Tidigare forskning

Detta avsnitt kommer att behandla tidigare forskning inom områden som, språkutveckling och AKK, bildstöd, inkludering och flerspråkighet. Alla studierna kommer från Europa och Nordamerika varav en kommer från Sverige. De är strukturerade utifrån rubrikerna Flerspråkiga barns språkutveckling och Flerspråkiga barns inkludering.

2.1.1 Flerspråkiga barns språkutveckling

Karolina Larsson & Polly Björk-Willén (2020) har i en enkätstudie där åtta förskolor från monokulturella och mångkulturella områden deltagit, tagit fram en rapport utifrån resultatet av studien. Syftet med studien var att belysa förutsättningarna, både de pedagogiska och de organisatoriska språkutvecklande samt flerspråkigt arbete i förskolan (Larsson & Björk-Willén, 2020). Enligt Larsson med flera skiljer vissa forskare på simultan och successiv flerspråkighet men Larsson m.fl. hävdar att tillgången till sina olika språk kan variera över tid varför denna uppdelning inte fungerar eftersom varje människa är unik och har olika

förutsättningar. Generella föreställningar som att det går fort och lätt att lära sig ett nytt språk för barn eller att det är viktigt att alla runt barnet talar samma språk

(utbildningsspråket) oavsett deras språknivå eller att det är förvirrande för barnet att lära sig flera språk och att det kan leda till språkliga utvecklingsförseningar stämmer inte.

Pedagogernas uppfattning om flerspråkiga barns andraspråksinlärning påverkar deras pedagogiska arbete i praktiken. Förutsättningar för både flerspråkiga och enspråkiga barns språkutveckling är faktorer som exponering av språket, möjlighet till att använda språket, lek med kamrater, den egna förmågan och omgivningens attityder menar Larsson m.fl. (2020).

Till och med barn som är födda i Sverige har ibland inte fått en möjlighet att utveckla utbildningsspråket, svenska på grund av för liten exponering av svenskan i förskolan och/eller hemmet (Larsson & Björk-Willén, 2020). Att möta ord ofta och i varierande sammanhang underlättar språkinlärning menar författarna.

De flerspråkiga barnen är i behov av mer stöttning av pedagoger för att komma in och samtala med andra likväl som stöttning i leken. För att utveckla ett språk behövs tillräckligt med exponering av språket vilket respondenterna upplevde som en svårighet då barnen under en förskoledag hindrades från samspel på grund av inaktiva stunder i form av väntan och rutiner. Detta får som konsekvens att många flerspråkiga barn inte hinner exponeras av utbildningsspråket tillräckligt innan skolstart (Larsson & Björk-Willén, 2020).

Julie Dwayer & Allan G Harbaugh (2018) undersökte var och när lärare stöttade förskolebarn med att utveckla sitt ordförråd. Målgruppen var förskolegrupper i ekonomiskt utsatta

områden och ungefär hälften av barnen var flerspråkiga. Studien visade på att det var stor skillnad på hur mycket språkligt stöd som gavs barnen av olika lärare. Den visade också att samlingen, högläsning, aktiviteter med NO-inriktning och aktiviteter i helgrupp genererade mest stöd medan rutiner, måltider och fri lek gav nästan inget stöd (Dwayer & Harbaugh, 2018).

I en studie av Dianne August, Paula Uccelli, Lauren Artzi, Christopher Barr och David J.

Francis (2020) där 22 grupper med två-/flerspråkiga barn, i årskurs två, som lär sig engelska (det nationella majoritetsspråket) undersöks om det fanns någon skillnad mellan

barngrupper som får extra stöd vid inlärande av utbildningsspråket eller om grupperna får likvärdiga resultat i testsituationerna. 12 grupper får bildstöd, extra förklaringar för svåra ord, roliga aktiviteter för att lära sig ex antal akademiska ord medan kontrollgrupperna (10) endast hör orden i en saga. Resultatet visar att de barn som fått extra stöd hade signifikant högre ordförståelse och förmåga att sätta in orden i ett sammanhang än kontrollgruppen.

Fortfarande 10 månader efter studiens slut låg de grupper som fått extra stöd högre vid testsituationen än i kontrollgruppen (August, Ucelli, Artzi, Barr, & Francis, 2020).

Michael R. Barker, Sanae Akaba, Nancy Brady och Kathy Thiemann- Bourque (2013) menar att om alla barn i förskoleåldern har tillgång till AKK som till exempel bildstöd så kan alla, oavsett språkkunskaper, stöttas i kommunikationen med varandra genom bilder som alternativa uttryck. Det gör att barn, utan behov av alternativa uttrycksformer, kan använda AKK i samtal med barn som särskilt behöver det. Enligt studien skapar detta möjligheter till god social interaktion, vilket i sin tur kan stärka barns språkutveckling (Barker, Akaba, Brady, & Kathy, 2013).

DiCarlo med flera (2016) menar att bildstöd stöttar kommunikation och att bildstöd kan utformas på många olika sätt. Visuella hjälpmedel stöttar barnen att förstå kommunikation.

Kompletterande kommunikationsformer som GAKK stöttar språket och skapar delaktighet och gemenskap och blir ett verktyg för pedagoger i stöttning av barnen menar Larsson &

Björk-Willén (2020). Användning av bildprogram på Ipaden och innehållet i språkpåsarna är verktyg som stöttar språkutveckling (Ragnarsdóttir, 2020).

2.1.2 Flerspråkiga barns inkludering

Cynthia Dicarlo, Meher Banajee och Sarintha Buras Stricklin (2016) skriver i sin studie, att visuella hjälpmedel är ett kompletterande verktyg för förskolebarn, som kontinuerligt bör användas i aktiviteter för att öka barns delaktighet och inkludering. Artikeln är av

jämförande typ där olika teoretiska pedagogiska perspektiv på visuella medier beskrivs. De skriver att bildstöd kan användas i olika situationer och har ett gemensamt inslag, det skapar kommunikation mellan barn och vuxna (DiCarlo, Meher, & Buras Stricklin, 2016).

