• No results found

Tema  citylogistik

4.   Praktisk  metod

5.1   Empiri  Umeå

5.1.2   Tema  citylogistik

Respondent U1

Respondenten berättar att kommunen genomfört utredningar för att undersöka logistiska samordningar. Dessa utredningar påvisar att samlastning och samtransporter i dagsläget

är välutvecklade, och är därför inte aktuella projekt att gå vidare med. Respondenten hänvisar till kommunens översiktsplan och strategier inom denna för hur samarbete mellan aktörer ska ske. Vidare förklarar respondenten att samtliga aktörer inom citylogistik måste arbeta som en helhet för att förändring ska möjliggöras. I övriga frågor om citylogistik hänvisar respondenten till andra enheter inom kommunen för utförligare svar, och förklarar att hon inte arbetar med frågor om citylogistik.

Respondent U2

Respondenten ser citylogistik som är ett komplext och svårt koncept då det berör många intressenter med skilda åsikter om hur citylogistiken ska fungera. Respondenten förklarar att definitionen av citylogistik har varit under diskussion inom kommunen och för många kollegor är begreppet synonymt med en samlastningscentral. Respondenten definierar citylogistik som ”godsförsörjning inom urbant område” och exkluderar persontrafik från begreppet. Var gränsen till godstrafik går är svårt att besvara. Om det räknas som godstransport när en person hämtar beställda varor från ett utlämningsställe är en väl diskuterad fråga. Respondenten menar att sopor är en form av gods och tillhör begreppet citylogistik.

Umeås intresse i en levande centrumkärna kräver varor till restauranger och butiker. Balansgången till att dessa varuleveranser blir ett störningsmoment är fin. Respondenten nämner trivsel och utbud i centrala staden som en viktig aspekt för Umeå i dess önskan att växa. Aktörer som berör konceptet citylogistik är ett flertal och respondenten ser centrums handlare som en viktig aktör inom citylogistik då dessa, som kunder till åkerierna, påverkar varuleveransernas utformning. Därför menar respondenten att frågan gällande samlastning av varuleveranser till viss del ägs av handlarna. Respondenten ser även fastighetsägarna som en viktig aktör inom citylogistik.

Kommunen ser fördelar med en gemensam samlastningscentral, vilket förstärks av studier som påvisar effektiviteten av detta. Respondenten menar att det utan offentlig stöttning är svårt att genomföra samlastningsprojekt. Kommunen kan dock via styrmedel tvinga fram samarbete och ett varuflöde med samlastning. Respondenten belyser vikten med förståelse av att samtliga aktörers intresse har stor inverkan på citylogistikens utformning. I förhållandevis till dessa är kommunens styrmedel små. Vidare menar respondenten att det ligger i åkeriernas egenintresse att samlasta, optimera fyllnadsgraden samt möta kundens önskemål. Umeå har en samlastningscentral belägen på Västerslätt. Den geografiska placeringen innebär dock att transporter först måste passera stadens centrum för omlastning för att sedan transporteras tillbaka till centrumkärnan. Samlastningscentralen är därför inte optimalt placerad utifrån de transporter som sker. Respondenten förklarar att detta beror på stadens utformning och historiska utveckling. Vidare menar respondenten att det är svårt att planera och kontrollera framtiden. Respondenten ser citylogistik som en lokal fråga med lokala diskussioner och lokala lösningar. Därför menar respondenten att det är fördelaktigt att hålla diskussionerna på en lokal nivå, eftersom detta underlättar samtliga aktörer att komma överens.

Respondenten tror att Umeå har kommit ganska långt i processen gällande citylogistik, utifrån de EU-projekt respondenten arbetat med. Jämförelsevis med övriga städer i Europa har Sverige, och därmed Umeå, en bra tradition till samverkan och dialog. Respondenten menar att i samband med de förändringar som sker i Umeå bör det föras

att det är fördelaktigt att i tidigt skede lyfta frågor gällande godstransporter, då det innebär fler möjligheter till att hitta optimala lösningar.

Respondent U3

Respondenten beskriver det EU-projekt om citylogistik som kommunen deltar i, ”Urban Freight Tails”. Projektet syftar till ett erfarenhetsutbyte mellan nio andra länder i Europa, som behandlar ämnena varuleveranser och citylogistik. Projektet har för avsikt resultera i en lokal godsplan för Umeås centrumkärna.

