I denna del presenteras tidigare forskning inom studiens forskningsfält. Den tidigare
forskningen består av representation av homosexuella i medier, homosexualitet i amerikansk tv och mediers effekt på ungdomar och stereotyper.
4.1 Representation av homosexualitet i medier
Representation handlar i stora drag om hur verkliga och overkliga företeelser förekommer i medier. Det innefattar att text, bild och ljud alla är individuella komponenter, men som i kombination med varandra kan betyda något annat. Även om medier visar ett varierat och nyanserat innehåll är det inte säkert att alla samhällsgrupper och identiteter speglas. Detta kan i sin tur leda till en kulturpolitisk konflikt ur ett representationsperspektiv angående vad som visas i medier och vilka följder det kan få (Gripsrud, 2011, s. 27).
Stevi Jackson (2006) belyser att om medier endast framställer heteronormativa perspektiv blir representationen inte rättvis och inkluderande, eftersom det idag ifrågasätts vad som
egentligen anses som norm och inte. Enligt Jackson (2006) är normer oftast inbäddade i vardagen och menar att det generellt sett anses vara ”så det alltid varit”, och därför inget som ifrågasätts. Kritiker, feminister och homosexuella är bara en del av alla samhällsgrupper som har börjat ifrågasätta normativitet, genus och sexuell läggning och anser att den bör
neutraliseras, alltså inte längre förtryckas och utdömas (Jackson, 2006).
Det har gjorts få studier på homosexualitet i svenska tv-serier men Nina Åkestam, Sara Rosengren och Micael Dahlen (2017, s. 94–95) skriver om hur homosexualitet inom tv-reklam har en positiv effekt på konsumenter, oavsett sexuell läggning, i deras sociala
relationer och empatiska förmåga. De förklarar vidare hur den huvudsakliga anledningen till att använda sig av homosexualitet i reklam är för att rikta sig till den homosexuella publiken, eftersom det blir mer accepterat med olika sexualiteter hos främst den västerländska
befolkningen. Senare studier visar också att homosexuell representation i reklam kan ha positiva sociala effekter (Åkestam et al., 2017, s. 83). Exempelvis har det synts en ökning i både konsumenters välvilja (Defever et.al., 2011) och kreativitet, det vill säga att homosexuell exponering i reklam kan bidra till att konsumenter tänker mer och i nya banor när det gäller reklamen i sig och dess budskap (Rosengren et al., 2013, s. 321). Därför ska det bli intressant
att se på vilket sätt, det går att anta att, publikens inställning till homosexualitet påverkas av i detta fall tv-serier i jämförelse med tv-reklam.
4.2 Homosexualitet i amerikansk tv
Den tidigare forskning som finns kring representation om manlig homosexualitet i tv är, till stor del, baserad på amerikansk populärkultur. Kylo-Patrick R. Hart (2000, 2004) skriver hur medierepresentationen angående homosexuella män har sett ut i amerikanska tv-program mellan 1960 och 2000. Genom studier av ett antal tv-serier som behandlar homosexualitet från 60- till 90-talet präglas mediebilden av negativa och feminina attribut och egenskaper (Hart, 2000). Edward Alwood (1996, refererad i Hart, 2004) beskriver hur representation av homosexualitet under slutet av 60- och 70-talet ansågs vara tabu. Producenter förbjöd homosexuellt innehåll från att visas eftersom de riskerade att förlora både publik och annonsörer. Hart (2000) förklarar vidare hur det under 90-talet gick att se en förändring i framställningen av homosexualitet, även om de traditionella representationerna fortfarande till viss del fanns kvar. Han belyser också hur medierepresentation är ett sätt att visa upp sociala grupper och där massmedierna väljer hur dessa sociala grupper ska framställas. På så sätt besitter tv, som ett massmedium, makten att påverka hur publiken uppfattar dessa grupper i verkligheten. En stor del av heterosexuella amerikaner interagerar inte regelbundet, eller medvetet, med homosexuella. De utvecklar därför sin kunskap om ämnet genom att helt förlita sig på massmediers framställning av homosexuella och deras livsstil (Hart, 2000, s.
59–64). Hart (2004, s. 282) påvisar även hur senare trender tyder på en positiv och accepterad ökning av sexuella minoriteter i amerikansk tv.
