3.1 Teoretiska utgångspunkter
Denna uppsats utgår utifrån ett antal teoretiska utgångspunkter: dagordningsteorins första nivå, dagordningsteorins andra nivå, gestaltningsteorin och kognitiva
scheman. Nedan följer en redogörelse för samtliga.
3.2 Dagordningsteorins första nivå
Dagordningsteorin myntades först av Maxwell McCombs och Donald Shaw i den vetenskapliga artikeln: ”The Agenda-Setting Function of Mass Media” från 1972. I artikeln beskriver McCombs och Shaw hur det politiska landskapet har förändrats då massmedia har vuxit fram och blivit en avgörande informationskälla, och kanske också politikers primära kanal till sina väljare i olika kampanjer, processer, val och liknande (McCombs & Shaw 1972, s.177).
Jesper Strömbäck, Professor i journalistik och politisk kommunikation beskriver i sin bok: Makt, Medier och Samhälle: En Introduktion till Politisk Kommunikation att Dagordningsteorin tillhör en av de allra mest etablerade och väl utforskade teorier inom ämnet om hur media som informationskälla kan påverka ett samhälle eller en hel opinion (Strömbäck, 2015 s. 99).
Strömbäck beskriver hur människor har, och alltid har haft ett starkt behov av att orientera sig och skapa en sammanhållen bild av sin omgivnings struktur och utveckling. Detta gör vi bland annat genom socialisering med vänner och bekanta men också genom en daglig konsumering av olika typer av mass- och nyhetsmedia.
Dagordningsteorin bygger alltså på att människor i allmänheten söker sig till information från massmedia i form av olika nyhetsartiklar, debatter, reportage etcetera. Den information som media förmedlar bidrar sedermera till att antingen påverka konsumentens bild eller helt och hållet ge en bild av individens upplevda verklighet och därmed även påverka vad individen i fråga ser som viktigt ur en politisk synpunkt. Den övergripande grunden i Dagordningsteorins första nivå är med andra ord att det existerar ett orsakssamband mellan de nyheter och objekt som får ett stort genomslag i media och debatt, och de nyheter och objekt som
allmänheten anser är viktiga (Strömbäck, 2015 s.100, 101).
När man undersöker Dagordningsteorins struktur kan man klassificera tre olika typer av dagordningar: Allmänhetens dagordning, den politiska dagordningen och medias dagordning. Allmänhetens dagordning är de ämnen som individer i ett samhälle anser är viktiga ur en politisk synpunkt. Den politiska dagordningen involverar de sakfrågor och ämnen som mest frekvent är föremål för politiska diskussioner inom statliga och politiska organ. Medias dagordning handlar om de frågor och samhällsproblem som får allra mest uppmärksamhet och utrymme i massmedia. (Strömbäck, 2015 s.100).
Det som är speciellt med medias dagordning är att den kan sammankopplas med det som kallas ”dagordningsmakt”. Dagordningsmakt som teori innebär att media potentiellt sett, har ett inflytande och en makt att diktera över vilka frågor som allmänheten tycker är intressanta och viktiga. Anledningen till detta är att det enligt dagordningsteorin existerar ett starkt behov från allmänhetens sida att söka sig till information och att media, i vanlig ordning, ses som en av samhällets absolut viktigaste och största informationskällor. Vad som därmed menas med medias dagordningsmakt är att medierna (medvetet eller ej) har en tendens att utnyttja sin position som informationsförmedlare i skapandet av en ”dagordning” (Strömbäck, 2015 s.101).
3.3 Dagordningsteorins andra nivå
En forskare som studerar dagordningsteorins första nivå finner relativt snabbt att den inte bara är en avgörande förklaringsmodell för vilka olika typer av medieobjekt som finns eller hur ofta de får genomslag i massmedia och nyhetsrapportering. En annan intressant aspekt är nämligen hur dessa objekt rapporteras och hur
rapporteringen i sig är formulerad. Denna dimension av Dagordningsteorin kallas;
dagordningsteorins andra nivå (Second-level agenda setting) (Strömbäck 2015, s.
106, 107).
