Tillit och trygghet

Den lokala inkubatorn beskrivs ha en accepterande atmosfär där allas idéer är välkomna. Core-teamet är väldigt transparenta och av respondenterna beskrivs diskutera mycket prestigelöst samt dela med sig av mycket information som kan vara av intresse, vilket kan liknas vid hur Okhysen och Eisenhardt (2002) beskriver kunskapsöverföring. Detta indikerar att teamet i den lokala inkubatorn litar på varandra och att de känner sig trygga att yttra sina idéer. Detta visar på att det finns en kontextuell tillit mellan core-teamet i sammanhanget där de träffas och arbetar i den lokala inkubatorn (Child och Möllering, 20o3). Respondent 5 uttrycker att en vänskaplig miljö där individer känner sig trygg att dela sina idéer är där innovation skapas, vilket även detta visar på att kontextuell tillit existerar i den lokala inkubatorn. Tillit kan därför argumenteras vara en viktig faktor för kunskapsöverföring och innovation, för att fallföretagets medarbetare och externa parter ska vilja dela med sig av kunskap de besitter, men kan även vara en faktor som hotas av juridiska säkerhetsåtgärder som fallföretaget måste sammanställa för att skydda känslig data.

I fallföretagets lokala inkubator arbetar de ofta med externa parter. Respondent 2 förklarar att det är viktigt att båda parter i ett samarbete får ut något av det, men att det måste finnas en ägare på fallföretagets sida. Fallföretaget vill gärna säkerställa juridiska dokument såsom IPR:er, vilket kan försvåra de gemensamma immateriella rättigheterna. Respondent 5 uttrycker att den juridiska processen i ett samarbetsprojekt gärna får vänta då juristerna har som mål att skydda “allt”, vilket påverkar både samarbete och innovation enligt respondenten. Dessa påståenden från respondenterna kan liknas med Ring och Van de Vens (1994) teori om att införandet av ett rättssystem kan leda till att parternas förmåga att lita på varandra minskar, men teorin argumenterar även för att formella juridiska kontrakt kan vara att föredra i situationer med högt åtagande. Parterna kan då känna sig trygga i att överföra kunskap och känna en tillit till avtalet vilket kan motverka den negativa inverkan av formella juridiska kontrakt på tilliten mellan parterna.

Det respondent 5, den respondent som uttrycker mest kritik mot formella juridiska kontrakt, påpekar kan även påstås vara i linje med Homans (1962) syn på tillit som moralisk integritet som leder till ömsesidiga normer och känslor, som bland annat används för att hantera osäkerhet (Ring & Van de Ven, 1994). Respondenten påpekar att ett påbörjat

arbete utan juridiska processer är att föredra, och att detta går att möjliggöra på grund av just moralisk integritet.

Eftersom att formella juridiska kontrakt beskrivs tecknas innan samarbeten startar kan det argumenteras att fallföretaget är osäker på om det fullt ut kan lita på externa parter i samarbeten, vilket enligt respondenterna kan hämma samarbetet mellan den lokala inkubatorn och externa parter, och enligt vår analys även kunskapsöverföring och innovation. Formella juridiska kontrakt anses därför vara en hämmande faktor till kunskapsöverföring, men dessa kontrakt kan också ge en trygghet i att parterna måste följa överenskomna riktlinjer och inte kan utnyttja varandra. Utan dessa kontrakt finns det en osäkerhet som även den kan hämma kunskapsöverföring eftersom tillit saknas från storföretagets sida. Slutsatsen i denna analys är att formella juridiska kontrakt är en hämmande faktor i fallföretagets arbete med att skapa innovation, men nödvändigt då tillit saknas.

5.5 Motivation

Motivation är ett återkommande tema i empirimaterialet. Eftersom den lokala inkubatorn inte finansierar projekten mer än att de förser projekten med verktyg och utrustning förlitar sig den lokala inkubatorn till stor del på frivilligt arbete och därmed en inre motivation hos sina medarbetare (Deci et al., 1973). Respondent 1 beskriver att en utmaning i den lokala inkubatorn är kunskapsförsörjning. Utan ett belöningssystem kan det hända att viss värdefull kunskap saknas i den lokala inkubatorn på grund av en avsaknad av inre motivation hos medarbetare som besitter värdefull kunskap. Detta menar respondent 1 dock inte nödvändigtvis är något negativt. I och med den inre motivationen argumenterar respondent 1 att den kunskapsförsörjning som finns i den lokala inkubatorn är av högre kvalitet (Condry, 1977).

