Valet till högskolan 30

5.2.1 Högskolestudier som en självklarhet?

Arvtagarna beskriver valet att studera på högskola som en ”självklarhet” och som en naturlig del av livet, eller som Axel uttrycker det:

Har nog aldrig sett på det som att gå på högskola utan det är nog bara nånting man… först går man ju högstadiet och sen gymnasiet och sen högskola /…/ mer en självklar grej.

Arvtagarna har under gymnasiet gått på de studieförberedande programmen samhäll eller natur och menar att de redan vid valet till gymnasiet visste att de i framtiden skulle studera vidare. De utrycker även att studieförberedande program inte genererar några andra alternativ. Albin och Andreas är trots ”självklarheten” noga med att poängtera att deras föräldrar inte har pressat dem till att studera på högskola utan att de har haft friheten att välja själva. I fråga om andra tänkbara yrkesalternativ som inte kräver högskoleutbildning tvekar Albin men menar: ”Man vet att snickare nä… det är inte så vi gör” och refererar till att:

Min mammas alla väninnor och vänner. Varenda person där är utbildad. Min morfar är utbildad. Min morbror är utbildad. Min pappas alla bröder är utbildade. Alltså varenda person har gått på högskola, universitet.

Andreas uttrycker snarare att kompisarna har haft större betydelse i valet till att studera på högskola än föräldrar och släktingar. Han tror att högskolestudier är något allmängiltigt i den generation han har vuxit upp i – något som även Axel nämner. Dessutom beskriver Andreas att föräldrarna trots det fria valet ändå på något sätt skulle ha ifrågasatt om han hade gjort ” något uppenbart dumt val /…/ om jag hade ställt mig nere på industrin liksom”. Axel skildrar även högskoleutbildning som en ”hygienfaktor, något man bara måste ha”.

För klassresenärerna ser valet att börja studera på högskola något annorlunda ut. De tre individerna skiljer sig även från varandra. Det gemensamma är att tankar om att studera på högskola är något som kommit till dem senare i livet och inte har haft någon inverkan på deras gymnasieval. Deras föräldrar, som samtliga har saknat högskoleutbildning, har likt arvtagarnas föräldrar hänvisat till den fria viljan. Att studera på högskola är i stort sett inte något som har diskuterats överhuvudtaget i Klara och Kristians fall:

31

… men sen det här med högskolan och sånt, det var liksom inte nånting på tal så egentligen att man var tvungen att göra det så, utan det som pratades mest om hemma det var ju liksom att när man hade sommarjobb då, att man ska sköta det… (Klara).

Sånt snack förekommer inte. De e liksom, nä, det är så verklighetsfrämmande från min hembakgrund och det är ingenting som e reflekterat kring hemma (Kristian).

Klas menar att det var under gymnasietiden som tankar kring vidare studier väcktes. Under en praktik kom han ”… till insikt att alla som har hyfsat höga roller har en gedigen examen bakom sig”. Överhuvudtaget uttrycker alla studenter att utbildning är en nödvändighet i dagens samhälle för att få ett bra jobb.

I Kristians fall blev det snarare perioden efter gymnasiet som kom att generera tankar kring högre utbildning. Efter en period av arbetslöshet och dålig självkänsla inledde han en process, vilken han menar pågår än idag, där han aktivt arbetar med att nå sitt mål och komma någon vart i livet. I Klaras fall kom tankarna om högskolestudier stegvis. I sitt arbete som kock började hon känna att hon ”… ville gå vidare liksom”. Det fanns en önskan om nya arbetsuppgifter och mer ansvar. Utbildningen till kostekonom framstod efter ett antal år som vägen till att förverkliga dessa drömmar. När hon väl nådde sitt mål beskriver hon hur det kändes:

Ja jag var ju skitstolt över mig själv liksom, Jag satt ju hela tiden och tittade på den där loggan över Göteborgs universitet på den där talarstolen. Jag är äntligen här liksom.

5.2.2 Vägen till högskolan

De olika intervjupersonerna har haft kortare eller längre väg till högskolan. Samtliga arvtagare har tagit ett eller två sabbatsår. Två av dem, Axel och Andreas, har säsongsarbetat i fjällen respektive alperna medan Albin berättar att han har åkte den ”klassiska” asienrutten. Under deras sabbatsår funderade de kring sin framtid. Gemensamt för dem är vikten av att ta examen när man fortfarande är ung, vilket Andreas uttrycker enligt följande:

Jag vill inte sitta i högskolesystemet tills jag e tretti bast /…/ Det vore väldigt skönt att komma ut å jobba så när man e 24 bast. Då har man ett par år liksom där man inte behöver kanske ta hänsyn fullt ut till andra människor, utan kan fokusera mer på vad man själv vill göra.

