Teoretiskt perspektiv

Pentekostalism är en del av den protestantiska kyrkofamiljen där betoning ligger på att uppleva och möta Gud direkt genom att bli döpt i den helige Andes kraft.¹³ New Wine Sverige är ett ekumeniskt nätverk mellan församlingar från olika samfund i Sverige.¹⁴

1.4.1 Ledarskap

När Albrecht ska definiera ledarskap inom pentekostalism gör han det utifrån fem symboler för le-darskap. De är ledarskap som talesperson, ledarskap som frivillig lekman, ledarskap som spontant och legitimerat, ledarskap legitimerat utifrån respons och dynamik och ledarskap utifrån gränssätt-ning – ordgränssätt-ning och hänryckgränssätt-ning.¹⁵

13 Pentecostalism – Wikipedia. Online: https://en.wikipedia.org/wiki/Pentecostalism.

14 Aronson 2021, 24.

15 Albrecht 1999, 220.

När Albrecht presenterar ledarskap utifrån ledaren som talesperson använder han också begrep-pet modell. Att vara en ledare som modellerar och visar ett liv som är möjligt. Albrecht menar att det ofta är ledaren som blir talespersonen, i de fall han har undersökt i de tre församlingarna är det pastorn som tar rollen som en talesperson – profet. Då är det pastorn som leder utifrån det som Gud har talat om. Pastorn som uppfattar vad Gud säger och berättar det. Predikningar är det sätt som Albrecht anser främst används för att pastorn får rollen som profet och talesperson. I den Vineyardförsamling som Albrecht undersöker är det pastorn som ger kunskapens ord efter predikan och bjuder in till helande.

Det finns alltså ett tydligt fokus på att Gud talar genom ledaren.¹⁶

Albrecht fortsätter med att mena att även det frivilliga ledarskapet eller lekmanaledarskapet genom äldste eller liknande är viktigt. Speciellt i en söndagskontext där Albrecht skriver att deras ledarskap upplevs genom de handlingar de utger. De är med när utdelande av nattvard, de ber för sjuka och möter sjuka. De kan även vara med och predika och leda gudstjänster.¹⁷

Ledarskap inom de pentekostala/karismatiska krestarna kan vara spontana men behöver då bli legitimerade menar Albrecht. Utifrån att det finns en tro på att Gud talar till alla helig Ande kan beröra alla. Men endast att det finns en upplevelse av att Gud har talat leder inte till ledarskap. Utan för att få ledarskap i pentekostala/karismatiska rörelser behöver ledarskapet och tilltalet legitimeras. Det är viktigt för pentekostala/karismatiska församlingar att det finns ett inslag av spontant ledarskap utifrån tron på att Anden är närvarande och att Gud talar.¹⁸

Albrecht skriver om att ledarskap inom pentekostala/karismatiska rörelser blir legitimerade av den respons och den sociala dynamik som uppstår. Det finns en vision tillsammans. Detta blir tydlig-ast i liturgin runt deras gudstjänster, där lovsångsteamen leder lovsång på ett det sätt som ger en störst respons från gudstjänstdeltagarna. Predikan är utformad i syfte att människor ska kunna ge respons, med inbjudan till förbönen ges utrymme i eftermötet och det finns en förväntan på att människor ska respondera. Det finns även en dimension att det ofta är olika ledare som leder de olika liturgiska delarna av gudstjänsten. Albrecht menar att leda en pentekostal gudstjänst liturgiskt är att gensvara på Andens röst och maning.¹⁹

I pentekostala/karismatiska församlingar finns det en spänning i ledarskapet mellan ordning och hänryckning. Albrecht menar att pastorn får rollen att vara den som både leder ordningen och den som utmanar församlingen till kollektiv hänryckning. Utifrån att i pentekostala/karismatiska för-samlingar förväntas pastorn vara en som följer Guds Andes maningar och röst leder detta till att

16 Albrecht 1999, 220-221.

17 Albrecht 1999, 221-222.

18 Albrecht 1999, 222.

19 Albrecht 1999, 222-223

pastorn behöver kunna bjuda in till tillbedjan och förbön där Anden kan få verka och det som Albrecht kallar hänryckning. Samtidigt behöver pastorn kunna hålla ordning. Pentekostala tror att det finns en gudomlig ordning där Gud verkar. Detta blir synligt i gudstjänsterna genom att det bjuds in till förbön och bön för helande efter predikan, där Andens gåvor får verka.²⁰

1.4.2 Tillbedjan

Albrecht beskriver tillbedjan som något centralt inom pentekostalism och som betonas starkt.

