Upplevelser av mötet med högskolan 35

5.3.1 Studierna

Flera av intervjudeltagarna, både arvtagare och klassresenärer, hade förväntningar på att högskolestudier skulle innebära mer självdisciplin och vara tuffare än i gymnasiet, vilka också uppfylldes. De beskriver även osäkerheten över vad som väntas av dem inför till exempel en tentamen, särskilt i fråga om hur man sållar ut relevant information i den stora mängden kurslitteratur. Albin upplever det som något nytt att vara mer som en i mängden, där läraren inte lägger märke till enskilda studenter. Ingen av studenterna anger att de har haft något större problem i mötet med det akademiska språket, varken när det gäller kurslitteratur, föreläsningar eller inlämningsuppgifter utan upplever det som ganska naturligt. Däremot menar alla att högskolan inneburit att de måste anamma ett mer vetenskapligt förhållningssätt och skrivsätt än tidigare, vilket Klara ger ett exempel på:

Ja, hur man skriver, liksom, det är ju ganska nytt sådär. Jag menar… som första arbetet jag gjorde liksom, där var ju massa röda streck i texten såhär. Så man har ju lärt sig väldigt mycket liksom.

36

Angående studieresultat ställer samtliga mer eller mindre höga krav på sig själva. Bland annat Andreas beskriver att höga betyg kan vara en nödvändighet om man vill läsa vidare, få ett bra jobb eller få komma till de bästa utbytesuniversiteten i utlandet. Kraven blir extra tydliga i samband med tentor. Samtliga studenter utom Klara hävdar att de strävar efter högsta betyg. Däremot hanterar de sina krav på skilda sätt. Exempelvis som Klas uttrycker det:

Jag hatar att förlora, att misslyckas /…/ Det är det som jag tycker blir en del av studiedisciplinen när man pluggar att man sitter på biblioteket nästan tolv timmar i sträck. Man piskar sig själv.

Men samtidigt säger Kristian att:

… jag har ändå väldigt mycket andra personliga kvalitéer som spelar in kanske och jag behöver inte hugga mig i ryggen för att jag inte får VG på en tenta eller nåt liksom.

I fråga om stöttning i studierna beskriver samtliga arvtagare att det haft mycket hjälp hemifrån under hela skolgången och att föräldrarna alltid har tagit sig tid. Exempelvis berättar Albin att hans mamma alltid har velat läsa hans inlämningsuppgifter och höra hans muntliga redovisningar och då även gett viss kritik. I Axels fall har föräldrastödet varit extra betydelsefullt på grund av hans dyslexi och menar att han ägnade mestadels av skoltiden åt att sitta av tiden och istället fick lära sig allting hemma. På högskolan klarar de sig numera mest på egen hand men föräldrarna visar fortfarande intresse för deras utbildning.

Även klassresenärerna fick särskilt stöttning av föräldrarna i de yngre åldrarna med exempelvis läxläsning. Numera anser Klas däremot att stödet hemifrån inte är särskilt stort, men hävdar samtidigt att det är hyfsat enkelt att klara sig på egen hand med hjälp av Internet och Google. Kristian, som berättar att han föräldrar inte varit särskilt uppmuntrande till högskolestudier, tycker inte att han har något större stöd eller intresse från familjen.

5.3.2 Mötet med Handelshögskolans studenter

När intervjudeltagarna beskriver en slags idealbild av en framgångsrik student kommer de fram till flera inre egenskaper som kan vara bra för att lyckas som student och i framtida yrkesliv. Flertalet nämner egenskaper som ambition, självdisciplin och ett genuint intresse för utbildningen. Andra egenskaper som tas upp är ett brett kontaktnät,

37

arbetslivserfarenhet och förmågan att ha ”många järn i elden”. När studenterna uttrycker sig vara något mer generaliserande beskriver de även andra egenskaper hos den stereotypa handelsstudenten; exempelvis att studenterna på skolan skulle vara yngre och driftigare. Även träning och hälsa beskrivs som något av en norm som hänger samman med driftighet och självdisciplin. Flera av deltagarna nämner att yttre attribut som utseende, stil och kläder, särskilt märkeskläder, har stor betydelse bland skolans studenter. Albin ger ett exempel på urtypen av en manlig ekonomstudent:

Men väldigt generaliserat är det nog ändå seglardojor, Ralph Lauren-skjorta och eventuellt även Barbourjacka, oljerock, som är normen.

Klara berättar att hennes första intryck av skolan var ”åh vilken snobbig skola” medan Axel menar att man går klädd som man förväntas göra på sitt framtida jobb. Andreas tror att många via sitt utseende vill signalera framgång och att de har det gott ställt, trots att alla bara är ”fattiga studenter”. Han tror även att ekonomutbildningen i sig är en sorts statussymbol för många, vilket han uttrycker enligt följande:

Det finns massvis med folk som vill. Som säger kanske att jag vill jobba med det här /…/ Men de har ingen aning eller har aldrig nånsin läst en bok relaterat till ämnet frivilligt. Utan man gör det för att det här e ballt eller för att det här tror jag att andra människor kommer tycka e ballt…

Dessutom tycker han att det räcker att gå över gatan, dit socionomerna studerar, för att se att där ser det helt annorlunda ut. Kristian nämner även att det finns accessoarer som verkar vara betydelsefulla för den typiske handelsstudenten, exempelvis MacBook, Iphone och läderportfölj, vilket han beskriver som något av en ”social kod”. Klara signalerar däremot att just utseende inte är lika viktigt på kostekonomprogrammet, där det ligger mer fokus på sunda matvanor och träning.

