I denna forskningsstudie används Yvonne Hirdmans genusteori för att förstå kön och genus.
Inledningsvis ges Hirdmans syn på genus där begreppets framväxt och betydelse redovisas.
Därefter förklaras Hirdmans genussystem och genuskontrakt för att förstå hur läroböckerna kan påverka hur normer upprätthålls. Därefter redogör vi för vad ett normkritiskt perspektiv innebär. Slutligen redogör vi för vad normer är samt hur det är relevant för denna studie.
Även Nikolajevas motsatsschema presenteras, som kommer användas som studiens analysverktyg.
4.1 Genus
Yvonne Hirdman (2003) förklarar att ordet genus kommer från latin och betyder bland annat kön. Ordet Genus började användas i Sverige under 1980-talet i ett försök av bland annat kvinnoforskare att tala om det som fanns bakom de fasta formerna Män och Kvinnor.
Hirdman ansåg att begreppet behövdes för att kunna undersöka kvinnors underordning samt för att begripa kvinnors och mäns involvering i den (Hirdman, 2003, ss. 11-12). Fanny Ambjörnsson (2004, s. 11) utgår från Hirdmans tolkning av genus och beskriver att huvudpoängen med användandet av begreppet genus är att skilja det biologiska könet från det kulturellt och socialt skapade könet. Ambjörnsson använder även formuleringen “en kvinna är inte något man föds till, utan något man blir” (Ambjörnsson, 2004, s. 12), vilket sammanfattar genus i en mening.
Ett begrepp som ofta förekommer i anslutning till genus är könsroll. Hirdman (2003, s. 13) förklarar könsroller som att det finns ett osynligt bindestreck mellan kön och roll. Detta skapar en uppdelning mellan kön, som i det biologiska, och roll, vilket innebär den sociala eller kulturella överbyggnaden. Könsroll, eller socialt konstruerat kön som det också ibland kallas, ses därmed som en formel där 1+1=2. Ettorna, som här representerar kön och socialt, bildar då en helhet, tvåan. Hirdman (Ibid. s. 13) är kritisk till detta och menar att en sådan uppdelning leder till frågor om det är det biologiska könet eller det sociala som påverkar helheten mest. Kritik riktas även mot användandet av roll, då detta skulle kunna liknas vid påhängda identiteter som hängts på en biologisk grund. Hirdman (Ibid. s. 14) använder istället ordet genus som ett verktyg för att slippa använda sig av uppdelningen mellan kön och det sociala eller kulturella. I genustänkandet ser man inte dessa ettor i formeln, istället ser man bara tvåan, helheten. Att denna helhet inte benämns som kön har sin grund i att ordet är djupt förankrat i historien och att det har en så tydlig koppling till just man och kvinna (Ibid. s. 15).
4.2 Genussystemet
Hirdman (1988, s. 7) använder genussystemet för att problematisera genusbegreppet.
Genussystemet kan förstås som ett nätverk av processer, fenomen, föreställningar och
förväntningar som i sina inbördes förhållanden skapar mönster. Genussystemet kan ses som en ordningsstruktur av kön. Denna ordning, där människor sorteras efter genus, utgör en bas för de sociala, ekonomiska och politiska ordningarna i samhället. För att kunna tala om dessa ordningar använder Hirdman (Ibid.) två principer, dikotomi, vilket handlar om isärhållandets tabu där kvinnligt och manligt inte bör blandas. Detta innebär att något inte kan vara både kvinnligt och manligt samtidigt. Hirdman (Ibid. s. 27) förklarar att desto kraftigare denna isärhållning är, desto självklarare blir den manliga normen. Den andra principen är hierarkin.
Hierarkin, handlar om att mannen är norm och därmed utgör det som anses normalt eller allmängiltigt. Här underordnas kvinnan och det som anses kvinnligt. Idén med genussystemet är att visa på en reproducerande kraft som binder könen till platser, egenskaper och sysslor.
