts i skapandet av studien utgår från ett Focault-inspirerat maktformat och används på ett sätt som visar på att de karriärsvägledande funktioner som finns att tillgå för studenter på högre utbildning i Sverige har en möjlighet att forma och styra individerna i en samhällsoptimal riktning vilket inte nödvändigtvis bygger på individens egna intresseområden. Detta sätt att se på fenomenet anställningsbarhet konkretiseras i form av CV-skrivandet som Vesterberg (2015) menar styrs av makt, normer och kunskap.
2.1.3 Övergången från högre utbildning till arbete
I studien skriven av Abrandt Dahlgren et al. (2007) eftersöks kunskap och förståelse för övergången mellan den högre utbildningen och arbetslivet genom tre parametrar: identifiera kunskapsbildning hos informanterna under slutet av utbildningen och efter 18 månaders i arbetslivet, identifiera kunskaper och kompetensutveckling kan föras från utbildningen till arbetslivet och med hjälp av detta påvisa skillnaderna i form av hur utbildningarna är uppbyggda. Fokus ligger på tre avdelningar inom universitetet och innefattar studenter från statsvetenskap, maskinteknik och psykologi. Metodologin bygger på kvalitativa intervjuer med 12 studenter från varje disciplin och dessa intervjuas under sista tiden på universitetet och sedan 18 månader in i arbetslivet. Man motiverar bland annat studien med att området kring övergång från studier till arbete är relativt outforskat samtidigt som det spelar en stor roll i samhället och inte alltid visar sig vara en helt linjär övergång då utbildningens kunskaper och arbetets kravprofil inte alltid stämmer helt överens.
Delar av resultatet tyder på att utbildningens syfte inte är det rena kunskapsskapandet eller att möta efterfrågan på kunskap genom skräddarsydda utbildningsformer som man initialt tänker i diskussion om högre utbildning utan snarare att skapa människor med “an academic way of being, developing a homo
academicus as the outcome of the educational programme”. Denna syn på utbildning kan ses som utbildningen i form av skapandet av en grund att stå på i det kommande arbetslivet och låta det specifika arbetet sedan forma och bygga den slutgiltiga produkten, dock fann Abrandt Dahlgren et.al., (2007) stora skillnader i förberedelserna inför arbetslivet genom utbildning mellan de olika utbildningarna och menar bland annat att psykologistudenter i sin universitetsutbildning fick en mer förberedande och specifik kunskap om det kommande arbetslivet.
7
2.1.4 Higher Education Policy
Ett perspektiv som tål att betona lyfts bland annat genom Tomlinson (2012) genom att förstå en del av problematiken i anställningsbarhet genom det höga tempot som västerländska ekonomier utvecklas i. Detta beskrivs bland annat som den interna problematiken mellan högre utbildning och arbetsmarknaden i form av föränderlighet som framförallt de senare åren ändras i allt högre takt. I artikeln pekar man bland annat på vikten av korrespondens mellan den högre utbildningen och arbetsmarknaden i stort, något som även detta anses har förändrats mycket sedan utbildningens start då det förr i tiden fanns ett tydligare utbyte av utbud och efterfrågan mellan marknad och universitet. Konkret beskrivs denna relation bland annat på så vis att man förr i tiden var närmare varandra i diskussioner om den högre utbildningen och den marknad man var ämnad för och steget mellan dessa studier och de eftertraktade jobb som erbjöds var mindre och mer naturligt. Vad som bland annat hänt på senare år menar Tomlinson (2012) är att de som examineras från högre utbildning idag inte längre har samma kunskapsbas som tidigare utan en skara med mer spretiga kunskaper inom valbara områden och deras spetskompetenser har formats och menar vidare på att det bland annat är detta som skapat delar av den flexibilitet vi idag ser på västvärldens arbetsmarknader.
Den tidigare tydliga länken mellan högre utbildning och arbetsmarknad har sakta men säkert suddats ut och ett tydligt fokus på individuell anställningsbarhet har skapats genom en större utbredning av kunskaper och kurser inom kommunikation och management som istället anses vara eftersträvansvärda. Ett resultat av ovan nämnda fenomen menar Tomlinson (2012) är att den traditionella synen på nyexaminerade akademiker och deras position i samhället har förändrats vilket gör att en stor del av exklusiviteten i att inneha en examen från högre utbildning har mattats av. En koppling till Bourdieus teorier om fält och kapital görs sedan av Tomlinson (2012) som menar på att det sätt som högre utbildning och arbetsmarknaden i stort har förändrats genom den snabba utvecklingen gör att teorier om fält och kapital anses vara applicerbara på så sätt att de individer som historiskt sätt inte tillhört den akademiska släkten nu får tillgång till helt nya fält och kapital genom den “massproduktion av högre utbildade” som idag sker samtidigt som han poängterar att individer som inte är vana vid akademiska kretsar får en viss problematik med signaler och uppträdanden som normalt sett anses vara typiska för det akademiska fältet.
2.1.5 ”Career Transition”
Likt vår egen studie har Donald, et. al., (2018) ställt sig frågan hur studenterna upplever övergången från högre utbildning till arbetslivet genom att se denna
8
transformation ur ett studentperspektiv. Vi finner även denna studie intressant då den, återigen likt vår egen, utgår från semistrukturerade intervjuer och har ett av urvalskriterierna likt vår, nämligen att intervjua studenter som genomgår sitt sista år på högre utbildning samtidigt som studien breddat sitt urval på så vis att fler informanter kontaktades och detta från fler olika ämnen inom den högre utbildningen. Studien lägger en grund i att arbetsmarknaden idag är mer konkurrensbaserad än någonsin tidigare samtidigt som det examineras fler och fler studenter för varje år som går. Studien har, olikt mycket annan tidigare forskning som framlagts, ett tydligt ekonomiskt fokus som visar intresse för avvägningen mellan lån för utbildning och lönesättningen på arbetsplatsen efter examination.
