Vägen till framgång - en studie om studenters val och upplevelser av att studera på en elithögskola

Examensarbete

Vägen till framgång

En studie om studenters val och upplevelser av att studera på en elithögskola

The Road to Success

A Study of Students’ Choices and Experiences of Studying at an Elite University

Christine Olausson

Lynn Eliasson Lotzner

Studie och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2011-12-14

Examinator: Eva Nyberg Handledare: Roland Ahlstrand Fakulteten för lärande och

2

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att utveckla vår kunskap om den sociala snedrekryteringen till högre studier. Vad är det som gör att studenter väljer som de gör och hur upplever de sedan, utifrån social bakgrund,det faktiska mötet med högskolan?

För att få grepp om detta valde vi att genomföra sex intervjuer med studenter på en högskola som tillhandahåller elitutbildningar. Tre av dem hade föräldrar med högskoleexamen och tre av dem hade föräldrar utan högskoleexamen. Analysen baseras på Phil Hodkinson och Andrew C. Sparkes karriärteori, Careership, och Pierre Bourdieus begrepp habitus, fält och kapital. Analysen byggs till viss del även på begreppen socialisation och individualisering.

Resultatet visar att studenterna från studievana hem ser högskolestudier som en

självklarhet utifrån uppväxtmiljön. Utbildningsvalet grundar de på intresse men

alternativen är samtidigt begränsade till ett fåtal högstatusutbildningar. Studenterna från studieovana hem ser högre studier som ett måste för att erhålla en god position på arbetsmarknaden och grundar sitt val av utbildning främst på målet att få ett bra och tillfredsställande arbete. Majoriteten studenter från både studievana och studieovana hem anser att högskolans status har utgjort en viktig faktor i valet. Flera av dem har även inspirerats av personer i sin omgivning, till exempel släktingar och chefer.

Vidare visas att samtliga studenter i mötet med högskolan anpassar sig till något som liknar en idealbild bland studenterna – bland annat att vara ambitiös och välklädd. Slutligen visas att studenter engagerar sig på skilda sätt i studentlivet, vilket vi tror kan inverka på framtida karriärmöjligheter.

3

Förord

Intresset för att studera studenters utbildningsval och deras upplevelser av mötet med högskolan utifrån deras sociala bakgrund grundade sig i våra egna erfarenheter av att växa upp i arbetarklassfamiljer och så småningom söka oss till högskolan i vuxen ålder. Dessutom fann vi det intressant att studera ämnet utifrån vår framtida profession som studie- och yrkesvägledare. Uppsatsen har bidragit till en djupare förståelse för vad som ligger till grund för människors resonemang kring val av utbildning, högskola och framtida yrkeskarriärer samt hur de upplever och hanterar mötet med en elithögskola.

Vi vill tacka samtliga studenter som tagit sig tid att medverka i denna studie och är ytterst ödmjuka inför deras villighet att dela med sig av sina personliga erfarenheter i stressade tider av ”tentaplugg”. Vi önskar dem all lycka i sina fortsatta studier och framtida yrkeskarriärer! Avslutningsvis vill vi även tacka vår handledare Roland Ahlstrand för den akademiska vägledningen.

Christine Olausson & Lynn Eliasson Lotzner, Göteborg, december 2011

Arbetsfördelning

Samtliga kontakter och intervjuer har genomförts gemensamt. Den skriftliga arbetsfördelningen har inneburit ett växelarbete, där en av oss har skrivit ett utkast som den andra sedan har kompletterat och redigerat. Den ursprungliga fördelningen har dock sett ut som följer:

Gemensamma texter:

Inledning, syfte, metod, samtliga bilagor och sammanfattningar.

Christine Olausson

Tidigare forskning: Klassresenärer, Teori: Careership, habitus och kapital. Resultat: Valet till högskolan, Analys: Valet, Diskussion: Teori och metod

Lynn Eliasson Lotzner

Tidigare forskning: Arvtagare, Teori: Fält, socialisation och individualisering Resultat: Mötet med högskolan, Analys: Mötet, Diskussion: Resultat och analys

4

Innehåll

2.1 Klassresenärernas väg till högskolan ... 9  

2.2 Arvtagarnas väg till högskolan ... 11  

2.3 Klassresenärernas möte med högskolan ... 13  

2.4 Arvtagarnas möte med högskolan ... 14  

2.5 Slutsatser ... 15  

3. Teoretiska perspektiv ... 16  

3.1 Careership – Habitus, fält och kapital ... 16  

3.2 Socialisation och kultur ... 20  

3.3 Individualisering ... 21   3.4 Sammanfattning ... 22   4. Metod ... 23   4.1 Urval av respondenter ... 24   4.2 Datainsamling ... 25   4.3 Analysmetod ... 26   4.4 Etiska ställningstaganden ... 27   5. Resultat ... 28   5.1 Presentation av intervjupersoner ... 28  

