Tvingande styrmedel

I Sverige finns det ett antal tvingande styrmedel för energieffektiviseringar som baseras på lagar och regler. Bryter marknadens aktörer mot någon av dessa utgår straffansvar. Exempel på tvingande styrmedel återfinns i Miljöbalken och Ekodesigndirektivet vilka båda beskrivs nedan.

5.3.1 Miljöbalken och dess tvingande verkan

Den svenska miljölagstiftningen utgår framförallt ifrån Miljöbalken, som bl.a. har till syfte att främja hållbar utveckling, påverka företags energianvändning och främja energihushållning. (Regeringskansliet, 2004) Miljöbalken, som infördes år 1999 (SFS 1999:808) kom att innebära ett enhetligt regelverk gällande miljöskydd. Miljöbalkens regler fokuserar på hushållning av olika resurser, däribland energi. (Mansikkasalo, o.a., 2011)

Då Miljöbalken utformats som en ramlag är reglerna inte specifikt formulerade eller detaljerade utan ger utrymme för avvägningar och tolkningar. (Regeringskansliet, 2004) Reglerna fokuserar inte på enskilda aktörer på marknaden utan anger övergripande målsättningar. Inte heller anges vilken åtgärd som har företräde, bara att hållbar utveckling premieras. För vägledning och

2 _{Vid skrivandet av detta avsnitt hade inte ett slutgiltigt förslag lagts fram}

3 _{Djurenhet är en omräkningsfaktor inom jordbruket där ett visst antal individer av en viss ras omräknas till}

djurenheter beroende på fysiska förutsättningar, t.ex. 1 häst = 1 djurenhet men 1 får = 0,15 djurenheter.

4 _{En publicerad version av utvärderingsresultatet fanns inte tillgänglig vid detta examensarbetes uppkomst våren}

2013.

57 EXISTERANDE INCITAMENTSYSTEM OCH STYRMEDEL tolkning finns ett antal av riksdagen framställda miljöpolitiska mål. Avvägning sker alltid i det enskilda fallet. (Mansikkasalo, o.a., 2011)

Miljöbalken påverkar industrins aktörer på följande sätt;

Hushållning av råvaror, material och energi ska prioriteras samtidigt som kretsloppsprincipen med både återanvändning och återvinning ska beaktas. Miljöbalken första kapitlet får sin praktiska tillämplig vid tillståndsprövningar av t.ex. industrier där olika delmål alltid ska vägas mot en hållbar utveckling.

Miljöbalkens andra kapitel fokuserar på hänsynsregleringarna. Industriföretagen ska verka för att motverka företagets negativa effekter på människor och miljö. Reglerna kräver även att ”bästa möjliga teknik” ska användas vilket omfattar processer med högre energieffektivitet och förnybara energikällor. Här understrycks vikten av att “hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning”. (Mansikkasalo, o.a., 2011)

Hushållning av energi är särskilt viktigt, vilket framgår av lagens förarbete (Prop. 1997/98:45) som bl.a. anger att aktörerna kan använda energin ur sitt avfall eller använda bättre processer. Hushållning ska vägas mot dess rimlighet och mot dess ekonomiska försvarbarhet och praktikalitet. T.ex. behöver inte en aktör köpa den absolut bästa tekniken ur energieffektivitetssynpunkt om kostnaden är orimlig. Bedömningen avgörs slutgiltigt av miljödomstolen.

Miljöbalkens nionde kapitel behandlar ”miljöfarlig verksamhet”. Här regleras t.ex. hur industriföretag ska gå till väga om deras verksamhet kan innebära föroreningar eller annan störning. De företag som bedriver miljöfarliga verksamheter har tillståndsplikt vid start eller ändring av verksamhet. Anläggningar delas in i tre kategorier;

 A-anläggningar har tillståndsplikt som prövas av miljödomstolen. Exempel; Massaindustrier

 B-anläggningar har tillståndsplikt som prövas av länsstyrelsen. Exempel; Större sågverk

 C-anläggningar kräver anmälan till kommunen Exempel; Bilskrot, vissa tillverkningsindustrier