Slutsatsen i den ekonomiska frågan landade egentligen något utanför det ekonomiska fältet då de svarande individerna lyfte fram många olika fördelar som skulle väga upp för de lån och kostnader deras utbildning medförde, bland annat lades stor vikt på deras personliga utveckling och framtida livskvalité. Detta är något vi finner intressant att ha med som bidragande förståelse då det kan anses vara en motiverande faktor i de svar vi kommer få genom de genomförda intervjuerna, då ekonomiska faktorer kan komma att spela roll i de svar vi får. Något som studien visar och vad vi anser är extra intressant var att upplevelsen av sin egen anställningsbarhet hos de tillfrågade sjönk under det sista året på sin högre utbildning. Detta förklaras bland annat genom att informanterna fick mer och mer förståelse och kunskap om den arbetsmarknad de nu närmade sig och eftersom konkurrensen anses ha en avskräckande effekt ansåg många att det sista året på så vis sänker självförtroendet. Studien lyfter slutligen även strategier för ökad individuell anställningsbarhet, likt vår egen men med fokus på universitetens egen karriärvägledning vilket sedan visade sig ha använts mycket sparsamt av informanterna och även de som använt sig av denna tjänst hade mycket blandade åsikter om servicen och användningen av den.
2.1.6 ”Rethinking graduate emploability”
Clarke (2018) redogör i sin artikel hur framväxten av en marknadsdriven modell av den högre utbildningen i länder som Australien och Storbritannien har resulterat i att akademiker förväntas lämna sina studier i ett “arbetsklart” läge och med påvisbara nivåer av anställningsbarhet. Den högre utbildningen har skiftat från vad som beskrivs som en "elitistisk" till en som omfattar bred tillgång till eftergymnasial utbildning som en del av en omfattande insats för att öka nationella rikedomar. Som ett svar på ökade påtryckningar från regeringar och arbetsgivare att kunna bevisa värdet och effektiviteten av högre utbildning har många universitet inkluderat en rad olika praktiska inlärningsprogram i syfte att förbättra och stärka akademikers anställningsbarhet. Problematiken är enligt Clarke (2018) att forskning kring akademikers anställningsbarhet och dess livsvärld ofta förblir
9
outforskat och konceptualiserar inte tillräckligt universitetens roll kontra individens roll för utvecklandet av de färdigheter och attribut som ligger till grund för framgångsrika sysselsättningsresultat, särskilt när ansvaret för individens anställningsbarhet i allt högre grad har förflyttats till den enskilde. Genom att föra samman tidigare forskning som behandlar akademikers och nyexaminerades anställningsbarhet utifrån de sex dimensionerna: humankapital, socialt kapital, individuella attribut, individuella beteenden, upplevd anställningsbarhet och arbetsmarknadsfaktorer, eftersöks att omdefiniera dessa dimensioner i en ny modell för att hjälpa till att utforska och förklara konceptet kring akademikers anställningsbarhet.
Resultatet visar att universitet spelar en viktig roll för att hjälpa akademiker att bygga humankapital (färdigheter, kunskaper och kompetenser). Andra färdigheter, såsom reflektion och självmedvetenhet, kan utvecklas under studietiden. Universiteten kan även hjälpa akademiker att bygga upp ett starkt socialt kapital och lära dessa konsten att nätverka innan de går ut på arbetsmarknaden medan individuella attribut och beteenden associerade med personlighetsvariabler, där Clarke menar (2018) att universitet bör bidra med att skapa en medvetenhet kring de attribut som är nödvändiga för en framgångsrik karriär samt för att upprätthålla och förbättra den individuella anställningsbarheten. Upplevd anställningsbarhet påverkas av den nuvarande arbetsmarknaden medan arbetsmarknadsfaktorer gradvis påverkar anställningsbarheten som ett mått på sysselsättningsgrad. Framförallt poängterar Clarke (2018) att dessa dimensioner bör kombineras för att ge akademiker möjligheten att förbättra och upprätthålla dess anställningsbarhet, vilket i sin tur kommer att stärka självförtroendet bland akademiker när de skall påbörja sin karriär på arbetsmarknaden. Trots att artikeln huvudsakligen är baserad på brittisk och australiensisk forskning kan resultatet återspegla begreppets framfart i andra länder där trenden kring massutbildning och kommersialisering av den högre utbildningen tenderar att öka. Resultatet kan även hjälpa intressenter som regeringar och arbetsgivare att ompröva hur processen kring att bygga och forma anställningsbara akademiker skall hanteras, samt ge verktyg för de universitet som ständigt kämpar med krav från dessa intressenter. Enligt Clarke (2018) kommer dock fokus på akademikers anställningsbarhet sannolikt inte att minska inom en omedelbar framtid i och med de ekonomiska drivkrafterna för högre utbildning och behovet av att universitet ger mätbara resultat som kan tillfredsställa viktiga intressenter.
2.2 Sammanställning av tidigare forskning
En utgångspunkt i vår tidigare forskning gjordes ur Garsten och Jacobsson och det var ur denna startfålla vi sedan utforskade vårt ämne vidare. Den bok som
10
skrivits gav oss framförallt en mycket djupgående förklaring på vart begreppet anställningsbarhet kommer ifrån och vad fenomenet egentligen innebär. Att förstå den historiska förklaringen till anställningsbarhet som fenomen var avgörande för att på djupet förstå den resterande tidigare forskning som skulle framläggas och detta förstås utifrån den breda bilden där livslångt lärande och konkurrens var frekvent återkommande begrepp i diskussionen hos Garsten och Jacobsson. Förståelsen för hur stor förändringen har varit inom det valda området den senaste tiden förtydligades även genom denna bok som på ett dystopiskt vis framställer dagens arbetsmarknad som uteslutande baserad på flexibilitet och individualisering, till skillnad från förr i tiden då en akademisk examen var få förunnat och genom denna kunde individer i princip få de jobb de pekade på. Vi fann en tydlig röd tråd i det fortsatta studerandet av artiklar i form av individualisering och konkurrens som uteslutande var en grundtanke i de artiklar och texter vi läste och förståelsen för varför det området är sociologiskt intressant skapades med insikten om hur strukturella dessa fenomen är i dagens välutvecklade västerländska stater. Vidare efterfrågades kunskap om de mer spetsiga och specifika områden vi eftersträvade att veta mer om innan vi skulle ta oss an den analys som väntade. Inställningen till universitetets egna karriärsvägledande funktioner diskuterades i flera av artiklarna och lades fram som en strategi för att ge möjligheten till att öka den individuella anställningsbarheten men resultatet visade att mycket få av informanterna ansåg att detta var en gynnsam aktivitet samtidigt som många inte ens hade gett det en chans. Vidare fördes en ekonomisk synvinkel på valet om högre utbildning eller ej där det visade sig att de ekonomiska fördelarna inte var den största motivationen till en slutförd examen, detta då mycket tyder på att de kostnader och lån man tar på sig under en högre utbildning tynger individerna mer än förväntat. Slutsatsen ur det ekonomiska perspektivet visade sig snarare vara att individerna såg det som en investering i sig själva och deras personliga utveckling för att skapa sig möjligheten till en trygg och stabil tillvaro för framtiden.
