Geografiskt avstånd och tuffa krav
Ett av de största hindren respondenterna ser med avsättningen av vildsvinskött från jägares håll är avstånden de måste transportera ett vildsvin från jaktmarkerna till en VHA. Jägare 3, som har erfarenheter av jakt i två olika län, Sörmland och Halland, säger att det är stora skillnader i hur avsättningen av vildsvinskött fungerar i de båda länen. I Sörmland finns en lång historia med vilttäta marker med god tillgång till vilt och därför finns ett fungerande VHA-system för inlämning av viltkroppar. I Norra Halland däremot, där vildsvinsstammen har börjat synas och öka de senaste 10 åren, finns ingen historia med vilttäta marker och det har historiskt varit svårt för en VHA att ha ett jämnt inflöde av vildsvin och annat vilt att trygga sin ekonomi med. Därför har de geografiska avstånden för jägare att lämna in sitt kött blivit för stort. På frågan om han anser att det är enkelt för en jägare att få ut sitt vildsvinskött till marknaden, svarade Jägare 3:
”Det beror på, i Sörmland är det enkelt och i Halland svårare. Och det handlar om att det inte finns några viltslakterier i närheten.… det behöver inte finnas ett viltslakteri i varje län,
det är inte det jag säger. Men sätt någonstans, där det inte är 35 mil att åka.” – Jägare 3.
Även de andra respondenterna uppger att geografiska avstånd för jägare att lämna in sitt vildsvinskött är en bidragande faktor till att många inte gör det. Jägare 2 säger att bland fritidsjägare, som han själv, känns det onödigt och dyrt med bränslekostnader att transportera till en VHA jämfört med vad de får ut för ett vildsvin. Då tjänar de mer på att ta fylla upp sin egen frysbox.
”Det kan vara 10 mil för att åka och lämna in en gris och så får man 350 kr för en gris, så ska man betala bränsle och grejer. Då tänker många att djuret lika gärna kan åka rätt ner i
frysboxen så slipper man tänka på det.” – Jägare 2.
Jägare 6 som ofta är med som hundförare på stora gods i södra Sverige säger att för de stora godsen är det inga större problem. En jaktdag där nere kan det fälla mellan 50 och 110 vilt.
21 Därför har de oftast kontakt med en närliggande VHA som kommer och hämtar upp djuren och tar hand om allt. Men för den vanliga jägaren ute i landet är det inte något att räkna med, varken kvantiteten på antalet vildsvin eller att en VHA kommer och hämtar upp djurkroppen. Därför blir avstånden för till närmsta VHA avgörande för att den vanlige jägaren ska lämna in sitt kött.
Men på en vanlig skogsmark, bonnamark. Så är du glad om du skjuter ett vilt på en dag när man är ute och jagar. Större är liksom inte tillgången. Sen när man kommer ner på godsen och de stora gårdarna där man mer eller mindre sköter om det här med viltvård och man har fantastiska viltstammar. Där skjuts det ju jättemycket vilt. Det kan ju vara allt från 50 till 110
vilt på bra dagar. Men då är det vilthandlare som köttet går till och jag tror att de flesta vanliga jägare som jagar på egna marker dom får inte mer än att de fyller sin egen box och
vissa har så att de kan ge bort några kilo till någon närstående. – Jägare 6.
Alternativet att bygga egna anläggningar, själva eller inom jaktlaget för att komma till rätta med avstånden inte är realistiskt.
Enligt Jägare 1 är kraven på jägaren, som själva vill sälja sitt vildsvinskött vidare, för tuffa. Det är inte enbart negativt, då det i slutändan handlar om livsmedelssäkerhet av vildsvin som är trikinbärande och frigående djur. För att få sälja sitt kött vidare, måste du som jägare gå två-tre kurser inom hygien och livsmedelshantering och ha tillgång till en besiktningsman med rätt utbildningar. Utöver det måste det finnas en godkänd anläggning för hanteringen av djurkroppen. Där ska det bland annat finnas en smutsig och en ren yta samt ett kylrum. Denna anläggning måste godkännas årligen av livsmedelsverket. Jägare 1 menar att bedriva jakt småskaligt, vid sidan av ett heltidsjobb som de flesta jägare i Sverige gör, blir detta alltför jobbigt.