5.2 Valet till högskolan ... 30  

5.3 Upplevelser av mötet med högskolan ... 35  

5.4 Sammanfattning ... 39  

6. Analys ... 41  

6.1 Skäl bakom beslutet att utbilda sig, valet av utbildning och högskola ... 41  

6.2 Mötet med högskolan, dess anda och studenter ... 46  

6.3 Sammanfattning ... 51  

7. Diskussion ... 52  

5

7.2 Slutsatser av resultat och analys ... 54  

Referenser ... 57  

Bilaga:1 Enkät till studenterna………66

Bilaga:2 E-post till studenterna………...67

6

1. Inledning

De svenska högskolorna har ett ansvar för att aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan (Högskolelagen, 2005). I praktiken innebär detta att högre utbildning bör fördelas lika mellan samtliga samhällsgrupper oavsett social bakgrund, etnicitet, kön och funktionshinder (Utbildningsdepartementet, 2001). Det utbildningspolitiska målet är att skapa en jämnare fördelning av kunskaper i samhället, för att utjämna människors livschanser samt utnyttja den begåvningsreserv som finns i landet. De insatser som bedrivs för att öka incitamenten till högskolestudier är bland annat ökad tillgänglighet, kostnadsfri utbildning samt ökat studiestöd (Utbildningsdepartementet, 2003), vilka syftar till att öka den sociala mobiliteten. Dessutom har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, vilket bland annat innebär att skolan ska ha resurser att ge barn som inte kommer från studievana hem extra stöd och rätt undervisning (Fjelkner, 2011). Det svenska högskolesystemet betyder i teorin att alla människor har lika formella chanser att utbilda sig. Trots detta kvarstår den sociala snedrekryteringen till högre studier, vilket innebär att barn från vissa sociala ursprung oftare än andra når högre utbildningsnivåer (SCB, 2010). Skillnaderna i påbörjad högskoleutbildning ökar med föräldrarnas utbildningsnivå, från 21 procent av barnen där föräldrarna enbart har förgymnasial utbildning, till 83 procent för de barn vars föräldrar har forskarutbildning. Utbildningspolitisk forskning kring social snedrekrytering är ofta inriktad på hur tillströmningen av individer från arbetarhem till högskolestudier kan ökas. Den andra parten av den sociala snedrekryteringen, individer från akademikerhem – det vill säga de ungdomar som i dagsläget dominerar i antal på de svenska högskolorna – har visats mindre uppmärksamhet, liksom forskning kring den svenska medel- och överklassen överlag (Kullenberg, 2004). Annette Kullenberg, som studerat den svenska överklassen, anser att risken med att enbart studera samhället ur ett perspektiv är att det då blir svårt att skapa sig en sann bild av hur verkligheten ser ut.

För att öka den sociala mobiliteten i samhället och öka mångfalden inom högskolan, behöver individer från samtliga samhällsklasser vara villiga att röra på sig. Det är därför viktigt att belysa den sociala snedrekryteringen ur olika perspektiv. I arbetet med detta

7

kan insikter och kunskap om individers utbildningsval och deras erfarenheter av att befinna sig i högskolemiljön vara en viktig faktor.

Uppsatsens fokus hamnar därför på människorna bakom statistiken till den sociala snedrekryteringen, eller som Per Månson (2000) beskriver det: ”De flesta väljer att gå på de breda gångarna utan att fundera på vad som döljer sig i skogarna. Andra kanske är nyfikna, men skräms bort av de vassa taggarna /…/ men det finns även grupper som går in på småstigarna”. Vi syftar dels på de högskolestudenter vars föräldrar är akademiker, fortsättningsvis benämnda som arvtagare, dels på de som kommer från mer studieovana hem, fortsättningsvis benämnda som klassresenärer.

Lars-Olof Hilding (2010) har belyst liknande ämne i sin forskning på Halmstad högskola, vilken är en högskola som har en stor andel barn till lågutbildade föräldrar (Hilding, 2010). Men hur går det till när individer söker sig till andra typer av högskolor, där den sociala snedrekryteringen är betydligt större – exempelvis högskolor som tillhandahåller elitutbildningar?

Följande uppsats handlar om studenter, både klassresenärer och arvtagare, på en högskola, vilken erbjuder några av de utbildningar i Sverige som domineras av individer med de högsta gymnasiebetygen och som kommer från högre samhällsklasser1 (Broady, Börjesson & Palme, 2002). Denna typ av utbildningar, som bland annat innefattar ekonom- och juristutbildningen, benämner Broady et. al som elitutbildningar. Fokus hamnar på studenternas individuella val till högskolan men även på hur de i ett senare led erfar och hanterar konsekvenserna av sitt väljande i det faktiska mötet med högskolan och dess studenter.

1 _{Till högre samhällsklasser räknas överklass, tjänsteklass och medelklass, vilka har större tillgångar av} kapital och utbildning (Giddens, 2007:267-275).

8

1.1 Syfte

Mot bakgrund av den sociala snedrekryteringen till högre studier är syftet med denna uppsats att beskriva och analysera studenters val till högskolan – i det här fallet en högskola som tillhandahåller olika elitutbildningar, fortsättningsvis även benämnd som

elithögskola2. Syftet är vidare att beskriva och analysera studenternas upplevelser av

mötet med högskolan, med tyngdpunkt på den sociala bakgrundens betydelse.

Utifrån detta ställer vi oss följande frågor:

• Vilka skäl anger studenterna till sitt utbildningsval?

• Vilka yttre faktorer har påverkat studenternas utbildningsval? • Hur upplever och hanterar studenterna mötet med en elithögskola?

1.2 Disposition

Denna uppsats består fortsättningsvis av kapitel två till sju. I kapitel två presenteras den tidigare forskning som tangerar uppsatsens syfte och frågeställningar. Forskningen innefattar studier av individers val till högskolan samt deras erfarenheter av mötet med högskolan. Kapitel tre redogör för teorier och begrepp som bidrar till en förståelse av studenters val att studera på en elithögskola och deras upplevelser av mötet med densamma. I metodavsnittet, det fjärde kapitlet, introduceras den högskola där uppsatsens deltagare i dagsläget är studenter. Studiens empiriska resultat presenteras i sin helhet under kapitel fem och analyseras under kapitel sex utifrån de teoretiska begreppen. Både resultatet och analysen är indelade i ”valet” respektive ”mötet”. Slutligen, i kapitel sju, diskuteras studiens resultat och analys i förhållande till inledning, tidigare forskning och teorier, med ett avslutande förslag till framtida forskning inom det berörda området.

2 _{Benämningen elithögskola är aktuell för denna studie och baseras på att högskolan i fråga tillhandahåller} olika elitutbildningar, utifrån Broady & als definition (2002), närmare beskriven i uppsatsens inledning och metod.

9

2. Tidigare forskning

2.1 Klassresenärernas väg till högskolan

Jonas Frykman (1991, 1998) och Mats Trondman (1994) bidrar till forskningen kring klassresenärer. Även Lars-Olof Hilding (2010) kompletterar ämnet i sin jämförelse mellan klassresenärer och arvtagare. Begreppet klassresenär hänvisar i dessa studier till individer vars föräldrar saknar högskoleutbildning men som i sin tur har valt att studera på högskolan (Trondman, 1994:34). Via kvalitativa intervjuer försöker forskarna bland annat finna förklaringar till frågan hur det kommer sig att klassresenärer bryter med sitt sociala ursprung och börjar på högskolan. Utöver denna forskning skildrar även idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (2000) i sin självbiografi sin egen klassresa.