Avslutningsvis fann vi det mycket intressant och förvånande att det ter sig så att individer ser sin anställningsbarhet som längre ju längre in i sin akademiska utbildning man kommer. Logiskt bör man som individ få en ökad anställningsbarhet då mer kunskap inhämtas men detta är enligt forskningen endast något som gäller fram tills att individerna läser på sitt sista studieår, då inställningen till den egna anställningsbarheten sjunker igen. Framlagd forskning menar att detta fenomen skapas genom den ökade förståelsen för den kommande konkurrensen och arbetsmarknaden man inom snar framtid kommer kvalificera sig till och därmed inser att man inte längre än ensam om sin titel, kunskap eller potential.
Med utgångspunkt i den tidigare forskning som nu framlagts skapas en bild av anställningsbarhet och övergången mellan högre utbildning och arbetsmarknad
11
som relativt nyupptäckt vilket gör det extra intressant för oss. Kombinationen av ett relativt ungt fenomen och föränderligheten på dagens exponentiellt utvecklande arbetsmarknader skapar ett intressant fält att fortsatt utforska. Vi anser vidare att den redan befintliga forskningen på ämnet har ett tydligt fokus på de individer som uteslutande läser program under sin högre utbildning vilket ger oss en möjlighet att skapa kunskap om en gren av ämnet som tidigare inte haft större fokus. Vårt urval genom de studenter som bygger sin egen examen genom fristående kurser har i den forskning vi tagit del av inte uppmärksammats och vi anser detta vara ett bra komplement till den redan existerande forskningen då skillnader och likheter med programstudenter kommer kunna visas och skapa större förståelse för ämnet i stort.
2.3 Teoretisk referensram
I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska referensram bestående av Pierre Bourdieus teorier om fält och kapital samt begrepp av Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv. Dessa val gjordes då vi anser dessa teorier är väl applicerbara på vårt ämne trots att de behåller sin bredd och anpassningsbarhet.
2.3.1 Pierrie Bourdieu – Fält
När Bourdieu talar om fält är det ett område som fenomen, ett fenomen som definieras av dess insatser och intressen. Detta är en teori byggd på det så kallade sociala rummet, något som Bourdieu frekvent använder sig av istället för att tala om “samhället” (Bourdieu, 1997). Fältet i Bourdieus mening är ett icke-geografiskt område som skapas när människor strider om tillgångar som är gemensamma för dem och bygger på konkurrens, eller för att vara mer precis i sociologens egna ord: en kamp. Denna kamp skapas av de parter som dominerar, försvarar dominansen och de som försöker ta sig in i kampen genom att uppfylla de inträdeskrav som existerar på fältet, det som förenar individerna på fältet är det gemensamma intresset (Bourdieu, 1997).
Ett mer konkret sätt att se på, och beskriva strukturen inom fältet görs genom att likna det vid ett styrkeförhållande mellan aktörerna som agerar inom det avgränsade fälten (Bourdieu, 1997). De individer som har uppfyllt inträdeskraven för att delta i den kamp som utspelar sig på det utvalda fältet kommer sedan alla vara väl införstådda med vilket habitus som krävs inom fältet, alltså vilken sammansättning beteenden som krävs. Man är som tidigare väl införstådd med de som kan anses vara “spelet regler” i tal om vilka insatser och uppoffringar som krävs. Detta sammantaget är det som sedan formar kampen om fältet och dess uppbyggnad (Broady, 1992). Anledningen till att man vill genomgå den kamp som utspelar sig på fältet är önskan om att få tillgång till den makt och det kapital
12
som innehas av individerna på fältet där denna makt och den specifika form av kapital som står på spel är högre aktat inom fältet än det normala är utanför (Bourdieu, 1997).
I varje fält finns det en härskande doxa, en tro på en naturlig ordning. Doxa består i Bourdieus mening av en uppsättning av objektiva strukturer som både begränsar och vägleder sociala handlingar samt vad som anses legitimt och därmed att tänka, säga och göra på fältet (Bourdieu, 1997). Det innebär att man inte kan förstå en handling utan att förstå dess relation till doxan samt hur den skapar en viss logik för handlingar genom internalisering och förkroppsligande av sociala normer och strukturer i habitus. Kampen förs således inte bara mellan direkta konkurrenter utan också mellan de etablerade på fältet, vilka av nykomlingarna som skall beviljas inträde och vilka som skall hållas utanför. Här står de dominerande, de
ortodoxa, medvetet eller omedvetet som försvarare av fältets doxa och vill bevara
doxan i sin nuvarande form (Broady, 1992). Nykomlingarna på fältet, de
heterodoxa, måste betala en inträdesbiljett som består av erkännande av spelets
värde och i kunskap om spelets strategier (Bourdieu, 1984). De ortodoxa och heterodoxa är dock överens om att doxan är viktig och värd att strida om. Nykomlingarna kommer vid ett tillstånd att gå från revolutionära heterodoxa till ortodoxa och nya heterodoxa kommer då in i fältet och striden fortsätter. Nykomlingarna är svurna åt omstörtningsstrategier, men dessa strategier håller sig inom vissa gränser, annars skulle nykomlingarna uteslutas från fältet (Bourdieu, 1997).
