4.1 Operant betingning
Operant betingning skapades av Burrhus Fredric Skinner på 1950-talet. Utgångspunkten inom operant betingning är att allt mänskligt lärande inte sker utan avsikt, samt att alla beteenden inte är automatiserade. Människan har en aktiv inverkan på sin omgivning, vilka är avsiktliga handlingar som kallas för operanter. Ett operant beteende är en avsiktlig handling som har en effekt vilket leder till konsekvenser. Operant betingning är inlärningsprocessen som förekommer vid ett operant beteende. Genom att människan aktivt påverkar och påverkas av omgivningen, kan denne lära sig att bete sig på ett bestämt sätt (Hoy, 2015). Definitionen av operant beteende är ett beteende bland
människor och djur där konsekvenserna av det utförda beteendet påverkar sannolikheten för att det kommer upprepas (Eikeseth & Svartdal, 2013). Beteende är begreppet för vad en individ gör under en specifik situation, och är inskjutet mellan två faktorer.
Faktorerna är situationen eller antecedenter som föregår beteendet, och konsekvenser som kommer efter beteendet. Faktorerna sammanfogas i en SBK-sekvens som står för situation-beteende-konsekvens. Situationen ger tecken för en individ att genomföra ett specifikt beteende som kan ge en önskvärd konsekvens. Varpå individen genomför ett beteende som leder till en konsekvens, vilket skapar en ny situation som ger nya tecken för ett beteende. Därmed följer SBK-sekvenserna varandra ständigt. Några typer av konsekvenser som kan komma utifrån ett beteende är belöningar eller bestraffningar.
Det är konsekvenserna som bestämmer utfallet av ifall en person kommer upprepa ett beteende. Typen av konsekvensen, det vill säga belöning eller bestraffning kan antingen stärka eller försvaga beteendet (Hoy, 2015). Konsekvenserna av beteendet kan därför antingen öka eller minska sannolikheten för beteendet. De två effekterna skapas på två olika sätt, antingen genom att stimuli tillförs i form av positiv förstärkning som ökar beteendets frekvens. Eller genom att stimuli reduceras i form av negativ förstärkning, där effekten är att stimuli avlägsnas (Eikseth & Svartdal, 2013). Förstärkning är en konsekvens som stärker ett beteende. Positiv förstärkning handlar om att beteendet ökar som ett resultat av att en person uppvisar ett visst stimuli efter beteendet, att det
tillkommer något som är önskvärt för personen. Vilket leder till att beteendet upprepas vid en liknande situation. Negativ förstärkning handlar om att beteendet ökar som ett resultat av att person avlägsnar ett stimuli som orsakar ett obehag. Det vill säga när ett
17
beteende leder till undvikande av en aversiv och obehaglig situation, ökar sannolikheten för att beteendet kommer att upprepas (Hoy, 2015).
4.2 Självbestämmandeteorin
Motivation kan beskrivas som energin för aktion, den drivkraft som är grunden för allt handlande. Self-determination theory (SDT) eller självbestämmandeteorin på svenska är en teori gällande människors motivation som togs fram av forskarna Edward Deci och Richard Ryan (Lindwall et al., 2019). SDT handlar om att vi människor är födda med tre psykologiska grundbehov vilka är autonomi, kompetens och samhörighet (Deci &
Ryan, 2002), som alla behöver tillfredsställas för att en person ska känna ett
psykologiskt välbefinnande. Autonomi handlar om känslan av självstyre, att en person reglerar sitt beteende utifrån sin egna vilja. På så sätt kan en person känna en
psykologisk frihet genom att själv vara grunden till sina handlingar och att personen agerar utifrån sina egna önskemål. Kompetens handlar om känslan av att en människa känner sig självsäker och tillräcklig till att bemöta och hantera en situation på ett effektivt sätt. Samhörighet handlar om känslan av koppling till andra människor.
Människan vill integrera självet med den sociala omgivningen, och har ett behov av att vara associerad med andra människor och tillhöra en gemenskap (Lindwall et al., 2019).