2.1.1 Den misslyckade socialisationen

Mats Trondman hävdar att en socialisationsprocess är framgångsrik när det uppväxande barnet internaliserar den egna klasskulturen som ett ”vi” (1994:147). Som förklaring till varför klassresenärerna i hans studie inte har följt sitt sociala ursprung hänvisar han till en misslyckad socialisationsprocess. Trondman menar att det har funnits brister i klassresenärernas relation till sina föräldrar och trasiga uppväxtförhållanden som istället för att skapa en känsla av ”vi” har lett fram till en fråga om ”vem är jag?” (ibid:150). Han skildrar hur känslor av ensamhet och annorlundaskap från sina jämnåriga har präglat klassresenärernas uppväxt, vilket har skapat en längtan till något annat (ibid:197-198). Till slut har högskoleutbildning blivit vägen ”från det man inte vill va” (ibid:267). Flera av klassresenärerna har under uppväxten tillhört klassens duktiga elever. Duktigheten har inte bara gjort högskolan formellt möjlig utan även visat på att de är mer som ”dom”, som vanligtvis fortsätter till högskolan (ibid: 260-261). Även Jonas Frykman, som delvis studerat manliga klassresenärer, menar att varje klassresa är ett exempel på en misslyckad socialisation och påstår ”att om grabben liknar sin pappa för mycket blir det ingen klassresa” (1991:108).

10

2.1.3 Stöttning och påverkan hemifrån

Trots duktigheten pekar Trondman (1994:188) på att klassresenärerna inte har fått något större stöd i sina studier under uppväxten. Vägen till högre utbildning har varit deras ensamma projekt. Föräldrarna har däremot inte nekat dem att läsa vidare utifall att de har visat att det har haft kunskapen att klara av det. Trondman beskriver det som att de varken har blivit ”påbackade eller hindrade” (ibid:184). Dock har föräldrarna uttryckt en önskan om att klassresenärerna ska studera något som leder fram till ett yrke, vilket inte har innefattat de längre teoretiska utbildningarna (ibid:185). Ambjörnsson (2000:47) beskriver tvärtom ett stort stöd från sina föräldrar och har uppfattat sig som en del av en kollektiv strävan. Även Hilding finner i sin studie en högre grad av uppmuntran från föräldrarnas håll än Trondman – en uppmuntran som Hilding kallar för ”oriktad” (2010:108). Det vill säga att föräldrarna gett barnen en frihet att välja själva, att högskolan endast har varit ett alternativ och att ett arbete förmodligen hade fått lika stor uppmuntran. Denna oriktade uppmuntran menar han kan förklara varför att barn till lågutbildade ofta påbörjar högskolestudier senare i livet (2010:108).

2.1.4 Yttre omständigheter och signifikanta andra

Hilding menar att klassresenärerna i hans studie snarare är påverkade av yttre omständigheter än ”viljan att bli något annat med sina liv än vad de borde ha socialiserats till” (2010:109). De har hamnat i en situation där de har tvingats leta i ”utkanten av sitt habitus” (ibid:111). Dessa yttre omständigheter har exempelvis varit skilsmässor, uppsägning eller en flytt på grund av partnerns nya arbete. Att vara ett resultat av yttre omständigheter är även något Ambjörnsson skildrar: ”Klassresan var inget medvetet uppbrott, snarare en process igångsatt av faktorer utanför vår kontroll, en form av öde som hörde till en värld av förvandling” (2000:23).

I flera fall har klassresenärerna i Trondmans (1994:211) studie funnit stöd och inspiration hos olika signifikanta andra utanför familjen. Han definierar det sociologiska begreppet signifikanta andra som ”enskilda individer som har stort inflytande på andras normer, värderingar, intressen” (ibid:211). I klassresenärernas fall har dessa exempelvis bestått av skolkamraters föräldrar, makar och vänner som ofta har härstammat från medelklassen och visat på, för klassresenärerna, olika eftersträvansvärda kulturella kapital.

11

2.1.5 Utbildningsmedvetenhet

Klassresenärerna i Hildings (2010:121) studie ger uttryck för en utbildningsmedvetenhet. De ser utbildning som något samhället förväntar sig och som en möjlighet till att förbättra sina förutsättningar på arbetsmarknaden. De upplever sig som objekt för yttre omständigheter men har samtidigt gjort ett medvetet val utifrån sina egna önskemål om mer intressanta och utvecklande arbetsuppgifter – ”Möjligheter i utkanten av habitus har blivit mer synliga” (ibid:116). Att söka sig till en utbildning blir för klassresenärerna en bekräftelse på normalitet gentemot samhället och dess krav, men är däremot ingen självklarhet utifrån klassresenärernas habitus (ibid:123).

2.2 Arvtagarnas väg till högskolan

Lars- Olof Hilding (2010) och Jonas Frykman (1991) har förutom sina studier av klassresenärer även forskat kring arvtagares utbildningsval. Arvtagare är i dessa fall barn med akademikerbakgrund, det vill säga vars föräldrar har en akademisk utbildning (Trondman, 1994:277). Utöver dessa har Anne Scott Lapour och Mary J. Heppner (2009) med hjälp av kvalitativa intervjuer forskat kring unga kvinnor från socialt privilegierade hem och deras utbildningsval. Trots att deras studie endast belyser kvinnors erfarenheter anser vi att den går att relatera till de manliga arvtagarna i vår studie, eftersom de har liknande sociala bakgrunder. Vi har dessutom tagit del av forskning från Anna Sandell (2007), som via kvalitativa intervjuer har studerat ungdomars gymnasieval.

2.2.1 Den lyckade socialisationen

Hilding beskriver hur föräldrarnas stöd har spelat en central roll i utbildningsvalet för barn till högskoleutbildade (2010:101). Detta beror på att de tidigt från föräldrarna har fått lära sig att söka kunskap själva och förstått att utbildning är viktigt för ett bra liv. Visserligen hänvisar de flesta av intervjupersonerna till intresset för sitt utbildningsområde som skäl till att de har börjat studera (ibid:112). Men arvtagarna beskriver också att det har funnits en underförstådd förväntan om att studera vidare. Jonas Frykman menar att:

12

Ingen behöver tala om för de här barnen vad de ska välja. Föräldrarna har kunnat lita på att deras barn ska fatta rätt beslut på egen hand. Det är vardagsintrycken som har väglett dem (1991:109).