Det som möjliggör inträde på ett fält är tunga och tidskrävande investeringar som befäster den tro som förenar alla som deltar i spelet. Den som vill ta sig in i ett fält måste demonstrera att den accepterar bestämda och grundläggande trosföreställningar om vad som är värdefullt. En specifik form av symboliskt kapital är grunden för makten inom fältet och därmed utdelandet av det erkännande. De individer som är bäst rustade med sådant kapital är benägna att utveckla strategier för bevarande av status quo, det vill säga att låta spelat fortsätta som förut, och att låta spelets underförstådda trosföreställningar, doxa, förbli outtalade. Dessa ortodoxa aktörer kan dock tvingas att överge sin tystnad och övergå till ”ortodoxins diskurs”, nämligen när nykomlingen, de heterodoxa träder in och sätter deras dominans i fråga, då gäller det för de som är etablerade i fältet att återställa den tysta uppslutningen kring doxan. När nykomlingen utvecklar heterodoxa strategier måste denne underbygga en tro på att värdet av insatserna bidrar till att spelet kan fortsätta. Just viljan att investera är ett avgörande kriterium när det blir aktuellt att släppa in eller stöta ut någon ny individ i fältet (Bourdieu, 1997).
Individer som är mindre välförsedda med kapital har en benägenhet att tänka i omvälvningsstrategier, kätteriets strategier. Kätteriet eller ”unga kättare” går emot den befintlig doxan i försök att bryta upp den dominerande ortodoxin genom
13
att agera på ett sätt som inte stämmer med normer och värderingar som existerar i fältet. Med sitt kätteri eftersträvar de en försiktig omstrukturering av fältet och ett framskyndande av att avsätta de dominerande, för att tillrättalägga möjligheterna för sitt eget avancemang (Bourdieu, 1997). Det är kätteriet som tvingar de dominerande ut ur tystnaden men ifrågasätter inte spelet i sin helhet, fältets undergång skulle ödelägga deras egna framtidsmöjligheter. Det är när fältets doxa ifrågasätts som de dominerande parterna på fältet tvingas att försvara sitt innehavande av fältets specifika kapital och blir då benägna att ta till ortodoxa strategier för att beskydda doxan (Bourdieu, 1992). Bourdieu menar att så länge doxan inte ifrågasätts kan fältets struktur upprätthållas (Bourdieu, 1997). Ett fält styrs därför av sin egen logik och parternas gemensamma intresse är att förtränga det självklara. För att förändra doxan krävs det att värdet av de konstituerade kapitalarterna omförhandlas.
Doxabegreppet kan således synliggöra hur starkt ett fält är strukturerat och hur långt dess krafter räcker för att attrahera individer, klasser eller grupper. Desto längre historia ett fält har, desto starkare maktkamp mellan individerna och därmed fler som ifrågasätter doxan. Bourdieu vill även vara noga med att betona de faktum att alla sammanhang inte är att betrakta som fält då fältets existens kräver att de inblandade tävlar om de tillgångar som erbjuds på fältet. Gränsfallet mellan vad som kan betraktas som fält och vad som inte tillhör kategorin är de sammanhang som bygger på konkurrens men samtidigt drivs av en relativt stor autonomi (Bourdieu, 1997).
2.3.2 Pierre Bourdieu – Kapital
Redan i sina tankar kring fältet kommer Bourdieu in på ämnet kring kapital vilket leder oss vidare i vår förankrande teoridel. Inom fältet bör det som tidigare nämnt anses finnas specifika kapital som har ett ökat värde i relation till det applicerade fältet. I sin stora teori om kapital lyfter Bourdieu fram fyra olika former;
ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt. Bourdieu talar bland annat om
kapital som en kraft man förvärvat i tidigare kamper och sedan kan utnyttja i kommande (Broady, 1992). Generellt kan man säga att Bourdieu anser att kapital kan likställas med tillgångar, värden och resurser.
Ekonomiskt kapital
Det ekonomiska kapitalet är av vikt för vår studie då det enligt Bourdieu kan förklara positionering inom klasser i samhället. Det ekonomiska kapitalet innebär innehavande av ekonomiska resurser samt en kännedom kring ekonomins spelregler (Månsson, 2015). Det ekonomiska kapitalet innebär inte bara tillgång till en god ekonomi, utan även, och kanske framförallt, tillgång till möjligheter och valfrihet. Ur ett konkurrens- och hierarkiperspektiv spelar det ekonomiska
14
kapitalet en avgörande roll och förklarades av Bourdieu själv genom att visa på att personer med makt i samhället ofta hamnat i den situationen på grund av deras bakgrund genom sitt nedärvda ekonomiskt kapital (Månsson, 2015).
Kulturellt kapital
Det kulturella kapitalet är enligt Bourdieu en form av symboliskt kapital med specifikt fokus på skrivkonsten och utbildningssystemet, detta då utbildningsnivå är det kulturella kapitalets starkaste indikator. I grunden är detta ett begrepp och tanke som Bourdieu byggde fram ur frågor om individens arv men bygger till stor del på bildning och attityd (Broady, 1989). Det kulturella kapitalet skapas i linje med den uppväxt individen genomgår och att skolgången spelar stor roll är något som Bourdieu betonar (Månsson, 2015). En tydlig koppling görs mellan det symboliska kapitalet och det kulturella kapitalet genom vad Bourdieu menar sker då kombinationen av de två möjliggör ett nytt sätt att lagra och utbyta information då boktryckarkonsten och skrivandet gör att den bildade delen av en befolkning på detta sätt har monopol på den formen av informationsutbyte (Broady, 1989.)
