Tidigare projekt för kulturmiljöhänsyn

Det har gjorts många satsningar och projekt för kulturmiljöhänsyn i hela landet sedan den nya skogspolitiken 1993, både på regional och nationell nivå. Här nedan presenteras de nationella projekten som har gjorts. Underrubrikerna har lånats från Skogsstyrelsens rapport Kulturarv i skogen (Skogsstyrelsen, 2016).

4.1.1 Ansvars- och rollförtydligande

Sektorsdialogen är ett årligt projekt som leds av Skogsstyrelsen. Sedan 2014 har man

årligen möten med ledningar för olika företag och organisationer inom skogssektorn (Skogsstyrelsen, 2016). De bilaterala mötena syftar till att på ett strukturerat sätt ge en plattform för frågor och diskussioner som berör hela skogssektorn (Axelsson, et al., 2020). Vilka ämnen som diskuteras har varierat årligen (Skogsstyrelsen, 2018):

samt Regelförenklingar.

• 2015; Kulturmiljöhänsyn, röjning samt jämställdhet i skogsbruket • 2016; Återväxter, miljöhänsyn, grön infrastruktur/ Landskapet samt

alternativa skogsbruksmetoder.

• 2017; Sysselsättning för nyanlända i de gröna näringarna, frivilliga

avsättningar samt nyckelbiotoper

• 2018 var nyckelbiotoper, statstjänstemannarollen, skog och vilt, (Skogsstyrelsen, 2018)

För 2019 nationella skogsprogrammet och regionala strategier, nyckelbiotoper,

samverkansprocess skogsproduktion, skador på skog, samt uppföljning miljöhänsyn

(Axelsson, et al., 2020).

Kulturmiljö är en punkt 2014 och 2015. Man kunde genom hänsynsuppföljningen för kulturmiljö 2015 konstatera att skador på kulturlämningar i samband med skogsbruk var oacceptabelt hög – nästan 50% av inventerade lämningar hade påverkats eller skadats och man satte upp som mål att endast 5% skulle vara skadade 2020 (Wide, et al., 2016).

Man diskuterade även hur man skulle nå målet och vad som behövde förändras. Man frågade vad skogssektorn ansåg behövde förbättras för att kulturmiljöhänsynen skulle underlättas och bli bättre. Bristande underlag tas upp som en stor punkt i Skogsstyrelsens sammanfattning av dialogerna. Väntetiden för beslut och olika beslut beroende på län, tvivelaktiga underlag (felmarginaler i registreringar i Fornsök) och oklarheter i hur man ska göra gällande oregistrerade lämningar och vad som räknas som ”skada” tas upp som stora punkter. (Wide, et al., 2016). Dialogerna visar att det finns insikt om problem med skador på fornlämningar.

Inom det större projektet Dialog om miljöhänsyn startades ett delprojekt för framtagande av gemensamma målbilder för kulturmiljöhänsyn inom skogen. Det övergripande projektet Dialog om miljöhänsyn inleddes 2011 då Skogsstyrelsen konstaterade att samsynen mellan myndigheter och skogsbranschen behövde förbättras. Projektet började som en satsning hos Skogsstyrelsen men fortsättningen har senare även blivit del av deras regeringsuppdrag (Eriksson & Högvall Nordin, 2017).

Målbilder skapades för flera olika områden, så som rekreation, naturvård osv. Våren 2014 presenterades de första målbilderna för kulturmiljöhänsyn, som sedan reviderats ett antal gånger. Målbildsarbetet har skett tillsammans med Skogforsks projekt för framtagande av gemensamma branschriktlinjer, och de båda är tänkta att komplettera varandra; en visar målet och en visar vägen (Skogsstyrelsen, 2016). Målbilderna behandlar endast övrig kulturhistorisk lämning då det är de som regleras inom skogsvårdslagen. Gällande fornlämningar som regleras av kulturmiljölagen hänvisar man till länsstyrelsebeslut. Detta kan förklaras av att Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsvårdslagen men inte kulturmiljölagen (Lundh, 2019). Resultatet går idag att hitta på Skogsstyrelsens hemsida36 och arbetet pågår hela tiden. Målbilderna presenteras i en samling tydliga broschyrer och informationsblad, med

övergripande information alternativt fokus på speciella åtgärder och lämningstyper.