Det ligger som Hilding utrycker det: ”… inskrivet i deras habitus att börja studera” (2010:112). Habitus bygger på individens livshistoria och innebär principer för hur människor tänker och agerar i olika situationer (Bourdieu, 1991:91). Föräldrar med akademisk bakgrund är i regel mer engagerade i sina barns skolgång, vilket medför att de tillsammans med sina barn väljer skolor och utbildningar där elever med samma sociala bakgrund finns och på så sätt bidrar till att öka klassegregationen (Sandell, 2007:16). Till exempel märks detta tydligt på gymnasiet, där ungdomar från lägre3 samhällsklasser i högre grad väljer yrkesprogram än de från högre4 samhällsklasser som väljer studieförberedande utbildningar (ibid:13). Samma tendens syns på betygen, där barn till högutbildade föräldrar i genomsnitt får högre betyg än barn till lågutbildade (Skolverket, 2007:3).

2.2.2 Utbildningsmedvetenhet

Då utbildning för klassresenärerna ses som ett medel att komma någonstans i livet, verkar utbildning för arvtagarna snarare vara det självklara målet (Hilding, 2010:123). Även för dem är utbildningen en normalitet gentemot samhällets krav men kanske ännu mer på det personliga planet, vilket tyder på en slags dubbel utbildningsmedvetenhet. Genom att utbilda sig visar de både sin familj och sig själva att de har förmågan att handla utifrån det som står inskrivet i deras habitus. Frykman (1998:41) menar att arvtagarna ser högskoleutbildning som en självklarhet och hittar vägarna dit oavsett hos ett bra eller dåligt gymnasiebetyg. Detta medför, enligt Frykman, att människor med högre social bakgrund även får ett intellektuellt övertag i samhället eftersom de tack vare hög utbildning får tillträde till samhällets höga tjänster.

3 _{Till lägre samhällsklasser räknas arbetarklass och underklass, det vill säga grupper med färre tillgångar} av kapital och utbildning (Giddens, 2007:267-275).

4 _{Till högre samhällsklasser räknas överklass, tjänsteklass och medelklass, vilka har större tillgångar av} kapital och utbildning.

13

2.2.3 Självbegränsning

Scott Lapour och Heppner beskriver hur även kvinnorna i deras studie väljer utbildning utifrån intresse men samtidigt försöker leva upp till det upplevda kravet om att kvarstå i samma sociala klass (2009:489). Författarna menar att kvinnornas erfarenheter från uppväxten och deras förebilder leder till att de endast ser ett fåtal framtida yrken som tänkbara. Eftersom de har blivit utsatta för yrkesvärderingar som hör hemma i privilegierade sociala klasser har de blivit omedvetet begränsade, på grund av sin socialt konstruerade världsbild där bara högstatusutbildningar ingår. Detta bekräftas även av Hildings undersökning, där det konstateras att högre utbildning tidigt blir en del av framtiden för arvtagarbarnen och därmed snarare blir en fråga om vad man ska studera än om (2010:100). Av resultatet i Scott Lapour och Heppners studie (2009:490) framgår vidare att kvinnorna sedan tidigt har lärt sig från sina föräldrar att de förväntas nå framgångsrika karriärer inom högsstatusyrken. Att välja ett yrke inom en, som de uttrycker det, ”riskabel” karriär, vilket till exempel skulle kunna vara en karriär inom det konstnärliga området, tenderar då att ses som något negativt. Gemensamt för majoriteten av kvinnorna är att de ser sina fäder som yrkesmässiga förebilder och att de siktar på att gå i deras fotspår gällande både utbildningsområde och karriär. De vill inte följa i sina mödrars fotspår och bli hemmafruar eller arbeta med välgörenhet.

2.3 Klassresenärernas möte med högskolan

De forskare som studerat klassresenärers väg till högskolan, Trondman (1994) och Hilding (2010), har även undersökt och skildrat klassresenärers inträde och möte med den akademiska miljön. Även Ambjörnsson (2000) berättar om samma fenomen i sin reflekterande självbiografi.

2.3.1 Osäkerhet i en ”ny värld”

Klassresenärerna i Trondmans studie upplever mötet med högskolan som ”en ny värld” (1994:375), vilket förknippas med känslor av osäkerhet, spänning, frihet och valmöjligheter. Det är framför allt osäkerheten som dominerar under den första tiden i kombination med en känsla av att vara ensam och annorlunda i jämförelse med sina

14

klasskamrater. Klassresenärerna är angelägna om att tillägna sig den nya världens utbildning, smak, kultur och språk samt att så snart som möjligt ”komma ifatt” (ibid:378-340) – något som även Ambjörnsson (2000:48) beskriver som en ständig strävan efter att passa in. Trondman menar däremot att klassresenärerna inte är ute efter att försöka dölja sitt ursprung, utan att så snabbt som möjligt tillägna sig det som de före inträdet sökte efter och saknade i sin uppväxtmiljö. Hilding (2010:154) beskriver även hur klassresenärerna i hans studie upplever studiesituationen på högskolan som oförutsägbar och menar att deras habitus inte räcker till för att hantera situationen, vilket leder till känslor av vilsenhet och utsatthet. Han liknar deras otillräckliga habitus vid att ”de har ett bollsinne utvecklat för fotboll och tvingas spela vattenpolo” (2010:154).

2.3.2 Mötet med studierna

Trondmans (1994:289) klassresenärer ger uttryck för att ta sig an studierna med mycket arbete och disciplin. De flesta känner däremot ingen oro för att inte klara av studierna, vilket de grundar på tidigare skolframgångar. Trots detta upplever de att det är något annat som saknas (ibid:381). De uttrycker det som ”något” som de med annat socialt ursprung tycks ha mer eller mindre gratis. Exempelvis ser de språket på högskolan som de inte behärskar som ett stort hinder, men med tiden tillägnar de sig detta språk och gör det till sitt eget. Utan den nya världens språkbruk blir det, enligt Trondman, svårt att förstå böckernas och föreläsningarnas innehåll, svårt att kommunicera med andra i miljön och därmed svårt att bli en ”naturlig del av det nya” (ibid:297).