Utöver dessa kan även andra aktörer med miljöfarlig verksamhet s.k. U-anläggningar som inte behöver söka tillstånd eller anmäla sin miljöfarliga verksamhet, exempelvis lantbruk (Länstyrelsen i Västra Götalands län, 2013)

Tillståndsprocessen inleds med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt sjätte kapitlet i Miljöbalken. Företagets resurs- och miljöfrågor inklusive eventuella energifrågor kartläggs, varefter eventuella förhandlingar samråd sker med remissinstanser. Om tillstånd utfärdas tillkommer ett antal villkor som påverkar t.ex. energinivåerna men som skiljer sig åt i de enskilda fallen. (Länstyrelsen i Kronobergs län, 2013) Villkoren kan omförhandlas beroende på tekniska landvinningar eller regleringar men även om verksamheten byggs ut eller förändras. (Mansikkasalo, o.a., 2011)

Det finns en specialregel för stora och ingripande verksamheter i Miljöbalkens sjuttonde kapitel. Dessa verksamheter ska tillståndsprövas av regeringen. Belysande exempel är större massaindustrier, stål- och metallverk. Dessa anses ha en verksamhet som särskilt ingriper i de tidigare nämnda delmålen om t.ex. energihushållning. Stora energiintesiva anläggningar kan därför

påverkas. Ansökningar prövas av regeringen medan miljödomstolen fastställer villkoren. Regeringen kan också påverka genom att tillgodose allmänna samhällsintressen.

5.3.2 Ekodesign direktivet (ErP)

Direktivet om Ekodesign av Energirelaterade produkter (ErP) 2009/1256 _{infördes år 2009 som} en revidering av det tidigare energianvändningsdirektivet (EuP 2005). ErP ställer enhetliga krav på produkters energimärkning och energiförbrukning. (Lopes, 2010)

ErP är indelat i krav och märkning. Krav ställs på de produkter som säljs eller marknadsförs inom den Europeiska unionen. Produkterna måste uppfylla ett antal minimikrav gällande energi för att kunna marknadsföras och säljas inom unionen. Märkning utgår från att ett stort antal produkter som finns på marknaden får en energiklassificering, med betyg A-G eller med t.ex. CE, Energy STAR eller annan märkning. (Lopes, 2010)

Bild 7 CE-märkning (Konsumentverket, 2011) Bild 8 Energy-star (IET, 2013)

Bild 9 Energimärkning (Konsumentverket, 2013)

Målet med ErP är att ineffektiva och resursslösande produkter ska fasas ut till förmån för mer energieffektiva sådana. Detta kan tydliggöras genom figur 15 och 16

6 _{I svensk lag som Lagen om Ekodesign SFS 2008:112, Lagen om märkning av energirelaterade produkter SFS}

2011:721, Förordningen om tillsyn av energianvändande produkter SFS 2009:927 och Förordningen om tillsyn över energirelaterade produkter SFS 2011:1022

59 EXISTERANDE INCITAMENTSYSTEM OCH STYRMEDEL

Figur 15 Minimikravens påverkan egen omarbetning av (Lopes, 2010)

Figur 16 Märkningens påverkan, egen omarbetning av (Lopes, 2010)

Figurerna ovan redovisar direktivets önskande påverkan, där undermåliga produkter som inte når upp till miniminivån elimineras. Produkter med god energiförmåga framhålls genom olika märkningar. (Lopes, 2010)

För att upprätthålla ErPs intentioner samt kontrollera att produkterna som marknadsförs uppfyller kraven på energiprestanda och märkning, utför Energimyndigheten marknadskontroll. Denna kontroll sker på tre olika sätt, nämligen genom tillsyn i butiker och granskning av reklam, dokumentkontroller av produkter samt provtagningar av produkter i Energimyndighetens egna testlab. (Energimyndigheten, 2013c) Vid brister kan myndigheten besluta om olika typer av förelägganden som t.ex. krav på åtgärder och försäljningsstopp. Vid brister kontaktas även andra partnermyndigheter runt om i Europa för att säkerhetsställa att alla länder har liknande uppföljning av de produktspecifika EU-förordningarna. (Energimyndigheten, 2013d)