Eftersom det inte finns några materiella yttre motivationsfaktorer att förvänta i den lokala inkubatorn kan individer som väljer att inte engagera sig antas sakna inre motivation. Den kunskap individer som besitter inre motivation bidrar med kan argumenteras väga tyngre än omotiverade individers kunskap, eftersom att det är de individer med inre motivation som driver på projekten. Detta ökar sannolikheten för att projekten fortsätter utvecklas och inte läggs ner i brist på engagemang. Ett sätt för fallföretaget att försöka bemöta denna utmaning och väcka en inre motivation bland sina medarbetare är genom att bjuda in och visa upp pågående projekt. Vissa av dessa projekt är där främst på grund av att de är spännande och radikala med mål att engagera medarbetare.

Vidare indikerar respondent 1 att inre motivation innebär mer motivation. Detta argument är inte helt i linje med Condrys (1977) teori om inre respektive yttre motivation, men att

inre motivation är mer värdefull för den lokala inkubatorn kan argumenteras. Condry (1977) till exempel har i sin litteraturgenomgång kommit fram till att inre motivation är mer kopplat till kvalitet och även kreativitet än yttre motivation. Kreativitet är i sin tur viktigt för den lokala inkubatorns innovationsarbete, eftersom det enligt de flesta av respondenternas definitioner av innovation bygger på att tänka nytt och komma på vad respondent 5 kallar knasiga idéer. Knasiga idéer tolkar vi i denna analys som vad Amabile (1996) kallar originella idéer och beskriver som synonymt med kreativitet.

Teori visar på att relationen mellan inre och yttre motivation kan vara kontraproduktiv (Amabile et al., 1986; Rummel & Feinberg, 1988; Wiersma, 1992; Tang & Hall, 1995; Deci et al., 1999). Yttre motivation, när den är i materiell form och förväntad, har visats minska den inre motivationen vilket ytterligare styrker den lokala inkubatorns val av att inte förse sin verksamhet med yttre motivationsfaktorer i form av materiella belöningar baserat på varken deltagande, slutförande eller prestation. Arbete baserat på frivillighet är vad som enligt teori bäst bevarar den inre motivationen och kreativiteten (Amabile et al., 1986; Condry, 1977).

Det kan argumenteras att de som engagerar sig känner en tillfredsställelse av att få ägna sig åt sin idé och intresse vilket enligt respondenterna också ger en ökad motivation i det ordinarie arbetet. Den lokala inkubatorns verksamhet kan i det avseendet ses som en yttre motivationsfaktor med syfte att motivera medarbetare i det ordinarie arbetet på fallföretaget. Om medarbetarna arbetar produktivt och ligger i fas med sitt ordinarie arbete ges möjligheten till en belöning i form av att medarbetaren kan få lägga arbetstid, givet att chefen godkänner, på att engagera sig i projekt i den lokala inkubatorn. Den lokala inkubatorn skulle därmed i sig kunna liknas vid en prestationsbaserad belöning (Calder & Staw, 1975). Detta argument håller dock inte i de fall medarbetare lägger sin fritid på att engagera sig i den lokala inkubatorn, vilket i empirin framgår vara det vanligaste fallet med tanke på att tid av flera respondenter beskrivs vara ett hot mot innovation på fallföretaget.

Ett undantagsfall till yttre motivationsfaktorer inom den lokala inkubatorn kan argumenteras vara då fallföretaget försöker engagera sina medarbetare genom att anordna så kallade hackathons, där samtliga av fallföretagets medarbetare har möjlighet att under ett par dagar bli fria från sina ordinarie arbetsuppgifter och kan ägna sig helhjärtat åt sina idéer. Medarbetarna spenderar heldagar i den lokala inkubatorn och blir då bjudna på frukost, lunch och middag. Dessa måltider kan liknas vid vad teori beskriver som yttre motivationsfaktorer i form av materiella förväntade belöningar för deltagande (Calder &

Staw, 1975). I slutet av eventet får deltagarna presentera sina idéer, där vissa blir till projekt

i den lokala inkubatorn och andra inte, men belöningen är varken baserad på slutförande eller prestation.