2.4 Arvtagarnas möte med högskolan

Forskning kring hur studenter med akademisk bakgrund upplever mötet med högskolan är begränsad. Vi har därför valt att komplettera Hildings studier inom detta område med Scott Lapour och Heppners (2009) kvalitativa forskning kring priviligierade unga kvinnors uppfattade karriärmöjligheter. Dessa kvinnor går visserligen på gymnasiet men vi anser att deras upplevelser av skolmiljön även går att applicera på vår studie.

15

2.4.1 Mötet med studierna och prestationskrav

Hilding (2010:186) konstaterar att både arvtagare och klassresenärer säger sig uppleva förvirring och osäkerhet i mötet med högskolan den första tiden. Dock har arvtagarna lättare att uppfatta studierna som meningsfulla, eftersom de utvecklar strategier för att hantera den otrygga situationen. Strategiska tillvägagångssätt kan till exempel vara att välja rätt ämnen eller att räkna ut vad ”läraren vill ha” (ibid:152). Att studera är, enligt Hilding, en naturlig del av arvtagarnas habitus.

Kvinnorna i Scott Lapour och Heppners studie (2009:484) har en relativt gemensam uppfattning om att förväntningar och konkurrens i skolan utgör en nödvändig drivkraft för att lyckas. En av studenterna uppger exempelvis att hon alltid i hemlighet har tävlat med sina vänner för att få de högsta betygen och menar att detta i slutändan har varit något positivt. Att inte pressas hårt i en tävlingsinriktad miljö på en skola med mindre prestige medför en risk att få ett, enligt dem, låg-status-yrke. Att de ska få högsta betyg är även något som förväntas av deras föräldrar och får de inte det är det en självklarhet att ”jobba upp” betyget.

2.5 Slutsatser

Kvalitativ forskning som tangerar denna uppsats syfte och frågeställningar har, förutom Hildings studie som belyser både klassresenärer och arvtagare, tidigare främst berört klassresenärernas erfarenheter. Trondmans och Hildings studier har dessutom ägt rum på de lokala högskolorna i Växjö och Halmstad, vilka tillhör den grupp högskolor som tar emot en stor andel studenter från studieovana hem (SCB 2010:55). Men på landets äldre universitet, som i flera fall tillhandhåller de längsta utbildningarna och de utbildningar som kräver de högsta betygen, är individer från högre samhällsklasser fortfarande överrespresterade i förhållande till samhället i stort (ibid:14). Vi vill påstå att en social rättvisefråga inte enbart handlar om att läsa på högskola eller inte, utan även att alla bör ha samma möjlighet att gå på alla högskolor och på alla sorters utbildningar, oavsett bakgrund. Därför finner vi det relevant att även studera individer som befinner sig på en elithögskola. Den tidigare forskningen kring mötet med högskolan har i storts sett haft samma fördelning – det vill säga att forskningen är bristfällig kring arvtagare och de skolor som tillhandahåller så kallade elitutbildningar. Ambitionen med vår studie är därför att försöka fylla en del av denna kunskapslucka.

16

3. Teoretiska perspektiv

3.1 Careership – Habitus, fält och kapital

Phil Hodkinson och Andrew C. Sparkes (1997:29–31) redogör för forskning som återkommande visar på skillnader mellan vilka karriärval människor gör, utifrån faktorer som social klass, kön och etnicitet. Författarna väljer i sin tur att studera och analysera dessa typer av val. Via sina slutsatser av studien utvecklar Hodkinson och Sparkes karriärutvecklingsteorin Careership. Teorin syftar till att kombinera sociala och kulturella faktorer med personliga val, där individer ej bör betraktas som offer men samtidigt visa på faktiska besluthinder utifrån den sociala omgivningen. Careership bygger på Pierre Bourdieus begrepp (1986,1991,1992,1995) habitus, fält och kapital. Begreppen utvecklas nedan parallellt med Careership utifrån bland annat Bourdieu, Kullenberg (2004) och Börjesson (2002).

3.1.1 Rationella beslut

Hodkinson och Sparkes (1997:33) kommer i sin undersökning fram till att individer delvis är rationella i sitt beslutsfattande kring karriärval. Exempelvis antog eller avvisade de ett yrke baserat på personlig erfarenhet eller råd från en vän, granne eller släkting med erfarenhet av yrket. Med andra ord grundades valet på information i det familjära och redan kända. Ofta handlade det om att acceptera ett yrke snarare än att välja mellan flera olika. Valen var däremot inte enbart rationella, utan påverkades även av känslor. Författarna sammanfattar sin studie enligt följande:

Career decisions can only be understood in terms of the life histories of those who make them, wherein identity has evolved through interaction with significant others and with the culture in which the subject has lived and is living (1997:33).

3.1.2 Beslut grundade i individens habitus

Hodkinson och Sparkes (1997:33) använder sig av Bourdieus begrepp habitus för att beskriva hur människor tror, tänker och agerar i olika valsituationer. Dessa

17

tillvägagångssätt är subjektiva men även influerade av det sociala nätverk och de kulturella omständigheter som en person lever och handlar inom. Habitus grundar sig på all den biografiska erfarenhet en individ bär med sig och därför är inget habitus det andra likt, utan bygger på den enskilda individens livshistoria. Det är ”ett sorts program” (Bourdieu 1991:91) skapat av det förflutna, som innebär ett antal förkroppsligade dispositioner för hur individen kan tänka och agera i olika situationer:

Vad arbetaren äter och framför allt hur han äter, vilken idrott han utövar, hans politiska åsikter och sätta att utrycka dem skiljer sig systematiskt från företagsledarens motsvarande konsumtion och aktiviteter (Bourdieu 1995:19).

Habituset påverkar i sin tur individens handlingshorisont (Hodkinson & Sparkes, 1997 34–35), det vill säga den bredd av olika alternativa vägar som en person ser som tänkbara och passande alternativ. Exempelvis:

Thus, the fact that there are jobs for girls in engineering is irrelevant if a young woman does not perceive engineering as an appropriate career (ibid: 35).

Handlingshorisonten påverkas dessutom av strukturen på arbetsmarknaden och inom utbildningssektorn, där olika anställnings- och antagningskriterier öppnar och stänger dörrar utifrån personens tidigare meriter. Möjligheterna inom handlingshorisonten blir därför både subjektiva och objektiva.

