Examensarbete
15 högskolepoäng
Det är ingen väg som går rakt mot toppen:
En kvalitativ studie om upplevda motivationsfaktorer bland elitidrottare under en rehabiliteringsprocess
There is no straight way to the top:
A qualitative study on perceived motivational factors among elite athletes during a rehabilitation process
Oskar Hansen och Oliver Jacobsson
Idrottsvetenskapligt program 180 hp Grundnivå
Handledare: Anna Funke och Kutte Jönsson Examinator: Stephen Garland Fysisk aktivitet och hälsa
Slutseminarium: 2022-05-31
2
3
Abstract
Injuries are a critical and challenging problem for an athlete, especially at elite level.
Injury rehabilitation can be demanding both physiological and psychological. The purpose of this study is to explain which motivational factors are significant for maintaining high levels of motivation and adherence during a rehabilitation process.
Interview data were analyzed using Operant Conditioning and Self-Determination Theory. Results illustrate six themes/motivational factors: 1. Passion for the sport and the athletic identity, 2. Tangible social support, 3. Informative social support, 4.
Practical social support, 5. Progress and goal achievement, 6. Positive thinking. Passion for the sport is the strongest motivational factor. Five out of six identified factors could be connected with Self-Determination Theory’s three basic psychological needs. Social environment provides social support to the athlete. Conclusion: It is difficult to
determine which factors are the most important, however the results suggest that these factors may reinforce an athlete’s motivation and adherence to rehabilitation.
Keywords:
motivation, injury rehabilitation, elite athlete(s), self determination theory och principle of reinforcement.
4
5
Sammanfattning
Skador är ett kritiskt och utmanande problem för en idrottare, särskilt inom elitidrotten.
Skaderehabilitering kan vara krävande både fysiologisk och psykologiskt, där en hög motivation är förknippat med en högre följsamhet och välmående. Genom att undersöka elitidrottares olika motivationsfaktorer, syftar denna studie till att förklara vilka
motivationsfaktorer som är viktiga för att upprätthålla en god motivation under en rehabiliteringsprocess. Med hjälp av teorin om operant betingning har idrottarnas förstärkningar av motivationsfaktorer granskats. Motivationsfaktorerna har sedan prövats mot självbestämmandeteorin, genom att undersöka vilka som passar in på de psykologiska grundbehoven. För att få svar utifrån idrottares perspektiv, genomfördes empiriinsamlingen genom direkta intervjuer med sju skaderehabiliterande elitidrottare.
Svaren analyserade och sex olika motivationsfaktorer/teman identifierades: 1. Passion för sporten och den atletiska identiteten, 2. Praktiskt socialt stöd, 3. Informativt socialt stöd, 4. Emotionellt socialt stöd, 5. Framsteg och måluppfyllelse och 6. Positivt tänkande. Resultaten visar att passion för sporten i samverkan med att känna en stark atletisk identitet är den främsta motivationsfaktorn till följsamhet av en
rehabiliteringsprocess. Positivt tänkande, framsteg och måluppfyllelse förstärker motivationen genom att fokusera på fördelar samt genom en vilja till att ständigt utvecklas. Samtliga idrottare menar på att det emotionella sociala stödet har funnits närvarande, fåtal menar på att de inte gett någon förstärkande effekt. Det praktiska och informativa stödet har däremot resulterat i stärkande förstärkningseffekter. Fem av de sex identifierade motivationsfaktorerna kunde kopplas till självbestämmandeteorins tre grundbehov. Idrottarna har en stark inre motivation, de har samma gemensamma mål som är att ta sig tillbaka till den idrott de älskar och som tillfredsställer alla tre grundbehov. Omgivningen kan påverka i form av ett socialt stöd, samtliga idrottare menar på att det emotionella stödet är välkommande. Ett snabbt praktiskt och
informativt stöd kan även detta lindra negativa psykologiska tillstånd. Slutsatsen är att det är svårt att fastslå vilka faktorer som är viktigast, men fynden tyder på att de kan förstärka en elitidrottares motivation och följsamhet till rehabilitering
Nyckelord:
motivation, skaderehabilitering, elitidrottare, self determination theory och principer om förstärkning
6
7
Innehållsförteckning
Förord ... 9
1. Inledning ... 10
2. Bakgrund ... 11
2.1 Motivation ... 12
2.2 Definitionen av en idrottsskada ... 13
3. Syfte och frågeställningar ... 15
3.1 Syfte ... 15
3.2 Frågeställningar ... 15
4. Teoretiskt ramverk ... 16
4.1 Operant betingning ... 16
4.2 Självbestämmandeteorin ... 17
4.3 Tillämpning av teorier ... 18
5. Tidigare forskning ... 20
5.1 Motivation inom rehabilitering ... 20
5.1.1 Socialt stöd ... 20
5.1.2 Positivt tänkande ... 22
5.1.3 Kärlek för sporten och den atletiska identiteten ... 23
6. Metod ... 26
6.1 Forskningsdesign ... 26
6.2 Urval och avgränsningar ... 26
6.2.1 Spelarbeskrivningar ... 28
6.3 Tillvägagångssätt och databearbetning/intervjubearbetning och analys ... 29
6.4 Tillförlitlighet ... 31
6.5 Litteratur och källkritiska överväganden ... 32
6.6 Forskningsetiska överväganden ... 33
7. Resultat och analys ... 34
7.1 Passion för idrotten och atletisk identitet ... 34
7.2 Socialt stöd ... 36
7.2.1 Praktiskt och informativt socialt stöd ... 36
7.2.2 Emotionellt socialt stöd ... 39
7.3 Framsteg och mål(uppfyllelse) ... 41
7.4 Positivt tänkande ... 42
8
7.5 Motivationsfaktorerna och SDTs grundbehov ... 44
7.5.1 Tabell 1. ... 44
7.5.2 Autonomi ... 45
7.5.3 Kompetens ... 45
7.5.4 Samhörighet ... 46
8. Diskussion och konklusion ... 47
8.1 Identifierade motivationsfaktorer ... 47
8.2 Motivationsfaktorernas koppling till Självbestämmandeteorin ... 49
8.3 Vad kan omgivningen och idrottaren själv påverka? ... 50
8.3.1 Omgivningen ... 50
8.3.2 Idrottaren ... 51
8.4 Slutsats ... 52
8.5 Kliniska implikationer ... 53
8.5.1 Förslag på åtgärder till omgivningen ... 53
8.5.2 Förslag på åtgärder till idrottaren ... 54
8.6 Begränsningar ... 55
8.7 Framtida forskning ... 56
9. Referenslista ... 57
9.1 Muntliga källor ... 61
10. Bilagor ... 62
10.1 Bilaga 1. Intervjuguide ... 62
10.2 Bilaga 2. Informationsbrev ... 64
9
Förord
Denna studie har verkställts gemensamt av två studenter genom ett gediget och
ömsesidigt samarbete. Idén till den aktuella studien uppkom ganska naturligt då vi båda har ett starkt intresse för de psykologiska aspekterna inom idrott och hälsa. Dessutom har båda en lång erfarenhet av idrottande och skador. Trots vårt gemensamma intresse för ämnet var arbetsprocessen ständigt präglad av utmaningar. Många gånger tröt energin och motivationen, vilket är lite komiskt i sig med tanke på uppsatsens ämne.
Boromir beskriver processen på ett klockrent sätt: ”One does not simply write a bachelor thesis”.
Men trots utmaningar och motivationsdippar kan vi nu stolt presentera vårt examensarbete. Vi vill rikta ett extra stort tack till våra handledare Anna Funke och Kutte Jönsson som bidragit med snabb och relevant feedback under hela processen. Det har varit en ära att få bolla ideér med er, det har varit otroligt lärorikt. Vi vill även rikta ett stort tack till alla idrottare som valde att delta i denna studie, utan er hade det här aldrig gått. Tack till de föreningar som bidrog med kontaktuppgifter till idrottarna. Tack A och L för ert dagliga stöd och uppmuntrande kommentarer under skrivandets stund.
Trevlig läsning och må väl i stunden!
Med värme!
Oskar Hansen & Oliver Jacobsson, Malmö Universitet Malmö, maj 2022
10
1. Inledning
Att idrott och fysisk aktivitet kan medföra positiva fysiologiska och psykologiska
följder ur ett hälsoperspektiv är inget förut okänt. Däremot är idrottsrelaterade skador ett kritiskt och utmanande problem för atleter, inte minst inom elitidrotten. En
undersökning av elitsatsande ungdomar visade att 92% av de undersökta eleverna ådrog sig en skada minst en gång per år och en tredjedel skadade sig varje vecka.