Socialt kapital
Det sociala kapitalet består på en grundläggande nivå av innehavandet av kontaktnät och de sociala relationer detta innebär. Detta är även ett kapitel där heder innehar en central roll och det är ett sätt att beskriva och mäta individens sociala kapital (Månsson, 2015). Det sociala kapitalet kan enligt Bourdieu förklara den variation inom samhällsgrupper i tal om utbildningsnivå som de kulturella och ekonomiska kapitalen inte kan förklara. Detta fenomen är något som kan härledas till de sociala kontakter och anknytningar som kapitalet står för och visar vikten av ett väl uppbyggt kontaktnät, och kan yttra sig från den närmaste familjekretsen till andra personer i umgängeskretsar till att helt enkelt känna rätt folk. Mängden socialt kapital som en individ har, bestäms således av omfattning på individens nätverk och på hur mycket kapital varje medlem i dessa nätverk har (Bourdieu, 1995). Vidare har det sociala kapitalet fått en något annorlunda och speciell roll i kapitalteorin då det är ett kapital som är helt och hållet bundet till andra individer, det vill säga ett kapital som inte kan styrkas i form av texter, titlar eller ting (Broady, 1989).
Symboliskt kapital
Grunden för de fyra kapitalformer som tidigare framlagts anses vara det symboliska kapitalet genom dess funktion som erkännande, man talar till exempel om att ett starkt symboliskt kapital finns i form av titlar och renommé hos individer som uppnått denna mängd symboliskt kapital och kan definieras som sociala gruppers värdefulla igenkännande (Broady, 1989). Från franskans credit som Bourdieu använder sig av kan mycket av hans tankar kring symboliskt kapital förklaras då det genom dess igenkännande och erkännande innebörd samtidigt
15
som det skall ses som en sorts förskottsgaranti (Broady, 1989). Denna transformation sker när de olika kapitalformerna uppfattas som legitima på ett specifikt fält. Det symboliska kapitalet används som paraplybegrepp för de resterande kapitalen och kan sägas vara summan och effekten av de andra kapitalen kombinerade. Bourdieu betonar att det symboliska kapitalet bygger på förutsättningen att individer måste besitta en viss förförståelse för vad exempelvis en viss akademisk titel innebär (Broady, 1989).
Konkret kan man tala om kapital som samling av tillgångar, något som kan utformas genom allt från högt hierarkiskt uppsatta kontakter till att ha god smak för kultur. Det kapital individen innehar ger denne inträdet till den sortens fält vi tidigare talat om och möjligheten att konkurrera med andra innehavande liknande kapital (Bourdieu, 1997).
2.3.3 Erving Goffman – Dramaturgiska perspektivet
Det dramaturgiska perspektivet utvecklade Erving Goffman för att beskriva hans syn på samhället. I perspektivet illustreras vardagslivet, det vill säga den värld vi lever och integrerar i, likt en teaterföreställning där Goffman menar att alla individer på ett eller annat sätt alltid spelar en roll (Goffman, 2009). Goffman menar att vi inför sociala interaktioner likt en skådespelare planerar hur vi skall presentera oss själva, vi spelar upp “scener” i huvudet och över på repliker innan scenen spelas upp i verkligheten. Vi anpassar oss efter situationen genom att välja olika rekvisita, kläder och föreställer oss hur vi skall agera för att ge ett gott intryck (Goffman, 2009).
En roll förutsätter att det skall finnas en aktör som agerar och en publik som reagerar på rollinnehavarens framträdande. Den plats eller “scen” där framträdandet äger rum benämns av Goffman som den främre regionen (front stage) och han menar att det är i denna region som individen försöker ge ifrån sig intrycket att handlandet förkroppsligar vissa normer och förväntningar samt upprätthåller dem (Goffman, 2009). För att framträdandet skall bli lyckosamt behöver individen vara medveten om vad som är ett passande och förväntat handlande för att kunna agera utefter dessa förväntningar. Om aktörens agerande inte stämmer överens med den inramningen och publikens förväntningar kan det leda till rollförlust, något som innebär att aktören “förlora ansiktet” offentligt (Goffman, 2009). Att förlora ansiktet skapar en känsla av skam hos individen själv och skapar en misstro hos publiken som hotar aktörens framtida uppträdanden av en rollgestaltning. I den bakre regionen förbereder individen sina scenframträdanden men är samtidigt den plats där individen får tillfälle att koppla av och vila från sina repliker (Goffman, 2009). I denna region befinner sig individen “bakom kulisserna” och kan där kliva ur sin rollgestaltning, lägga ifrån
16
sig sin fasad och istället vara sig själv. “Bakom kulisserna” behöver individen inte vara rädd att förlora ansiktet och behöver inte heller vara lika medveten om sitt beteende som när den framträder på “scenen” (Goffman, 2009).
När aktören spelar en roll tar publiken för givet att individen besitter de egenskaper som gestaltas på “scenen” (Goffman, 2009). En cynisk aktör kan lura och vilseleda publiken under framträdandet och framställa tecken som i verkligheten inte finns där. Bara skamkänslor, skuldkänslor eller rädsla kan hindra eller stoppa detta. En uppriktig aktör tror istället på det intryck som skapas under framträdandet. Enligt Goffman kan aktören pendla fram och tillbaka mellan cynism och uppriktighet innan denne tillslut passerat alla vändpunkter och skeden av självförtroende, något som kallas för rolldistans (Lögdlund och Bergqvist, 2014).