3.1.3 Brytpunkter

Hodkinson och Sparkes (1997:33–34) kritiserar habitusbegreppet för att vara alltför deterministiskt, det vill säga någonting näst intill ödesbestämt och menar att risken med ett sådant synsätt är att man samtidigt bidrar till att reproducera den verklighet man analyserar. Däremot bör inte det faktum att många individer trots allt följer dessa mönster förbises (ibid:38). Författarna (ibid:33-34) föreslår istället en möjlig utveckling av habitusbegreppet, vilken kan äga rum vid olika brytpunkter. Dessa brytpunkter kan ha en avgörande påverkan på individens karriärbana och äger rum då en individ tvingas ta ställning, revidera eller omvärdera något. Brytpunkterna indelas i tre olika kategorier:

Structural – exempelvis när grundskolan slutar och individen måste göra ett val inför

gymnasiet, Self-initiated – när personen själv är initiativtagare till uppkomsten av en brytpunkt på grund en rad faktorer i livet och inom fältet, och Forced – då brytpunkten är påtvingad på grund av yttre faktorer, som till exempelvis uppsägning eller andra personers handlingar som påverkat den egna situationen (ibid:39). Dessa brytpunkter

18

innebär ofta en utveckling av individens identitet och habitus vilket innebär att habitus inte är något oföränderligt eller ett ”öde en gång för alla definierat” (Bourdieu 1991:153). Även Bourdieu (ibid:153) hävdar att justeringar, kontinuerligt påtvingade av behoven att anpassa sig till nya oförutsedda situationer, kan leda till varaktiga omvandlingar av habitus. Men samtidigt menar han att dessa justeringar förblir inom vissa gränser och sällan innebär några radikala förändringar.

3.1.4 Beslut inom ett fält

Hodkinson och Sparkes (1997:37) använder sig även av Bourdieus fältbegrepp och menar att alla karriärbeslut är fattade inom ett fält.

För att ett fält ska fungera krävs att där finns insatser, och människor som är redo att spela spelet, begåvade med ett habitus som förutsätter kunskapen om och erkännandet av spelets inneboende lagar, insatser etc. (Bourdieu 1991:132).

Ett fält består av aktörer och institutioner som kämpar av något för dem gemensamt värdefullt, där de med tillgångar av ”rätt” sorts kapital har mer makt över fältet (Bourdieu, 1991:133). Det är detta gemensamma som skapar fältet i sig – alla de förutsättningar man underförstått accepterar genom att delta i kampen och anpassa sig till dess regler. Ett fält kan till exempel bestå av en högskola där personal och studenter utgör aktörer på fältet. Exempelvis har läraren mer makt på fältet eftersom han eller hon är den som sätter betyget. Men det finns även grupper som har mer makt än andra utöver den naturliga hierarkin inom skolan.

För att försvara eller förbättra sin position på fältet och för att värna om värdet på sitt kapital använder sig individer av olika strategier (Bourdieu, 1992:50). Nya aktörer får tillträde till fältet först när de visat sig villiga att ställa upp på spelets regler och behärskar fältets kulturella koder (Göransson, 1987:47). Kullenberg (2004:19-30) exemplifierar något som liknar strategi i sin studie av medel- och överklassen. Hon menar att denna grupp använder sig av ett osynligt staket för att försöka skydda den egna gruppen från sammanblandning med människor som inte hör dit. De som vistas inom den ”sociala inhägnaden” har ett gemensamt kapital, vilket förvaltas på ett sätt som bara gruppmedlemmarna känner till. De som hör hemma i inhägnaden är de personer som kan ”koderna” (ibid:19) och känner sig hemmastadda där (ibid:21-21). De som inte kan koderna kan inte heller urskilja det inhägnade området (ibid:30).

19

3.1.5 Kapital och utbildningarnas dominerande habitus

Kapitalbegreppet kan definieras som en individs olika egenskaper, vilka värderas av omgivningen (Bourdieu, 1986:46-47). Det vill säga, när Bourdieu talar om kapital hänvisar han inte endast till det som vi i vardagligt tal benämner som ekonomiskt kapital, utan påpekar även att prislösa ting har sitt värde. Individen kan använda sig av sitt samlade kapital för att skaffa sig status och fördelar i samhället. Hodkinson och Sparkes (1997) exemplifierar hur olika typer av kapital kan generera makt inom ett visst fält medan samma kapital är oanvändbart inom ett annat område:

Thus, dreadlocks may be a positive resource for a young person wishing to belong to a Rastafarian band, but negative in getting a job in a bank (ibid:37).

Bourdieu redogör för tre grundläggande former av kapital: ekonomiskt, kulturell och socialt. Ekonomiskt kapital är det kapital som direkt eller indirekt går att omvandla till pengar, exempelvis lös och fast egendom och värdepapper. Socialt kapital innebär tillgångar till olika nätverk och medlemskap i grupper och kan även synliggöras av till exempel ett släktnamn. Kulturellt kapital kan delas in i tre olika underkategorier. Den första kategorin är den förkroppsligade formen, där kapitalet förekommer i form av handlingsmönster, vanor, och inre och yttre stil. Ett exempel kan vara ett kultiverat språkbruk eller en viss klädstil. Hilding (2010:96) menar att det förkroppsligade kulturella kapitalet gör att individen klassificeras som rätt eller fel, beroende på inom vilken miljö individen vistas:

Att ha fel kläder eller att inte veta var man skall stå i rummet är synliga tecken på att det förkroppsligade kapitalet inte fungerar. Att känna sig hemma och kunna uppföra sig på en dyrare restaurang, eller på festen i bygdegården på landet är däremot tecken på att det förkroppsligade kapitalet är ”rätt” (ibid:96).

Den andra kategorin av det kulturella kapitalet är den objektifierade formen, som återfinns i kulturella ting som böcker, tavlor och instrument (Bourdieu, 1986:47–55). Den tredje indelningen är dess institutionaliserade form och framgår i form av utbildningskvalifikationer, examina, grader inom det militära med mera. När någon av de tre ovan nämnda kapitalformerna ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital inom en visst kontext erkänns och tillskrivs ett värde, omvandlas det till ett symboliskt kapital (Bourdieu, 1995:98).