Ett ytterligare begrepp som Hirdman (1988, s. 15) använder är genuskontrakt.
Genuskontraktet kan ses som ett osynligt kontrakt mellan könen. Hirdman (Ibid.) trycker på att kontraktet inte får tolkas som att det är ett avtal mellan två jämnstarka parter, kontraktet är snarare format av den part som definierar den andra, alltså mannen. Hirdman (2003, s. 84) beskriver detta så kallade kontrakt som att det är kulturellt nedärvt, eller som att det är en överenskommelse av könens åtskilda förpliktelser, skyldigheter och tvång. Med detta menas att båda könen lever under ett strukturellt tvång som leder in könen på olika banor. Detta strukturella tvång ligger som ett täcke över könen, ett täcke som inte kan lyftas av. Hirdman (2003, s. 88) beskriver, hur hon genom skapandet av genuskontraktet som begrepp har fått en fast grund att utgå från, en grund som är stilla och inte rör på sig. Genom att ha en fast grund blir det lättare att se förändring. Det är även denna orörlighet som har format könens positioner, förutsättningar och villkor där mannen har fått ansvaret, beskyddet och försörjningen. Kvinnan har istället fått födandet, uppförandet och beroendet.
Sammanfattningsvis kan könskontrakt ses som ett oskrivet, dolt, avtal om hur män och kvinnor ska bete sig eller vara i olika situationer (Hirdman, 1988, ss. 15-17).
4.3 Normkritiskt perspektiv
Ett normkritiskt perspektiv innebär att man kritiskt granskar de privilegier som existerar i samhället samt hur olika normer bär upp och rättfärdigar dessa. Normkritik handlar om att se sin egen roll i reproduktionen av normer och den maktutövning som följer. Genom att kritiskt granska sig själv, sina handlingar och sina relationer, samt ifrågasätta och hjälpa till att få samhället att öppna sina ögon och se världen på nya sätt, så kan normer utmanas (Bromseth, 2010, s. 49). Några centrala frågor kopplade till normkritik är bland annat vilka som diskrimineras och utesluts och vad varje människas roll är och hur man ska ändra på sig själv och strukturerna. En ytterligare central fråga, som visar varför ett normkritiskt perspektiv är relevant för denna studie, handlar om vilka normer som finns i olika sammanhang, som till exempel skolan och läroböcker (Lozic, 2018, s. 53). Bromseth (2010, s. 43) skriver även hur en normmedveten undervisning kräver man ständigt riktar uppmärksamhet mot vem eller vad som görs till norm, vilket vi avser visa genom denna studie.
4.3.1 Makt och normer
För att kunna tala om och använda sig av ett normkritiskt perspektiv måste en beskrivning av vad som menas med norm redogöras. Även en beskrivning av makt är relevant då makt och normer är kopplade till varandra.
Enligt Martinsson & Reimers (2020, s. 11) syftar norm på det som är normalt. Genom att peka ut något som normalt så finns det automatiskt något som blir onormalt och därmed anses vara märkligt eller sämre. Att tala om och analysera normer är därför ett sätt att belysa och förstå vad som leder till och möjliggör kränkningar och diskrimineringar av de som hamnar utanför normen. Sörensdotter (2010, ss. 136-137) förklarar att dessa idéer om vad som är normalt och onormalt skapar förväntningar på bland annat beteenden och livsstil och att de som stämmer överens med normen ofta bekräftas medan de som inte gör det kan riskera att stereotypiseras eller osynliggöras. Ambjörnsson (2004, s. 21) beskriver att det som anses vara normalt kan syfta dels på det som är det vanligast förekommande i ett sammanhang. Det kan även syfta på det som anses vara eftersträvansvärt i sammanhanget, vilket kan liknas vid Hirdmans (1988) princip om hierarki. Vidare beskriver Ambjörnsson (Ibid. s. 22) hur normen aldrig kan finnas ensam. Normen finns alltid i en relation där det finns en utpekad motpol där motpolen ses som onormal. Relationen mellan normen och det som avviker går att härleda bakåt i historien då mannen har haft en överordnad position i relation till kvinnan. Sörensdotter (2010, ss. 137-138) förklarar att normer ser olika ut i olika sammanhang men att det dock finns vissa normer som är dominerande i samhället. Vidare beskriver Sörensdotter (Ibid.) även att det inte går att utgå från att en normperson har makt, samt att en icke-normperson är maktlös. Istället är det maktrelationen som är av vikt då makten är föränderlig.