Huruvida denna aktivitet som faktiskt innefattar materiella yttre motivationsfaktorer har en negativ inverkan på den inre motivationen är ingenting vi kan dra en slutsats om utifrån insamlat empirimaterial. För att kunna göra det hade en undersökning behövts genomföras där den inre motivationen mäts efter detta hackaton, som även hade behövt innehålla en kontrollgrupp som inte mottagit någon belöning för att se om någon skillnad i inre motivation kan identifieras (Deci et al., 1999; Tang & Hall, 1995; Wiersma, 1992; Rummel & Feinberg, 1988; Amabile et al., 1986). Respondenterna är dock eniga om att eventet snarare ger möjlighet till att koppla bort sina ordinarie arbetsuppgifter och låta kreativiteten flöda, utan press och betingelser kopplat till arbetet, vilket kan relateras till inre motivation (Deci et al., 1973). Måltiderna i sig, även om de kan ses som belöning för deltagande, är enligt vår tolkning inte huvudorsaken till att medarbetare väljer att engagera sig i eventet och vi utgår därför från att motivationen är av en inre karaktär även i detta exempel.

5.6 Tid & stress

En utmaning med att skapa innovation som uppdagats under intervjuerna, både i den lokala och den globala inkubatorn samt i fallföretaget i sig, är tid och stress. Respondent 3 berättar att det är svårt att vara innovativ under stress, vilket vidare beskrivs vara ett resultat av att tiden inte räcker till. Detta överensstämmer med Bakker och Demeroutis (2007) teori om tidsbrist påverkan på stress, samt Albort-Morant et al. (2020) teori om att stress i arbetet kan vara negativt korrelerat med innovation. En bidragande orsak till detta är att majoriteten av de anställda på fallföretaget inte har möjlighet att lägga ner extra tid utöver sitt ordinarie arbete. Detta är något respondent 5 tagit fasta på och belyser svårigheter i att balansera fallföretagets kärnverksamhet och samtidigt lägga tid och resurser för att försöka skapa innovation. Eftersom arbete i den lokala inkubatorn till stor del kräver att medarbetare engagerar sig på sin fritid kan detta liknas vid forskning om att balansera arbete och fritid (van der Lippe, 2007; Watts, 2009). Arbetet är i denna parallell det ordinarie arbetet på fallföretaget och arbetet i den lokala inkubatorn hör till vad van der Lippe (2007) samt Watts (2009) benämner som fritid. Forskning har visat att de medarbetare som uttrycker svårigheter i att balansera arbetsliv och fritid även känner mer stress och tidsbrist. Dessa faktorer kan i sin tur ha en negativ inverkan på kreativitet (Teichner et al., 1963), vilket kan argumenteras vara en viktig ingrediens i innovationsskapande enligt Sarooghi et al. (2015). Det framgår således att det finns motstånd i fallföretaget att genomföra projekt då tid är en bristvara hos medarbetare som vill engagera sig i den lokala inkubatorn, vilket kan argumenteras hämma innovationsskapande. Det kan även argumenteras hämma kunskapsöverföring då medarbetare som upplever tidsbrist och stress väljer att inte överföra kunskap på grund av att de prioriterar sina ordinarie arbetsuppgifter.

Fallföretagets lokala inkubator samarbetar som tidigare nämnts oftast med externa parter i olika projekt, bland annat med startups. Även om respondenterna berättar att startups är väldigt innovativa i enlighet med Gans och Stern (2003), kan det vara svårt att hitta en balans i att arbeta tillsammans då fallföretag kan vara mer trögrörliga tidsmässigt och gör saker långsammare än vad startups gör eller har tid med på grund av bristande resurser (Onetti, 2021). Fallföretaget har interna processer att förhålla sig till och andra aspekter som de inte kan styra över, vilket kan vara några av anledningarna till varför processen att genomföra ett samarbete tar längre tid enligt respondent 4. Respondent 2 och 3 berättar att startups kan vara väldigt ivriga och otåliga, och bristen på finansiella resurser gör att de är mer tidspressade (Onetti, 2021), vilket kan leda till att samarbeten avbryts som annars hade kunnat leda till skapandet av innovation.