Tydlighet och missförstånd:

Det är i kontexten Försvarsmakten innefattar i början lätt att interaktionen mellan individer missförstås och tolkas fel. Det får anses som en fördel att rekryter arbetar efter givna order och att interaktionen naturligt faller på plats då man strävar mot samma mål. I vidare mening så är interaktionen invävd i kontexten och något rekryterna snabbt lär sig.

Utifrån deltagarnas berättelser går det att utläsa tillfällen av interaktion. Goffman (1956) anser att det första intrycket är av betydelse för vilken typ av interaktion individer kommer att ha.

Vilket i den här kontexten antas ha samma innebörd, trots att deltagarna är ense om att den första tiden under värnplikten inte gick åt till att försöka göra ett bra första intryck på andra rekryter. Vilket kan tolkas utifrån rekryterna hade fullt upp med sig själva under den första tiden

23 under GMU. Däremot var deltagare eniga om att det var viktigt att göra ett bra första intryck på befälen.

Anders anser att han alltid haft som målsättning att göra ett bra intryck, men att det var svårt.

Karl för ett liknande resonemang och säger att han alltid gjorde sitt bästa och kämpade, då han ville att befälet ska få en bra uppfattning om honom redan från början. Medan Stina menar att det var viktigt att göra ett bra första intryck, för att visa att hon passade in. Erik minns att många rekryter var nervösa inför befälen, men att han inte var nervös utan frågade sig fram om det var något han inte förstod. Utifrån Goffman (1956) kan deltagarnas beskrivningar om att göra ett bra första intryck vara en viktig del av socialisationsprocessen. Han menar på att individer gärna vill visa upp en sida av sig själva, som de i förväg har valt ut, då det stärker individen.

”I Försvarsmakten har man ju ett visst sätt att prata, det är en tabulatur, man använder begrepp som jag har tolkat fel. Exempelvis orientering, för mig då var det när man springer i skogen med en karta och hittar kontroller. Orientering försvarsmässigt är att nu ska jag ge en orientering om läget, alltså en situationsuppfattning, vad som ska ske eller vad som kommer att ske” – Tim

En viktig aspekt av socialisationen för rekryterna är att lära sig de termer och begrepp som används i Försvarsmakten. Rekryterna behöver lära sig språket och de betydelser begreppen innefattar.Goffman (1956) diskuterar misstolkningar som något vi människor gör hela tiden, det är inte ovanligt i en ny situation att misstolka språk eller begrepp som man tidigare inte varit i kontakt med. Vidare menar Goffman (1956) att det är genom interaktion och genom att använda sig av terminologin som individen lär sig. Antaganden kan tas om att Försvarsmakten använder en viss sorts terminologi för att underlätta arbetet, samtidigt som det bidrar till att riskerna för missförstånd blir minimala. Enligt Goffman (1956) tolkas terminologi utifrån att individer som använder sig av samma språk och gester, enkelt för sig i en rad olika sociala situationer.

” Vi kör briefing efter varje operation, vi redde ut alla smågnabb som blir i extrema situationer […]

småsaker blir stora och då körde vi alltid med öppna kort och vi gick alltid ner på djupet”- Anders

I Försvarsmakten är interaktionen på många sätt tydligare än i många andra yrken, och utifrån order gör man som man blir tillsagd, samtidigt som situationer kan uppstå och man behöver

24 lösa problem direkt när de dyker upp. I Försvarsmakten finns därför antydningar på att interaktion frångår det sätt Goffman (1956) bland annat hävdar att vi interagerar. Då han menar att det är med kommunikation individer löser problem för att sedan agera på dem. Anställda i Försvarsmakten har inte alltid tid att ta till sig och tolka budskap för att sedan agera, utan ibland behöver de agerar först, sen diskutera och lösa missförstånd. Det Anders berättar går att definiera i linje med det Goffman (1956) beskriver som en institutionaliserad organisation där han menar att individer behöver upprätthålla en stabil front. Goffman (1956) menar vidare att genom att integrera sinsemellan är det inte bara lättare att upprätthålla fronten, utan en grupp behöver integrera tillsammans för att situationen ska vara under kontroll.

Det är lätt att skilja på grupperna då individerna inom samma grupp får speciella relationer till varandra. Tim menar på att de arbetade mycket med utvärdering i gruppen, samt förde diskussioner om hur rekryterna uppfattade varandra. Tim berättar att det ofta blir konflikter bland rekryter i extrema situationer och under övningar, att småsaker blir stora, därför anser han att briefing är så viktig i den här kontexten.

Stina hade en helt annan syn på interaktionen i hennes grupp, då många kom till henne om de hade problem eller behövde någon att prata med. Vilket kan tyda på hennes mer omhändertagande sida och att interaktion enligt Stina är mer åt det personliga hållet. Tolkningar angående hur Stina uppfattar sig själv spelar stor roll, då hon ansåg sig ha en föräldraroll i det sociala sammanhanget. Vilket tyder på att de andra rekryterna kunde knyta an till henne på ett djupare plan, samtidigt som det i enlighet med Goffman (1956) gör det svårare att upprätthålla en professionell yrkesroll i interaktionen dem emellan. Eller som Tim uttrycker sig:

”interaktionen inom vår lilla grupp är mycket mer familjär eller kollegial skulle jag vilja säga och sen kanske det blir mer och mer formellt ju mer utåt du går så att säga” – Tim

Både det Stina och Tim hävdar är att det är svårt att upprätthålla sin yrkesroll i den närmaste gruppen. Anders anser att det är lite mer stringent ute i bataljonen, samtidigt som han tror att det nog kan vara familjärt där också i de mindre grupperna. Stina uttrycker sig utifrån rollernas tydlighet i olika grupper, och att det märks väl när man arbetar tillsammans med andra grupper.

Samtidigt som Karl menar på att han inte upplever några svårigheter i att upprätthålla sin roll.

Antydningar görs utifrån deltagarnas yrkesroller och att interaktionen från grupp till grupp är väldigt avslappnad, samtidigt som när deltagarna äntrar andra grupper eller är ute i fält sker

25 interaktionen mer formellt utifrån språkbruk och hur man för sig. Genom Goffman (1956) görs tolkningar utifrån hur individer byter roller i kontexten, och inom den närmsta gruppen där

gruppmedlemmarna känner varandra väl är det svårare att upprätthålla yrkesrollerna.

Han menar vidare att medlemmarna i gruppen tvingas att mer eller mindre acceptera varandra som de är, medan roller och fasader behöver upprätthållas tillsammans med interaktionen ju längre ut i ledet man kommer.