4.1.2 Kunskaps- och planeringsunderlag

Digital arkeologisk process (DAP). Ett projekt som utförts av Riksantikvarieämbetet

2012–2018 för att effektivisera hanteringen av fornminnesinformation (Riksantikvarieämbetet, 2019). Inom DAP avgränsades fornminnesinformation till information som har betydelse i vid samhällsbyggnadsprocessen, så som arkeologisk dokumentation37 och myndighetsbeslut (Skogsstyrelsen, 2016). Det övergripande syftet med projektet var att utifrån användarnas behov samordna, tydliggöra och effektivisera hanteringen av fornminnesinformationen, höja kvaliteten på befintliga data och göra hela processen inom uppdragsarkeologi snabbare och mer förutsägbar. (Skogsstyrelsen, 2016).

DAP var ett stort nationellt projekt där man byggde om databasen för kulturlämningar i Sverige, tidigare kallad Fornminnesregistret (FMIS) och ersatte det med Kulturmiljöregistret (KMR). Man lanserade en ny version av Fornsök³⁸ och ändrade arbetssättet för de som är involverade i registreringar och kontroll av lämningars status och typ, dvs handläggare på länsstyrelser och arkeologiska utförare. Ett flertal uppgifter som tidigare utförts analogt och i flera olika system lades nu samman och kan göras i direkt i Kulturmiljöregistret, genom inloggning med speciell behörighet på Fornreg, som är den administrativa delen av Fornsök (Riksantikvarieämbetet, 2019).

Ett annat mål med projektet var att göra det tydligare huruvida en registrerad lämning är skyddad eller inte och vilken status39 den har. Riksantikvarieämbetet genomförde både manuella och maskinella rättningar av lämningar i samband med överförandet mellan databaserna. Eftersom registreringar och inventeringar pågått under mer än 80 år så har både lag och praxis för vad lämningar ska ha för status hunnit ändras flera gånger. Tidigare har man till exempel kunnat registrera en lämning som både ”fornlämning” och status ”förstörd” vilket är en motsägelse eftersom fornlämningen är borta om den är förstörd. Riksantikvarieämbetet valde att försöka åtgärda en stor del felaktiga registreringar i samband med flytten av data från FMIS till KMR (Sohlenius, 2018). Projektet lanserades 2018 är idag den arkeologiska uppdragsprocessen enligt DAP. Från skogssektorn fanns önskemål och förslag om att förbättra geografisk position av lämningar och ge skogssektorn möjlighet att rapportera in lämningar som varit oregistrerade. Idag finns dock ingen möjlighet för skogssektorn att själva registrera lämningar. Det är idag lättare för de med behörighet i Fornreg att ändra den geografiska positionen för en lämning men ingen systematisk rättning av positionerna har genomförts i samband med DAP.

Skog & Historia var ett arbetsmarknadsprojekt som pågick från mitten av 1990-talet

och pågick i 10 år (Riksantikvarieämbetet, 2018a). Det startads av Skogsstyrelsen i Värmland där man hade uppmärksammat många okända, skadade lämningar i

37 Till exempel fynd, kartor och arkeologiska rapporter.

38 Karttjänst för att se registrerade lämningar i Sverige, tillgänglig på

https://app.raa.se/open/fornsok/.

39 Antikvarisk bedömning och därigenom vilket lagskydd den har. De olika status som finns i KMR är ”fornlämning”, ”möjlig fornlämning”, ”övrig kulturhistorisk lämning”, ”ej kulturhistorisk lämning” och ”ingen antikvarisk bedömning”.

skogsmark. Man ville öka kunskapsunderlaget och samarbeta med Arbetsmarknadsverket för att ge meningsfull sysselsättning till arbetslösa (Aronsson, 1998), som fick i uppgift att inventera stora delar av Sverige och de hittade ca 200 000 nya lämningar. Dessa kvalitetssäkrade sedan av arkeologer och registrerades i FMIS. Registreringen pågick i fyra år, mellan 2012 och 2016 (Riksantikvarieämbetet, 2018a). Än idag finns det arkeologer anställda på Skogsstyrelsen som arbetar med att kvalitetssäkra och föra in resterade lämningar i Fornsök (Lundh, 2019).