Han skriver ”Their understanding and practice of worship lies at the heart of their ritual and spiritu-ality.”²¹ Han understryker i hans undersökningar av de tre församlingarna att det var flera av besökare som sa de kommer dit för att deras tillbedjan är så bra. Tillbedjan är alltså något som är centralt inom pentekostalism menar Albrecht. Han framhäver att tillbedjan får tre betydelser inom pente-kostalismen. Den första är att tillbedjan är något som sker i hela livet, alla handlingar ska göras i tillbedjan till Gud. Den andra är att tillbedjan är hela liturgin för en pentekostal gudstjänst. Det tredje är att tillbedjan är en specifik del av gudstjänsten.²²

Tillbedjansriten har som funktion inom pentekostalism att leda till ett möte med Gud och Guds kraft. Ordet tillbedjan är för pentekostala ofta synonymt med Guds närvaro. Tillbedjan leder in till ett möte med Guds närvaro. Gudstjänstdeltagarnas erfarenheter i tillbedjan och med Guds närvaro for-mar andligt. Tillbedjan inom pentekostalismen innehåller en djup kommunikation mellan gudomlig-heten och mänskliggudomlig-heten enligt Albrecht.²³

Albrecht skriver också att inom pentekostalismen leder tillbedjan kyrkan ut till människor i nöd. Att möta människor utan för kyrkan med behov blir en del och resultat av tillbedjan. Även i en pentekostal gudstjänst menar Albrecht att tillbedjan leder till att gudstjänstdeltagarna betjänar varandra i förbön för deras olikas behov. Hur denna förbönsstund kan se ut är olika skriver Albrecht.

Det kan vara att den som leder framifrån inbjuder till förbön fram i kyrksalen där deltagarna kan få förbön av äldste eller ett annat sätt är att de bildar ringar och ber för varandras behov. Utifrån det senare sättet bjuds gudstjänstdeltagande in att reflektera över människors behov.²⁴

1.4.3 Ordet

Inom pentekostala/ karismatiska församlingar symboliserar det som Albrecht kallar ”Ordet” för det som Gud säger. Att Gud talar idag liksom han har talat i historien under de bibliska dagarna.²⁵ I riten som handlar om att Gud talar blir det samtalet som sker mellan mänskligheten och gudomligheten.

Undervisningen sker utifrån Bibeln som ses som Guds ord. De pastorala predikningarna lär ut bibliska

20 Albrecht 1999, 224.

sanningar. Men den bibliska predikningarna ska placera Guds ord mitt i gudstjänsten. Albrecht menar att i pentekostala församlingar så är inte riten ordet enbart predikningar eller undervisningen utan det finns något mer. Pentekostala väljer ofta att betona vittnesbörd och här väljer Albrecht att lägga det som en del det under ordet. Han menar genom vittnesbörd blir Guds ord förkunnat eftersom vittnes-bördet förkunnar om Guds handlande. Albrecht går också igenom det han kallar karismatiska ord.

Det menar han är den mest dynamiska dimensionen av den pentekostala/ karismatiska förståelse av Ordet. Han refererar till de andliga gåvor som profetiska gåvan, uttydningen av tungotal som gåva.

Även om inte alla gåvor är talande gåvor så som helandetsgåva eller trons gåva, verkar många av gåvorna inom det som klassiskt klassas som ord. Det finns ett budskap från Gud till människorna.²⁶ 1.4.4 Betjäning

Albrecht skriver om det han kallar ministry, det kommer jag översätta med betjäning.²⁷ Han skriver att de pentekostala församlingarna har tre dimensioner av betjäning där den första är betjäning inför Gud i tillbedjan. Den andra dimensionen är betjäningen inom församling, t.ex. förbön. Den tredje är betjäning till världen.

Den pentekostala samlingen eller gudstjänsten kan till exempel förstås genom att studera dess riter menar Albrecht och i dessa finns det ofta en stort fokus på betjäning och att människor ska möta Gud och det gudomliga. I de församlingar som Albrecht har undersökt sker betjäningen (förbönen) i slutet av gudstjänsten ofta genom att man bjuder fram människor för att få förbön, det som på eng-elska kallas altar call. Han skriver också att betjäningen fungerar som en lins som man kan se en pentekostal/ karismatisk gudstjänst, genom nämnligen mötet mellan Gud och människan. Han menar att betjäningen är huvudpunkten av den pentekostala/ karismatiska gudstjänsten, det är ofta här som bön om helande och de andliga gåvorna kommer i funktion.²⁸ I sin undersökning av församlingar ser Albrecht att i Vineyardförsamlingen har betjäningen efter predikan blivit deras trademark och det som folk söker efter när de besöker församlingen. Han betonar också att det är människors behov man längtar efter att betjäna.

1.4.5 Mission

I den pentekostala andligheten finns det också ett stort utåtriktat fokus på mission, att betjäna världen utan för kyrkan och församlingen. Ett fokus på att genom gudstjänsten av tillbedjan, Ordet och betjäningen bli utsända till världen utanför. Det finns en frihet och det som Albrecht kallar expe-rimenterande av användandet av de andliga gåvorna för att nå människor. Han beskriver hur

26 Albrecht 1999, 229.

27 Översättningen haltar och fångar inte alla nyanser. Men utifrån det urval av information som Albrecht skriver anser jag att det är bästa översättningen.

28 Albrecht 1999, 234.

betoningen behöver vara utåt och vidare i de pentekostala församlingarna. Albrecht fortsätter resonera hur de använder sina resurser visar på deras betoning på mission och evangelisation.²⁹

Detta teoretiska perspektiv ska användas för att belysa hur det pentekostala framkommer i New Wine Sveriges förbönspraktik. I kapitel 4 kommer de fem rubriker som har presenteras att användas för att analysera materialet som framkommer i kapitel 3.