Allt medan musikmarknadsföretag och licensförvaltande organisationer fokuserar på att annonsera sina musiklösningar till företag och kedjor som bryr sig om sin business, trycker allt fler instanser bortom det privata näringslivet på ett motsatta perspektiv, det vill säga de potentiella kundernas business. Allas rätt till tystnad, i den mån det över huvud taget går att tala om tystnad i den nutida stadskärnan, är till exempel ledordet i Hörselskadades Riksförbund, HRF:s, kampanj Befria samtalet. Startskottet för HRF:s kampanj var den 96-sidiga ljudmiljörapporten ”Kakafonin” 108 som utkom 2010. Rapporten redogör för en rad spännande men samtidigt oroväckande teman kring den nutida urbana ljudmiljön. Rapportens titel är värd att notera. Begreppet ”kakafoni” syftar till störande missljud och disharmoni och står i rak motsats till eufoni, som istället syftar till välljud och harmoni. 109 HRF:s rapport är ingen harmonisk läsning, utan vittnar om auditiva miljöer kantade av problem och där det sker endast små eller inga åtgärder alls.
HRF-rapporten menar att så mycket som halva svenska folket 110 undviker platser och rum där ljudmiljön är dålig och att så mycket som en tredjedel lämnar platserna eller rummen i fråga. I relation till butiksmusikens diskurs, där fokus handlar om att ha ”rätt” musik för att öka försäljningen och där musik i butik endast i något enstaka fall ställs i relation till frågor och problematik kring intensifierade ljudlandskap, uppstår onekligen ett starkt kontrastivt förhållande. Företagen som inriktar sig mot
108 http://www.hrf.se/system/files/dokument/kakofonien.pdf, 2014-10-30, 15:09.
109http://www.befriasamtalet.se/sites/default/files/Kakofonien.pdf, 2014-11-19, 15:22.
109
butiksmusik och HRF:s kampanj tar avstamp i samma miljöer, men porträtterar två genomgripande skilda bilder.
HRF:s rapport tangerar vid två begrepp som på senare tid fått relativt stort medialt utrymme, nämligen begreppen ljudöverkänslighet och ljudstress. 111 Medicinskt klassas ljudöverkänslighet (eller hyperacusis som är den medicinska termen 112) som hörselskada, men fångas samtidigt upp i en bredare och desto mer otydlig känslighetsdiskurs. Denna diskurs handlar om att vara en hög- eller till och med överkänslig individ, en så kallad HSP-person. En hög- eller överkänslig individ läser ständigt av sin omgivning och etiketteras som högreceptiv. 113 Intryck i omgivningen och samspelet mellan människor står ofta eller ständigt i fokus och det är ingen ovanlighet att det något godtyckliga begreppet stresstålighet omger diskussionen. Orsaken till ljudöverkänslighet är både fysiologisk och psykologisk. Å ena sidan kan en hörselskada, till exempel tinnitus, förekomma symptomen. Å andra sidan kan orsaken vara generaliserat stressyndrom och olika former av ångestproblematik. Tillsammans kan det dock förklara hur fenomenet kan pendla mellan två kategoriseringar. Dels klassas ljudöverkänslighet som hörselskada, dels som en individuell egenskap, särdrag eller – beroende på i vilket ljus överkänsligheten i fråga diskuteras – som personlig svaghet eller brist. Psykologen Linda Jüris, verksam vid Institutionen för neurovetenskap i Uppsala, menar att ljudöverkänslighet eller ljudstress ofta grundar sig i oro för att drabbas av hörselskador. Det är ”naturligt att vilja skydda sig mot det som är obehagligt”, 114 menar Jüris, vilket på samma gång insinuerar ett slags flyktbeteende. Uppskattningsvis ”tål” cirka 700 000 svenskar inte höga ljud, vilket innebär en hel del människor i flyktberedskap.
I en artikel i Aftonbladet Hälsa publicerad i juni 2012 säger en person med ljudöverkänslighet att ”bara att gå in i en affär blev svårt. Sorlet störde mig och jag oroade mig för att min tinnitus skulle öka”, 115 vilket för personen var skäl nog att gå ut från butiken. Den intervjuade upplevde, på grund av sin ljudöverkänslighet, en stor stress i de allra flesta ljudtäta miljöer. Personen upplevde just det som Jüris tangerar; en rädsla för att bli sämre.