Skillnaden mellan Dagordningsteorins första nivå och Dagordningsteorins andra nivå sammanfattar Strömbäck kortfattat; ”Dagordningsteorins första nivå handlar om vad medierna uppmärksammar och vad medborgarna anser är viktiga frågor, medan Dagordningsteorins andra nivå handlar om hur medierna beskriver olika objekt och hur dessa uppfattas av medborgarna” (Strömbäck 2015, s.107).
Precis som Dagordningsteorins första nivå bygger även den andra nivån på att människor är i ständigt behov av, och söker sig till information för att de skall kunna bilda sig en uppfattning om deras omgivning, samhället och dess utveckling. För att göra detta söker sig människor bland annat åter igen till massmedia (Strömbäck 2015, s.108). Till skillnad från dagordningsteorins första nivå som lägger fokus på olika typer mediaobjekt och hur mycket utrymme de får så lägger den andra nivån fokus på innehållet av medieobjekt och hur vissa ämnen eller sakfrågor framställs.
Om man exempelvis jämför två artiklar som berör samma ämne så kan de, i viss mån, på ytan se väldigt lika ut och därmed också antas ha samma effekt på
konsumentens bild av verkligheten. Om man dock tar en närmare titt på artiklarnas innehåll så kan det potentiellt finnas en stor risk att de skiljer sig åt avsevärt och har en helt annorlunda inställning till det ämne eller samhällsproblem som de beskriver.
Detta är en väsentlig skiljelinje att beakta när man studerar hur och på vilket sätt massmedia positionerar sig i en politisk sakfråga.
3.4 Gestaltningsteorin
Gestaltningsteorin härstammar från det engelska ordet ”framing” som betyder inramning, tolkning eller gestaltning. Sociologen Erving Goffman var den första som myntade analysmetoden ”frame analysis”. Rent analysmässigt handlar gestaltning eller ”framing” om att tydliggöra, begripa och skapa mening ur sin verklighetsbild och sina erfarenheter. Goffman beskriver att denna gestaltning finns överallt i samhället och den är ofrånkomlig. Varje gång vi använder våra sinnen och ser på- eller kommunicerar med ett objekt så gestaltar vi och formar vår individuella verklighetsbild och våra åsikter kring den (Goffman 1974, ss.21-22).
Gestaltningsteorin har många likheter och är på vissa sätt sammankopplad med dagordningsteorin. Strömbäck beskriver att det finns tre centrala aspekter eller tolkningar av gestaltningsteorin. Den första tolkningen berör hur massmedier gestaltar olika delar av verkligheten och dessa att gestaltningar i sin tur påverkar konsumenternas uppfattningar av samma delar av realiteten. Den andra tolkningen av Gestaltningsteorin berör hur olika massmedier skildrar verkligheten på olika sätt och hur detta bidrar till och påverkar olika maktcentrum och politiska aktörers sätt
att betrakta samma sakförhållande. Den tredje tolkningen handlar som enklast om mediernas innehåll och vad detta innehåll representerar (Strömbäck 2015, s.113).
Hur Gestaltningsteorin kan härledas till massmedia och nyhetsrapportering bygger på det allmänna synsättet eller hypotesen att massmedia och nyhetsrapportering skall spegla en objektiv bild av verkligheten. Genom att ta del av media så anskaffar sig konsumenten denna sanna, objektiva verklighetsuppfattning. Det är detta synsätt som i praktiken legitimerar hela journalistikens position som nyhets- och
sanningsförmedlare. Men att denna hypotes skulle vara sann finns det dock inget stöd för i forskningsvärlden, snarare tvärtom. Strömbäck beskriver att verkligheten är obegränsad medan mediers möjligheter att gestalta och återberätta verkligheten är tvärtom, begränsad. Detta gör att all nyhetsrapportering påverkas av de val som medier i allmänhet måste göra. Det handlar om val som sker innanför mediers verksamheter, exempelvis hur en redaktion skall struktureras, vilka journalister som skall anlitas, vilka nyheter som skall rapporteras, vad en journalist ska välja att arbeta och inte arbeta med etc. (Strömbäck 2015, s.113, 114).