Idrottsrelaterade skador kan leda till, förutom fysiska smärta och nedsatthet, psykiska negativa konsekvenser för idrottaren. Trots förebyggande insatser kan total undvikande av idrottsrelaterade skador troligen aldrig uppnås vilket innebär att rehabilitering av skador är en naturlig del av idrotten. Att genomgå en rehabiliteringsprocess kan vara krävande, både fysiskt och psykiskt. Att som atlet vara motiverad till att genomgå rehabilitering blir därmed centralt för att kunna återgå till sin idrott. En högre motivation under rehabiliteringsprocessen är associerat med högre följsamhet och välmående. Det blir därmed av relevans och intresse att undersöka olika
motivationsfaktorer och hur viktiga de anses vara, enligt elitidrottare. Den aktuella studien syftar därmed till att undersöka motivationsfaktorer elitidrottare upplever som viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen.
11
2. Bakgrund
Idrott och fysisk aktivitet är en värdefull aspekt till goda hälsoeffekter för oss människor, som främjar vårt välbefinnande samt förebygger sjukdomar
(Folkhälsomyndigheten, 2021). Fysisk aktivitet omfattar varje kroppslig rörelse som är ett resultat av kontraktioner i skelettmuskulaturen och förhöjer ämnesomsättningen från den nivå ämnesomsättning kroppen har vid vila (Bouchard et al., 2012). Sport är en form av fysisk aktivitet som kan utövas på olika förfaringssätt, till exempel på fritiden eller i en organiserad verksamhet (Kenney et al., 2012). Organiserade verksamheter som föreningsidrott är ett populärt sätt till att vara fysiskt aktiv, närmare två och en halv miljon svenskar är aktiva i någon idrottsförening (Riksidrottsförbundet, 2019).
Trots de goda hälsoeffekterna som sport kan medföra, innebär idrotten även en ökad risk för skada (Thomeé et al., 2011). Totalt sett sker cirka 100 000 vårdkrävande skador varje år som är kopplade till någon form av sport i Sverige (Centrum för
idrottsforskning, u.å). Skador som på något sätt begränsar idrottarens prestation
förekommer i de allra flesta sporter (Åman, 2017). Enligt statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förekommer det uppskattningsvis 112 000 skador varje år som är kopplade till idrott, det finns dock ett stort mörkertal eftersom det faktiska antalet av skador som inträffat på grund av idrott och fysisk aktivitet är högre.
Till följd av att ett stort antal av skador behandlas på plats eller på en vårdcentral och blir därför inte en del av statistiken. Skaderisken är högre på elitnivå i jämförelse med amatörnivå (MSB, 2010).
Skador påverkar inte bara det fysiologiska utan även det psykologiska. I samband med skadetillfället är negativa psykologiska tillstånd som frustration, stress,
uppgivenhet, ångest och sorg vanligt förekommande känslor för utövare. Fasen präglas vanligen av en känsla av ovisshet kring skadans natur och allvarlighetsgrad vilket kan ge upphov till ovetande kring idrottarens framtida utövande och position inom idrotten.
Denna osäkerhet kring framtiden kan leda till negativa konsekvenser för motivationen och det allmänna välmåendet (Maurice et al., 2017). Vid rehabiliteringen av en skada är psykologiska faktorer betydelsefulla vid återhämtningen (Weinberg & Gould, 2019).
Det finns många olika faktorer påverkar när en idrottare återvänder till sin sport. Att en idrottare har en hög motivation har visat sig ha ett signifikant samband med en återgång till spel (Fältström, 2016). Idrottarens motivation i rehabiliteringen kan utmanas i perioder specifikt där det sker små eller inga förbättringar alls (Mohd Nor, 2001).
12
2.1 Motivation
Motivation kan beskrivas som energin för aktion, den drivkraft som är grunden för allt handlande (Lindwall et al., 2019.) Det är en drivkraft som fyller en viktig aspekt när det kommer till sport. Motivation omfattar energi, reglering, riktning och bibehållande av ett beteende över tid (Lindwall et al., 2019). Motivation är ett sinnestillstånd och inget personlighetsdrag, som kan ändra karaktär vid olika situationer, beteenden samt även över tid. Motivation är konstruerat utifrån begreppen motiv och rörelse. Det första begreppet står för alla orsaker en individ har till ett beteende, som en specifik målsättning. Rörelse innebär själva processen i att även koncentrera sig på
upplevelserna som finns längs med vägen till att uppnå målet (Faskunger & Nylund, 2014). Motiven till varför en idrottare utövar en specifik sport skiljer sig, det finns idrottare som finner sin drivkraft och motivation i glädje samt i en nyfikenhet av att lära sig nya och utveckla färdigheter. Det finns idrottare vars drivkraft är att få någon form av belöning och status. Motivation förekommer således i inre och yttre källor, att vilja lära sig och utveckla färdigheter relateras till inre faktorer. Sökande efter belöning och status kan relateras till yttre faktorer. Motivation är därför ett komplext och
multidimensionellt fenomen inom idrottspsykologin. En skada är sammankopplat till flera olika negativa responser psykologiskt för en idrottsutövare (Lindwall et al., 2019).
Motivationen delas in i olika nivåer och typer som samverkar till att skapa motivation för en individ, inre motivationskällor är den mest effektiva och hållbara formen av motivation där individen har en vilja till att genomföra ett beteende. Yttre motivationskällor har en tendens i att inte vara ihängande, där individen känner att denne måste genomföra beteendet (Faskunger & Nylund, 2014). Motivationens olika typer kan därför antingen en höjande men även en dämpande effekt. Det är viktigt att särskilja på om idrottaren ’’vill’’ eller ’’måste’’, då dessa två är förknippade med två olika förstärkningstyper. En idrottare som ’’vill’’ är relaterat till positiv förstärkning, där idrottaren presterar och utövar sin idrott eftersom att det tillför något som är eftersträvansvärt. Det kan vara något som idrottaren eftertraktar på ett personligt plan, socialt plan eller så kan det vara någon form av yttre belöning. Skulle idrottaren istället känna att denne måste prestera samt ägna sig åt sin idrott, är detta kopplat till negativ förstärkning. Idrottaren agerar utifrån att denne vill undgå saker och ting istället för att uppnå, som att prestera för att undgå kritik istället för att vilja få beröm. Den negativa förstärkningen som uppstår när idrottaren känner att denne ’’måste’’, inträffar när den
13
idrottsliga identiteten är hotad. Vilket kan ske vid en allvarlig och långvarig skada, där idrottaren försöker bibehålla den idrottsliga identiteten och känner att denne måste prestera. Den negativa förstärkningen utmärks av att idrottaren känner låg glädje, låg kontroll över situationen, få fördelar och att omgivningen har förväntningar till att utöva idrotten (Svensson & Kentää, 2008).
2.2 Definitionen av en idrottsskada
Idrottens värld är Sveriges största folkrörelse som bidrar till spänningsfyllda och underhållande ögonblick som även tillför social samhörighet och inre tillfredsställelse för dess utövare. I lika hög grad som idrotten bidrar till positiva upplevelser så kan det även tillföra negativa händelser, som exempelvis att drabbas av en skada, som kan uppkomma akut men även till följd av överbelastning (Thomeé et al., 2011). En
elitidrottare tränar med en hög belastning, som pressar sin fysiska samt mentala förmåga till göra sitt allra bäst ständigt i både tränings- och tävlingsmoment. Elitidrotten är därför aldrig riskfri, som utövas mestadels med en god muskelstyrka, rörelser med en hög rörelseenergi och gedigen kraft. Vilket medför till att skadan kan bli allt mer omfattande (Peterson & Renström, 2017). Men även om elitidrottaren råkar ut för en skada som drabbat andra idrottare tidigare, ska behandling och rehabilitering anpassas individuellt. Eftersom att likartade skador kan ha olika utveckling och läkningstid beroende av hur allvarlig skadan är (Thomeé et al., 2011). Även om elitidrottares skador är allt mer omfattande så är elitidrottaren en individ som är ung och frisk som har en god rehabiliteringsförmåga. Vilket kan resultera i att rehabiliteringen leder till en återvunnen normal funktion i den skadade kroppsdelen (Peterson & Renström, 2017).