Hos den människa som väljer en annan väg än den förbi en stökig passage i shoppingstråket spelar dock kliniska definitioner mindre roll. Och frågan är hur många människor som kopplar symptomen till någon form av diagnos, samt när/om kopplingen över huvud taget behöver göras. Oavsett vilket bedömningsmall som används, vilken hjälp människor än får för att lära sig hantera sina symptom, saknas i
111 Se till exempel 1) http://www.svt.se/nyheter/ljudoverkansliga-kan-ha-dolt-syndrom, 2) http://www.expressen.se/halsoliv/6-satt-att-dampa-din-ljudoverkanslighet/, 3)
http://www.hemhyra.se/forum/ljudoverkanslighet-under-dagtid-beror-ofta-pa-depression-av-nagot-slag, 2014-11-19, 15:22.
112 http://horsellinjen.se/horsellinjen/ljudoverkanslighet, 2015-05-25, 12:59.
113 Så kallad Sensory Processing Sensivity (SPS). Sinnesorganen är i sig inte mer känsliga, men däremot den bearbetning av intryck som sker i hjärnan. Se t.ex. Aron et al. 2012; Jagiellowicz 2011.
114 Aftonbladet Hälsa, måndag 6 februari 2012, sid. 18-19.
110
detta ett mer nyanserat perspektiv. Det vilar nämligen, som HRF:s rapport gör aktuellt, något uppenbart normativt och för att inte säga stigmatiserande över begreppet överkänslighet. Den känsliga lyssnaren tycks vara den som ständigt får rikta om sin kompass och därmed inta rollen som begränsad. 116 Men vad säger överkänslighetsdiskursen om den nutida stadskärnans auditiva normaltillstånd och vem eller vilka är den till för? Varför upplevs vardagsljud som för mycket hos en individ, medan det inte alls aktualiseras på samma sätt hos en annan? Man kan också ställa sig den enkla frågan om det över huvud taget skulle finnas ljudöverkänsliga individer om inte den nutida stadskärnans ljudlandskap kommit att bli så pass intensifierat som det är idag.
HRF:s reklambild för kampanjen Befria samtalet (nedan) introducerar i huvudsak tre auditiva karakteristika: brum, gnissel och sorl. Dessa anspelar inte främst på butiksmusik, utan på komponenter i urbana miljöers ljudlandskap i stort. Exempel på detta kan vara ljudet av tunga fordon, ljud från klimatanläggningar och sorl från människor, vilket ofta används för att beskriva ljud i miljöer med dålig akustisk planering som lämpar sig mindre väl för mellanmänskliga samtal. Sorl kan också innebära alla ströljud, eller ”stim”, som ligger som ett täcke över ljudbilden.
HRF:s kampanj är spännande av flera anledningar och inte enbart på grund av det faktum att den kontrasterar musikmarknadsföretagens utrymme i den offentliga, mediala diskursen. Kampanjen söker för det första inte sälja en vara. Den är sprungen ur ideella krafter och utgår från ett hälsofrämjande perspektiv. Majoriteten av HRF:s medlemmar är människor med hörselnedsättningar; en relativt stor mängd människor som aktivt, och på eget bevåg, arbetar för förändring. Denna förändring syftar till
116 Och begränsande i de sammanhang när känsligheten uttrycks men inte erkänns. Affisch ur HRF-kampanjen Befria samtalet
111
möjligheter att kunna vistas på allt från caféer, butiker, i kollektivtrafiken och, i vid bemärkelse, ”på stan” – en inte helt enkel uppgift i kommersiella sammanhang där det privata näringslivet vanligtvis ges företräde. Kampanjen är också en preventiv satsning, där inte bara hörselskadades perspektiv läggs fram, utan mer alltomfattande, inkluderande förslag på hur man kan förhindra att människor från första början drabbas av hörselskador.
Artikeln om ljudstress i Aftonbladet, och i synnerhet de tips som däri presenteras för att bättre handskas med den intensifierade ljudmiljön, går på flera sätt mot budskapet i HRF:s kampanj, trots att tipsen sannolikt ges med goda intentioner. Man kan säga att HRF-kampanjen och artikeln börjar i varsin ände av snöret. Tipsen i artikeln handlar om att lära sig handskas med ljud. Dessa ljud innefattar emellertid sådana som inte är klassade som farliga, men någon närmare definition av dessa ges man som läsare inte. Artikeln lyfter också indirekt frågor om vad vi vet om stadskärnans ljudlandskap; ett när det kommer till ljud underprioriterat forskningsfält fullt av kunskapsluckor.