Börjesson (2002:110) applicerar kapitalbegreppet på högskolefältet, för att undersöka vilken anda som råder på en särskild utbildning:

20

För de konststuderande är det kulturella kapitalet och även en förmåga att vara unik /…/ avgörande för ett framtida yrke inom konstvärlden medan detta kapital troligtvis är ointressant för en ekonom, där det snarare handlar om att kombinera kompetens med ett framgångsrikt yttre (ibid:110).

Den så kallade andan benämner Börjesson även för utbildningens dominerande habitus, vilket individer från olika sociala grupper kan matcha mer eller mindre mot. Till exempel spelar kläder fortfarande en viktig roll som sociala markörer för en avgränsad grupp och till viss del klasstillhörighet (ibid:92). Något annat som värderas högt på ekonomutbildningen är att hålla ”kroppen i trim”, eftersom det ger ett intryck av "framgång och förmåga till disciplin” (ibid:104). Börjesson menar på så sätt att frågan om att hamna rätt på en utbildning inte enbart handlar om intresse för ämnet utan även att ha tillgång till en rad andra faktorer som bidrar till att man känner sig hemma. Ju större erfarenhet av de kapital som innefattas av utbildningens dominerande habitus, desto säkrare känner sig studenterna på sitt val (ibid:112). Börjesson tror att detta kan påverka den sociala snedrekryteringen, då studenterna redan innan de söker en utbildning har en bild av vilket anda som förekommer där, inte minst utifrån föräldrarnas kunskaper och erfarenheter. Även Bourdieu (1995:38) hävdar att de studenter som genom familj eller andra bekanta kan dra nytta av upplysningar om utbildningsvägar och skillnader mellan de olika utbildningarnas potentiella avkastning, kan göra bättre val och på så sätt få större nytta av sitt kulturella kapital. Enligt Bourdieu bidrar det kulturella kapitalet till att reproducera ”det sociala rummets struktur” inom högskolan på grund av att föräldrar med högt kulturellt kapital värnar om att bevara sina familjers positioner i samhället och på så sätt engagerar sig mer i barnens utbildning och utbildningsval (ibid:31-32).

3.2 Socialisation och kultur

Seija Wellros (1998:128–129) beskriver klasstillhörighet som en social identitet som tillskrivs tidigt i livet. Bland annat innebär klassidentiteten en upplevd känsla av likhet med människor som är socialiserade under liknande uppväxtförhållanden. Man kan då enkelt känna igen varandra i grupper bestående av människor med olika klasstillhörigheter, där det märks skillnader i normer, smak, värderingar och beteendekoder.

21

Kultur innefattar, enligt Wellros, språk, tankemönster och värdesystem (ibid:17–18). Sin egen kultur reflekterar man sällan över. Man är bara som ”vanligt”. Men det som då har hänt är i själva verket att man genom socialisation har blivit integrerad i en ny grupp och införlivat dess värden, normer, föreställningar och handlingsmönster. Ett tydligt tecken på att socialisationen är helt genomförd är att man har utvecklat en förmåga att göra det som omgivningen betraktar som önskvärt och ”rätt”. En sådan lyckad socialisation skapar gemenskap på gruppnivå, eftersom gruppmedlemmarna tolkar symboler av olika slag på samma sätt. De följer, enligt Wellros, liknande oskrivna regler i sitt beteende och i sitt umgänge med varandra. Genom att vi kan urskilja kända mönster i andra personers beteende skapas hos oss ett inre lugn (1998:44–45). Men när referensramen inte räcker till och man inte kan urskilja dessa mönster skapas en osäkerhet, vilket kan uttryckas som en ”kulturchock”.

3.3 Individualisering

Enligt Philip Lalander och Thomas Johansson (2007:13), som har studerat ungdomsgrupper och ungdomskulturer, vill dagens ungdomar gärna vara en del av ett större kollektivt sammanhang, samtidigt som de värnar om sin individuella frihet att välja och skapa en egen identitet. Samtidskulturen präglas av en individualisering, där unga människor får veta att de ska förvalta sitt liv på bästa sätt för att hinna förverkliga så många drömmar som möjligt– något som har ökat kraven på prestation, individualitet och flexibilitet. Individer förväntas skapa sina egna livsprojekt och kan inte på samma sätt som tidigare falla tillbaka på exempelvis föräldrakulturen (ibid:117–125). Detta medför, enligt författarna, att sega kollektiva kulturer minskar i attraktivitet.

Samhället har också blivit alltmer globaliserat och ungdomar ser, enligt Lalander och Johansson, numera hela världen som en möjlig arena, även om den globala rörligheten inte har ökat lika mycket för alla (ibid:96). Den sociala bakgrunden kan exempelvis påverka ens möjligheter att resa.

Individualiseringen beror till stor del på mediernas ökade betydelse, vilka erbjuder referensmaterial som kan användas för att reflektera över den egna identiteten. Få kan, menar de, stå emot det mediala bombardemang via bland annat tv och datorer som säger ”... du kan förändra ditt liv, din stil och ditt utseende” (ibid:123–125). Dock menar

22

författarna samtidigt att många ungdomar inte är lika individualiserade, eftersom klasser och sociala grupper är något som fortfarande kvarstår.

3.4 Sammanfattning

Enligt Careershipteorin kan karriärbeslut endast analyseras utifrån individens livsberättelse, där individen har utvecklats via interaktion med signifikanta andra samt influerats av den kultur där han eller hon lever och har vuxit upp. Dessa personliga erfarenheter formar personens habitus, vilket påverkar vilket beslut han eller hon fattar samt hur det är fattat. De alternativ individen väljer mellan utgörs av hans eller hennes

handlingshorisont. Olika brytpunkter i livet kan vara avgörande för en utveckling av

habitus – något som kan inverka på individens karriärbana.

Alla karriärbeslut äger rum inom ett fält. Olika människor har tillgång till mer eller mindre ”rätt” typ av kapital, vilket inverkar på deras maktposition på fältet. Inom ett visst utbildningsfält utgör de främst förekommande kapitalen utbildningens

dominerande habitus, vilket olika studenter kan matcha mer eller mindre mot. Det

dominerande habituset kan även ses som utbildningen anda. Andan kan inverka på den sociala snedrekryteringen när individer väljer eller väljer bort en utbildning på grund av förkunskaper om utbildningens anda, exempelvis utifrån föräldrarnas erfarenheter. Tillgång till olika typer av kapital kan även inverka på studentens känsla av att känna sig hemma på en utbildning eller inte.