Uppkomsten av en skada är föranlett av två påverkansfaktorer, yttre faktorer och inre faktorer. De yttre påverkansfaktorerna är i vilka förhållanden idrotten genomförs. Som vilken typ av idrott det är som genomförs, vilken utrustning används och andra
miljömässiga förhållanden som väder och underlag är yttre påverkansfaktorer till en idrottsrelaterad skada. Inre påverkansfaktorer är den fysiologiska och psykologiska status idrottaren har, som ålder och kroppens komposition (Johnson, 2008). De inre påverkansfaktorerna utgör förutsättningarna för idrottaren vid olika tränings- och tävlingssituationer. Merparten av skador läker i sinom tid, men kan orsaka en viss svaghet i det skadade området vilket kan öka risken för återfallsskada. Allmänna riskfaktorer för en skada kan vara ofullständig rehabilitering, träning utan uppvärmning
14
och felaktig träning. Alla dessa faktorer kan enskilt och i kombination med varandra öka risken för att en skada ska inträffa (Peterson & Renström, 2017).
15
3. Syfte och frågeställningar
3.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka motivationsfaktorer elitidrottare upplever som viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen.
3.2 Frågeställningar
1. Vilka motivationsfaktorer upplever elitidrottare som viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen?
2. Vilka av dessa motivationsfaktorer kan knytas till individens känsla av
Självbestämmandeteorins (SDT) grundbehov autonomi, kompetens och tillhörighet?
3. Vilka av dessa motivationsfaktorer kan omgivningen och idrottaren själv påverka?
16
4. Teoretiskt ramverk
4.1 Operant betingning
Operant betingning skapades av Burrhus Fredric Skinner på 1950-talet. Utgångspunkten inom operant betingning är att allt mänskligt lärande inte sker utan avsikt, samt att alla beteenden inte är automatiserade. Människan har en aktiv inverkan på sin omgivning, vilka är avsiktliga handlingar som kallas för operanter. Ett operant beteende är en avsiktlig handling som har en effekt vilket leder till konsekvenser. Operant betingning är inlärningsprocessen som förekommer vid ett operant beteende. Genom att människan aktivt påverkar och påverkas av omgivningen, kan denne lära sig att bete sig på ett bestämt sätt (Hoy, 2015). Definitionen av operant beteende är ett beteende bland
människor och djur där konsekvenserna av det utförda beteendet påverkar sannolikheten för att det kommer upprepas (Eikeseth & Svartdal, 2013). Beteende är begreppet för vad en individ gör under en specifik situation, och är inskjutet mellan två faktorer.
Faktorerna är situationen eller antecedenter som föregår beteendet, och konsekvenser som kommer efter beteendet. Faktorerna sammanfogas i en SBK-sekvens som står för situation-beteende-konsekvens. Situationen ger tecken för en individ att genomföra ett specifikt beteende som kan ge en önskvärd konsekvens. Varpå individen genomför ett beteende som leder till en konsekvens, vilket skapar en ny situation som ger nya tecken för ett beteende. Därmed följer SBK-sekvenserna varandra ständigt. Några typer av konsekvenser som kan komma utifrån ett beteende är belöningar eller bestraffningar.
Det är konsekvenserna som bestämmer utfallet av ifall en person kommer upprepa ett beteende. Typen av konsekvensen, det vill säga belöning eller bestraffning kan antingen stärka eller försvaga beteendet (Hoy, 2015). Konsekvenserna av beteendet kan därför antingen öka eller minska sannolikheten för beteendet. De två effekterna skapas på två olika sätt, antingen genom att stimuli tillförs i form av positiv förstärkning som ökar beteendets frekvens. Eller genom att stimuli reduceras i form av negativ förstärkning, där effekten är att stimuli avlägsnas (Eikseth & Svartdal, 2013). Förstärkning är en konsekvens som stärker ett beteende. Positiv förstärkning handlar om att beteendet ökar som ett resultat av att en person uppvisar ett visst stimuli efter beteendet, att det
tillkommer något som är önskvärt för personen. Vilket leder till att beteendet upprepas vid en liknande situation. Negativ förstärkning handlar om att beteendet ökar som ett resultat av att person avlägsnar ett stimuli som orsakar ett obehag. Det vill säga när ett
17
beteende leder till undvikande av en aversiv och obehaglig situation, ökar sannolikheten för att beteendet kommer att upprepas (Hoy, 2015).
4.2 Självbestämmandeteorin
Motivation kan beskrivas som energin för aktion, den drivkraft som är grunden för allt handlande. Self-determination theory (SDT) eller självbestämmandeteorin på svenska är en teori gällande människors motivation som togs fram av forskarna Edward Deci och Richard Ryan (Lindwall et al., 2019). SDT handlar om att vi människor är födda med tre psykologiska grundbehov vilka är autonomi, kompetens och samhörighet (Deci &
Ryan, 2002), som alla behöver tillfredsställas för att en person ska känna ett
psykologiskt välbefinnande. Autonomi handlar om känslan av självstyre, att en person reglerar sitt beteende utifrån sin egna vilja. På så sätt kan en person känna en
psykologisk frihet genom att själv vara grunden till sina handlingar och att personen agerar utifrån sina egna önskemål. Kompetens handlar om känslan av att en människa känner sig självsäker och tillräcklig till att bemöta och hantera en situation på ett effektivt sätt. Samhörighet handlar om känslan av koppling till andra människor.
Människan vill integrera självet med den sociala omgivningen, och har ett behov av att vara associerad med andra människor och tillhöra en gemenskap (Lindwall et al., 2019).
En människa strävar till att tillfredsställa behoven, vilket skapar en drivkraft till ett beteende, vilket enligt SDT kan anledningen till att människor väljer att delta, anstränga sig och fortsätta att delta i en aktivitet förklaras genom ett kontinuum av
självbestämmande. Inre motivation är den mest självbestämmande formen av motivation och definieras som deltagande i en aktivitet på grund av nöjet och
tillfredställelsen som själva aktiviteten i sig medför. På motsatt del av kontinuumet finns amotivation som karaktäriseras av brist på vilja, engagemang, aktivitet och som är den minst självbestämmande formen av motivation. I stället för minst självbestämmande brukar amotivation beskrivas som en kontrollerad typ av motivation, vilket är motsatsen till självbestämmande. Belägen mellan amotivation och inre motivation är yttre
motivation, vilket involverar aktiviteter där motivationen är knuten till yttre påverkan.
Teorin delas in i olika delteorier, som tillsammans skapar en helhet av motivationens mekanismer. Enligt en av SDTs delteorier Organismic Integration Theory (OIT) finns det fyra typer av yttre motivation som sträcker sig på ett kontinuum från lägre till högre nivåer av självbestämt beteende, som inkluderar yttre, introjicerad, identifierad och
18
integrerad reglering. Yttre reglering är den minst autonoma/självbestämmande typen av motivation. Individer ägnar sig åt ett beteende för att få en yttre belöning eller för att undvika någon form av bestraffning. Enligt SDT är denna reglering en kontrollerad typ av motivation. Introjicerad reglering handlar om att man motiveras av tvång eller ägnar sig av fysisk aktivitet för att undvika negativa känslor som få skuldkänslor. Identifierad reglering handlar om att individen identifierar det som är värdefullt med beteendet, exempelvis god hälsa vid fysisk aktivitet. Individen ser dock inte själva aktiviteten som särskilt roande. Integrerad reglering innebär att individen helt accepterar vikten av beteendet och gör beteendet till en del av individens personlighet (Lindwall et al., 2019). Motivationsregleringarna identifierad och integrerad har ett positivt samband med ett välbefinnande bland idrottare, samt även yttre reglerande motivation som är en kontrollerande form har positiv koppling till välbefinnande (Kouali et al., 2021). Vilket är motsägelsefulla yttranden kontra teorins antagande om att kontrollerande motivation är förknippat med negativa effekter på välbefinnande (Lindwall., 2019). De paradoxala påståendena förklaras genom att de två formerna av motivation, kontrollerad och
självbestämmande, kan verka samtidigt. Och när den självbestämmande motivationen är dominant, understödjer den kontrollerade formen till ett välbefinnande istället för att ge negativa effekter (Kouali et al., 2021). Yttre typer av motivation stimulerar endast de två grundbehoven kompetens och samhörighet, denna tillfredsställelse kan dock initiera en internalisering av ett beteende så att det i sinom tid leder till självbestämmande motiv. Internalisering är ett centralt begrepp inom SDT som handlar om att människor integrerar värdet av beteenden som drivs av yttre motivationsfaktorer som sedan blir en del av självet (Lindwall et al., 2019).
4.3 Tillämpning av teorier
Med stöd av teorin operant betingning som omfattar samtliga förstärkningar (teman) har strävan varit att skapa förståelse kring motivationsfaktorer elitidrottare upplever som viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen.
