Nya typer av tillfredsställelse

Det bör undersökas om nya teknologier eller medium kan bidra med tidigare outforskade typer av tillfredsställelse (Ruggiero, 2000; Sundar et al., 2013; Stafford et al., 2004). Videoformatet är visserligen inte ett nytt medium eller ny teknologi men Bock (2012) menar att det historiskt sett

54

har varit främmande för tidningsjournalister. Hon beskriver att det först var under 00-talet som tidningsbranschen började utveckla sin videojournalistik. Denna studie ser därför inte video som ett nytt format generellt men att det inom tidningsbranschen kan studeras som ett modernt format för medieanvändning. Ruggiero (2000) har kritiserat studier inom användarteorin för att de inte tar hänsyn till ifall mediet eller teknologin kan påverka vilka typer av tillfredsställelse konsumenten får vid användning. Hans påstående stärks av Yang et al. (2015) och Sundar et al. (2013) som menar att varje medium har en egen distinkt karaktär som kan verka tillfredsställande för användaren på olika sätt. Den här studien har benat ut vilka typer av tillfredsställelse som användarna erhåller vid videojournalistik och kommit fram till tre kategorier som inte nämns i tidigare studier (se figur 9). De stärker i sin tur Ruggieros (2000) idé om att teknologin eller mediet kan påverka vilka typer av tillfredsställelse användaren erhåller. Även om teknologin inte är ny visar studien nya sorters tillfredsställelse som användaren kan erhålla vilket tyder på ett äldre medium som placeras i ett nytt sammanhang kan bidra med nya typer av tillfredsställelse.

6.3.1

Proportion och omfattning

En tillfredsställelse som inte nämns i tidigare teorier men som diskuterades i fokusgrupp A har valts att benämnas som proportion och omfattning. Det är en tillfredsställelse som videoformatet kan bidra med eftersom det visuella gör det lättare för användaren att uppfatta antal. Deltagare A1 nämnde exempelvis att hon har svårt att läsa och förstå storleken på 500 personer som

demonstrerar och att det först får effekt när hon ser det i video. Deltagare A3 pratade även om hur för många namn kan bli förvirrande och att video där man ser personerna gör det lättare för A3 att lägga namnen på minnet. Även deltagare A3 höll med om att visuella hjälpmedel kan behövas vid siffror och påpekade hur ekonominyheterna var svåra att begripa bara genom att läsa eller höra om hur styrräntan gått upp. Att video skulle kunna hjälpa användaren att förstå antal var dock inte någonting som intervju-respondenterna nämnde. Det skulle kunna ligga i deras intresse att vara medvetna om behovet hos användaren för att sedan kunna bena ut exakt när proportion och omfattning kan vara tillfredsställande.

6.3.2

Trovärdighet och realism

Begreppet realism betyder att vara medveten om verkligheten vilket skiljer sig från trovärdighet som istället syftar på att någonting lever upp till och förtjänar tilltro (Nationalencyklopedin, 2020A; Nationalencyklopedin, 2020B. En bok kan till exempel vara fiktiv och därmed inte uppnå kravet för att vara realistisk men historien kan ändå uppfattas som trovärdig av läsaren. Ordens betydelse är snarlika varandra vilket märktes i fokusgrupperna där de ofta blandades ihop. Som

55

exempel kan nämnas att fokusgrupperna diskuterade vikten av att klippet kändes verkligt och trovärdigt som en gemensam faktor. Att nyhetsklipp bör kännas verkliga överensstämmer med Sundars (2013) MAIN-modell där realism är en tillfredsställelse som användaren kan söka och erhålla. Observera att realism därför egentligen bör ligga under avsnittet typer av tillfredsställelse men eftersom fokusgrupperna hade svårt att särskilja begreppet från trovärdighet nämns det först i avsnittet nya typer av tillfredsställelse. Fokusgrupperna nämnde att tidningarna bör undvika att måla upp en missvisande bild av verkligheten. Om nyheten är sorglig borde det framgå av själva historien utan att avsändaren behöver lägga på ett svartvitt filter och sorgsen musik, menade fokusgrupperna. Den sortens designval upplevdes istället som distraherande och gjorde att nyhetskällan kändes partisk samt mindre genuin.

Till skillnad från realism nämns trovärdighet inte som en tillfredsställelse i MAIN-modellen. Däremot menar Sundar (2008) att samtliga typer av tillfredsställelse i MAIN-modellen kan påverka mediers trovärdighet. Både Sundar (2008) och Caruana (2013) fastslår att en källas trovärdighet är en viktig del vid användandet. Även Vakratsas och Ambler (1999) nämner källans trovärdighet och innehållets trovärdighet som två viktiga komponenter i kommunikationsprocessen mellan avsändare och mottagare. Alla tre forskarna (Caruana, 2013; Vakratsas & Ambler, 1999) och fokusgrupperna beskriver alltså trovärdighet som en viktig ingrediens vilken användaren söker i en nyhet. Det kan exempelvis handla om att vi tillfredsställer ett informationsbehov vilket i sin tur gör att mediet känns trovärdigt. Likt Sundar (2008) förklarar i MAIN-modellen att olika typer av tillfredsställelse bidrar till trovärdigheten. Samtidigt kan det också vara så att vi vänder oss till ett medium och redan har förväntningar på att det ska vara trovärdigt (Westlund 2006). Både

fokusgrupp A och B beskrevs exempelvis hur de väljer att läsa nyheter från en specifik källa eftersom de har erfarenhet av att avsändaren är trovärdig. Därför kan det vara intressant att inte bara se trovärdighet som någonting vilket andra typer av tillfredsställelse kan bidra till utan även som en egen tillfredsställelse vilken användarna kan förvänta sig eller önska uppfylla när de besöker mediet.