Enligt studien är bildstöd allt från bilder av ord till bilder av saker som frukt eller möbler. De anser att visuella hjälpmedel bör finnas i förskolan för att hjälpa alla barn att kommunicera och integreras. I samlingar kan visuella hjälpmedel vara ett användbart verktyg som

förskollärare kan använda för att beskriva hur en dag ska se ut. Författarna menar att visuella hjälpmedel kan också användas i matsituationer där pedagoger, med hjälp av bilder på grönsaker eller mat, kan hjälpa barn att kommunicera om vad de vill äta (DiCarlo, Meher, &

Buras Stricklin, 2016).

Dicarlo med flera skriver att varje typ av bildstöd kan förbättra kommunikationen om den används i utbildning och undervisning. De tror också att visuella hjälpmedel ger barn ytterligare hjälp att förstå kommunikation eftersom det ger barn en annan form av stöd, bilder, i att kommunicera med andra (DiCarlo, Meher, & Buras Stricklin, 2016).

Sammanfattningsvis belyser denna studie hur visuella hjälpmedel kan användas i förskolans utbildning och undervisning för att främja inkludering och engagemang. Studien visar att när kompletterande kommunikation, som visuella hjälpmedel, används i allmän pedagogik i förskoleverksamheten ökar det barns chanser att delta (DiCarlo, Meher, & Buras Stricklin, 2016). Genom att implementera bildstöd i förskoleutbildningen som ett återkommande moment kan den användas av alla barn och vuxna. Studien visar att detta leder till att visuellt stöd blir en naturlig del av utbildningen, och att de barn som behöver det mest inte behöver vara segregerade eller exkluderade från resten av gruppen. Således kan gemenskap mellan barn för vilka bildstöd är en nödvändighet för kommunikation och de som inte har samma behov skapas (DiCarlo, Meher, & Buras Stricklin, 2016).

Lori E. Meyer, Betsy Hoza, Caroline P. Martin, Erin K. Shoulberg, Connie L. Tompkins, Marissa Dennis & Allison Krasner (2020) finner i sin studie om hur “CATs”, fysisk aktivitet som hälsofrämjande åtgärd behöver förändras för att inkluderas i Läroplan för förskolan i Vermont, USA. För att göra den fysiska aktiviteten tillgänglig för alla barn behövdes visuellt stöd menade de fokusgrupper som deltog i studien. Genom diskussion och reflektion kom de fram till att bildstödet i sig var den förbättring som skulle leda till att flerspråkiga barn skulle stöttas och bli delaktiga i den fysiska aktiviteten. De bildstöd/artefakter som utvecklades till det fysiska programmet var regler för aktiviteterna, schema, sociala berättelser om vad som sker i kroppen när man tränar som svettning till exempel (Meyer, o.a., 2020).

Studien av Kleinert (2019) är en studie om alternativ och kompletterande kommunikation där det används bildstöd till barn och vuxna med kommunikativ funktionsnedsättning.

Kleinert (2019) menar att bildschema i utbildningen ökade barnens självständighet och

minskade utmanande beteenden. Den visar också att bildstödet ökade engagemanget i utbildningen. När det inte fanns tillräckligt med AKK exkluderades ofta dessa barn hävdar Kleinert (2019).

Hanna Ragnarsdóttir (2020) följde i sin studie lyckade försök till språkligt stöd och inkludering av flerspråkiga barn i förskolan på Island. Den fokuserade på tre förskolor där studenter, rektorer och föräldrar upplevde mångfald, inkludering och deltagande och vilka utbildningspraktiker som verkar ha varit instrumentella för de flerspråkiga barnens

deltagande. Framgångsfaktorer som framhölls i studien var ledarskap, att stärka lärmiljöerna och utbildningspraxis vilket innebar att använda flerspråkiga metoder och

“utbildningspartnerskap” med föräldrar så att förskolan blev en inkluderande miljö, inte bara för barnen utan för familjerna. Föräldrarnas trygghet och känsla av att kunna komma till förskolan och få stöd med olika problem var en viktig del av arbetet (Ragnarsdóttir, 2020).

Kommunikationen med föräldrar var viktig och lappar med information på isländska var inte tillräckligt utan den muntliga dialogen med föräldrarna var avgörande då flera föräldrar inte kunde läsa eller skriva. Att stärka upp lärmiljöerna innebar bland annat en öppen attityd där allas språk lyfts fram som viktiga. Det innebar också stöttning i lek, användning av IT, Ipads med bildprogram där barnen klickade på en bild och då fick höra ordet på isländska och sedan i sin tur kunde säga ordet på sitt hemspråk. Det innebar också språkpåsar som följde barnet till och från förskolan med material för språkutveckling som kortspel, bilder och böcker, allt med instruktioner översatta till olika språk. Det fanns också en dagbok i påsen för kommunikation mellan föräldrar och förskola (Ragnarsdóttir, 2020).

Respondenterna i Larssons m.fl. (2020) studie framhåller att svenska tillsammans med kompletterande kommunikationsformer som GAKK och TAKK (bildstöd och teckenstöd) potentiellt sett är grunden för inkludering av alla barn i utbildningen och visade sig i den gemenskap och delaktighet som det genererar menar författarna (Larsson & Björk-Willén, 2020). Generellt sett lyfts flerspråkighet fram som något positivt och allt språkande är

viktigt. De flerspråkiga barnen är i behov av mer stöttning av pedagoger för att komma in och samtala med andra likväl som stöttning i leken.