En människa strävar till att tillfredsställa behoven, vilket skapar en drivkraft till ett beteende, vilket enligt SDT kan anledningen till att människor väljer att delta, anstränga sig och fortsätta att delta i en aktivitet förklaras genom ett kontinuum av
självbestämmande. Inre motivation är den mest självbestämmande formen av motivation och definieras som deltagande i en aktivitet på grund av nöjet och
tillfredställelsen som själva aktiviteten i sig medför. På motsatt del av kontinuumet finns amotivation som karaktäriseras av brist på vilja, engagemang, aktivitet och som är den minst självbestämmande formen av motivation. I stället för minst självbestämmande brukar amotivation beskrivas som en kontrollerad typ av motivation, vilket är motsatsen till självbestämmande. Belägen mellan amotivation och inre motivation är yttre
motivation, vilket involverar aktiviteter där motivationen är knuten till yttre påverkan.
Teorin delas in i olika delteorier, som tillsammans skapar en helhet av motivationens mekanismer. Enligt en av SDTs delteorier Organismic Integration Theory (OIT) finns det fyra typer av yttre motivation som sträcker sig på ett kontinuum från lägre till högre nivåer av självbestämt beteende, som inkluderar yttre, introjicerad, identifierad och
18
integrerad reglering. Yttre reglering är den minst autonoma/självbestämmande typen av motivation. Individer ägnar sig åt ett beteende för att få en yttre belöning eller för att undvika någon form av bestraffning. Enligt SDT är denna reglering en kontrollerad typ av motivation. Introjicerad reglering handlar om att man motiveras av tvång eller ägnar sig av fysisk aktivitet för att undvika negativa känslor som få skuldkänslor. Identifierad reglering handlar om att individen identifierar det som är värdefullt med beteendet, exempelvis god hälsa vid fysisk aktivitet. Individen ser dock inte själva aktiviteten som särskilt roande. Integrerad reglering innebär att individen helt accepterar vikten av beteendet och gör beteendet till en del av individens personlighet (Lindwall et al., 2019). Motivationsregleringarna identifierad och integrerad har ett positivt samband med ett välbefinnande bland idrottare, samt även yttre reglerande motivation som är en kontrollerande form har positiv koppling till välbefinnande (Kouali et al., 2021). Vilket är motsägelsefulla yttranden kontra teorins antagande om att kontrollerande motivation är förknippat med negativa effekter på välbefinnande (Lindwall., 2019). De paradoxala påståendena förklaras genom att de två formerna av motivation, kontrollerad och
självbestämmande, kan verka samtidigt. Och när den självbestämmande motivationen är dominant, understödjer den kontrollerade formen till ett välbefinnande istället för att ge negativa effekter (Kouali et al., 2021). Yttre typer av motivation stimulerar endast de två grundbehoven kompetens och samhörighet, denna tillfredsställelse kan dock initiera en internalisering av ett beteende så att det i sinom tid leder till självbestämmande motiv. Internalisering är ett centralt begrepp inom SDT som handlar om att människor integrerar värdet av beteenden som drivs av yttre motivationsfaktorer som sedan blir en del av självet (Lindwall et al., 2019).
4.3 Tillämpning av teorier
Med stöd av teorin operant betingning som omfattar samtliga förstärkningar (teman) har strävan varit att skapa förståelse kring motivationsfaktorer elitidrottare upplever som viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen.
Kopplingen mellan de identifiera motivationsfaktorerna och operant betingning framställs i resultat- och analyskapitlets inledande del. I kapitlets andra del har de identifierade motivationsfaktorerna sedan prövats mot självbestämmandeteorin, vilka passar in på de psykologiska grundbehoven? Kopplingen mellan
självbestämmandeteorin och de identifierade motivationsfaktorerna sammanställs i
19
tabell 1, med beskrivningar av vad idrottarna vittnat om i intervjuerna. Utifrån de faktorer som har kunnat associeras till grundbehoven prövas sedan vilka av dessa faktorer som omgivningen kan påverka. Detta har resulterat i clinical implications, en lista på tips och åtgärder för hur omgivningen kan arbeta med rehabiliterande
elitidrottare.
20