Tidningsjournalister har historiskt sett varit noga med att förtydliga att tryckt journalistik kan betraktas som seriös och trovärdig i jämförelse med tv-nyheterna (Bock, 2012). Tidigare studier indikerar att textformatet uppfattas som mer trovärdigt än video och ljud, menar Sundar (2008). Detta skulle enligt honom kunna bero på att text är mer förknippat med dagstidningar vilka historiskt sett uppfattats som mer trovärdiga än tv och radio. Fokusgrupperna hade dock en annan åsikt än Sundar (2008) då de menade att ljud och video kunde stärka trovärdigheten i en nyhet. Kunde man höra personer i bakgrunden tala ökade chanserna att klippet upplevdes som sant eftersom det då ansågs vara svårare att manipulera. Videoformatet kunde också stärka

56

trovärdigheten eftersom man kunde vara säker på att en person verkligen sagt en sak och även se i vilken kontext personen sa det, menade fokusgrupperna. Kvaliteten på ljudupptagning och bild var dessutom någonting som fokusgrupperna ansåg påverkade klippets trovärdighet. Eftersom

tidningar idag försöker skapa nyheter i både text och videoform är det intressant för branschen att vara medveten om att video också kan stärka trovärdigheten och på vilka sätt formatet kan göra det. Tidningsbranschen är visserligen medveten om att den har en uppgift att leverera trovärdigt och seriöst material men funderar tidningarna på hur video kan stärka trovärdigheten? Att beskriva trovärdighet som en egen ny tillfredsställelse vilken går att finna i video, skulle kunna göra

tidningsbranschen uppmärksam på att trovärdigheten även går att stärka med hjälp av formatet och möjligen skapa ett intresse för att ta reda på hur.

6.3.3

Känslor och empati

Det kanske är för brett att beskriva känslor som en enda tillfredsställelse men under studien har författarna upplevt att ämnet kommit på tal flertalet gånger och därför bör diskuteras.

Respondenten från Sydsvenskan ansåg att det finns två saker som det rörliga formatet kan bidra med, nämligen närvaro och känsla. Respondenten fortsatte med att förklara att vi behöver mer video i vanlig journalistik eftersom det kan förmedla känslor och på så sätt stärka innehållet. När tidningen kan leverera den sortens berättande slår det textformatet varenda gång, menade

respondenten. Även Fokusgrupp A och B förespråkade att nyheter som vill förmedla känslor gör sig bättre i videoform. Detta eftersom de ansåg att det blir lättare att relatera till händelsen och att det även kan också fungera som en trigger för att vilja klicka vidare på klippet och läsa mer om nyheten. Varken McQuail, Blumler och Browns (1972) eller Sundars (2008) teorier nämner att användaren kan bli tillfredsställd genom att få uppleva en känsla. Samtidigt skulle flera av deras kategorier om tillfredsställelse kunna leda till att en känsla uppfylls. Som exempel kan McQuail, Blumler och Browns (1972) kategori om att bli underhållen nämnas, när användaren blir

underhållen uppstår med största sannolikhet en känsla av glädje. Ett annat exempel är kategorien social interaktion som i sin tur kan skapa en känsla av tillhörighet hos användaren. Med det sagt kanske alla kategorier egentligen kan beskrivas som känsloväckare, de bygger trots allt på att skapa en känsla av att bli tillfredsställd med mediet. Under studien har författarna insett att begreppet känslor är brett men att det är ett relevant ämne och att det därför går att ifrågasätta varför tidigare teorier inte nämner det överhuvudtaget. Studien visar att en av videoformatets främsta egenskaper är att det kan väcka och förmedla känslor. Därför bör känslo-begreppet ändå lyftas i användarteorin och dissekeras för att möjliggöra upptäckten av nya sorters tillfredsställelse.

57

Ett exempel på en sådan tillfredsställelse som upptäckts i studien är empati. I avsnittet om närvaro nämnde deltagarna från fokusgrupperna att video kunde fungera som ett hjälpmedel för att förstå händelsen i nyheten. Deltagare A5 beskrev att han ville se hur det såg ut på Roms gator i realtid. Detta för att få en förståelse för hur det var där [staden var i karantän på grund av Covid-19] i jämförelse med hemma i Sverige. McQuail, Blumler och Browns (1972) kategori om social interaktion beskriver en tillfredsställelse som användaren erhåller genom att interagera och förstå varandra över ett medium. Kategorin nämner dock inte hur förståelse och empati kan uppstå för händelsen eller personerna i till exempel ett videoklipp. Deltagare A5 påpekade däremot att han vill se klippet för att få en förståelse för situationen. Detta stärks även av Du Plessis (2005)

COMMAP där han beskriver att människor tycker om att exponeras för innehåll som de kan känna empati för. Deltagare A5:s önskan om att få se ett klipp om Rom för att få förståelse för hur de har det under Covid-19 pandemin stärker Du Plessis (2005) tankar. Empati skulle därför kunna vara en tillfredsställelse som uppfylls om användaren söker få förståelse om en händelse eller nyhet och detta uppfylls av mediet. Empati skulle visserligen kunna ingå i kategorin om informationssökande eftersom det ändå rör sig om att söka en förståelse för nyheten. Sundar et al. (2013) argumenterar dock för hur viktigt det är att forskaren vågar specificera varje tillfredsställelse ytterligare istället för att endast förlita sig på de som framkommit i tidigare forskning. Han fortsätter med att påpeka att de flesta medier erbjuder information men att det kan finnas underkategorier till det som är värda att undersöka.