Kopplingen mellan de identifiera motivationsfaktorerna och operant betingning framställs i resultat- och analyskapitlets inledande del. I kapitlets andra del har de identifierade motivationsfaktorerna sedan prövats mot självbestämmandeteorin, vilka passar in på de psykologiska grundbehoven? Kopplingen mellan
självbestämmandeteorin och de identifierade motivationsfaktorerna sammanställs i
19
tabell 1, med beskrivningar av vad idrottarna vittnat om i intervjuerna. Utifrån de faktorer som har kunnat associeras till grundbehoven prövas sedan vilka av dessa faktorer som omgivningen kan påverka. Detta har resulterat i clinical implications, en lista på tips och åtgärder för hur omgivningen kan arbeta med rehabiliterande
elitidrottare.
20
5. Tidigare forskning
5.1 Motivation inom rehabilitering
Under en skaderehabilitering är det viktigt att idrottaren har ett förtroende till sin egna förmåga för att rehabiliteringen ska utmynna i ett bra utfall. En idrottare som anstränger sig mycket, är ihärdig under motgångar samt kan hantera känslomässiga reaktioner lyckas bättre med sin rehabilitering. Vid uppkomsten av en skada kan det bli lätt att idrottaren tvivlar på sin egna förmåga och kapacitet, där idrottarens psykologiska faktorer har en viktig innebörd under rehabiliteringen och återgång till idrotten efter en skada. När en idrottare använder sig av negativa strategier för att hantera en skada, är det sannolikt att denne kommer få en sämre följsamhet och resultat av rehabiliteringen.
Idrottaren vill förstärka sitt förtroende till sin egna förmåga, vilket kan göras genom delmål under rehabiliteringen. Eller genom att idrottaren får ett positivt stöd från dennes omgivning. Genom stödet från omgivningen, uppmuntras idrottaren till att denne har kapacitet nog för att lyckas och anstränger sig mer. Vilket kan reducera idrottarens eventuella tvivelaktigheter till sin idrottsliga förmåga (Thomee et al., 2010).
5.1.1 Socialt stöd
Bon och Doupona (2021) beskriver socialt stöd som uppfattningen av att känna sig uppskattad, respekterad, omhändertagen och älskad av andra. Faskunger och Hemmingsson (2005) beskriver socialt stöd som en viktig motivationsfaktor för idrottare som genomgår en rehabiliteringsprocess till följd av en skada.
Inom tidigare forskning har socialt stöd delas in i tre olika typer: emotionellt, informativt och praktiskt (eng:tangible) stöd (Bon & Doupona, 2021; Maurice et al., 2017; Bianco, 2001). Den första och inledande typen av socialt stöd, emotionellt stöd, handlar om att den skadade utövaren känner att omgivningen visar empati och omtanke gentemot hens situation (Lindwall et al., 2019) genom att lyssna och trösta (Bon &
Doupona, 2021). Tillhandhållande av emotionellt stöd kan enligt Lindwall et al. (2019) stärka den skadade atletens känsla av tillhörighet och sammanhållning, en av
människans tre grundläggande behov enligt SDT, vilket kan leda till ökad motivation.
Den andra typen kallas informativt stöd och den handlar om att omgivningen diskuterar och erkänner en skadad idrottares status (Bon & Doupona, 2021; Maurice et al., 2017; Bianco, 2001). Praktiskt kan detta tas i uttryck genom att fysioterapeut eller
21
någon annan i idrottarens omgivning informerar om skadans natur och
rehabiliteringsprocessen. Informativt stöd kan även ges genom kommunikation med idrottare som genomgått liknande skadeprocess tidigare. Informativt stöd kan stärka den skadade idrottarens kompetens, ett av människans grundbehov enligt SDT, vilket kan motivationsstärkande (Lindwall et al., 2019).
Den tredje och sista typen av socialt stöd är praktiskt (eng:tangible) stöd som innebär tillhandahålla av personlig eller materiell assistans för att idrottaren rent praktiskt ska kunna genomföra rehabilteringsprocessen (Bon & Doupona, 2021; Maurice et al., 2017;
Bianco, 2001). Finansiellt och praktiskt stöd som möjliggör utförandet av rehabiliteringsprocessen är centralt för att tillfredställandet av och stärkandet av idrottarens autonomi (Lindwall et al., 2019). Tidigare forskning har visat att när samtliga tre typer av socialt stöd tillhandahålls på en, för idrottaren, tillfredställande nivå förstärks motivationen under rehabiliteringsprocessen (Covassin et al., 2014).
Maurice et al. (2017) delar in en idrottsskadeprocessen i tre faser. Den inledande fasen handlar om tillfället när skadan uppstår. I detta steg är negativa psykologiska tillstånd som frustration, stress, uppgivenhet, ångest och sorg vanligt förekommande känslor för utövare. Fasen präglas vanligen av en känsla av ovisshet kring skadans natur och allvarlighetsgrad vilket kan ge upphov till ovetande kring idrottarens framtida utövande och position inom idrotten. Detta framtidsovetande kan leda till negativa konsekvenser för motivationen. Bianco (2001) fann genom intervjuer med skidåkare på elitnivå att utövare reagerade på skilda sätt och hade varierande stort behov av socialt stöd i den inledande fasen. Majoriteten uppskattade emotionell support i form av tröst och uppmuntrande medan andra föredrog att inte tala om skadan och dess konsekvenser överhuvudtaget.
Efter att idrottaren erhållit en diagnos kan rehabilitering av skadan inledas vilket är det andra steget i idrottsskadeprocessen (Maurice et al., 2017). Även om en diagnos av högre allvarlighetsgrad kan leda till negativa tankar och känslor kan diagnostisering fungera som ett informativt stöd i form av ökande kompetens kring skadan,
rehabilitering och framtiden vilket kan mildra en utövares negativa psykologiska
tillstånd och leda till ökad motivation (Bianco, 2001; Maurice et al., 2017). Under andra fasen, under rehabiliteringsfasen, har socialt stöd i form av typerna ovan tillsammans med en tydlig målsättning visat sig stärka idrottarens motivation (Maurice et al., 2017) och följsamhet till rehabilitering (Byerly et al., 1994). Byerly et al. (1994) kunde även visa att de idrottare som uppgav avsaknad av socialt stöd hade signifikant lägre
22
motivation och följsamhet till rehabilitering jämfört med de idrottare som uppgav en tillfredställelse gällande social support. Bianco (2001) rekommenderar omgivningen att tillhandahålla samtliga typer av socialt stöd under alla tre processer av
rehabiliteringsprocessen och på så sätt kan chanserna att idrottaren får sina mänskliga behov tillfredsställda utökas (Lindwall et al., 2019). När en idrottare genomgått
rehabiliteringsprocessen och ska återgå till träning, vilket är processens tredje och sista steg, är det viktigaste enligt Maurice et al. (2017) att utövaren är redo både fysisk och mentalt, vilket ställer stora krav på det informativa stödet. Socialt stöd är nödvändigtvis inte alltid endast positivt utan kan övergå till något negativt som kan uttryckas i termer som social press och påtryckningar av omgivningen (Lindwall et al., 2019) vilket kan leda till för tidig återkomst. Att elitidrottare återgår till spel för tidigt är ett välkänt etiskt dilemma inom det idrottsvetenskapliga fältet och kan få förödande komplikationer på idrottarens fysiska och mentala hälsa (Roderick & Waddington, 2000; Houlihan &
Malcolm, 2016).
5.1.2 Positivt tänkande
Positivt tänkande är en viktig del vid rehabiliteringsprocessen eftersom att det kan
’’påskynda’’ rehabiliteringsperioden. Den gör inte själva processen kortare, utan genom att ha en inre dialog med positiva tankar under rehabiliteringen kan det medföra att idrottare stärker sin uppfattning om dennes kapacitet (Johnson, 2008). Positivt tänkande kan hjälpa en idrottare till att uppnå sina mål, tanken av att ett realistiskt mål är
genomförbart utmynnar i en mer underhållande och framgångsrik upplevelse. Samt att det underlättar idrottaren till att bibehålla en hög motivation och energi (Weinberg &
Gould, 2019). Skador har visat sig orsaka depressiva och ångestrelaterade symtom, som kan resultera i att idrottaren känner en tveksamhet till att genomföra en
skaderehabilitering (Petersen et al., 2021; Sheinbein, 2016). Negativa känslor och tankegångar uppkommer främst direkt efter själva skadetillfället, men som tenderar till att bli allt mildare med tiden och framförallt när det sker framsteg i rehabiliteringen (Alzate & Ramirez., 2004).