När studenterna reflekterar kring sig själva i förhållande till den stereotypa idealbild de beskriver ser det lite olika ut. Både Kristian och Klas menar att det för dem personligen är viktigt att se välvårdade och välklädda ut och anser att det är något som de alltid har varit måna om. Innan Kristian började på Handels var han dock orolig för om han skulle passa in med sin bakgrund och säger att han hade fördomar om att de som studerar på handels skulle var lite ”finare” än honom själv. I efterhand tycker han att inte att detta riktigt stämmer överens med verkligheten. Trots det kan han ändå peka på att han inte riktigt passar in i ”mallen”, som han uttrycker det. Axel å andra sidan uttrycker att ”jag kanske är mallen”,vilket även Albin ge uttryck för:

Egentligen gillar jag lite olika men jag vet ju själv att jag är button down, eh… V-ringad ylletröja. Det är ju såna kläder jag fått med mig hemifrån.

38

Andreas uttrycker att det är ”aslöjligt” att många försöker se ut på ett visst sätt men säger att han trots allt till viss del är likadan och att man självklart påverkas.

5.3.3 Social samvaro på högskolan

De flesta av studenterna tycker att det är viktigt att delta i sociala sammanhang och att skapa sig ett kontaktnät under studietiden. Särskilt tydligt märks detta hos arvtagarna, som alla exempelvis har deltagit i ”nollningen”8. Albin menar att han först och främst ville vara med på nollningen för att det var roligt att lära känna nya människor men uttrycker samtidigt även att han inte ”hade något val”, eftersom han inte kände någon i Göteborg. Även en av klassresenärerna, Klas, utbrister att nollningen var något av det roligaste han gjort i hela sitt liv. För honom var det, precis som för Albin, ett sätt att skaffa sig en helt ny gemenskap.

Alla tre arvtagarna är också delaktiga i olika typer av föreningar och bolag på skolan och Albin berättar om den uttagningsprocess, också kallad för att ”aspa”, som ägt rum i samband med att han ville gå med i en av studentföreningarna. Uttagningsprocessen innebar att han fick berätta om sig själv inför en stor grupp, vilket han inte visste om på förhand, något som för många kom som en chock. Själv tyckte han att det var ”kul”. Tack vare att han brukar hålla tal i privata sammanhang har han erfarenhet av att tala inför stora grupper. Albins föräldrar har uppmuntrat honom till att vara med i föreningar under universitetstiden. Det är, enligt Albin, bra att visa upp på Cv:t att man inte ”bara går på skolan” utan också engagerar sig i andra aktiviteter.

De båda klassresenärerna Kristian och Klara uppger att de inte brukar umgås med kurskamrater utöver skoltid. Detta tror Klara bland annat beror på att hon bor i Göteborg sedan tidigare och därför redan har vänner här. Hon har dessutom två barn som tar upp en stor del av fritiden. Kristian uppger att det inte finns någon intern klasskänsla när man läser fristående kurser och menar att de flesta studenter därför träffas i skolan och arbetar tillsammans, men att de flesta sedan går hem till sitt. Varken Klara eller Kristian har deltagit i nollningen, eller är engagerade i föreningar eller kåren. I Kristians fall beror det enligt honom själv på en osäkerhet över vart man ska ”satsa” men det har också samband med att han upplever sig vara lite för gammal – något som även Klara nämner. Alla tre arvtagare och klassresenären Klas anser att de har mycket

39

bra sammanhållningar i sina klasser men att det, eftersom klasserna är så pass stora, finns en ”kärna” i gruppen, vilken består av dem själva och de klasskamrater som umgås mest regelbundet, både i och utanför skolan. Axel tror också att man helst umgås med ”dom som är mest lik sig själv”:

Lika barn leka bäst, lite skämt åsido. Nä men dom man tycker är trevliga dom umgås man med /…/ antingen om man kommer från ungefär samma områden eller liknande. Man har samma intressen.

Att skapa kontaktnät under studierna verkar vara viktigt för alla studenter på ett eller annat sätt. Klassresenärer Klas har planerat att engagera sig i styrelsen för sitt program och skulle gärna vilja bli kårordförande. Det handlar, enligt honom själv, både om personlig utveckling och karriärutveckling. Arvtagaren Andreas hänvisar främst till fördelarna med att ha många kontakter och vänner under studietiden. Genom de vänner han skaffar sig under studietiden tror han att han också knyter kontakter inför framtiden. Samma sak uppger Axel, som anser att det är viktigt med nätverkande för att få nya kompisar men framför allt för att han tror att ett stort kontaktnät bidrar till en god position på arbetsmarknaden efter studierna. Han menar att en välfylld kontaktbok är viktigare än bra betyg. Både Andreas och Axel arbetar vid sidan av studierna inom det område som de kan tänka sig att arbeta med i framtiden och Andreas har även ordnat sommarjobb i London nästa år på en amerikansk investmentbank, med sikte på framtiden. Kristian anser också att det är bra att ha ett stort nätverk redan under studietiden. Dock har han, trots att han tror sig uppfattas som en trevlig och utåtriktad kille, inte arbetat målmedvetet för att skaffa sig nätverk utefter vad han vill jobba med, som ”så många andra”. Klara däremot säger att hon inte har något direkt behov av att nätverka inför framtiden eftersom hon, tack vare sina tidigare yrkeserfarenheter, redan har ett kontaktnät inom sin bransch.