Jägare 4 håller samma linje som Jägare 1. Han menar att det inte är ekonomiskt och fysiskt möjligt för den vanliga jägaren, om än i miniformat, att ha en slaktbod där allt är i rostfritt stål och uppfyller de livsmedelsregler som finns idag. Den vanliga jägaren har inte vare sig kapitalet eller den vildsvinsstammen till förfogande för att det ska vara möjligt. Han menar dock inte att man inte ska ha livsmedelskrav, men det bör bli enklare för den vanliga jägaren att sälja sitt kött.
”… som jag inte vill säga är fel att det är så för att det kommer av en anledning att det ska vara rent och snyggt där håller på. Men jag tror att eftersom vildsvin är kött som du nästan bara kommer åt genom att jaga så tror jag att jägarna kommer vara de som hanterar köttet och då måste man släppa lite på reglerna för vi har inte vilthanteringsanläggningar i varenda
jaktlag. Det är större jaktlagen som har tillgång till de.” – Jägare 4.
Jägare 3 menar däremot att det är viktigt att göra det enkelt för jägare att lämna in sitt viltkött till ett redan fungerande system. Trotts de långa avstånden, har VHA som har färdiga rutiner kring besiktning, testning och även färdiga försäljningskanaler. Vid privat försäljning, direkt från jägare sker en förskjutning i ansvar för slutprodukten från VHA till jägaren själv. Idag lämnar jägaren ifrån sig ansvaret för vildsvinet när VHA har tagit emot det.
”Vi har lämnat ifrån oss det ansvaret. Vi har gjort bedömningen av att djuret är friskt. Alltså det jag sa, tittar på att organ har rätt färg, konsistens och så att alla röda organ finns kvar så
att en veterinär kan besikta det. Och då är det veterinärens ansvar sen.” – Jägare 3.
22 Vildsvinets rykte och efterfrågan
Respondenterna menar att vildsvinsköttet har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Deras erfarenheter säger att konsumenter inte har sett på vildsvinskött som något som är ätbart och uttryckt sig negativt mot smaken på vildsvinskött. Detta trots att konsumenten sällan har smakat vildsvinskött. Okunskapen bland folk utanför jaktkretsar är stor. Slutkonsumenten, menar Jägare 3, är fortfarande lite försiktigt inställda till vildsvinskött. Jägare 1 och 2 är av samma åsikt och Jägare 2 säger samtidigt att det är oförtjänt, eftersom ingen inom vildsvinskedjan vill vara med om att äta eller sälja dåligt kött, därför har han aldrig hört talas om någon som försöker fuska eller manipulera med vildsvinskroppen eller trikintester exempelvis. Jägare 3 menar att vildsvinsköttet är bland de bättre köttprodukterna att äta både ur ett hållbarhetsperspektiv, då det är närproducerat och antibiotikafritt men också den goda smaken. Han börjar dock se en förändring. Allt fler är nyfikna på vildsvinsköttet och det syns oftare i matbutiker och i charkdiskar. Han ser en ljus framtid för vildsvinsköttets efterfrågan och rykte. Jägare 5 säger att det talas ofta negativt om vildsvinet vilket han tror påverkar vildsvinsköttets efterfrågan.
”...sen är det ju inte vildsvinen man pratar så väl om. På något sätt ser man det mer som ett skadedjur. Det kan ha sin påverkan tror jag”. - Jägare 5.
Jägare 6 tycker som de andra respondenterna att vildsvinskött är gott och att fler borde testa det. Samtidigt förstår han skeptikerna.
”Det är ett väldigt varierande kött. Smaken beror på storleken på grisen, om det är en galt i närheten av brunstande suggor, både luktar och smakar köttet illa. Så har du otur så får du
ett vildsvin som inte smakar särskilt gott”. - Jägare 6.
Ekonomi och fritidsjakt
Ett genomgående tema under intervjuerna var att ekonomin på ett eller annat sätt ses som ett hinder för jägare att avsätta sitt kött på marknaden. Jägare 5 tror att anledningen till att det endast en liten andel av de vildsvinen som skjuts idag är på grund av det låga priset som jägaren får för ett djur. Den långa transporten, som jägaren måste ombesörja själv och priset jägaren får ut skapar inget extra incitament för att sälja sitt kött. Istället hamnar köttet i frysboxar hos jägarna. Han säljer själv av lite av överskottet som jaktlaget inte kan ta hand om och har aldrig haft problem med att bli av med sitt vildsvinskött, men tror att fler hade sålt om priserna var bättre.