Arvinen-Barrow et al. (2015) menar på att positivt tänkande är en av de mentala färdigheter som idrottare använder mest under sin skaderehabilitering. De positiva effekterna det kan medföra styrks av fler studier (Kanniyan 2015; Ardern et al., 2013;
Sheinbein, 2016). Studiernas fynd tyder på att positivt tänkande som verktyg kan användas för att minska de depressiva och ångestrelaterade symtomen, och istället öka
23
idrottarens självförtroende. Den positiva attityden till rehabilitering leder till en lättnad och kommer främja följsamheten till skaderehabiliteringen (Kanniyan 2015; Ardern et al., 2013; Sheinbein, 2016). Larson och Starkey (1996) belyser utifrån sin undersökning att idrottare som hade en positiv inställning under skaderehabiliteringen var mer
motiverade. Den positiva inställning som idrottaren hade medförde även till att denne ställde fler frågor och på så sätt blev idrottaren mer insatt och kunskapsrik kring sina skador. Omgivningen, såsom tränare, kan använda sig av positivt tänkande som strategi för att förstärka idrottarens kompetens. Detta genom att instruera idrottaren att fokusera på de framgångarna som idrottaren åstadkommit under rehabiliteringen. Vilket skapar en inre locus of causality (Podlog & Dionigi, 2010), vilket innebär att idrottaren upplever att resultaten är skapade av en själv som förstärker känslan av frivillighet och autonomi (Hassmén & Hassmén, 2008).
5.1.3 Kärlek för sporten och den atletiska identiteten
En individ som har en stark idrottsidentitet, är en person som starkt identifierar sig med att vara idrottare och oftast inom en specifik sport. Den atletiska identiteten är en representation av huruvida en individ uppfattar sig själv med rollen som idrottare, en stark atletisk identitet innebär att individen identifierar sig som idrottare inom alla olika miljöer och sammanhang (Nyland & Pyle, 2022). En individ som utövat en sport i flera år, identifierar sig som en idrottare inom detta område. Weinberg och Gould (2019) beskriver det som en typ av beroende när en individ utvecklar starka känslor till sin sport och träning. Känslan av att identifiera sig till något som sport handlar om ens passion för sporten. Passion är ett uttryck som används ofta i olika sammanhang. Men oftast handlar passion om ett accepterande av någon eller något som fascinerar oss (Pisk, 2017).
Personer inom sportens värld som har en stark passion för sin sport, hävdar att det är en del av deras personlighet. Sporten i sig är något som denne lagt ner nästintill all sin tid och kraft på under hela sin livstid (Vallerand et al., 2006). Passion för en aktivitet som sport, definieras som en stark dragningskraft till något som en individ uppskattar.
Det finns fyra komponenter som kännetecknar passion som är: 1) vi älskar aktiviteten, 2) vi sätter ett högt värde för de eftersom att aktiviteten är så betydelsefull, 3) vi utövar aktiviteten regelbundet och 4) när vi definierar oss själva så är det en del av ens identitet (Weinberg & Gould, 2019). Ju mer som sporten betraktas som värdefull och viktig, desto mer kommer sporten att prägla individens identitet och öka dennes passion.
24
Den starka passionen för sporten kommer att påverka livsstilen, i orsak av att det är en så pass dominant del av ens identitet (Tenenbaum & Eklund, 2020). Passionen leder till att sporten prioriteras, individen lägger ned en stor del av dennes tid och tillgångar på sporten. Där individen strävar efter uppfyllelse och perfektion (Pisk, 2017). Weinberg och Gould (2019) klarlägger om att det finns två typer av passion, harmonisk passion (eng:harmonious) och besatt passion (eng:obsessive) . De skiljer sig åt genom att den harmoniska passionen kännetecknas av att en individ känner autonomi till att engagera sig i sporten och dess aktiviteter. Den harmoniska passionen är kopplad till positiva effekter och känslor som leder till högre nivå av tillfredsställelse och deltagande i regelbunden fysisk aktivitet. Den besatta passionen är å andra sidan kopplat till negativa känslor som ånger och skam. Idrottaren känner att denne ’’måste’’ engagera sig i
sporten och dess aktiviteter. Idrottaren känner ingen autonomi utan styrs av kontrollerad motivation. Besatt passionen ökar även risken för farliga och ohälsosamma beteenden (Weinberg & Gould, 2019). En tidigare undersökning av Yukhymenko-Lescroart (2021) visar att harmonisk passion för en sport är positivt relaterat till psykologiskt
välbefinnande och motivation. Harmonisk har till skillnad mot den besatta passionen en koppling med de tre grundbehoven inom self-determination theory (SDT). I form av att den harmoniska passionen inbringar i en känsla av kompetens inom sporten, en känsla av autonomi om att delta och även en känsla av tillhörighet. Schellenberg et al (2021) belyser utifrån sin undersökning att besatt passion kan vara gynnsamt för att uppnå prestationsmål. En blandad form av passion mellan besatthet och harmoni är relaterat med en god prestation. Besattheten leder till en vilja av att stärka sin atletiska funktion och öka sin önskan om att bli bättre. Den harmoniska passionen kompenserar för nackdelarna med besattheten (Schellenberg et al., 2021) som att idrottaren känner att denne ’’måste’’ och känner skam om denne inte engagerar sig i sin sport. Utan värdet av aktiviteten internaliseras till ett autonomt beteende med en viss besatthet (Weinberg &
Gould, 2019).
En idrottare som råkar ut för en skada, kommer inte kunna tillägna samma tid och kraft på sporten som tidigare innan skadan. Vilket kan leda till uppståndelse av depressiva och ångestrelaterade symtom och en förlust av ens atletiska identitet (Madrigal & Gill, 2014). Detta på grund av ett bristande samband mellan den identitet som idrottaren tror sig ha och den förmåga som denne behöver för att kunna uppfylla identiteten (Petersen et al., 2021). Samuel et al. (2015) menar på att idrottare som har en förväntan av att återvända till sin sport efter en skada, tenderar till att inte försvaga sin
25
atletiska identitet. Skadan betraktas som ett nytt mål som kräver all motivation och uppmärksamhet. Vilket kan skapa en psykologisk fördel under rehabiliteringsprocessen.
Fördelen återspeglas i följsamheten av rehabiliteringen, där en studie av Brewer et al (2013) fann att en idrottare som fortsätter med att identifiera sig starkt med att vara idrottare har visat sig ha en större följsamhet till rehabiliteringen. Idrottaren strävar för att förstärka sambanden mellan den upplevda identiteten och den förmåga som krävs, vilket gör att beteenden som leder till att förstärka sambandet ses som fördelaktigt (Petersen et al., 2021).
26
6. Metod
6.1 Forskningsdesign
I den aktuella studien undersöktes vilka motivationsfaktorer som elitidrottares anser viktiga för upprätthållandet av en god motivation under rehabiliteringsprocessen. Syftet besvarades genom en egenkonstruerad semistrukturerad intervju då denna metod möjliggör för en mer informell dialog med friare frågeställningar, anpassade följdfrågor efter respondenternas svar och upptäckter av respondenternas egna åsikter (Bryman, 2018). Intervjuguiden (Bilaga 1) bestod av ett förarbetat frågeschema bestående av öppna frågor. Beroende på informantens svar fanns det möjlighet att ställa ytterligare följdfrågor.
Ett deduktivt angreppsätt applicerades vilket innebär att forskaren prövade den bakomliggande teorin (Bryman, 2018) vilket i den aktuella studien var Self
determination theory (SDT), på svenska självbestämmandeteorin (Lindwall et al, 2019) och teorin Operant betingning (Eikseth & Svartdal, 2013). Hermeneutiskt-
fenomenologiskt perspektiv användes som metodansats, vilket är lämpligt när studien syftar till att undersöka och en skapa förståelse för subjektens egna perspektiv och upplevelser (Bryman, 2018). Eftersom det finns en strävan efter att skapa förståelse av informanterna och hur de tolkar verkligheten har därmed studien ett kvalitativt
angreppssätt med en kunskapsteoretisk ståndpunkt (Bryman, 2018). Kritik som riktats mot kvalitativ forskning är att resultaten är subjektiva samt svåra eller omöjligt att generalisera till en större population, utanför den undersökta miljön. Vidare är kvalitativ forskning svårreplikerad (Bryman, 2018).
