Nedan presenteras olika studier och forskningsunderlag som berör bland annat personer med utländsk bakgrund och hur de framställs i media men också medias roll i samhället och de potentiella problem som existerar i förhållande till frågan om bias och opartiskhet.
2.1 ”Invandring i medierna: – Hur rapporterade svenska tidningar åren 2010-2015?” (2017).
Rapporten ”Invandring i medierna” från 2017 är hämtad från Delegationen för migrationsstudier (Delmi). Den är utförd och skriven av Jesper Strömbäck,
professor i journalistik tillsammans Felicia Andersson & Evelina Nedlund, fil.kand.
i journalistik. Syftet med rapporten var att ”undersöka hur svensk rikstäckande press på nyhetsplats rapporterar om invandring”, vilket är snarlikt det syfte som jag själv presenterat i min egen studie. Strömbäck, Andersson & Nedlund analyserade tillsammans över 1000 nyhetsartiklar publicerade av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mellan 2010 och 2015 (Strömbäck et al. 2017, iv, 2).
I rapporten presenterar Strömbäck, Andersson & Nedlund fem negativa, och sex positiva typer av gestaltningar som specifikt handlar om invandring. Analysen undersöker sedan förekomsten av dessa olika gestaltningar och huruvida de är jämlikt balanserade i den rikstäckande pressen (Strömbäck et al. 2017, v). Resultatet av rapporten visade att de tre typer av gestaltningar som vanligast förekom i media var:
• invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen.
• invandring bidrar till en ökad kriminalitet som försvagar Sverige ekonomiskt.
• invandring bidrar till att öka kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.
Övriga gestaltningar förekom i mycket mindre utsträckning och skillnaden mellan de olika tidningarna var mycket små. Sammantaget visade resultatet av rapporten att de negativa gestaltningarna hade fått större utrymme i media under den tidsperiod som undersökts, vilket styrkte författarnas föreliggande hypotes (Strömbäck et al.
2017, vi).
En annan frågeställning som ställdes i rapporten var huruvida medias rapportering om invandring faktiskt stämde överens och förhöll sig till den verklighet som den försöker gestalta, d.v.s. relevant, offentlig statistik och forskning. Strömbäck, Andersson och Nedlund menar att det, ur en demokratisk synpunkt, är av största vikt att den information som förmedlas tack vare journalistiken måste vara ”korrekt, relevant och rättvisande”. Detta för att människor som har behov av- och söker sig till denna information också skall kunna använda den för att ”fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor” (Strömbäck et al. 2017, 43).
Vad resultatet visar är att det dessvärre existerar ett avstånd mellan
nyhetsjournalistiken och verkligheten inom invandringsfrågan. Strömbäck, Andersson och Nedlund menar dock att ett sådant avstånd mellan verklighet och rapportering inte tillhör ovanligheten. Faktum är att det är väldigt svårt att bortse från att sådana avstånd existerar i mer eller mindre alla samhällsfrågor som
genererar medial uppmärksamhet. Den mest relevanta frågan är dock inte huruvida nyhetsrapporteringen återspeglar verkligheten i varje aspekt utan istället vad som exakt utmärker och kan förklara journalistikens innehåll (Strömbäck et al. 2017, 58).
2.2 ”Flyktingkrisen 2015: Mediernas bevakning och allmänhetens åsikter” (2018)
Rapporten ”Flyktingkrisen 2015: Mediernas bevakning och allmänhetens åsikter”
skrevs och utfördes mellan 2016 och 2017 av Marina Ghersetti & Tomas Odén från Göteborgs Universitet. Syftet med rapporten var att undersöka och analysera mediebevakningen och allmänhetens åsikter kring flyktingkrisen 2015. Analysen utgick från två typer av dataunderlag. Det första underlaget bestod av
innehållsanalyser av nyhetsinslag från Dagens Nyheter, Aftonbladet, Rapport och Dagens Eko som publicerades under 2015 och 2018. Det andra dataunderlaget bestod av en webbenkät som skickades ut till respondenter vid två separata tillfällen.
Första tillfället var i slutet av oktober 2015 och det andra var under våren 2016 (Ghersetti & Odén 2018, s. 7).
Slutsatsen i Ghersetti & Odéns rapport var att mediebevakningen av flyktingkrisen och flyktingmottagandet var väldigt stort och omfattande under hela hösten 2015.
Samtidigt förmedlade medierna en förhållandevis neutral och positiv bild av flyktingar och mottagandet under denna period, framförallt i ledare, krönikor och debattartiklar. Under våren 2016 så minskade mediebevakningen och antalet nyhetsinslag kraftigt, parallellt med detta antog medieinnehållet en något mer positiv bild av flyktingar, detta berodde bland annat på den ökande publiceringen av ledare och debattartiklar som valde att ta flyktingarnas sida i den politiska
åtstramningen av mottagandet som hade skett under våren.
