Efter ett antal lektioner startar inspelningen av gruppernas kompositioner i inspelningsstudion. I detta arbete är läraren fullt upptagen med att agera ljud- tekniker, vilket innebär att övriga grupper under dessa inspelningstillfällen inte kan räkna med någon lärarhandledning överhuvudtaget. Följande video- sekvens är hämtad från arbetet i en av grupperna:
Ebbe befinner sig i inspelningsstudion tillsammans med en grupp elever som denna lektion ska spela in sin egen låt. Övriga grupper har fått instruktioner att arbeta själva denna lektion, utan lärar- handledning. En av grupperna, bestående av Calle, Viktor, Madde, Angelica och Nanne, befinner sig i stora musiksalen. De har svårt att komma igång med sitt arbete, har ännu inte komponerat någon låt och är därför lite nervösa inför den kommande inspelningen i studion. Nanne sitter vid flygeln och försöker att spela de ackord som är tänkta att låten ska bygga på. Angelica går fram till henne och tittar när hon försöker att ta ut ackorden på flygeln. Viktor sit- ter sedan lektionens inledande samling kvar på sin stol i cirkeln och stirrar rakt fram. Calle går runt i salen och fingrar på instrument, pennor och andra ting. Madde frågar om det är någon som har sudd. Ingen svarar henne. Nanne och Angelica diskuterar ackords- följderna sinsemellan och Madde ansluter sig till dem. De tre flick- orna börjar nu försöka skriva en text till harmonierna. Viktor sitter fortfarande kvar på sin stol utan att göra eller säga något. En av flickorna spelar Gubben Noa på flygeln. Viktor reser sig och börjar
i likhet med Calle att rastlöst vandra runt i salen samtidigt som han iakttar flickorna vid flygeln. Långsamt går plötsligt Calle fram mot dem och greppar en fiol som ligger på flygeln. Han börjar dra strå- ken över strängarna samtidigt som han skrattar och tar några dans- steg. ”Ja, ja det låter bra” säger Nanne och ber honom sluta spela. Madde går bort från flickgruppen vid flygeln, tar en gitarr, går runt i rummet och ställer sedan ned gitarren igen. Flickorna upprepar sin vädjan till Calle att sluta spela fiol vilket han besvarar med ”bara lite” samtidigt som han drar stråken allt hårdare mot fiolsträngarna. Nanne och Angelica fortsätter att diskutera låttexten och Madde försöker till varje pris övertala Calle att lägga bort fiolen, vilket misslyckas varpå hon helt resolut går fram till honom, tar fiolen och lägger ned den i fiollådan. Calle beger sig då istället till flygeln, vif- tar med händerna för att visa att flickorna ska flytta på sig, sätter sig på pianopallen och börjar att så starkt som möjligt och i snabbt tempo spela ”Nu grönskar det” och därefter ”Für Elise”. Plötsligt rycks dörren upp och en av klassens pojkar från gruppen i grupp- rummet bredvid gör entré i salen. Han ber Calle flytta på sig, sätter sig själv i stället vid flygeln och börjar improvisera över en ackords- följd för att därpå spela hela Für Elise. Grupprummets dörr öppnas återigen och ytterligare en pojke från en annan grupp kommer in i salen, greppar fiolen och gnider stråken över strängarna för att där- efter slå så hårt han kan på congas. Nu börjar ljudnivån bli obehag- lig i salen, Viktor säger att han får ont i öronen och några av ele- verna i gruppen lämnar salen för att istället gå in i det lilla grupp- rummet. Viktor uttrycker sin irritation över att inget blir gjort, tit- tar på flickorna och säger ”ni har bara skrattat, ni har inte lärt er någonting”. Nanne urskuldar sig med att säga att hon ”faktiskt va- rit sjuk två gånger”.
Det är en successivt upparbetad kaosartad verksamhet som gestaltas i denna videosekvens, något som kräver en problematisering. Möjligen är uppgiften att skapa en egen låt i svåraste laget för eleverna. Det tas för givet att musik- skapande är fullt genomförbart mot bakgrund av elevernas förkunskaper. Onekligen verkar det finnas instrumentalistiska förkunskaper inom gruppen. Flera av eleverna visar sig kunna traktera såväl piano som gitarr, men trots det- ta uteblir skapandeprocessen. Hade gruppen behövt ytterligare förkunskaper när det gäller musikskapande för att klara av uppgiften? Kanske – kanske inte. Tydligt är dock att gruppens samarbetsproblem påverkar skeendet och resulte- rar i en maktkamp över verksamheten i klassrummet. Vad som utspelar sig i
denna sekvens kan förstås som ett uttryck för hur makt produceras via en diskurs där föreställningen om maskulin överordning upprätthålls via pojkar- nas styrning av vad som händer i klassrummet. Det handlar inte om att poj- karna i sig har mer makt än flickorna utan snarare om att de tilldelas mer makt. De agerar som handlingsföreträdare i en diskursiv praktik där flickorna i vissa fall antingen gör motstånd eller positionerar sig som underordnade. Flickorna ger inledningsvis uttryck för en ambition att försöka ta sig an da- gens uppgift, dock utan att på minsta vis involvera de två pojkarna i gruppen. Pojkarna å sin sida ägnar tiden åt att antingen distansera sig eller att sabotera flickornas arbete genom att dominera såväl rummets ljudmiljö som dess yta. Så småningom resulterar denna maktkamp i mer eller mindre kaosartade akti- viteter vilka till stor del initieras av pojkarna. Att denna situation inte är något som vissa av eleverna själva är tillfreds med är påtagligt. Några av gruppmed- lemmarna uttrycker sin frustration över att arbetet urartat, andra försvinner från salen. Det faktum att gruppen arbetar lärarlöst kan möjligen ses som en påverkansfaktor. Det existerar ingen pedagogisk ledare i klassrummet, vilket resulterar i att en patriarkal diskurs ges utrymme att dominera och på olika sätt utöva makt.
Lite senare då lektionen ska avslutas, och klassen samlats i cirkeln, konstaterar Ebbe: ”De här lärarlösa grupperna fungerade inte så där hundra idag va”? Flera av eleverna instämmer i påståendet, någon säger att det var ”jobbigt” varpå Ebbe kommenterar: ”Ni har haft en tuff dag idag med teaterbesök och allting… okej, tack för idag”.
Här blir det tydligt att läraren lägger ansvaret på eleverna respektive teaterbe- söket, vilket kan ses som en brist på reflexiv självkritik hos honom. Att pro- blemet eventuellt skulle kunna vara av musikpedagogisk art är något som inte överhuvudtaget artikuleras eller problematiseras i sammanhanget.