6.2 Urval och avgränsningar
Urvalet i den aktuella studien bestod av ett målstyrt urval (purposive sampling) vilket innebär att forskaren aktivt väljer deltagare för att kunna få relevanta svar på studiens forskningsfrågor (Bryman 2018). Detta urval medförde ett antal kriterier som
informanten behövde uppfylla för deltagande, vilket kontrollerades under rekryteringsprocessen. Följande kriterier användes i den aktuella studien:
27
- Elitidrottare (En idrottare som representerar en förening som tävlar på nationell nivå)
- Genomgår för tillfället en rehabiliteringsprocess på grund av en idrottsskada.
- Genomgår en relativt omfattande rehabiliteringsprocess (>3 månader).
- Informanten ska bo eller verka i Skåne län för underlättande av intervjuprocessen.
Valet att undersöka idrottare som för tillfället genomgick rehabilitering gjordes dels för att upptäcka respondenternas tankar, känslor och åsikter under processen. Att intervjua idrottare som redan fullföljt rehabiliteringsprocessen och återgått till full träning och tävlande riskerar att resultera i minnesskevheter, att respondenten inte minns eller förvränger sanningen (Bryman, 2018). Kriteriet som behandlar
rehabiliteringsprocessens omfattning valdes då det fanns en strävan att undersöka idrottare som märkbart känt av och påverkats av skadan. En elitidrottare anses vara en individ som representerar en förening som tävlar på en nationell nivå. I praktiken innebär det att idrottarna tävlar mot andra föreningar och idrottare över hela landet.
Ovanstående kriterier gav upphov till studiens urvalsram bestående av 25 identifierade föreningar, rehabiliteringscenter och andra verksamheter som opererade i Skåne och som på något sätt hanterade rehabiliterande elitidrottare. Dessa aktörer kontaktades via mejl och via telefon vid icke besvarade mejl. Ett informationsbrev (Bilaga 2) bifogades och skickades till samtliga identifierade aktörer med information kring studiens syfte, datainsamlingsmetod och forskningsetiska förhållningssätt. Tillsammans med
informationsbrevet erbjöds aktörerna ett mervärde, i strävan efter att inbjuda till deltagande, där respondenten och aktören hen representerade fick tillgång till studiens resultat och kliniska implikationer. Vid intresse och om aktören hanterade idrottare som föll inom studiens urvalskriterier tillhandahölls eventuella deltagares kontaktuppgifter till forskarna. 7 av de 25 kontaktade aktörerna uppnådde dessa krav. Resterande 18 aktörer valde att antingen avböja deltagande och tillhandahållande av kontaktuppgifter på grund av avsaknad av intresse alternativt att de inte kunde bistå med respondenter som mötte studiens urvalskriterier. Samma informationsbrev och mervärde mejlades och erbjöds till respondenterna som i sin tur accepterade eller avböjde deltagande.
Samtliga 7 respondenter som kontaktades accepterade inbjudan och deltog i den aktuella studien. Hela rekryteringsprocessen genomfördes enligt samtliga forskningsetiska principer.
28
6.2.1 Spelarbeskrivningar
Nedan följer en kort beskrivning av undersökningens intervjuade deltagare som fått ett fingerat namn i syfte om att skydda deras identitet. Information kring och namngivning av föreningar, hemorter och annan eventuell känslig information som kan avslöja informanternas identitet har eliminerats ur denna rapport.
Idrottare 1
Fingerat namn: Josef Ålder: 20 år
Skadehistoria: Skadade knäet (korsband och menisk) i oktober 2020. Opererades i november 2020. Genomgick rehabilitering fram till sommaren 2021 och inledde därefter träning med laget men då revs skadan upp igen.
Idrottare 2
Fingerat namn: Melker Ålder: 22 år
Skadehistorik: Tidigare råkat ut för en grad 2 skada på ledbandet och en mindre skrapa på korsbandet. Skadade knäet (korsbandsskada) i februari 2022, opererades 2 veckor senare.
Idrottare 3
Fingerat namn: Jasmine Ålder: 21 år
Skadehistorik: Skadade sig först 2017; drog korsbandet och menisken och ledband skadades. Operation och 18 månaders rehab. Spelade 1,5 säsong men rev sedan upp skadan igen (korsband och menisk) under spel. Väntade 1 år utan operation. Opererade på grund av instabilitet och rehabiliterat i 16 månader.
Idrottare 4
Fingerat namn: Alex Ålder: 19 år
Skadehistorik: Hjärtmuskelinflammation, rehabiliterat i 6 månader. Tidigare ådragit sig en knäskada.
29 Idrottare 5
Fingerat namn: Kim Ålder: 22 år
Skadehistorik: Skadade korsbandet i höger knä sommaren 2020. Råkade ut för samma skada i vänster knä i januari 2022.
Idrottare 6
Fingerat namn: Zacharias Ålder: 22 år
Skadehistorik: Råkade ut för en fullständig hälseneruptur. Opererade sig och är nu 2 månader in i rehabiliteringen. 1 vecka kvar med gips.
Idrottare 7
Fingerat namn: Sofia Ålder: 35 år
Skadehistorik: Råkade ut för en liknande skada för 10 år sedan. Ådrog sig en meniskskada och opererades 3 veckor innan intervjun.
6.3 Tillvägagångssätt och
databearbetning/intervjubearbetning och analys
Intervjun utformades i en direkt intervju, där intervjun genomfördes ansikte mot ansikte med en respondent i taget. Detta är en metod som kan eliminera eventuella missförstånd genom att intervjuaren och respondenten kan se varandras sociala signaler som
exempelvis reaktioner och uttryck. Opdenakker (2006) menar att dessa sociala signaler är viktiga om forskaren vill undersöka en respondents åsikter, tankar och känslor då denna metod skapar en mer komplett helhetsbild jämfört med exempelvis telefon eller chattintervju. Metoden möjliggör även för att skapa en god relation till undersökningens respondenter (Bryman, 2018) för att intervjun ska präglas av förtroende och öppenhet (Hassmén & Hassmén, 2008).
Samtliga deltagare erbjöds valet om att genomföra intervjun i Malmö
Universitets lokaler eller i ett utrymme som respondenten kunde tillhandahålla genom föreningen, exempelvis ett klubbhus eller omklädningsrum. 6 av 7 respondenter valde
30
att genomföra intervjun vid Malmö Universitet där forskarna bokade ett grupprum i Malmö universitetsbiblioteket, Orkanen. En intervju verkställdes i ett omklädningsrum tillhörande föreningen idrottaren representerade.
Under intervjun användes ljudinspelning med hjälp av två diktafoner för att undgå risken att missa viktiga delar. Frågan om tillstånd för ljudinspelning ställdes redan innan träffen men även strax innan intervjustart. Samtliga respondenter accepterade förfrågan om ljudinspelning. Det råa ljudmaterialet reducerades till endast bestående av
intervjudelen för att sedan placeras i programmet oTranscribe där transkriberingen genomfördes. oTranscribe användes för att underlätta transkriberingsprocessen då programmets funktioner bland annat möjliggjorde för pauser, uppspelning och anpassad uppspelningshastighet. Under transkriberingsprocessen var strävan att återge
informanternas ord så överensstämmande med verkligheten som möjligt, vilket är viktigt enligt Bryman (2018) för att minimera skillnader mellan vad som skrivs och vad som faktiskt sades. Texten anpassades genom att sålla bort det som Bryman (2018) kallar för verbala tics, ord som ”hmm”, ”öh”, ”liksom” och ”va”. Även svordomar gallrades bort från det ursprungliga intervjumaterialet.
När bearbetningen av det råa intervjumaterialet var färdigt inleddes en analys av det anpassade materialet. En tematisk analys genomfördes av den insamlade
intervjuempirin vilket är ett sätt för forskaren att karakterisera sin insamlade data, som kan kopplas till forskningen fokus, för att på så sätt skapa en förståelse av empirin (Bryman, 2018; Braun & Clarke, 2008). Braun och Clarke (2008) beskriver tematisk analys som en metod som möjliggör identifikation och analys av mönster eller teman av den insamlade empirin. Den tematiska analysen i den aktuella studien genomfördes genom att sträva efter att identifiera återkommande teman. Däremot räcker inte endast aspekten om återkommande som kriterium för att något ska klassificeras som ett tema utan metoden ställer stora krav på forskaren att välja vilka teman som är viktigast och mest relevanta för studiens syfte och frågeställningar (Braun & Clarke, 2008) vilket kan ge upphov till skevheter (Bryman, 2018). För att undvika denna typ av skevheter och stärka den aktuella studiens tillförlitlighet och rimlighet har författarna diskuterat det transkriberade materialet och de analytiska slutsatserna tillsammans med handledare som besitter omfattande kunskap inom de valda teorierna och det idrottspsykologiska fältet i stort.