Webbenkäterna visade att de allra flesta var nöjda med mediebevakningen av flyktingkrisen under hösten 2015, men redan då fanns det något fler som hellre ville
se ett minskat mottagande av flyktingar än ökat. Denna allmänna åsikt växte sig ännu starkare under den följande våren år 2016 då missnöjet mot både medierna och myndigheternas agerande i frågan vuxit (Ghersetti & Odén 2018, s. 6). Liknande tendenser, alltså åsikter som gick mot en mer negativ riktning, gick även att se i frågorna som rörde vad de tillfrågade tyckte om regeringens och myndigheternas agerande i flyktingkrisen. Den enda myndighetssektorn där allmänhetens
uppfattning gick i en positiv riktning var åsikten angående kommunerna och deras agerande (Ghersetti & Odén 2018, s. 60).
Det resultat som Ghersetti och Odén kommer fram till har tydliga kopplingar till det resonemang som jag presenterar i förhållande till min föreliggande hypotes,
nämligen att mediebevakningen skulle präglas av mera negativa aspekter i januari år 2016 jämfört med januari år 2015. Detta tros bero på min föreliggande uppfattning om att den aktuella flyktingkrisen som pågick under den aktuella perioden
genererade ett missnöje och en förändring i den allmänna opinionen kring
flyktingpolitiken. Denna förändring skulle senare även ha visat sig i den etablerade medierna och nyhetsrapporteringen.
2.3 “Framing the Issue of Asylum Seekers and Refugees for Tougher Refugee Policy—a Study of the Media’s Portrayal in
Post-colonial Hong Kong” (2018)
Isabella Ng, Sharice Fungyee Choi & Alex Lihshing Chan undersöker i sin studie från 2018 hur kinesisk media gestaltar asylsökande och flyktingar i Hong Kong.
Forskarna undersökte diverse nyhetsinslag publicerade mellan 2015 och 2016.
Resultaten från studien visade att en majoritet av de lokala kinesiska
nyhetsartiklarna som undersöktes gestaltar flyktingar och asylsökande negativt.
Bland annat skrevs det att flyktingar ägnar sig åt kriminalitet, de skadar ekonomin och de grunder varpå de söker asyl för är inte alltid legitima (Ng, Choi & Chan 2018, ss.600-601).
Som en följd av detta resultat studerades hur medier inramar den problematik och de konflikter som flyktingar flyr ifrån, vidare studerades det också huruvida medias inställning och attityd till flyktingar kan påverka den lokala politiken och
beslutsfattandet. Resultatet av den frågan visade att medias till största del negativa
inställning till flyktingar gav politiker och andra beslutsfattare berättigande och motivation att bedriva en mer restriktiv politik mot flyktingar och asyl-sökande (Ng, Choi & Chan 2018, ss.612-614).
2.4 “Asylum Seekers Arrived, Elites Occupied the Air” (2018)
Annu Perälä & Mari K. Niemi undersöker i deras rapport från 2018 YLEs gestaltning av flyktingkrisen 2015. YLE är Finlands största nationella public-servicebolag. Intresset av att studera detta är, enligt Perälä & Niemi, att
kombinationen av en snabb ökning av asylsökande och ett parlamentariskt läge som blivit allt mer spänt och polariserat i sin tur genererar en svår och komplicerad tillvaro för media (Perälä & Niemi 2018, ss. 79-90). En förhållandevis liknande kombination av händelser går även att se i Sverige, vilket har kopplingar till det ämne jag undersöker i min studie.
Resultatet som Perälä och Niemi kommer fram till är att migrationskrisens påverkan för politiken och beslutsfattandet lyftes fram mer i YLEs rapportering än vad de humanitära aspekterna framhävdes. Migrationskrisen gestaltades alltså mer som en
”politisk” kris snarare än en ”humanitär”. Perälä och Niemi kom även fram till att sammanställningen av de källor som YLE hade använt under nyhetsrapporteringen var tämligen ojämnställt. Exempelvis var intervjuer med och reportage av flyktingar själva och andra av utrikesbakgrund väldigt ovanligt. Samtidigt hade representanter från det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna fått mycket utrymme i intervjuer trots att de inte hade en särskilt stor parlamentarisk erfarenhet då de endast suttit i parlamentet under ett par månader. Samtidigt hade Finlands dåvarande statsminister Timo Soini inte medverkat i någon intervju överhuvudtaget (Perälä & Niemi 2018, s.89).
2.5 Sammanfattning av forskningsbakgrund
Samtliga av de fyra studier som jag har presenterat i detta kapitel kommer på olika vägar fram till resultatet att nyhetsmedia kan, utifrån yttre faktorer, förmedla en bild av flyktingar som inte alltid är rättvis eller träffsäker. Tack vare flyktingkrisen under hösten 2015 och andra jämförbara skeenden är det inte heller ovanligt att
massmedier i allmänhet anammar en attityd mot flyktingar som är mestadels negativ.
Med detta i åtanke finns det en stark tro från min sida att den svenska etablerade mediebevakningen och attityden mot flyktingar också är till stor del negativt präglad. Detta eftersom Sverige, likt andra europeiska länder, varit starkt påverkad av flyktingkrisen 2015.