Syftet med denna studie har varit att se till vilken påverkan omgivningens sexuella normer har på personer med intellektuella funktionsnedsättningar i deras sexuella identitet. För att kunna göra det är det av vikt att belysa de föreställningar som finns kring både intellektuella funktionsnedsättningar och sexuell identitet, samt ta reda på hur omgivningen pratar kring sexualitet i relation till de två faktorerna. Jag har valt att använda mig av McRuer’s (2006) Cripteori samt Gayle Rubin’s (2011) sexuella värdehierarki, då de kan ses som verktyg för att förstå varför vissa föreställningar kring personer med intellektuella funktionsnedsättningar och sexualitet finns och på så sätt lyfta upp de mekanismer som ligger bakom
30
föreställningarna. Jag kommer också kort introducera PLISSIT-modellen som kan fungera som en bra modell för att belysa samtalets olika nivåer, något som jag upplever är relevant utifrån min empiri.
6.1 Cripteori
Enligt McRuer (2006) ses heterosexualitet som den naturliga ordningen, vilket i sin tur gör att den blir osynlig på grund av sin självklarhet. Lika är det med kroppsfunktion, den är så självklar att det blir en icke-identitet. Genom sina självklara ställningar skapas motsatsen, nämligen funktionsnedsättning och homosexualitet. Först när ”normal” börjar användas som begrepp träder ”onormal” in. ”Normal” har idag en så pass överordnad position att nästan alla väljer att definiera sig så, vilket skapar den underordnade motsatsen ”onormal”. Här skapas det som McRuer kallar ”compulsory heterosexuality” och ”compulsory able- bodiedness”, vilket kan ses som två normerande identiteter som skapar grunden för alla andra identiteter. ”Compulsory” innebär att individer egentligen inte har något annat val än att tillhöra det ”normala”, då de annars riskerar att ses som avvikande och inte tillhörande en grupp (McRuer 2006). McRuer menar alltså att heterosexualitet och full kroppsfunktion är tvingande, på så sätt att de är ett måste för att ingå i normatmakten. Normatmakten är ett begrepp som syftar på den kropp som är fullkomlig, både funktionsmässigt och intellektuellt och det är utefter denna kropp som andra människor definieras som funktionsnedsatta. Normatmakten innebär att samhället är utformat på bekostnad av de personerna som har en funktionsnedsättning (Rydström 2009, Grönvik & Söder 2008).
Begreppet crip, som ursprungligen kommer från det nedvärderande ordet Cripple (”krympling”), används som ett sätt att provocera. De som inkluderar sig i begreppet crip använder detta som ett sätt att visa upp sig och att inte skämmas för sin funktionsnedsättning. De kräver inte andras respekt eller tolerans för sin funktionsnedsättning utan de vill visa att de är stolta över den kropp de har och tänker visa den utan att skämmas (Löfgren-Mårtenson 2013). Genom att använda sig av ett i grunden nedsättande ord belyses den makt som finns i förhållandet mellan funktionsnedsättningar och samhället, den makt som från början skapat begreppet och som upprätthåller den funktionsdugliga kroppen som normat (Rydström 2009). Cripteorin brukar sammankopplas med Queerteorin då de liknar varandra i den aspekten att de båda problematiserar begreppet normalitet. Precis som queerteoretiker vill att sexuell mångfald bejakas och respekteras vill
cripteoretiker att funktionsnedsättningar bejakas och respekteras. Cripteorin ställer frågor så som varför vissa funktionsförmågor, eller brist på dem, ses som funktionsnedsättningar? Vad är egentligen en funktionsduglig kropp? Uppmärksamhet riktas mot de konstruktioner som skapar normalitet och normatmakten, inte mot de konstruktioner som skapar funktionsnedsättningar (Löfgren-Mårtenson 2013, Rydström 2009, Grönvik & Söder 2008).
6.2 Den sexuella värdehierarkin
Rubin (2011) menar i sin artikel ”Thinking Sex”, som publicerades första gången 1984, att det i samhället finns vissa sexuella beteenden som ses som mer eller mindre ”naturliga”. En monogam, äktenskaplig och heterosexuell relation hamnar inom den inre cirkeln i den sexuella värdehierarkin, medan exempelvis homosexualitet, sadomasochism och transvestism hamnar utanför (se figur 1 nedan). Utanför cirkelns mitt hamnar också onani och sex som inkluderar sexhjälpmedel. De som har ett sexuellt beteende som hamnar utanför det som anses vara acceptabelt riskerar att bli straffade genom stigmatisering. Det nämns även av Rubin att gränserna flyttas beroende på hur samhället förändras, det som sågs som ”onaturligt” vid en tidpunkt kan nu ses som ”naturligt” eller närmre gränsen för den ”naturliga” sexualiteten. Rubin menar att sexualiteten bör ses som något som konstrueras i relation till samhället. De biologiska aspekterna ska inte förringas men sexualiteten grundas inte i en essentialism. Det är först när sexualiteten förstås utifrån i en social och historisk kontext som en kan förstå hur attityder kring sexualitet skapas och upprätthålls (Rubin 2011).
Bakgrunden till att sexualiteten ses som antingen acceptabelt eller icke acceptabelt är den historiska och repressiva syn som funnits på sexualiteten, men även den medicinska diagnostiken som kretsat kring sexuella beteenden. De sexualiteter som hamnar långt ut på cirkeln har tidigare kopplats samman med mentala sjukdomar eller personlighetsstörningar. Vissa sexuella beteenden kopplades också samman med vissa personlighetsdrag; sadism med aggression och masochism med själv- destruktivt beteende. Dessa föreställningar har sedan blivit starka stereotyper idag för olika sexuella beteenden (Rubin 2011).
32
Figur 1. Rubin’s sexuella hierarki (Hämtad från http://ablativ.blogspot.se/ 2015-
01-03).
Enligt McRuer (2007) kan Rubins sexuella värdehierarki kopplas samman med cripteorin. I den yttre cirkeln ingår de sexuella praktiker som räknas som onaturliga och McRuer menar att sexuella uttryck hos personer med funktionsnedsättningar kan inkluderas där, eftersom det ofta är där deras sexualitet hamnar. Den yttre cirkeln kan med andra ord utökas till att även inkluderad den ofta kontrollerad sexualitet som sker hos och mellan personer med intellektuella funktionsnedsättningar (McRuer 2007). Ytterligare en aspekt som tvingar ut sexualiteten hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar i den yttre cirkeln är användandet av sexhjälpmedel, som många gånger är en nödvändighet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
6.3 PLISSIT-modellen
Sexologen Jack Annon utvecklade på 1970-talet en modell som kunde användas i sexologiska rådgivningssammanhang (Elmerstig 2012). Modellen är uppbyggd i fyra olika nivåer; P (permission), LI (limited information), SS (specific information), IT (intensive therapy). Annon (Elmerstig 2012) menade att många sexuella frågeställningar och problem kan lösas genom att ”behandlaren” endast förmedlar en tillåtande (P) inställning till att prata om sexualitet. De olika nivåerna kräver olika typer av kunskap och utbildning, där IT kräver specialistkompetens inom till exempel psykoterapi eller medicin. Den nivå som är relevant utifrån min studie är den första nivån, permission, som ovan nämnt handlar om att förmedla ett
tillåtande förhållningssätt gentemot sexualitet. Här kan enklare sexuella funderingar och frågeställningar klargöras och undvikas att utvecklas till större problem (Elmerstig 2012).
Figur 2. PLISSIT-modell (hämtad från Powerpoint av Brander & Brander 2013-04-24)