Men för att rollen som aktören spelar skall uppfattas som trovärdig är det avgörande att individen själv kan identifiera sig med rollen (Goffman, 2009). Detta kan även bygga på en illusion och ett så kallat rollskapande, som baseras på individens självuppfattning och därför behöver inte individen i alla situationer bekräftas av andra. Goffman menar att vi kan spela en roll och samtidigt inte veta om det, aktören har då duperats av sitt eget framträdande (Goffman, 2009). Individen kan även i interaktion med andra försöka styra omgivningens intryck och uppfattningen av dem själva, så kallad intryckstyrning. I sitt framträdande kommer individen använda sig av olika tekniker för att åstadkomma det önskvärda och idealiserade intrycket. Goffman beskriver att intresset ligger i att kontrollera andras beteende, till exempel genom att styra sitt handlande så intrycket den andre får är det intryck den förste vill förmedla (Goffman, 2009). Vid framträdandet kan individen antigen sända ut uttryck verbalt genom tal eller
överföra uttryck genom icke-verbala medel som exempelvis kroppsspråk,
tonlägen eller ögonkontakt och publiken kan genom framträdandet tolka de gester som aktören i själva verket inte hade som avsikt att uttrycka (Goffman, 2009). När individer möts i regel försöker de skaffa sig upplysningar om varandra eller tillämpa upplysningar de redan har (Goffman, 2009). Upplysningen gör det möjligt att definiera situationen och genom detta kan individen i förväg förstå vad den kan förvänta sig av den andra och anpassa sig utefter det. De kan även tillämpa så kallade oprövande schablonuppfattningar om varandra (Goffman, 2009). Dessa uppfattningar baseras på den andres framträdande, klädsel, attityder, utseende och tidigare erfarenheter från liknande situationer. Dock måste alla i interaktionen definiera situationen likvärdigt, annars riskerar samtliga att bli generade eller illa till mods. Lyckas alla att definiera situationen likvärdigt blir både situationen och omgivningen betydelsefull (Goffman, 2009).
17
2.4 Sammanfattning av teoretisk referensram
Genom att utgå från de teorier vi lagt fram i tidigare avsnitt kommer vi nu motivera för hur och varför dessa teorier kommer användas. Bourdieus tankar om fältet kommer appliceras på två sätt, då vi dels är intresserade av universitetet och den konkurrenssituation som dagligen utspelar sig där. Vi anser att detta fält uppfyller Bourdieus motivering om att individerna i fältet är beredda att spela spelet och har ett habitus som innebär att regler och insatser är förstådda. Detta fält bygger även på en hierarkisk struktur som enligt Bourdieu skapar strategierna som ämnar att förändra den. Även den tydligare bild av ett maktförhållande som skulle kunna beskriva fältet finns här. Spelplanen blir därmed universitetet och hierarkin som finns till en början bygger på förhållandet lärare-student. Av tidigare framlagd information om teorin runt fältet kan vi ana en konkurrenssituation där studenter tävlar mot varandra. Vi kommer även att intressera oss för hur tanken om fält skulle kunna appliceras på steget efter universitetet, då de flesta rör sig in på den mer öppna och diffusa arbetsmarknaden. Trots att detta inte är ett lika tydligt avgränsat område kommer vi senare motivera för och undersöka om steget efter individens universitetsstudier kan anses vara ett fält då vi i grund och botten intresserar oss för steget mellan universitetet och arbetslivet i denna undersökning.
Bourdieus teorikapitel som tidigare framlagts kommer vara en grund för oss att stå på i flera avseenden, framförallt skall vi med dessa tankar om kapital få hjälp att analysera och diskutera den empiri vi samlar in genom intervjuer. Vi anser även att det är av stor vikt att ha med sig denna teori in i samtalen och analysen då Bourdieus tankar om kapital kan vara en god förklaring till varför vissa individer svarar på ett sådant sätt som de gör. Trots att svaren de avlägger kan vara spontana och fristående från andras tankar och åsikter, kommer de fortfarande med stor sannolikhet vara formade och även bygga på den bakgrund och tidigare erfarenheter de varit med om. Begreppen i Goffmans rollteoretiska tankar som tidigare framlagts kommer likt Bourdieu användas i studiens analys och diskussion utifrån hur individer medvetet eller omedvetet anpassar sig utifrån de upplevda förväntningar som finns i den kommande sociala kontext de skall befinna sig i.
18
3. Metod
I detta kapitel kommer studiens vetenskapsteoretiska ställningstaganden, metodologiska överväganden samt val av metod att presenteras. Därpå följer en presentation av hur studien praktiskt genomförts med resonemang som legat till grund för val av avgränsning, urval, analysmetod och litteratursökning. Vidare presenteras de etiska överväganden som gjorts samt studiens kvalitetsaspekter, för att avslutningsvis diskutera och utvärdera samtliga delar i en diskussion.
3.1 Studiens vetenskapsteoretiska nivå
Vi kommer nu fokusera på den vetenskapsteoretiska nivå som studien kommer använda som grund och vi kommer nedan presentera hur vi som författar denna studie ser på verkligheten och perspektiv på insamlad kunskap som vi haft med oss genom hela processen.
3.1.1 Ontologi
Utifrån Bryman (2011) handlar ontologi om forskarens syn på verkligheten och hur den är beskaffad. Bryman (2011) lyfter fram de två ontologiska ståndpunkterna, objektivism respektive konstruktionism där objektivism innebär att den sociala verkligheten existerar och har betydelse oberoende av aktörerna i den medan konstruktionismen innebär att den sociala verkligheten skapas och konstrueras av aktörernas samspel och att verkligheten på så sätt är ständigt föränderlig (Bryman, 2011). Patel och Davidson (2011) lyfter även fram
ontologisk realism och ontologisk idealism som två vitt skilda ontologier.
Ontologisk realism bygger på att verkligheten existerar oberoende om människan observerar eller upplever den och kan studeras utifrån en neutral position vilket innebär att även om människan skulle stänga av alla sinnesintryck skulle världen ändå pågå och existera precis som när den observeras. Ontologisk idealism bygger istället på att verkligheten inte kan existera oberoende av människans upplevelser av den eftersom verkligheten ses som att den finns som en produkt av vårt medvetande (Patel & Davidson, 2011). Samtidigt finns det även ting utanför individens medvetande men som utan människans subjektiva upplevelse av den är svår att få en sann kunskap om (Patel & Davidson, 2011). Patel och Davidson (2011) framhåller att denna form av idealism kan ta sig i uttryck genom att forskaren ser på kunskapen om världen som socialt konstruerad och där forskaren är en del av det fenomen som studeras.