32

Att vara ung och färdigutbildad är även viktigt för Klas, klassresenär, som gick direkt till högskolan från gymnasiet. För det två övriga klassresenärerna ser vägen helt annorlunda ut. Klara, som gick social linje på gymnasiet, arbetade i ett flertal år innan hon ”kom i dom tankarna” att hon ville börja studera på högskolan. Däremot saknade hon viss behörighet och fick därför läsa till ett par kurser på Komvux. Kristian gick ut gymnasiet med, enligt honom själv, ett lågt snittbetyg och menar att det berodde på en bristande målbild:

Jag förstod liksom inte varför man skulle kämpa för ett MVG när det räckte med ett G. Det var lite det man fick med sig hemifrån. Du ska va nöjd bara du klarar dig liksom /…/ Jag hade önskat att jag hade lite mer krut hemifrån.

Efter gymnasiet följde ett par år av arbetslöshet innan Kristian började på Komvux för att läsa upp sina betyg.

5.2.3 Bakomliggande intressen till utbildningsområdet

I arvtagarnas fall är det ett personligt intresse för studieområdet som ligger till grund för att de valt just ekonomutbildningen. Både Albin och Andreas beskriver att det redan som barn haft ett intresse för aktier och ekonomi.

Jag har alltid tyckt det varit väldigt intressant /…/ så att på gymnasiet började jag fördjupa mig mer och startade en aktiekommitté på min skola och var ordförande för unga aktiesparare i Helsingborg (Albin).

Jag visste vad en A- och B-aktie var när jag var sju år liksom (Andreas).

Axel utrycker snarare att ekonomi är grunden för alla yrken. Istället är det inriktningen marknadsföring som har varit hans stora intresse. Arvtagarna ser kombinationen av dels ett gediget intresse och dels att ha en bra utbildning som vägen till en framgångsrik karriär. Andra program som de nämner som intressanta är juristprogrammet samt program som leder till en civilingenjörsexamen.

Även Klara beskriver ett personligt intresse som bakgrund till sitt studieval, kostekonomprogrammet. När hon växte upp hade hon ett stort intresse för matlagning och är även utbildad via arbetsförmedlingen inom storhushåll. Hon har arbetat i flera år som kock på ett skolkök och med tiden utvecklades hennes intresse för matlagning i ny rikting:

33

Ja alltså jag ville ju fortfarande jobba inom skolverksamheten, liksom inom skolmaten, men jag ville inte liksom stå och laga mat utan jag ville liksom förbättra det som är runtomkring.

De två andra klassresenärerna, Klas och Kristian, beskriver inget uppenbart personligt intresse för utbildningsområdet, utan ser snarare utbildningen som en väg att uppnå särskilda mål med sitt liv. Klas, som läser på logistikprogrammet, menar att han alltid har velat bli chef för ett stort företag. Under sin gymnasiepraktik fick han kännedom om att en högskoleexamen var den bästa vägen till att uppfylla sina chefsdrömmar. Kristian, som läser fristående kurser inom ekonomi, beskriver det som en vilja att ”… få ett jobb som jag trivs med, där jag älskar att gå till jobbet varje dag. Där jag gör ett suveränt jobb”. Hans framtidsmål kan även förstås i hans skildring att genom högskolestudier bryta med sin bakgrund, och arbetarklassen:

För ett hemskt scenario det är att gå i min pappas fotspår. Knega å knega å knega för en svältlön, skitlön hela livet. Sen va helt slut i kroppen när man är femtio liksom.

5.2.4 Förebilder och betydelsefulla personer för utbildningsvalet

Arvtagarna har generellt inte valt utbildning i likhet med sina föräldrar eller syskon. Istället har de fokuserat mer på att uppfylla sina egna intressen. Axel berättar däremot att hans morbror varit något av en förebild:

Ja, jag har pratat mycket med min morbror och bollat olika utbildningar med honom för det jobbet som jag vill göra och det jag skulle vilja jobba med det är att utveckla handel så som även han gör.

