Upplevelser och förhållningssätt till gränslöst arbete under Coronakrisen i ljuset a

I resultatet är det främst kvinnorna som tycks slitas mellan arbete och familjeliv/privatliv. Intressant var även att de flesta kvinnliga respondenterna var medvetna om att de hade svårt att sätta gränser och att de ville förklara sig gällande att de arbetade utanför ordinarie arbetstid. De manliga respondenterna hade inte samma behov av att förklara sig och

reflekterade inte lika mycket över det. Dessa skillnader går därmed att koppla till Mellners, Aronssons och Kecklunds (2014) resultat som pekar på att män drar nytta av

segmenteringsstrategier när det gäller både gränskontroll och balans mellan arbetsliv och privatliv, medan kvinnor möter svårighet med segmenteringsgränsstrategin. Det går även att dra vissa paralleller till Molinas (2014) artikel där hon förklarar att en svårighet för kvinnor som arbetar hemifrån är att det är svårt att inte hamna i hushållsarbetets fälla. Detta

exemplifieras av Martina som tar upp att hon har krav på sig själv gällande att ha det rent och fint hemma, vilket skulle kunna tolkas som att det är svårt att inte hamna i hushållsarbetets fälla som kvinna.

Kvinnorna i vår studie verkar ha ett stort inre driv som gör att de vill prestera i både arbete och privatliv. Det stämmer överens med Hirdmans teori om kön då hon menar att det är svårare att som kvinna leva upp till samhällets normer om människan då de manliga normerna är mer kompatibla med de mänskliga än vad det kvinnliga är (Hirdman 1988). Att de

kvinnliga respondenterna i större mån tycks slitas mellan arbete och fritid än vad de manliga respondenterna verkar göra kan således bero på att normerna eller kraven från de båda domänerna kolliderar. Mycket av den tidigare forskningen angående kön, exempelvis Boyes, Ermans och Evertssons (2018) studie visar på att mödrar ofta har högre krav och påverkas av normer gällande att ta ansvar för hem och barn än vad fäder har. Våra kvinnliga respondenter upplevde inte heller att det var deras partner som ställde krav på dem utan att det kom från dem själva, vilket skulle kunna indikera på att de påverkats av samhällets normer. Samtidigt som kvinnor generellt har högre krav på sig själva gällande hemarbete verkar de kvinnliga respondenterna ha samma eller högre krav i arbetslivet som de manliga respondenterna. Enligt Hirdman (1988) tenderar kvinnor att imitera det manliga som ett sätt att försöka leva upp till normen. Både Annelie och Martina tar upp att de vill visa att de kan och Annelie upplever att hon måste vara på plats hos kunder i större utsträckning än vad de manliga kollegorna

behöver vara. För att vinna förtroende hos kunden måste hon först motbevisa de fördomar som råder kring att hon är kvinna. På Martinas företag är det naturligt och kan eventuellt ses som en norm att vissa medarbetare stannar på kontoret och arbetar över i flera timmar vilket förmodligen inte alltid är kompatibelt med småbarnslivet. Speciellt kan det tänkas svårt för mödrar då kvinnor ofta får ägna mindre tid åt förvärvsarbete efter att de blivit sammanboende och fått barn (Hörnqvist 1997). Således kan kvinnor uppleva högre krav från båda sfärer. En risk med att ha höga krav från båda sfärer är att de kan hamna i konflikt med varandra och till slut resultera i en rollöverbelastning (Allvin et,.al 2006, s. 107).

Samtliga av de kvinnliga respondenterna nämner att de ställer höga krav på sig själva medan endast en manlig respondent tar upp detta. Detta indikerar på att de inre kraven går att koppla