Makt är ett begrepp som kan ha olika betydelser i olika sammanhang. Ett sätt att se på makt är att se det som något som hindrar människor från att göra något, eller något som förtrycker dem. En sådan tolkning kopplar ihop makt med en negativ syn där något trycks ner och förnekar någons behov och begär (Bogren, 2016, ss. 107-108). Att endast se makt som ett förtryck kan dock göra att vissa aspekter bortses och gör att man endast utgår från att makt utövas genom medvetna och avsiktliga förbud. De aspekter som bortses från är till exempel de som utövas genom tystnad, där till exempel något accepteras som normalt genom att det inte pratas om det. Makt går att koppla till identiteterna man och kvinna. De som identifieras som kvinnor förväntas, i vissa situationer, bete sig som underordnade de som identifieras som män, på samma sätt som att män förväntas vara dominanta (Martinsson & Reimers, 2020, s.
23). Makten finns dock inte endast hos männen och det är inte männen som bestämmer hur relationerna mellan kvinnor och män ska se ut. Makten finns enligt det här perspektivet i normen som upprepas, begränsar och möjliggör detta genom att tilldela individer egenskaper (Ibid.). Martinsson och Reimers (Ibid.) förklarar vidare att ingen individ eller grupp besitter makten som finns i normer men att vissa grupper eller individer har mer att vinna på att vissa normer är dominerande. Ingen kan heller ses som ansvarig för de normer som råder eller upprepas, ansvaret ligger på varje individ (Ibid.).
4.4 Nikolajevas motsatsschema
För att analysera vilka normer som förekommer i läroböckerna kommer denna studie använda sig av Nikolajevas motsatsschema, se tabell 1 (2004, s. 129). Nikolajeva menar att “manliga”
och “kvinnliga” egenskaper bygger på varandras motsatser. Genom att det är på detta sätt så kan ett schema struktureras och användas som analysverktyg. Schemat är uppbyggd på ett sätt som kan kopplas till Hirdmans genusteori där dikotomi och hierarki förekommer.
Isärhållningen blir här tydlig då det finns en uppdelning mellan de egenskaper som bedöms som kvinnliga, och de som bedöms som manliga. Hierarkin å andra sidan, som syftar på att mannen är norm, skulle här innebära att de egenskaper som bedöms som manliga skulle vara normen och därmed ses som överordnat. När personer följer de normer som tillskrivits deras kön pratar Nikolajeva om att det då är stereotyper som framställs. Vidare är det dock viktigt att förstå att detta schema inte stämmer för alla personer, utan istället kan ses som ett verktyg för att analysera de normer som finns i samhället, även om dessa normer är i ständig förändring (Nikolajeva, 2004, ss. 129-130).
Män / pojkar Kvinnor / flickor
Starka Vackra
Våldsamma Aggressionshämmande
Känslokalla, hårda Emotionella, milda
Aggressiva Lydiga
Tävlande Självuppoffrande
Rovgiriga Omtänksamma, omsorgsfulla
Skyddande Sårbara
Självständiga Beroende
Aktiva Passiva
Analyserande Syntetiserande
Tänker kvantitativt Tänker kvalitativt
Rationella Intuitiva
Tabell 1. Nikolajevas motsatsschema (Nikolajeva, 2004, s. 129)