Strömbäck delar upp huvudargumentet för Gestaltningsteorin i två tolkningar. Den första är att medier inte speglar verkligheten utan istället återberättar och ”gestaltar”
den. Den andra är att konsumenternas bild av verkligheten inte är formad av verkligheten i sig utan snarare medias och nyhetsrapporteringens bild av de sakförhållanden som i nedåtgående led förmedlas till konsumenten. (Strömbäck 2015, s.114, 115).
Ett exempel där gestaltningsteorins två tolkningar kan appliceras är den serie av händelser som speglas i 11-septemberattackerna. Dessa ägde rum i september år 2001 då terrorgruppen Al-Qaida kapade fyra st. passagerarflygplan som de sedan använde för att attackera och förstöra olika utsatta mål på amerikans mark, bland annat i New York och i Washington D.C. Under samma dag som attackerna skedde och under efterföljande dagar, månader och år har svensk nyhetsmedia frekvent rapporterat och följt dessa attacker och de efterföljande händelser som de
genererade. Det är helt klart att vissa svenskar bodde i New York och Washington D.C. när attackerna ägde rum. Några av dem såg säkert attackerna med egna ögon och på nära håll. Ser man dock på den överväldigande majoriteten av de
erfarenheter som Sveriges medborgare har av attackerna så härstammar de helt och hållet från tidningsartiklar, nyhetsreportage och tv-rutor, alltså från mediekällor.
Detta exempel kan användas för att dra paralleller till flyktingfrågan. Det är också en fråga som fått stor medial uppmärksamhet. Även fast de till stora delar berör saker som händer på svensk mark så kan man anta att många av de som tagit del av medias rapportering varken känner eller ens har träffat en flykting i det verkliga livet och därigenom har en bild av flyktingar som till stor del är skapad av massmedia.
3.5 Kognitiva Scheman
En annan teori som berör mediers inflytande på dess konsumenter är teorin om Kognitiva Scheman. Denna teori inriktar sig främst på hur medier kan påverka konsumenter på individnivå och på vilken sätt tidigare erfarenheter, minnen och liknande attribut spelar en avgörande roll när vi tar till oss av ny information (Strömbäck 2015, s. 96, 97).
Teorin som handlar om Kognitiva Scheman har väldigt många liknelser med teorin om att minnet fungerar som ett associativt nätverk och består av olika ”noder” som är sammankopplade med varandra och tillsammans genererar emotionellt laddade känslor. Ordet ”kognitiv” eller ”kognition” betyder tänkande och representerar mentala processer. Ordet ”schema” betyder ”översiktlig bild av något”. Kognitiva Scheman innebär alltså kortfattat att vi med hjälp av inneboende, mentala processer skapar översiktliga bilder av olika fenomen när vi tar emot information som handlar om just fenomenen i fråga. Kognitiva Scheman är med andra ord en formel som förklarar på vilket sätt människor organiserar kunskap och minnen (Strömbäck 2015, s. 96).
En avgörande aspekt inom teorin om Kognitiva Scheman är att människor i
allmänhet ofta tycker att det är enklare att förklara vad för typ av åsikter de har inför ett visst samhällsproblem än att förklara varför de har just de åsikterna. Orsakerna till detta fenomen förklaras av Milton Lodge och Charles Taber (2013). De menar att människor hela tiden söker sig till, och använder sig av ny information för att
”uppdatera” sina känslor och tankar. Under denna process har de allra flesta en
tendens att omedvetet avfärda och glömma bort den gamla och underliggande informationen som förmodligen innehåller kärnan till var någonstans våra
ursprungliga åsikter kommer ifrån. Vi är alltså oftast inte själva helt medvetna om just varför vi tycker och känner på ett visst sätt om ett specifikt ämne. Vi har även tämligen lätt för att snabbt ändra åsikt om ämnet i fråga ifall den nya informationen vi tar del av inte stämmer överens med den ursprungliga kunskapen som fanns tillgänglig innan (Lodge & Taber 2013, s. 60). Detta är högst relevant inom ämnen som rör massmedia. I de fall där nyhetsrapporteringen kring ett specifikt ämne har sett väldigt olika ut under två tidsperioder är det inte främmande att anta att även de människor som tagit del av rapporteringen ändrar åsikter.