till kön. Hirdman (1988) förklarar svårigheten som kvinnor möter på flera plan i livet på grund av att normerna i samhället grundas på manliga föreställningar vilket gör det svårt för kvinnor att leva upp till dessa. Förmodligen upplever kvinnorna fler krav från olika håll än vad männen gör vilket kan göra det svårare att prestera på alla plan. Normen på arbetsplatsen kan vara att arbeta hårt och mycket samtidigt som en annan norm i samhället är att kvinnan ska ta mest ansvar för hushållsarbete. Detta kan exempelvis tolkas utifrån Molinas (2014) intersektionella förståelser av hemmet som arbetsplats såsom föreställningen om hemmet som ett kvinnligt rum, då det indikerar på att kvinnan förväntas ta mer ansvar för hemmet. Trots att respondenterna uttrycker att kraven är egenproducerade så bottnar dessa krav förmodligen till viss del i samhällets förväntningar. Att det är könsrelaterade förväntningar styrks av att det endast är en man och fyra kvinnliga respondenter som tar upp att de har inre krav på sig själva. Kvinnorna verkar dessutom känna att de måste bevisa att de faktiskt kan, vilket skulle kunna tolkas som att det finns en förutfattad mening om att de inte kan. Annelie tar som tidigare nämnts, upp att det är ännu viktigare för henne som kvinna att kunna vara på plats och möta kunderna då hon ofta blir mer kritiskt granskad än hennes manliga kollegor, då det ofta finns en förutfattad mening om att kvinnor är mindre kompetenta än män. Detta kan kopplas till Hirdmans (1988) teori om att manligt ofta ses som mer värt än kvinnligt vilket gör att kvinnor kan känna sig tvingade att leva upp till manliga ideal. Detta stämmer även överens med Peterson (2017, s. 357) som menar att kvinnor generellt sett stöter på mer hinder i

karriären trots att de har samma kompetens som männen. Ytterligare en indikator på detta är att Annelie nämner att hon ofta möts av oföreståelse från omgivningen när hon arbetar mycket, vilket ingen av de manliga respondenterna nämner. Trots att Annelie genom att arbeta hårt och göra karriär lever upp till det Hirdman (1988) skulle kalla för

mänsklig/manliga normer så är inte det normen för kvinnor. Det är svårt att som kvinna leva upp till både manliga och feminina ideal samtidigt vilket ofta leder till ett dilemma kring den egna identiteten (Hirdman 1988). Således kan de kvinnliga respondenternas upplevelse bottna i förutfattade meningar på grund av deras kön.

Dimitri som är den respondent som ger uttryck för den mest ojämlika fördelningen gällande hemarbete kan kopplas till Beckers (1993) ekonomiska teori om familjen. Eftersom Dimitri tjänar bäst är det han som bär huvudansvaret för att se till att familjens ekonomiska tillgångar blir tillgodosedda medan hans fru tar ansvar för hem och barn. Dimitris situation stämmer mycket väl in med den tidigare forskningen vi använt oss av rörande kön. Exempelvis menar Hörnqvist (1997) att det oftast är kvinnans karriär som påverkas mest av att skaffa barn då hon ofta får gå ner i arbetstid för att ägna mer tid åt hushållsarbete. De övriga respondenterna upplever inte en lika ojämn fördelning som Dimitri har. Varför Dimitri skiljer sig så pass mycket från de övriga respondenterna kan ha flera olika orsaker. Den största skillnaden är förmodligen att han är den enda av respondenterna som har små barn som tvingats vara hemma på heltid till följd av Coronapandemin. En annan skillnad är att hans fru studerade innan Coronapandemin vilket kan göra valet om vem som ska vara hemma mer självklart då det bara är en av parterna som tjänar pengar. Utöver Dimitri har även Anita till viss del en ojämn fördelning av hushållsarbete då det är hon som tar mest ansvar för städ och tvätt samt att hon i princip hade allt ansvar för barnen när de var små men hon menar att ojämlikheterna jämnat ut sig sedan barnen blivit äldre. Anita själv upplever inte att fördelningen är ojämn trots att hon säger att hon utför mer sysslor. Även Bianca nämner att hon gör mer sysslor i hemmet eftersom hon arbetar mer hemifrån vilket hon ändå tycker är jämställt. Att det finns en förutfattad mening att kvinnan ska utföra mer hushållsarbete (Hörnqvist 1997) kan bidra till Biancas och Anitas upplevelse av att det är jämställt fast de uttryckligen säger att de gör mer hushållsarbete än sin manliga partner. Martina tar upp att hon har väldigt höga

samhällets förväntningar att göra. Enligt Boye, Erman och Evertsson (2018) är en vanlig förklaring till att kvinnor tar mer ansvar på hemmaplan att det finns traditionella könsnormer samt att kvinnor kan ha starkare känslor kopplat till just barn.

Sammanfattningsvis tycks de kvinnliga respondenterna ställa högre krav på sig själva vilket kan kopplas till Hirdmans (1988) teori om könsnormer, då de kvinnliga normerna inte alltid är kompatibla med de mänskliga normerna som är mer anpassade efter män.

4.1.3 Upplevelser och förhållningssätt till gränslöst arbete under Coronakrisen i