31
6.4 Tillförlitlighet
Bryman (2018) beskriver tillförlitlighet handlar om hur trovärdiga och tillförlitliga studiens resultat är. För att uppnå en hög tillförlitlighet bör författarna ta hänsyn till de förhållningsregler som finns vid skrivandet av en vetenskaplig text. Det innebär
exempelvis att följa och respektera de forskningsetiska reglerna (Bryman, 2018), vilket författarna i den aktuella studien strävat efter och beskrivit under rubriken
forskningsetiska överväganden. Vidare handlar tillförlitlighet om att göra korrekt urval, resultatinsamling och bearbetning av resultaten (Bryman, 2018). I den aktuella studien utformades en urvalsram efter fyra kriterier i strävan att välja ett relevant urval för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Gällande resultatinsamlingen gjordes en ansats att konstruera en intervjuguide (Bilaga 1) med relevanta och icke ledande frågor för att kunna besvara de frågeställningar författarna haft. Det fanns även en ambition att inta samma roll som intervjuledare, en lyssnande och lugn roll. Då 6 av 7 respondenter valde att genomföra intervjun vid Malmö Universitet intogs även en välkomnande roll då detta i majoriteten av fallen var en ny miljö för idrottarna. Strävan att inta dessa roller gjordes i ett försök att skapa en miljö där idrottarna kände sig trygga att på ett öppet och ärligt vis uttrycka sina tankar och känslor. Under
transkriberingsprocessen var strävan att återge informanternas ord så överensstämmande med verkligheten som möjligt, vilket är viktigt enligt Bryman (2018) för att minimera skillnader mellan vad som skrivs och vad som faktiskt sades. Transkriberingen lästes igenom flera gånger under processen och diskuterades dels mellan författarna men även tillsammans med handledare som besitter omfattande kunskap inom de valda teorierna och det idrottspsykologiska fältet i stort. Att flera forskare tolkar och diskuterar
insamlad empiri stärker tillförlitligheten (Bryman, 2018).
Trots att kvalitativa studier kan brista i transparensen då det inte alltid framgår hur och utifrån vad forskarna dragit sina slutsatser (Bryman, 2018) har författarna i den aktuella studien haft ambitionen att vara transparenta genom att försöka på ett tydligt och begripligt sätt beskriva arbetsprocessen. Författarna har försökt inkludera
idrottarnas egna ord genom citat för att stärka studiens transparens och tillförlitlighet.
Slutligen har författarna ansträngt sig för att lyfta de begränsningar som identifierats.
32
6.5 Litteratur och källkritiska överväganden
Litteratur som ligger till grund för denna rapport består av vetenskapliga peer review- artiklar, forskningsbaserade böcker och insamlad empiri i form av de genomförda intervjuerna. En andel av litteraturen har tidigare använts av forskarna i tidigare
rapporter och kurser vilket innebär att forskarna var bekanta med denna litteratur sedan tidigare. Obekant och ny litteratur för forskarna erhölls via Malmö Universitets
Libsearch, i databaserna SPORTDiscus och APA PsycInfo samt genom handledare och bibliotekarier anställda av Malmö Universitet. Sökningar genomfördes med hjälp av följande engelska nyckelord i olika konstellationer: motivation, injury rehabilitation, elite athlete(s), self determination theory och principle of reinforcement.
Forskarna har i arbetet med den aktuella undersökningen strävat efter att applicera ett kritiskt förhållningssätt vid läsning, tolkning, och användande av informationskällor.
Följande kritiska frågor, baserat på Eriksson och Hultmans (2014) bok om kritiskt tänkande, ställde sig forskarna följande frågor vid arbetet med litteraturen:
· Peer Review; är forskningen peer review:ed?
· Publiceringstid; är forskningen fortfarande relevant?
· Relevans; är informationen relevant?
· Syfte; finns det något bakomliggande syfte?
· Upphovsman; har upphovsmannen tillräcklig kompetens inom ämnet?
· Svagheter och skevheter; vilka är svagheter och eventuella skevheter har artikeln?
För att undvika eventuella konfirmeringsskevheter, information som bekräftar forskaren övertygelser och ignorerar alla motsägelser (Eriksson & Hultman, 2014; Wikforss, 2017), har forskarna i den aktuella studien strävat efter att tolka samtlig litteratur genom ett objektivt, öppet och kritiskt förhållningssätt. Vidare har diskussioner mellan
forskarna och med handledare skett kontinuerligt under arbetet för att ytterligare reducera denna risk.
Gällande den insamlade empirin har ett aktivt val av informanter gjorts bestående idrottare med hög kännedom om hur det är att genomgå en omfattande
rehabiliteringsprocess. Forskarna har därmed haft stort förtroende för respondenterna och deras historier.
33
6.6 Forskningsetiska överväganden
Som forskare är det viktigt att förhålla sig till några allmänna regler, vilka berör om att tala sanning, redovisa öppet om metoder och resultat, inte stjäla andras
forskningsresultat och inte bedriva forskningen på ett sätt som skulle skada andra människor (Hassmén & Hassmén, 2008). Undersökningen gjordes i enlighet med de forskningsetiska principer som ställs av Vetenskapsrådet (2002): informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Gällande informationskravet förväntas forskaren att meddela respondenter om studiens syfte, metod och annan relevant information (Eriksson & Hultman, 2014).
Respondenten informerades om studiens syfte, datainsamlingsmetod och forskningsetiska förhållningssätt under rekryteringsprocessen genom ett
informationsbrev (Bilaga 2) via mejl. Samma information gavs även muntligt strax innan genomförandet av intervjun för att respektera informationskravet.
Samtyckeskravet som innebär frivillig medverkan (Vetenskapsrådet, 2002) hedrades genom att betona att respondenternas medverkan var just frivillig och att de hade möjlighet att avbryta sin medverkan precis närsomhelst. Samtycke gavs både skriftligt under rekryteringen och muntligt strax innan intervjun.
Deltagaren försäkrades även om att personlig och eventuell känslig information behandlas konfidentiellt, vilket är konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002).
Konfidentialitetskravet i den aktuella studien följdes genom att byta ut respondenternas riktiga namn mot fingerade namn för att värna om deras anonymitet. Vilken förening som idrottarna representerade och eventuell annan känslig information har avlägsnats från denna rapport, även detta för att skydda respondenterna. I informationsbrevet som skickades ut till samtliga aktörer finns även en försäkran om att inspelade ljudfiler och skriftligt material i form av transkribering och eventuellt andra anteckningar kommer raderas när undersökningen är färdigställd.
Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet endast får användas i
forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2002). Därmed kommer den undersökning ta hänsyn till nyttjandekravet och de övriga forskningsetiska huvudkraven.
34
7. Resultat och analys
Utifrån den transkribering som genomförts av intervjuerna med elitidrottarna har fyra teman av motivationsfaktorer identifierats. Ett av temana (socialt stöd) I detta avsnitt presenteras inledningsvis de identifierade motivationsfaktorerna och deras respektive koppling till teorin om operant betingning och tidigare forskning. I kapitlets andra del redovisas motivationsfaktorernas koppling till Självbestämmandeteorins grundbehov:
Autonomi, Kompetens eller Samhörighet. I varje tema presenteras elitidrottarnas egna tankar och upplevelser av deras skador och skaderehabilitering, samt eventuella likheter och skillnader mellan elitidrottarna
7.1 Passion för idrotten och atletisk identitet
En individ som identifierar sig med att vara idrottare, har en stark atletisk identitet. Den atletiska identiteten är en representation av huruvida individen uppfattar sig själv med rollen som idrottare. Att ha en stark atletisk identitet innebär att individen identifierar sig med att vara idrottare i alla olika sammanhang (Nyland & Pyle, 2022)
’’Men när man kommer till ett nytt ställe som en fest eller arbetsplats och man ska berätta vem man är. Något av det första som jag alltid har berättat är att jag spelar fotboll. För att det är en så stark del av min identitet. Och så tänker jag att om jag slutar spela fotboll, vem är jag då?’’ – Sofia
Citatet ovan exemplifierar hur en idrottare ser sig själv. Sofia tar på sig rollen av att vara idrottare i alla olika miljöer, som inte behöver vara en koppling till någon form av idrott eller fysisk aktivitet. När idrotten får en sådan betydelse, att idrottaren hävdar att det är en del av ens personlighet, grundar det sig i en stark passion som idrottaren har för sin sport, en passion som har utvecklats under flera år (Vallerand et al., 2006).