Beslutsstöd för kartering av fornminnen var ett forskningsprojekt som leddes av

Skogforsk och finansierades av Skogssällskapet. Syftet med projektet var att öka möjligheten att kartera fornminnen med hjälp av kartunderlag – i huvudsak laserdata – och utnyttja resultatet i planeringsfasen i skogligt arbete. Projektet pågick 2015– 2017 (Willén, 2017).

En anledning till att projektet startades var de många felaktigheterna i den geografiska noggrannheten i förhållande till registrerade lämningar i Fornsök, samt den stora mängden oregistrerade lämningar i systemet, speciellt i inventerade områden som norra Sveriges inland. Vikten av ett pålitligt kartunderlag kan vara avgörande för någon som inte är van att identifiera lämningar i fält (Willén & Mohtashami, 2017). Man konstaterade att bra kartunderlag kan vara mycket användbart för skogssektorn att lokalisera lämningar, både kända och okända, men det kräver viss kompetens för att kunna tolka de olika underlagen. För en effektiv användning skulle utbildningar och övningar vara viktiga. Man hoppas kunna använda kartunderlaget i skogssektorn men även utvärdera framtida möjligheter för att använda det för att leta efter lämningar i samband med inventeringar (Willén & Mohtashami, 2017).

4.1.3 Arbetssätt och rutiner

Branschgemensamma riktlinjer för att minska skador på forn- och kulturlämningar40 grundar sig på de målbilder för god kulturmiljöhänsyn som

nämnts ovan och genomfördes av skogsbruket tillsammans med myndighetsrepresentanter från Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och länsstyrelser. Arbetet med riktlinjerna färdigställdes i januari 2016 och förhoppningen är att de ska bidra till en samsyn inom kulturmiljöarbetet i skogssektorn (Skogsstyrelsen, 2016). Arbetet resulterade i ett fyrsidigt informationsblad från det samlade skogsbruket med tydliga riktlinjer om hur alla faser inom skogsbruket ska hantera kulturmiljöhänsyn.

Projekt för ensade41 arbetssätt och handläggningsrutiner internt och mellan myndigheterna har också skett. Exempel på dessa är skapandet av en gemensam

inlämningsfunktion för skogsägare, som resulterat i systemet NEMUS, ett webb-API som gör så att skogsföretag och skogsägare kan ansluta sina egna planeringssystem eller använda sig av Mina Sidor hos Skogsstyrelsen för att hantera sina myndighetskontakter genom en kanal (Mårtensson & Tilly, 2018). Detta system används i dag men har diverse tekniska problem, i synnerhet när det gäller kopplingen

40 https://www.skogforsk.se/nyheter/2016/nya-riktlinjer-for-hansyn-till-forn--och-kulturlamningar/

mellan länsstyrelsen och skogsstyrelsen (Stern, 2019).

4.1.4 Kompetensutveckling

Skogsstyrelsen erbjuder i samarbete med Skogsbrukets yrkesnämnd löpande utbildningar i natur- och kulturhänsyn i samband med olika skogliga åtgärder. Det erbjuds övergripande kurser och fördjupande kurser som är utformade efter vilken åtgärd som ska göras, till exempel finns det kurser för avverkning¸ markberedning eller plantering. Grundkurserna hanterar skogsskötsel och de skogspolitiska målen och de mer specifika fokuserar på vilken natur- och kulturhänsyn som ska visas vid respektive åtgärd. Kurserna kombinerar webbaserade förberedelser och 1–3 dagar i fält beroende på kurs. Kostnaden för kurserna ligger mellan 2000 och 7000 kronor (Skogsstyrelsen, 2019). Det finns även två certifieringssystem (FSC42 och PEFC43) man som skogsägare kan ansluta sig till i Sverige, vilket innebär att man är certifierad att genomföra skogsbruk enligt de standarder som tillhör det specifika certifikatet. Dessa standarder är mycket breda men innebär bland annat hänsyn till kulturmiljö (Skogskunskap, 2020b). Skogsstyrelsens kurser krävs för att som entreprenör bli certifierad enligt Svenska PEFC:s Entreprenörsstandard.

