• No results found

Studiens centrala teorier är representationsteori och genusteori. Det teoretiska ramverket relaterar till femininitet och dess representation i media samt anslutande begrepp. Studiens centrala teorier relaterar till att mening är något som ständigt skapas och utvecklas av

människor. Denna studie tar ett steg till och smalnar av tankarna genom att analysera hur just kvinnan konstruerar sin egen femininitet.

Studiens resultat diskuteras i relation till objektifieringsteorin som ursprungligen härstammar från forskningsområdet medicin och hälsa. Genom att använda teorin i en medie- och

kommunikationsvetenskaplig studie utvecklas teorins innebörd då den appliceras i ett annat sammanhang. Övriga begrepp, såsom stereotyper och femininitet bidrar till en djupare och mer nyanserad analys av det empiriska materialet.

4.1 Representationsteori

Den kände kulturteoretikern Stuart Hall (1997) beskriver representation i sin bok. Enligt Hall är representation en process genom vilken personer i en kulturell kontext använder språket för att skapa mening. “Språk” innebär inte bara det muntliga eller skriftliga utan även teckensystem såsom kroppsspråk, bilder, film och musik. Det finns olika teorier kring hur språket används för att representera vår värld. Representationsteorin grundar sig på den konstruktivistiska teorin som föreslår av vi konstruerar, skapar mening och gör världen meningsfull genom språket, genom att använda oss av representationssystem som utgörs av tecken och begrepp. Hall menar att vi tolkar världen individuellt men på ett likartat sätt då vi delar kulturell kontext och därmed även begreppssystem, tolkningsramar och värdegrunder.

Den konstruktivistiska teorin har två tillämpningsbara modeller: den semiotiska, som är influerad av lingvistikern Ferdinand de Saussure, och en diskursiv modell som är associerad med filosofen och idéhistorikern Michel Foucault. Den diskursiva modellen fokuserar på effekter som följd av representation, exempelvis skapandet av diskurser eller stereotyper (Hall, 1997).

Stereotyper är kulturella överenskommelser och något som förekommer när en människa reduceras till några få egenskaper, vilket gör denne skarp och lättförstådd. Att kategorisera människor är ett sätt för människan att förstå sig på världen och upprätthålla den sociala ordningen. Exempelvis beskriver Hall (1997) att en stereotypisk kvinna ska vara mjuk, empatisk, vårdande och passiv.

16

Även Jacobsson (2005) beskriver stereotyper i och hur representationen av kvinnor i media styrs av dem. Hon beskriver könsstereotyper som samlade idéer om vad det innebär att vara man eller kvinna och innefattar allt ifrån attityder, intressen, beteende, relationer, yrken eller utseende. När man talar om stereotypen av femininitet karaktäriseras den av följande teman:

utseende, sexualitet, relationer och traditionella könsroller. Jacobsson (2005) understryker att det läggs stor vikt vid att vara sexuellt attraktiv i media och lyfter distinkta skillnader mellan hur maskulinitet och femininitet representeras, exempelvis där kvinnan skildras som passiv, maktlös, privat och hemmakär medan mannen beskrivs vara aktiv, mäktig, offentlig och professionell.

Genuskodade mediala meddelanden kan se olika ut. Många är inte verbaliserade, utan symboliska bilder som är laddade med genusmarkörer och koder (Jacobsson, 2005). Teorin om stereotyper användes som ett verktyg i analysen för att identifiera stereotypiska attribut men också för att i resultatet avkoda de diskurser som går att avläsa i musikvideorna.

Studien undersökte hur diskursen om femininitet såg ut genom att analysera språket i

musikvideorna. Representationsteorin är en relevant teori för studien och dess syfte eftersom den bygger på en likande ontologi som den valda metoden vilar på och överensstämmer med hur många genusteoretiker och poststrukturalister ser på genus och verkligheten som något som ständigt rekonstrueras genom språk och diskurs.

4.2 Genusteori

Den konstruktivistiska diskursiva modellen av hur representationer bidrar till att skapa mening och betydelse kan associeras med genusteorier om ett socialt konstruerat kön (Eriksson & Gottzén, 2020). Enligt Mia Eriksson och Lucas Gottzén kan begreppet genus spåras tillbaka till 1950-talet då man expanderade tidigare teorier om det psykologiska könet (det kön individen identifierade sig med) till genusroller som även inkluderade beteende, tal, begär och intressen (Eriksson & Gottzén, 2020). Genom att skilja på det biologiska könet och genusrollen kunde forskningen visa att genus är något individen lär sig efter födseln och inte nödvändigtvis kopplat till biologi. Det möjliggjorde även för feminismen att hävda att maktskillnader mellan könen var effekter av samhällets organisering och kulturella föreställningar (Eriksson & Gottzén, 2020). Även Foucault (2002) menar att ”kön” är en komplex idé som kommit till genom diskursiva och sociala praktiker som sammanfaller.

Detta stärker teorier om att ”kön” eller genus kan ses som en social konstruktion som uppstår i de diskurser som kopplas samman i interaktionen mellan människor.

17

Med utgångspunkt i representationsteorin förklarar Skeggs (1997) begreppet “femininitet”

som en socialt konstruerad bild av egenskaper eller attribut som betraktas vara karakteristiska för kvinnor. Detta kan även liknas med Foucaults definition av ett socialt konstruerats kön.

Skeggs (1997) menar att respektabilitet är kopplat till den normativa (föredragna)

femininiteten då en respektabel kvinna anses ha en passande femininitet och påpekar även att den normativa femininiteten är vit, medelklass och heterosexuell.

June Hannam (2012, s. 12) väljer att definiera begreppet feminism som “ett erkännande av att det råder en maktbalans mellan könen med kvinnan i en underordnad roll och en

övertygelse om att kvinnors villkor är socialt konstruerade och därför kan förändras”. Skeggs (1997) säger bland annat att uppfattningen av vad feminism innebär för den enskilda

individen påverkas av tid och plats och har varit instabilt under många år.

Objektifieringsteorin föreslår att massmediernas sätt att objektifiera och sexualisera

kvinnors kroppar leder till att kvinnor börjar självobjektifiera (Fredrickson & Roberts, 1997).

Det innebär att kvinnorna som konsekvens av mediernas skildring ser sig själva genom ett tredjepersonsperspektiv och lägger större värde på externt uppfattbara attribut snarare än hur de själva känner eller vad de kan göra. Att internalisera ett utomstående perspektiv på jaget och se sig själv som objekt som ska utvärderas av andra kan leda till att kvinnor ser sitt värde förankrat till deras kroppar och utseende. Teorin kan enligt Fredrickson och Roberts (1997) erbjuda förklaringar till olika psykiska hälsorisker såsom ångest, depression eller

ätstörningar.

Ett fenomen som också är intressant att diskutera i relation till hur kvinnor objektifieras i media är det psykoanalytiska begreppet madonna-hora-komplexet som myntades av

Sigmund Freud (refererad i Hartmann, 2009). Madonna-hora-komplexet syftar på att män har svårt att se kvinnor som en sammansatt individ gällande deras sexualitet. Freud menade att vissa män hade svårt att se en och samma kvinna som mål för både romantiska och sexuella begär. Kvinnor delades därför i en falsk dikotomi: älskad eller älskarinna. Teorin utgår från att mannen vill behålla deras älskade som en ren varelse, frikopplad från den "smutsiga"

sexualiteten. Freuds psykoanalytiska teori kring komplexet har mött kritik men används fortfarande med koppling till modernt könsrollstänkande (refererad i Hartmann, 2009).

18

Related documents