I denna studie valde vi att uppfatta världen som socialt konstruerad med utgångspunkt att kunskap skapas genom att människan själv erfarit den, vilket förenar studien med ontologisk idealism. Ontologisk idealism speglar individens världsbild eftersom detta synsätt till skillnad från realismen bygger på att
19
verkligheten endast kan existera genom människans upplevelse av den och genom att söka kunskap om vårt fenomen anses idealismens synsätt ligga väl i linje med den upplevelse av verkligheten vi strävat efter att nå, studenters upplevelser kring övergången mellan studentliv och arbetsliv och dess världsbild. Att anta idealismen synsätt innebär att vi som författar denna studie även har varit en del av den verklighet vi studerat. Med utgångspunkt i detta anser vi att människans erfarenheter och subjektiva upplevelser av världen spelar en central roll för hur verkligheten kommer att utspela sig.
3.1.2 Epistemologi
Den kunskapsteoretiska inriktningen är enligt Bryman (2011) även kallad epistemologi och handlar om vad som är kunskap och hur man som forskare skall kunna skaffa sig kunskap om verkligheten inom ett ämnesområde. Det centrala kring denna inriktning är i Brymans (2011) mening att klargöra huruvida den sociala verkligheten bör studeras i likhet med naturvetenskapliga metoder (positivism) eller tolkande (interpretativism). Positivismen har enligt Thurén (2007) sin grund i naturvetenskapen och utgår från tron att det finns en absolut och säker kunskap. Utifrån Patel och Davidson (2011) bygger positivismen på att förklara företeelser och skapa förutsägelser, det vill säga orsak och verkan, och innebär att forskaren studerar den sociala verkligheten på ett objektivt sätt. Det
tolkande perspektivet, även känt som interpretativismen bygger istället på att det
krävs en strategi som baseras på hänsyn och förståelse för människors olika uppfattningar av verkligheten enligt Bryman och Bell (2013) och har därmed ett tydligt fokus på den subjektiva delen av människors handlingar.
Enligt Bryman (2011) innefattar även det tolkande perspektivet tre intellektuella arv, den fenomenologiska traditionen, den hermeneutiska traditionen samt den
symboliska interaktionismen. Den fenomenologiska traditionen har en filosofisk
inriktning och fokuserar på hur individer skapar mening i den värld de lever i och framförallt hur forskare skall sätta sin egen uppfattning inom parentes när det kommer till att tolka och förstå den världen (Bryman, 2011). Den symboliska interaktionismen är en tolkningslära som fokuserar på meningen bakom individens agerande och interaktionister menar att medvetandet uppstår genom tolkning och hur andra uppfattar oss (Bryman, 2011). Utifrån Patel och Davidson (2011) ses hermeneutiken som positivismens raka motsats och är en tolkningslära där forskare empatiskt sätter sig in för att kunna tolka och förstå forskningsobjektet.
Utifrån Patel och Davidson (2011) är hermeneutiken numera en vetenskaplig grund för den kvalitativa forskningens betoning på förståelse och tolkning av den mänskliga existensen, det vill säga mänskliga handlingar och livsyttringar, och dess livsvärld. Att anta ett hermeneutiskt arbetssätt innebär att forskaren kommer
20
närma sig forskningsobjektet utifrån den egna förförståelsen (Patel & Davidson, 2011). Den förförståelse forskaren har i form av känslor, intryck, tankar eller kunskap ses som en tillgång snarare än som ett hinder för att kunna tolka och förstå helheten av forskningsobjektet (holism). Detta innebär att forskaren antar ett öppet, subjektivt och engagerat tankesätt under tolknings- och förståelseprocessen (Patel & Davidson, 2011). Utifrån Kvale och Brinkmann (2014) är det centrala att tolka ett uttalande genom att fokusera på ett djupare meningsinnehåll än det som omedelbart uppfattas. Detta menar Thurén (2007) sker genom en växelverkan mellan del och helhet, förförståelse och erfarenhet, teori och kunskap där tolkningen i första hand bygger på forskningsobjektets uttalanden men som vidare utvecklas mellan forskaren och det empiriska materialet för att nå fram till en bättre och djupare förståelse. Denna växelverkan kallar Thurén (2007) för den hermeneutiska spiralen. Enligt Gustavsson (2004) ger ett hermeneutiskt arbetssätt forskaren en stor frihet men medför samtidigt en viss problematik. Genom en hög grad av frihet kan forskaren nå djupare än det som materialet omedelbart visar samtidigt som forskarens situation är subjektiv och därmed unik, något som gör det problematiskt för en annan forskare att studera samma situation (Gustavsson, 2004).
För att kunna förstå studenters upplevelser kring övergången mellan studentliv och arbetsliv tillämpade vi ett kunskapsteoretiskt tolkningsperspektiv (interpretativismen) som anser att kunskap nås genom ett tolkningsförfarande. Det tolkande synsättet innebär även att en hermeneutisk förståelse ligger till grund för denna studie då denna sorts förståelse framförallt innefattar och bygger på rätt förståelse och tolkning av fenomenet. Som tidigare känt är en av grundpelarna i den hermeneutiska inriktningen vad det är vi tolkar och vad det som visar sig innebära (Kvale & Brinkman, 2014). Utan kravet att finna en absolut sanning och istället fokusera på tolkningen av den upplevelse vi skall försöka finna, faller detta perspektiv och synsätt väl i linje med hur vi ser på den studie och kunskapsinsamling vi här redovisar.
3.2 Studiens metodologiska nivå
Utifrån Thurén (2007) är de två vanligaste teoretiska angreppssätten som forskare använder sig av för att dra slutsatser, induktion och deduktion. Den mest fundamentala skillnaden mellan dessa angreppssätt är enligt Thurén (2007) att induktionen utgår från empiri medan deduktionen bygger på logik. En forskare som arbetar induktivt kan vidare i enlighet med Patel och Davidson (2011) sägas följa ”upptäckandets väg” och innebär att den empiriska data som genereras används till att forma nya teorier och slutsatser medan en deduktiv ansats istället beskrivs som “bevisandets väg” och innebär att forskaren utifrån befintlig teori formulerar hypoteser som därefter skall valideras med hjälp av exempelvis
21
observationer (Patel & Davidsson, 2011). Bryman (2011) lyfter även att ett teorigenererande (induktivt) angreppssätt ofta förenas med den kvalitativa forskningen och som nödvändigtvis inte behöver generaliseras till skillnad från ett teoriprövande (deduktivt) angreppssätt som ofta förenas med den kvantitativa forskningen och som istället söker generaliserbarhet i data.