Respondenten definierar citylogistik som ett vidare begrepp än endast varuleveranser och menar att det även innefattar hantering av avfall, returmaterial och andra former av gods. Citylogistik är ett heIhetsbegrepp som kommunen anser är viktigt för stadens funktion. I dagligt tal används dock inte begreppet citylogistik. Godsprogram och varuleveranser är mer lättförståeligt för andra aktörer. Aktörer som är centrala inom begreppet är främst kommunen med samtliga undergrupper, de som tar emot eller lämnar ifrån sig varor och de som transporterar godset, åkeriföretag såsom VAKIN eller Ragnsells. Även fastighetsägarna är en aktör att ta hänsyn till, vilka kommunen för en dialog med gällande vissa projekt i centrum.

Ett ”attraktivt centrum” är ett centralt begrepp som respondenten återkommer till. Varuleveranser och godstransporter påverkar stadens attraktivitet negativt, i form av buller och estetik. Kommunen kan inte heller bortse från varuleveranser då dessa är betydande för stadens näringsliv, och därmed även attraktion. Centrum har begränsade ytor och trafikplaneringen måste planera ytorna utifrån vilka fordonsslag som får vistas där. Utveckling av en stads citylogistik är komplext, då det är svårt att kartlägga stadens samtliga godstransporter och därigenom skapa en nulägesbild av situationen.

Respondenten upplever att aktörer inte förstår relevansen i en effektiv citylogistik. Åkerierna förstår inte vikten av att inte korsa eller blockera en cykelbana under leveranstiden, en situation som kommunen ser på ur en säkerhetsaspekt. Vidare menar respondenten att det är svårt att avgöra vilket av åkeriföretag de ska föra samtal med, då aktörerna är många och av olika slag. Respondenten menar att hon saknar kunskap gällande logistikfrågor ”som trafikplanerare har jag koll på trafiken och hur det kan lösas, men logistikfrågor är en helt annan sak med ett helt annat språk”. Därefter hänvisar respondenten till sin kollega som har mer kunskap inom området. Respondenten menar att kommunen inte är professionella logistiker och bör istället överlåta denna fråga till professionella inom området, såsom åkerinäringen. Kommunen får istället äga frågan gällande fordonstyper, tidsregleringar eller lastzoner, vilka respondenten menar är starka styrmedel från kommunens sida.

Respondent U4

Respondenten säger att destinationsbolaget pratar i termer om citylogistik. Konkret arbetar respondenten med citylogistik gällande arbete för minimering av stadens bilar, underlätta vid varutransporterna, utveckling av cykelparkeringar och via information om kollektivtrafik. Respondenten definierar citylogistik som rörelse i citykärnan i form av människor, bilar, cyklar och transporter. Citylogistik berör alla slags transporter inom centrumkärnan, både varuleveranser och persontrafik.

Destinationsbolaget är delaktiga i kommunens EU-projekt ”den koldioxidsnåla platsen” där centrumfyrkanten är undersökningsobjekt. I projektet för destinationsbolaget aktivt

en dialog med parkeringsbolag, kommun, fastighetsägare. Respondenten ser godstransporter inom stadskärnan som ett problem. Ambitionen är att få bort tung trafik inom stadskärnan, då den bidrar till miljöförstöring samt påverkar centrum ur ett estetiskt- och säkerhetsperspektiv. Respondenten menar att det är viktigt att få med transportföretagen i diskussion gällande varuleveranser. Respondenten ansvarar för att kommunicera transportföretagens åsikter om godsleveransernas utformning till gallerior eller större butiker. Respondenten ser tidsrestriktioner gällande varuleveranser som ett sätt att styra godstransporterna. ”Det blir förmodligen bättre för butiken också, de kan ta emot leveranser innan öppning”. Vidare anses tidsrestriktionerna bidra till att skapa en mer attraktiv utformning av centrum och öka säkerheten för gående och cyklister, vilket innebär att ”det blir bättre för alla parter”. Respondenten förstår att transportörernas syn på tidsregleringarna inte uppskattas, men hänvisar till kommunens ansvar att vara tydlig gällande detta.