Jägare 2 instämmer med Jägare 5. Det inte är värt att lämna in sitt kött för de pengarna de får ut. Många av de som jagar kan betala upp åt 25 000 kronor endast i jaktarrende och sedan ska det betalas för hundmat, kläder, ammunition och så vidare. Då är inte de 300–400 kronorna per inlämnat vildsvin värt att lägga extra tid och pengar på för exempelvis transport till en VHA.
Jägare 3 säger att i dagsläget får jägarna cirka en tiondel av marknadsvärdet när de lämnar in sitt kött till VHA. Det öppnar upp för en svart marknad där köttet kan säljas till ett högre pris, vilket också indikeras av andra respondenter. Men för de jägare som jagar mycket, som han själv, är det ett måste att få avsättning för allt vilt som de skjuter och med stora kvantiteter funkar det bra i vissa regioner att lämna in sitt kött. Han menar dock att VHA helst inte tar emot enbart vildsvinskött utan vill ha en variation av olika viltarter. Vildsvinsköttet är fortfarande svårare för VHA att avsätta jämfört med exempelvis hjort och rådjur.
Jägare 6 menar samtidigt att det nästan inte finns någon jägare som jagar för att vara vinstdrivande. Han drar en parallell till de med sportintresse.
23
”…det täcker ju inte dina kostnader. Om du är markägare eller håller på med jakt betalar du oftast väldigt stora pengar för arrendet och du har stora kostnader runt omkring vapen, ammunition, transport och det ena med det andra och där får du aldrig igen några pengar.
Det är en omöjlighet. För de allra flesta i landet så är det ett fritidsintresse och det är ingen som räknar det i pengar, för då hade du nog fått pyssla med något annat. Ungefär som dom
som spelar golf, de tjänar heller inga pengar på de eller jo några gör det men
det flesta får bara betala dyra greenfees, klubbor och bollar. Lite så är det med jakten också faktiskt.” – Jägare 6.
Samtliga respondenter säger att den svenska jaktkåren består till stor del av fritidsjägare som nöjer sig med att jaga tills deras egen frys är fylld och har inte något särskilt vinstintresse i sitt jagande. Jägare 1 och Jägare 4 säger att bedriva jakt småskaligt vid sidan av ett heltidsarbete, som de flesta jägare gör inte är ekonomiskt försvarbart, med de hanteringskrav som finns om man vill sälja vidare utan att gå via en VHA.
Jägare 1, Jägare 2 och Jägare 4 säger att de knappt har tänkt i banorna att sälja sitt kött vidare.
De jagar för att de tycker det är roligt och för att få äta gott kött som de får med sig från jakten.
Respondenterna menar att de flesta jägare de stött på har en liknande inställning och jagar för eget bruk och nöjes skull. De tillägger också att jakt på vildsvin är väldigt roligt och spännande de första gångerna men det är lätt att tröttna på vildsvinsjakt. En bidragande faktor till det är att vildsvinsjakt ofta bedrivs med så kallad vak-jakt. Det vill säga att jägare sätter ut åtlar med mat som vildsvinen letar upp, där sätter sig jägaren och passar tills vildsvinen dyker upp. Detta sker vanligtvis på kvällen/natten då det är då vildsvinen är aktiva. Har jägaren då ett heltidsjobb på dagtid som de flesta jägare har enligt jägare 1, blir vildsvinsjakten tröttsam i längden.
”Det är ett nattaktivt djur. Vilket gör att det kräver en del av dig, det är ju kul i början. Jag fyller ju 55 i år och sitta uppe på nätterna om man dessutom har ett annat jobb. Det blir
jobbigt, några stycken är kul sen är det inte roligt längre.” – Jägare 1
Jägare 2 tror att jägare har blivit bekväma, som det ser ut idag. De är med och skjuter tills de fyllt frysen sen dyker de upp igen när det blir jakt på dagtid nästa gång. Det leder till att det finns lite överflöd av vildsvinskött att sälja vidare när jägaren har fyllt sin frys.