I studien har vi valt att förhålla oss induktivt då vi strävat efter att tolka och förstå hur studenter upplever övergången mellan studentliv och arbetsliv. Saunders et al., (2012) betonar att ett induktivt förhållningssätt är att föredra om forskaren önskar nå en djupare förståelse kring det fenomen som studeras. Utifrån Patel och Davidson (2011) möjliggör en induktiv ansats att forskaren kan upptäcka mönster i det insamlade materialet vilket utgör en grund för kommande analys snarare än att besvara om en teori stämmer (deduktiv ansats). Därför ansåg vi att en induktiv ansats var fördelaktigt då vi ville vara öppna för nyanser och nya upptäcker i vårt material och låta informationen som samlats in via kvalitativa intervjuer leda oss vidare till att forma teorier och slutsatser. Denna öppenhet ligger även i linje med studiens hermeneutiska arbetssätt om fokus på tolkning och förståelse. Trots att förförståelsen ses som en tillgång för att kunna tolka och förstå helheten inom hermeneutiken (Patel & Davidson, 2011), menar Gustavsson (2004) att förförståelsen innebär en utmaning för ett rent induktivt angreppssätt. Utifrån Fejes och Thornberg (2015) är det dock ovanligt att forskare har ett strikt induktivt eller deduktivt angreppssätt i slutledningen. Det är istället mer förekommande att forskaren har ett angreppssätt av den ena typen i slutledningen och sedan har ett inslag av den andra typen (Fejes & Thornberg, 2015). Studiens induktiva förhållningssätt grundar sig i att vi författare vid analys och tolkning av empiri fann det relevant och applicerbart att lyfta fram begrepp ur Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv i studiens teoretiska referensram. Empiri låg således till grund för valet av teori, bortsett från Pierre Bourdieus teorier kring fält och kapital som ger oss ett inslag av deduktion. Teman i studiens intervjuguide har även utformats utifrån forskningslitteraturen samt Bourdieus teorier, vilket innebär ett deduktivt inslag. Studiens teoretiska referensram samt tidigare framlagd forskning kommer således användas och appliceras på empirin i studiens analys och resultatdiskussion medan informanternas beskrivningar kommer stå i fokus i studiens resultat.
3.3 Forskningsmetod
Utifrån Patel och Davidson (2011) och Fejes och Thornberg (2015) och Bryman (2011) finns det två metoder att använda inom samhällsvetenskaplig forskning, kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden förhåller sig gärna naturvetenskapligt (positivism) och söker generaliserbarhet till populationen genom att identifiera samband, pröva teorier och förklara fenomen (Bryman,
22
2011). Den kvalitativa metoden är istället tolkande (interpretativism) i betydelse och söker förståelse för ett fenomen genom att hantera upplevelser och innebörd (Bryman, 2011). Den kvantitativa utgångspunkten handlar om att det finns en objektiv verklighet och metoden betonar vikten av kvantitet vid insamling och analys av data medan den kvalitativa metoden istället betonar vikten av ord och söker efter underliggande mening och mönster i analysen (Patel & Davidson, 2011; Fejes & Thornberg, 2015). Den kvalitativa metoden lägger även stor betydelse vid individen och samtalet, där intervjun är ett centralt redskap som möjliggör att forskaren kan utvinna ett material som går in på djupet kring ett fenomen (Bryman, 2011). Den kvalitativa utgångspunkten handlar om att det inte finns ett rätt svar då upplevelser och innebörder är kontextuella och subjektiva (Bryman, 2011). Valet mellan de två sätten att undersöka sitt område baseras på vilken sorts frågor man vill ha svar på och på vilket sätt man vill få svaren. Den kvantitativa metoden som ger individen en möjlighet till större antal informanter genom frågor som baseras på kvantitativa och numeriska svar, där informanterna exempelvis kan bli ombedda att ta ställning till ett påstående på en skala mellan siffra x och y (Borg & Westerlund, 2012). Denna sortens undersökning skulle inte ge oss de svaren vi eftersöker då frågorna vi vill ha svar på kräver motiverade och förklarade utläggningar med några få frågor där informanten kommer bli ombedd att svara på frågor med dikotoma svar, såsom frågor om personen arbetar extra vid sidan av sina studier. Trots att detta är en dikotom frågeställning och i grunden kvantitativ fråga där ja eller nej kan godtas som svar så gör vårt kvalitativa val att denna fråga kan utvecklas vidare och ge informanten möjlighet att utveckla sitt svar i former om att till exempel ett extraarbete har utförts tidigare eller motivera varför man inte har ett arbete vid sidan av studierna.
Den kvalitativa metoden har varit helt avgörande för hur denna studie kommit att generera kunskap. Att kvalitativt studera människors upplevelse har därmed varit det uppenbara valet för oss då svaren vi önskar utvinna måste kunna förklaras och motiveras av informanterna. Vi ser utöver detta en styrka i den kvalitativa metodens möjlighet till att skapa helhetliga och relativt kompletta bilder över de ämnen man väljer att studera med hjälp av metoden, att ge empirin möjligheten till att vara väl utvecklad och genomtänkt vilket är en styrka som man i kvantitativa former inte har samma tillgång till.
3.4 Avgränsning och urval
Enligt Dalen (2015) är det viktigt att välja rätt informanter i urvalet för att en kvalitativ studie skall bli av värde. Bryman (2011) beskriver att det urval som görs är resultatet av en avgränsning mellan vad som är praktiskt genomförbart och vad som är nödvändigt för studien. I denna studie har vi använt oss av ett så kallat