I en undersökning genomförd av Pew Research Center (2013) framgår det att 92 procent av Amerikas LGBT (lesbian, gay, bisexual och transgender) anser att samhället idag har blivit mer accepterande av olika sexuella läggningar än för bara ett decennium sedan. De tror också att denna siffra kommer öka minst lika mycket även det kommande decenniet tack vare flera faktorer. Bland annat ser man idag en stor förändring när det gäller interaktionen med LGBT-personer, förespråkare i form av högprofilerade och offentliga personer och LGBT-personer som bildar och uppfostrar egna familjer (Pew Research Center, 2013, s. 1). Mellan 1993 och undersökningens publiceringsår 2013 gick det att se en ökning på 26 procentenheter, från 61 procent till 87 procent, när det gäller den sociala acceptansen. Flera personer uttrycker idag stöd för bland annat samkönade äktenskap och tycker att homosexualitet ska vara ett fritt val
(Pew Research Center, 2013, s. 6–7). Undersökningen kopplar även LGBT till tv och förklarar hur mycket tv-karaktärer kan påverka publiken. Enligt studien anser 49 procent att LGBT-karaktärer ”hjälper mycket” och 42 procent tycker att det ”hjälper lite” i ökningen av den homosexuella acceptansen i samhället. Totalt är det 91 procent som anser att tv-karaktärer som tillhör LGBT på ett eller annat sätt hjälper publiken i dess identitetsskapande (Pew
Research Center, 2013, s. 34). Eftersom 91 procent av undersökningens amerikanska deltagare anser att tv-karaktärer medför en positiv ökning går det att anta att tv-karaktärer även kan påverka den svenska publiken.
4.3 Mediers effekt på ungdomar och stereotyper
Under många år har ungdomars identifiering med fiktiva tv-karaktärer intresserat forskare.
Núria García-Muñoz och Maddalena Fedele (2011, s.138) förklarar hur tonårsåren spelar en viktig roll i utvecklandet och konstruktionen av både individuella och kollektiva åsikter, värderingar och identiteter. Eftersom ungdomsfasen är en känslig och komplicerad period vänder sig oftast ungdomarna till förebilder för vägledning, som exempelvis föräldrar eller kompisgrupper. I denna digitala epok som nu pågår har tv och fiktiva karaktärer också ett stort inflytande på ungdomar och deras socialisation.
Gripsrud (2011) förklarar socialisation och hur medier bidrar till att enklare förstå vem man är i relation till verkligheten. Socialisation i denna aspekt hjälper individer, genom ljud, bild och text, att förstå världen samt skapar uppfattning om vad som bland annat är viktigt och
oviktigt. Det visar också sidor av världen som vi själva kanske inte upplevt tidigare, och aldrig kommer uppleva heller. På så sätt skapar vi, som mottagare, en egen uppfattning om vart vi själva står, vilka vi är och vilka vi vill vara (Gripsrud, 2011, s. 19–20).
Brian McLaughlin och Nathian S. Rodriguez (2017) skriver hur forskare tenderar att komma till en av två slutsatser när det gäller hur framställningen av homosexualitet påverkar
publiken. Den första är att exponeringen av homosexualitet kan hjälpa till att öka acceptansen och minska fördomar om homosexuella (Calzo & Ward, 2009; Ortiz & Harwood, 2007). Den andra är att homosexuella tv-karaktärer oftast karikeras och på så sätt förstärker en negativ stereotyp (Bond, 2014; Holz Ivory, Gibson, & Ivory, 2009). Homosexuella karaktärer som karikeras framställs som kvinnliga, emotionella och med en utstickande personlighet och klädsel. Trots att forskare oftast anser att man tillhör en av de två slutsatserna finns det studier som föreslår att dessa två egentligen kan ha ett samband. McLaughlin och Rodriguez (2017)
redovisar därför begreppet stereotyped identification, som innebär att genom kognitiv och känslomässig identifikation med fiktiva minoritetskaraktärer kan acceptansen öka för just dessa minoriteter. Eftersom identifikation bland annat innebär att personer dras in i den fiktiva värld de observerar och börjar se saker ur karaktärernas ögon kan det leda till ökad empati och förståelse. Så länge homosexuella karaktärer karikeras i tv kommer detta bidra till att det förbli den allmänna opinionen personer har om stereotypen homosexuella, och det kommer inte ifrågasättas eller bidra till förändring (McLaughlin & Rodriguez, 2017, s. 1196–1197).
4.4 Forskningslucka och vårt bidrag
Vi har valt Young Royals som studieobjekt för att undersökningar kring homosexualitet och makt i just svenska tv-serier verkar vara ett relativt outforskat område. Young Royals har också hyllats för att vara realistisk, verklighetstrogen och normbrytande. Ur det realistiska perspektivet förklarar seriens huvudförfattare Lisa Ambjörn hur överraskad hon blivit av att många tittare lagt märke till att tonåringarna faktiskt ser ut som tonåringar. Hon menar exempelvis att amerikanska produktioner vanligtvis använder äldre skådespelare för yngre roller, vilket gör skildringarna mindre realistiska. Skådespelarna i Young Royals ser ut, och är, riktiga ungdomar vilket Ambjörn menar är ett steg i rätt riktning inom industrin
(Lindblom, 2021).
De studier som finns på fiktiva tv-serier består till stor del av antingen amerikanska undersökningar eller studieobjekt. Med detta i åtanke anser vi att en studie som analyserar svensk framställning av homosexualitet och makt är aktuellt i tiden och intressant. Det presenteras en forskningslucka då homosexualitet och makt inte är lika förekommande i studier som ämnar studera det svenska perspektivet.