Kulturmiljö i skogen var en omfattande utbildningskampanj under 90-talet i

samband med utgivning av en bok med samma namn av Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet gemensamt. Kampanjen ses generellt som mycket positiv och fler än 100 000 personer deltog i kurser och träffar över hela landet (Lundh, 2019).

5 Hänsynsuppföljning Kulturmiljö

Skogsstyrelsen genomför sedan 2012 skadeinventeringar på kulturlämningar i samband med skogsbruk. Man inventerar hänsyn i samband med slutavverkning och föryngring. Varje år inventeras ca 400 avverkningsområden som berör en eller flera kulturlämningar vardera (Sandberg, 2020).

Från och med 2012 ändrade Skogsstyrelsen metoden för hur de genomförde inventeringar för kulturmiljöhänsyn. Från att tidigare ha använt sig av polytax-systemet där man inventerade ca 150 avverkningar, så inventerar man i Hänsynsuppföljning Kulturmiljö ca 400 avverkningar årligen, där varje avverkning berör en eller flera kända kulturlämningar. Man utför inventeringen på barmark, helst innan växtsäsongen (Skogsstyrelsen, 2020b).

Processen börjar med framlottning av 500 avverkningar, då det blir ett antal bortfall. Avverkningar med kulturlämningar plockas bort om lämningarna är:

• Torplämningar endast baserade på äldre kartmaterial,

• Lämningstyper som saknar fysiska spår (om inte beslut från länsstyrelsen finns),

• ”Uppgift om”,

• ”Fornlämningsliknande bildning”

42 Forest Stewardship Council

• ”Plats med tradition”.

Sedan kontrolleras tillgänglig information om alla lämningar som ska vara med i inventeringen, så som eventuella beslut eller rådgivning. Man kontrollerar även när lämningarna är registrerade och om någon skada innan avverkningen finns registrerad (Skogsstyrelsen, 2020b).

I fält bedöms inte skador på tidigare okända lämningar som eventuellt framkommer på hygget. Kända lämningar som ligger delvis på hygget bedöms, och om endast villkorsområdet ligger på hygget bedöms skada på villkorsområdet men inte på enskild lämning. Stora yttäckande lämningar (över 1 ha) delas upp i tredjedelar som bedöms var för sig. I yttäckande lämningar med färre än 10 av en lämningstyp bedöms alla enskilda lämningar separat, och bedömningen på yt-lämningen bedömer marken mellan lämningarna. Till exempel; en lägenhetsbebyggelse registrerar varje grund som enskild lämning med bedömning om skada, samt en ”lägenhetsbebyggelse” som bedömer marken emellan lämningarna, inom lämningens registrerade yta. Är det till exempel mer än 10 lämningar av samma typ på en fossilåker bedöms odlingsrösena gemensamt och sedan gör en samlad områdesbedömning av marken mellan rösena. För att sätta status skada på någon av dessa ska 20% eller mer av rösena alternativt marken uppvisa skada (Skogsstyrelsen, 2020b).

Vid inventeringen bedöms skadan på en skala 0–4 (Skogsstyrelsen, 2020b) enligt följande:

0. Ej aktuellt. Markeras när åtgärd (till exempel markberedning, körskador) inte är utförd på avverkningen.

1. Ingen, alternativ positiv åtgärd. Det vetenskapliga värdet är oförändrat. Skogliga åtgärder är utförda men full hänsyn har visats och inga skador har uppstått.

2. Liten negativ påverkan/ringa påverkan. Lämningar är fortfarande tydliga och inga skador som påverkar helheten har skett. Lämningen kan vara påverkad men mycket lite, eller det är lätt att återställa.

3. Negativ påverkan/skada. Skada som påverkar helheten och upplevelsevärdet, till exempel rubbning av stenar eller ytligare markberedning invid lämningar.

4. Stor negativ påverkan/grov skada. En permanent skada som förstört upplevelsevärde och vetenskaplig information hos lämningen, så som markberedningsspår över lämningen eller djupa körspår och tryck från maskiner. Större rotvältor i lämningarna.