En av grupperna i kompositionsarbetet består av Frida, Rickard och Anna. Frida är den av de tre som ger intryck av att ha det största musikintresset. Hon är aktiv under lektionerna och dröjer sig gärna kvar i musiksalen för att prata med läraren eller spela på något instrument. Även Rickard visar sig vara intresserad och kan relativt obehindrat spela de vanligaste gitarrackorden. Ef- ter att ha deltagit i lärarens korta samling i musiksalen befinner de sig nu i au- lan för att på egen hand arbeta vidare med den låt de har till uppgift att skapa:
Frida och Anna sitter med benen dinglande längst fram på scen- kanten. De fnissar och viskar till varandra. Frida har en gitarr i knä- et och då och då bryter hon kontakten med Anna för att istället pröva att spela olika ackordsföljder. Rickard sitter vänd mot dem på en av de golvfasta stolarna längst fram i aulan, även han med en gi- tarr i knäet men utan att spela på den. Han sitter tyst, tittar ned för att då och då lyfta blicken upp mot flickorna. Plötsligt knackar det på aulans dörr. ”Öppna du”, säger Frida. Rickard reser sig upp och börjar gå längs med gången upp mot den bakre dörren i aulan. Anna följer honom med blicken och börjar sjunga: ”han går som en karl, han ser ut som en karl och han kyyyyyysser som en karl ska…” Frida lyfter blicken från gitarrhalsen och tittar på Rickard när han går och öppnar. Frida ropar ”vem är det?” samtidigt som hon återigen börjar spela. Rickard säger till några elever som står i dörröppningen ”vadå har ni bokat aulan för detta… gå och fråga Ebbe… jag menar vi har ju plats här med…”. Han stänger dörren och går tillbaka mot flickorna som nu fnissar och för ett samtal om Lille Skutt och Bamse. När Rickard är framme hos dem skrattar de högt och Anna lägger sig ner på scenen. Frida frågar Rickard om han har kommit på någon låttext varpå han svarar nej. Frida spelar en ackordsföljd, vänder sig mot Rickard och säger: ”kolla här, visst låter det snyggt… är det rockackord?” Han ska just svara då skolans
vaktmästare öppnar dörren och undrar när de ska gå. Rickard svarar ”tjugo över”. Vaktmästaren stänger dörren. Flickorna fnissar och viskar till varandra under tiden som Rickard går fram och tillbaka i gången mellan scenen och den första stolsraden. Frida börjar spela igen. Anna tittar på klockan och säger: ”kan vi inte bara sjunga den om och om igen då?” Frida vänder sig mot Rickard och säger: ”lyssna på G7, jag hatar det ackordet…. hur gör man g-moll… det är också jättefult men det är lättare att göra så här…”. Anna säger lite surt: ”det låter hulahula… ”. Hon vänder sig mot Rickard, ler ett stort varmt leende och säger ”men Rickard, jag håller på dig all- tid, det vet du”. Frida vänder sig bort mot Anna, tittar på Rickard och säger ”man kan spela så här men det är skitjobbigt, man får hårda fingrar…”. Rickard tittar på henne och säger ”du har råstora ögon när du spelar, vet du det?”. Anna nickar och kompletterar med ”värsta feta alltså”. Frida petar sig i ögat och säger ”aj, jag fick något i ögat”. Anna tittar med avsmak på henne och kommenterar scenariot med ”öh, vad äckligt… fy”. Frida börjar spela igen och säger ”kolla vad cp när mitt lillfinger åker ända dit… kolla här på mitt lillfinger… åh jag är så jäkla trött, jag haaatar onsdagar… det går så segt”. Anna håller med och säger att det tycker hon ock- så…”fast jag har inte jobbat på en enda lektion idag för jag har inte typ haft någon lärare…” Frida instämmer med att säga att hon hel- ler inte ”har gjort ett enda knop idag”. Nu börjar även Rickard att spela på sin gitarr och en stund spelar han ett mer avancerat riff, vilket får Frida att försöka härma honom, vilket i sin tur får Anna att se irriterad ut. Någon knackar plötsligt på dörren och Frida ro- par ”kom in”. Inget händer eftersom dörren är låst varpå Frida går och öppnar och säger ”tjugo över slutar vi”.
Denna grupp skulle kunna sägas ha ganska goda förutsättningar att hantera det skapande självständiga arbetet med tanke på att både Frida och Rickard är kunniga i gitarrspel. Ändå skapas varken musik eller text under denna musik- lektion. Hur kan detta förstås? Subjektifikationsteoretiskt kan det konstateras att det här inte sker något elevskapande. Frida, Anna och Rickard framställer sig själva i första hand inte som skolelever vilka är satta att utföra en musikpe- dagogisk uppgift utan snarare som unga kvinnor respektive ung man i en mer vardaglig konversationsform. Man skulle kunna säga att det sker en slags pri- vatisering av grupparbetet i det att det i högre grad relateras till experimente- rande utifrån egna smakpreferenser i relation till den egna kroppen än till mu- sikundervisningen och uppgiften att skapa en låt. Därmed träder själva den
pedagogiska uppgiften, att komponera en låt, i bakgrunden. Tydligt är att in- tresset för de egna kropparna är överordnat lärandet. Via kommentarer och kroppsliga uttryck signaleras en ständig fokusering på det egna utseendet, de egna kroppsdelarna och de egna rörelserna. Utifrån detta intresse för den egna kroppen kommuniceras här även en längtan och en väntan på ett möte med det andra könet. Annas vädjan om att få Rickards uppmärksamhet for- muleras via en materialisering av en kvinnlighet som skapar betydelse via kroppsliga uttryck, mimik, leenden och uttalanden. Hon iscensätter ett antal beteenden som ett uttryck för en längtan att bli sedd som kvinna inför Rick- ard. I Annas arbete med att skapa sig som attraktiv kvinna ingår även en kon- struktion av Frida som en potentiell rival. Via blickar och kroppsspråk signa- lerar Anna en frustration över den kommunikation som sker mellan Frida och Rickard, en kommunikation via såväl gitarrspel som kroppsliga och språkliga uttryck.
Även tiden och rummet kan ses som styrande för vad som här utspelar sig. Eleverna befinner sig ensamma i en stor tom aula utan bänkar, bord, stolar, böcker eller andra pedagogiska redskap, vilket i sig skapar en ganska avskalad och på så vis kanske också mindre kreativ lärandemiljö. Endast de två gitar- rerna står till elevernas förfogande. Likaså får tiden en styrande funktion för vilken typ av verksamhet som kan komma till stånd. Organisationen av skol- tid kan i sig ses som begränsande för ett skapande arbete. De inrutade sche- mapositionerna och relativt korta arbetspassen lämnar inget utrymme för en kreativ skapandeprocess med karaktär av ”flow” där tid och rum försvinner. Istället existerar en ständig kontroll av tidens styrning inte minst genom de påminnelser om tidsliga begränsningar som de återkommande dörrknack- ningarna skapar. Detta medverkar till att fokus förflyttas från nuet och verk- samheten till en frustrerande väntan på att klockan ska bli ”tjugo över” och därmed göra det tillåtet för eleverna att avsluta grupparbetet och avvika från aulan.