Territoriell suveränitet har liksom självbestämmanderätten en extern och en intern innebörd.103 Den externa aspekten innebär att alla stater är likställda och
oberoende gentemot andra stater samt att det inte finns någon högre makt än staten.104 Den interna aspekten innebär att det endast är den suveräna staten som
har rätt att utöva makt över sitt territorium. Utövandet av jurisdiktion får endast utövas av staten själv och ingen annan får blanda sig i statens interna angelägenheter. Även om en stat administreras av en annan stat, såsom hände i Tyskland efter andra världskriget, försvinner inte statens suveränitet.105 Enligt
sedvanerätten gäller detta även under krig, när en en stats territorium befinner sig under ockupation.106
Brownlie nämner åtta grunder för att en stat ska kunna hävda sin rättstitel över ett visst territorium.107 Dessa grunder utgör i sin tur även anledningen till
varför en stat kan hävda sin territoriella integritet. Nedan följer en redogörelse av de grunderna som Brownlie beskriver och som har relevans för konflikten kring Nagorno-Karabach, eftersom de används för att styrka parternas argument.
99 Se Bring, Mahmoudi & Wrange s. 71. 100 Brownlie. s. 140.
101 [1925-01] Island of Palmas (or Miangas) (The Netherlands / The United States of America), p. III.
102 Brownlie s. 141 103 Svanberg s. 227.
104 Bring, Mahmoudi & Wrange s. 69. 105 Brownlie s. 107.
106 Ibid. 107 Ibid. s. 128 ff.
47
Secessionsavtal
Genom ett secessionsavtal förs rättstiteln över ett visst territorium över från en stat till en annan.108 Det viktiga momentet vid denna form av anspråksgrundande
är själva övergången av rättstiteln från en part till den andra. Detta moment är dock inte nödvändigt om det aktuella territoriet redan är ockuperat av den mottagande parten.
Övriga avtal
Rättstiteln över ett visst territorium kan även grunda sig i övriga avtal, exempelvis i en situation där ett visst territoriums status varit omstritt och flera stater gjort anspråk på samma territorium under längre tid. I dessa fall kan parterna sluta ett avtal som slår fast vem av dem som ska få utöva anspråk. Därmed sker inte någon faktisk övergång, men det uppstår en rättslig grund för anspråk.109
Uti possidetis (juris)
Principen om uti possidetis uppstod i samband med att före detta kollonier blev självständiga. Den innebär i korthet att de territorier och gränser som slagits fast av de före detta kollonialmakterna fortsatt ska gälla för de nyblivna självständiga staternas territorium.110 Cassese menar att principen otvivelaktigt utgör en
generell regel inom folkrätten.111 Principen blev för första gången aktuell när de
sydamerikanska staterna bröt sig loss från Spanien och Portugal under 1800-talet och tillämpades även senare under avkolonialiseringen av Afrika under mitten av 1900-talet.112 Under 90-talet tillämpades den även vid Jugoslaviens upplösning.
Badinterkommissionen menade i ett av sina rådgivande yttranden att de existerande gränserna, i detta fall de jugoslaviska delrepublikernas gränser, oavsett omständigheterna skulle förbli oförändrade.113
Historiska anspråk
I dispyter om territoriell suveränitet och rättstitel över ett territorium förekommer ofta historiska argument. Det argument som ofta framförs är att det för en viss stat föreligger ”urminnes besittning” (författarens översättning).114
Brownlie menar att det krävs mycket starka bevis för att grunda ett anspråk på historiska argument.
I ICJ:s rådgivande yttrande om Västsahara hävdade Marocko sin historiska rätt till rättstitel över territoriet. De framförda argumenten ansågs av domstolen dock inte räcka till för att skapa denna rättstitel och därmed inte heller territoriell
108 Ibid. s. 128 109 Ibid. s. 129 110 Ibid. s. 129-130 111 Cassese s. 192. 112 Ibid. s. 190-191. 113 Se Falk s. 52. 114 Brownlie s. 142.
48
suveränitet. Danmark lyckades i fallet om östra Grönland, som avgjordes av den Permanenta internationella domstolen (PCIJ), föregångaren till ICJ, att hävda sin rättstitel och sin territoriella suveränitet över östra Grönland genom historiska argument.115 Det centrala i fallet om östra Grönland var antagandet av ett så kallat
”kritiskt datum” (författarens översättning). Efter detta datum kan inga händelser ha till följd att situationen för den territoriella suveräniteten förändras.116 I fallet
om östra Grönland fastslogs det kritiska datumet till samma dag som Norge hade förklarat sin suveränitet över Grönland, vilket ledde till att denna förklaring ansågs ogiltig. (se p. 95 i PCIJ:s domslut).
4.2.1 Effektiv ockupation och preskription
Som nämnts ovan (kap. 4.1) utgör effektiv ockupation idag kravet för att territoriell suveränitet ska föreligga över vad som tidigare varit terra nullius. I övriga fall krävs preskription av suveräniteten.
För att en effektiv ockupation ska föreligga, krävs att en stat bevisar sin animus
occupandi. 117 Principen om animus occupandi består i sin tur av två krav. Det första
kravet innebär att en stat som hävdar sin suveränitet ska ha haft avsikt och vilja att agera som suverän. Detta krav kan sägas vara principens subjektiva krav. Det andra kravet innebär att staten faktiskt ska agera som suverän och utöva någon form av auktoritet över det aktuella territoriet. Det sistnämnda kravet utgör
animus occupandis objektiva rekvisit.
Idag utövar staterna effektiv ockupation över majoriteten av jordens landmassa och förekomsten av terra nullius är ytterst sällsynt. Våldsförbudet förhindrar staterna att inom folkrättens ramar tillägna sig nytt territorium. Förvärv av territorium, i en situation där den ”säljande” staten samtycker till förvärvet, skulle fortfarande vara ett rättsenligt sätt att tillägna sig territorium. Detta med stöd av att internationell rätt baserar sig på den generella principen om konsensus.118 I övrigt är den enda praktiskt taget rättsliga vägen som gör
tillägnande av territorium möjlig idag preskription. Preskription i folksrättslig bemärkelse innebär inte att en rättighet förverkas med tiden, såsom är fallet inom exempelvis civilrätt och processrätt.119 När det kommer till dispyter om territoriell
suveränitet innebär preskription att anspråk på suveränitet kan grunda sig i att en stat utövat auktoritet över ett visst territorium under längre tid och av denna anledning erkänns som suverän.120 Enligt Brownlie utgör det historiska anspråket
om urminnes besittning en grund för tillägnande av suveränitet genom preskription.121 Därutöver görs det inom folkrätten analogier till den romerska 115 Legal Status of Eastern Greenland (Den. v. Nor.), 1933 P.C.I.J. (ser. A/B) No. 53 (Apr. 5). 116 Blum, s. 209–210.
117 Brownlie. s. 134–135, principen har i vissa sammanhang även benämnts som animus possidendi. 118 Crawford, States s. 564.
119 Blum s. 6. 120 Brownlie s. 146. 121 Ibid.
49
rättens princip om usucapio, som innebär att en rättstitel blir legitim om besittning förelegat under längre tid utan invändning från någon övrig berörd part.122