‘‘jag har alltid spelat fotboll, sen jag var fyra år. Det är min vardag, det är vad jag har gjort sen jag kan minnas’’ - Josef
’’jag har spelat fotboll hela mitt liv’’ – Alex
’’har man spelat fotboll i 8 – 9 tiondelar av ditt liv så är det starkt kopplat till vem man är’’ – Sofia
De tre citaten ovan speglar vad idrottarna berättar generellt. Idrott är något som präglat deras vardag under flera år och i merparten av deras liv. Passionen och känslan av att kunna utöva idrotten igen efter en skaderehabilitering var den absolut främsta och starkaste motivationsfaktorn för följsamhet av rehabiliteringsprocessen bland de intervjuade respondenterna.
35
’’För jag älskar det! Jag älskar känslan av att vara stark och spänstig för det är….det är svårt att beskriva, jag bara älskar det’’ – Zacharias
’’Jag brinner för att spela handboll, det är det jag vill hålla på med och det är det jag brinner för. Det finns bara det’’ - Kim
Liknande citat är återkommande i de intervjuer som genomförts med de rehabiliterande elitidrottarna. Förstärkningen ligger i att sporten tillför ett stimuli för idrottaren (Hoy, 2015). Idrottaren strävar till att återvända till sin sport återigen, passion till sporten ger en förstärkande effekt till att genomföra en skaderehabilitering.
Tidigare forskning menar på att idrottare som förväntar sig att återvända till sin sport, tenderar till att inte försvaga sin atletiska identitet och kommer ge en större chans till följsamhet under rehabiliteringen (Samuel et al., 2015; Brewer et al., 2013). Genom den starka passionen idrottarna har till sin sport, medför till en känsla av att det finns inget annat än att återvända till sporten. Nedan kommer olika citat från idrottare som beskriver den otvivelaktighet till att inte komma tillbaka från frågan kring om det fanns några tvivel.
’’Alltså kanske ändå direkt efter. Det är ett tvivel som jag själv inte skulle tro på isåfall om man säger så. Som fan, nu skiter jag i det här, för det vet jag att jag aldrig skulle göra. Så det är tvivel som jag inte tror på isåfall’’ - Melker
’’Ja, jag ljuger om jag säger något annat /…/ Men nu när man är inne i rehaben och har blivit opererad så finns det inget annat än att man ska komma tillbaka – Kim
’’Jag känner inte att jag är färdig liksom. Ska jag aldrig mer spela basket? Nej känner jag. Jag har mer att ge liksom. För mig har det alltid varit självklart’’ - Jasmine Passionen som idrottarna har till sin idrott kan beskrivas som en harmonisk men även som en besatt form av passion. Idrottarna som medverkat i denna studie tävlar på elitnivå, där prestationsmål ligger i fokus. Schellenberg et al. (2021) menar på att en kombination mellan en harmonisk och en besatt passion är gynnsam när det kommer till att uppnå prestationsmål. Där idrottaren har en besatthet i att ständigt stärka sin atletiska funktion och kompentens. Samtidigt som passionen för sporten är harmonisk genom att idrottaren känner en frivillighet, kompetens och en tillhörighet. Vilket får bort känslan av ett ’’måste’’ för idrottaren. Passionen gör att idrotten är av högsta prioritet, och som är en fortsatt dominant del i deras vardag (Pisk, 2017; Tenenbaum & Eklund, 2020) trots att de är skadade.
’’Jag kollade gamla klipp till exempel på när jag spelade, då fick man alltid en lite boost. Även fast det var en bit kvar så fick man ändå känslan av att spela fotboll, support och allt’’ - Alex
36
Citatet från Alex visar på hur passionen kan hållas vid liv under en skaderehabilitering.
Skadan leder till en förändring i vardagen, där idrottaren inte kan ägna sig åt sin stora passion på samma sätt som innan skadetillfället. Genom att använda sig av gamla klipp, kan idrottaren blicka tillbaka och hålla känslorna till sporten vid liv.
’’Samtidigt som jag tycker om att se på fotboll så är det frestelsen av att spela fotboll när man kollar på’’ – Melker
’’Att se de, att se laget och kolla på matcherna då vill jag bara hoppa in där och spela/…/det är det som gör att jag vill komma tillbaka fortfarande’’ - Jasmine
Citaten ovan är ytterligare exempel av att passionen för sporten bibehålls när idrottaren kollar på träningar och matcher. Idrottarna finner sin sport som fortsatt attraktiva, vilket genomsyras av en fortvarande dragningskraft trots deras begränsningar. Att se sig själv i gamla klipp eller se när andra utövar sporten är ett beteende som enligt teorin om
operant betingning kan utmynnas i positiva förstärkningar (Hoy, 2015) och ökar sannolikheten till följsamhet i rehabiliteringen. Passionen för sporten återspeglas under skaderehabiliteringen. Det är en form av besatthet i en stark vilja av att komma tillbaka som lätt kan gå över i en känsla av ett ’’måste’’. Den harmoniska passionen har därför en betydelsefull roll i detta sammanhang av att idrottaren ska känna frihet och egen vilja till sin rehabilitering.
7.2 Socialt stöd
7.2.1 Praktiskt och informativt socialt stöd
Praktiskt (eng:tangible) stöd innebär tillhandahållande av personlig eller materiell assistans för att idrottaren rent praktiskt ska kunna genomföra rehabilteringsprocessen (Bon & Doupona, 2021; Maurice et al., 2017; Bianco, 2001). Under en
rehabiliteringsprocess kan praktiskt stöd yttras genom tillhandahållande av vård efter skadetillfället. Vård av idrottsskador kan inledningsvis bestå av röntgen eller annan typ av medicinsk undersökning vilket resulterar i diagnostisering som är en form av
informativt socialt stöd (Bon & Doupona, 2021; Maurice et al., 2017; Bianco, 2001).
Utifrån den ställda diagnosen kan en lämplig rehabiliteringsplan fastställas, vilket är en förutsättning för att idrottaren överhuvudtaget ska ha möjligheten till att inleda en framgångsrik rehabilitering och återkomst till idrotten. På så sätt fungerar detta stöd som en förstärkning enligt teorin om operant betingning (Hoy, 2015), eftersom att stödet resulterar i en ökad frekvens av de beteenden som krävs för att idrottaren ska kunna
37
återgå till utövande. Denna kombination av praktiskt och informativt stöd med vård och diagnostisering har i tidigare forskning även visat sig kunna lindra en utövares negativa psykologiska tillstånd och leda till ökad motivation (Bianco, 2001; Maurice et al., 2017).
”I med att man inte har kunskapen, så är det väldigt tufft. För då tror man att det är över.
Men sen när man fått röntgen, svar på tal och lite mer kunskap och pratat med doktorer så har man bättre kunskap. Man är stabilare, och jag tror att det påverkar psyket väldigt mycket.” – Josef
Ovanstående citat illustrerar dels hur det praktiska och informativa stödet kan yttra sig i praktiken och vilken betydelse det kan ha för en idrottarens motivation och välmående.
Josef beskriver en ovisshet kring skadans natur och allvarlighetsgrad men att det efter en medicinsk undersökning och diagnostisering leder till ett stabilare välmående.
Samtliga idrottare i den aktuella studien har mottagit praktiskt och informativt stöd relativt tätt intill skadetillfället, där majoriteten röntgats och opererats. Josefs citat belyser även hur majoriteten av idrottarna i den aktuella studien beskriver sina upplevda känslor i skedet av skadans uppkomst. Nedan följer ytterligare exempel på citat som beskriver respondenternas tankar och känslor i samband med ådragandet av en skada.
”Det var just den omställningen, det var jättejobbigt i början och jag grät säkert.” – Alex
”Det kändes som om att världen gick under.” – Josef
”Man önskar inte sin värsta fiende det. Det är tufft, man lever för handbollen och de är det man har gjort sen man var 6 år gammal.” – Kim
“Det var piss, det är ju inte den bästa timingen heller. Där jag skulle precis skriva på för ett nytt lag, starta ett nytt kapitel där jag skulle flytta hemifrån och flytta till ett annat land.” - Melker
Att denna typ av katastroftankar, som ovanstående citat illustrerar, kan uppstå i samband med skadetillfället har Maurice et al. (2017) tidigare belyst. I den aktuella studien fanns det dock fynd som tyder på att inte alla deltagare upplever denna typ av negativa psykologiska tillstånd.