Även de två andra arvtagarna beskriver hur familjemedlemmar varit betydelsefulla i utvecklandet av intresset för utbildningsområdet. Albin talar om intresset för aktier och minns hur han först blev bekant med det hemma hos sin morfar och även hos sin morbror. Hans pappa som är egen företagare ”och tycker det är intressant med ekonomi i sin helhet” har också fått fungera som ett ”bollplank”. Även Andreas beskriver sin pappa som en betydelsefull person för hans intresse för ”finans”, där han är den som lärt honom grunderna.

Liknande tema går även att finna hos Klas som ser sin farbror som en person som har haft stor betydelse för Klas högskolestudier: ”… han tycker det är jätteviktigt att jag har en riktig examen så han har jag sett upp till väldigt mycket i den bemärkelsen.” Klas farbror har även arbetat sig upp inom logistikområdet och befinner sig i dagsläget vid

34

sidan av sitt arbete i högskolestudier, vilket också sammanträffar med Klas val av utbildning: logistikprogrammet. Även Klara beskriver ett gemensamt intresse med familjemedlemmar då hennes bror är kock, hennes farmor har varit kokerska och hennes pappa alltid har gillat matlagning.

Gemensamt för klassresenärerna är att de dessutom beskriver utomstående, ej familjära personer som förebilder. Klas nämner höga chefer i allmänhet, något även Kristian talar om, som framgångsrika företagsledare och olika entreprenörer med ”starka drivkrafter”. I Klaras fall har även en yngre tidigare chef, som gått kostekonomutbildningen, agerat som inspirationskälla. Det är dessutom hennes chefer på jobbet som fått henne att våga ta yrkesintresset till en högre nivå då de uppmuntrat hennes arbete, lyssnat till hennes förslag samt gett henne mer ansvar.

5.2.5 Val av högskola/universitet

För de studenter som redan innan studierna var bosatta i Göteborg, Klara och Axel, föll sig valet naturligt. De har båda familj i Göteborg och Axel uttalar dessutom just viljan att bo kvar som motivet bakom att han valde just Handelshögskolan. Dessutom beskriver han hur Göteborg är ett bättre universitet än till exempel Lund, som i sådana fall skulle ha varit ”roligare”. Att Göteborg tillhör de bättre alternativen bland universiteten kan vi även känna igen bland de övriga studenterna. För Kristian stod valet mellan Borås och Göteborg men utifrån sin bild av att Göteborg har ett bättre rykte och mer motiverade och drivna studenter föll sig valet enkelt. Även Albin menar att vissa högskolor har bättre rykte än andra. Själv valde han i första hand Handelshögskolan i Stockholm men kom inte in där. Han menar att Handelshögskolan i Göteborg har lägre status än Stockholm:

Jag tror inte den är mycket bättre där. Jag tror att det är nätverket. Det är ett varumärke. När man säger Handels så menar man Stockholm. Man menar inte Göteborg. Då säger man lanthandels.

Albin pekar även på att Handelshögskolan i Stockholm lockar de internationella arbetsgivare som genererar de arbeten med högst betalt. Han anser ”lite krasst” att jobben som är mest eftersträvansvärda är de där man tjänar mest pengar. För att kunna nå dessa jobb i framtiden planerar Albin att försöka ta en masterexamen i Köpenhamn eller Stockholm. Även Andreas nämner den här typen av jobb som mest eftersträvansvärda och tycker det är viktigt att en skola har en god ”attraktionsförmåga”.

35

5.2.6 Stöttning i valet

Arvtagarna har samtliga pratat om sitt val med sina föräldrar, men det slutgiltiga valet har de gjort på egen hand och nämner även att valet stod mellan ett eller ett fåtal alternativ. Albins mamma har däremot även föreslagit juridikprogrammet som ett, för honom, passande alternativ. Andreas berättar hur han i slutet av gymnasiet tog kontakt med en studievägledare för att få hjälp med sitt val:

När jag gick på gymnasiet var det fortfarande såhär ska jag bli ingenjör, ska jag bli jurist eller vad fan ska jag bli.

Även klassresenärerna ser valet som sitt eget projekt. Klara menar dock att det var hennes särbo som fick henne att ta det slutgiltiga steget:

Men gör det tyckte han, sök liksom, så får vi se vad som händer. Och då gjorde ja det.

Kristian beskriver tvärtom en slags icke-uppmuntran från sina föräldrar:

Det är väl lite det där, från pappas sida. Du ska skaffa dig ett rejält kroppsarbete, liksom. Det är väl inget att sitta på kontor och trycka på datan som han säger.