Även socialisationsbegreppet kan förklara människors karriärval, där individer socialiseras in i olika grupper och införlivar de normer, värden och handlingsnormer som omgivningen anser är önskvärt och rätt. Dessutom kan individualiseringsbegreppet vara ytterligare en förklaring till varför unga människor i dagens samhälle väljer att utbilda sig. Begreppet hänvisar till att samtidskulturen präglas av en individualisering, där ungdomar förväntas prestera, skapa sina egna identiteter och förverkliga så många drömmar som möjligt. Att falla tillbaka på föräldrakulturen är därför numera inte möjligt på samma sätt som det var förr.

23

4. Metod

Vår studie bygger på en empirisk undersökning av studenter på Handelshögskolan i Göteborg5 – en högskola som bildades 1923 och är en del av Göteborgs universitet. 2010 hade skolan cirka 7500 studenter som läste minst en kurs. Skolans mål är att:

… utbilda internationellt eftertraktade studenter med ett ansvarsfullt förhållningssätt till samhällsutvecklingen och bedriva högkvalitativ forskning som medverkar till att finna lösningar på komplexa globala problem (Handelshögskolan 2011-11-09).

Handelshögskolan har en längre tradition inom högskoleväsendet och lockar studenter med akademiskt ursprung samt de studenter som har med sig högst betyg från tidigare skolgång (SCB, 2010:14) – faktorer som, enligt Broady & al. (2002:37), kännetecknar olika typer av elitutbildningar. Till elitutbildningar räknas längre högskoleutbildningar bland annat ekonom-, jurist- och läkarutbildningen. Genom att se på vilken bakgrund studenter har som söker sig till olika universitet menar Broady & al. (2002:16) att det har blivit möjligt att skapa en översiktskarta över högskolefältets hierarkier. De utgår från att studenter från högre samhällsklasser även söker sig till universitet med högre social status. På samma gång menar de att universitet med hög status har ett behov av att locka till sig studenter med hög status, för att behålla sin dominerande position (ibid:13). Majoriteten av elitutbildningarna i Sverige finns vid de äldre universiteten i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg (ibid:39) och kan, enligt Broady & al. (ibid:37) erbjuda studenterna ett utbildningskapital som är starkare och mer allmänt erkänt än utbildningar på mindre lokala högskolor. Detta kan efter avslutade studier öppna vägen för karriärer inom fler sociala fält och inom högre positioner på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av att Handelshögskolan i Göteborg tillhör ett universitet som har en längre tradition inom högskoleväsendet och främst lockar studenter från högre samhällsklasser med höga gymnasiebetyg samt, enligt Broady & als definition, tillhandahåller elitutbildningar inom ekonomi och juridik, har vi valt att kalla Handelshögskolan i Göteborg för en elithögskola6.

5 _{Fortsättningsvis även kallad för Handelshögskolan eller Handels.}

24

Eftersom vårt syfte fokuserar på individens skäl till att välja högre utbildning samt hans eller hennes upplevelser av mötet med högskolan, valde vi att utgå från kvalitativ intervju som metod, där ett övergripande mål är att nå insikt om fenomen som rör personen och situationer i dessa personers sociala verklighet (Dalen, 2008:11). Vi var därmed intresserade av ett fåtal individers erfarenheter och hade som avsikt att analysera dessa utifrån tidigare forskning och teorier. I undersökningen användes metoden abduktion, vilket innefattar både ett induktivt och deduktivt arbetssätt (Björklund & Paulsen, 2003:62). I praktiken innebär detta att vi under studiens gång har vandrat mellan de olika abstraktionsnivåerna, som utgörs av det generella (teorierna) och det konkreta (empirin). Inledningsvis startade vi med deduktion, genom att läsa på teorier och utifrån dessa göra förutsägelser om empirin. Under arbetets gång fick vi sedan möjlighet att pröva teorierna mot verkligheten och vice versa.

4.1 Urval av respondenter

Eftersom tyngdpunkten i vårt syfte ligger på studenters olika sociala bakgrunder valde vi att intervjua tre studenter med akademisk bakgrund och tre med icke- akademisk bakgrund. Med icke akademisk bakgrund hänvisar vi till det som Trondman (1994:23) kallar för klassresenärer, vars föräldrar inte är högskoleutbildade. Med akademisk bakgrund hänvisar vi till de som Trondman kallar för arvtagare (ibid:277), vars föräldrar är högskoleutbildade. Vi valde att inte ta hänsyn till ålder och kön, eftersom vi ansåg att dessa faktorer inte har någon betydelse för vårt syfte med studien. Från början var vi intresserade av att intervjua programstudenter, vilket beror på att vi hade en hypotes om att dessa studenter skulle kunna ha närmare relationer till sina klasskamrater och möjligen därmed också vara mer involverade i studentlivet än kursstudenterna, som byter klasskamrater i varje kurs. På grund av svårigheter att få studenter att medverka i intervjuer på en frivillig basis, fick vi dock söka deltagare bland samtliga studenter på högskolan.

För att kunna göra ett lämpligt urval använde vi oss av ett icke-sannolikhetsurval, vilket är en urvalsprincip som täcker ett stort antal skilda urvalsstrategier (Bryman, 2002:114) Den urvalsstrategi som vi valde att utgå från kallar Bryman för

25

finns tillgängliga för forskaren. Mer konkret innebär detta att vi delade ut en enkät (bilaga:1) bland studenter som befann sig på skolområdet, vilket inkluderar Handelshögskolans olika byggnader och lokaler, inklusive matsal, fik, korridorer och klassrum. Enkäten innehöll frågor kring föräldrarnas utbildningsbakgrund samt en fråga kring om de kunde tänka sig att medverka i en enskild intervju. Utifrån enkätsvaren gjorde vi sedan ett urval av lämpliga respondenter med passande bakgrund. Detta urval bestod av tre män och tre kvinnor. På grund av att två av kvinnorna fick förhinder intervjuades till sist fem manliga studenter och en kvinnlig student, vilket innebär att vi inte tog hänsyn till någon könsaspekt i samband med analysen av resultatet.

4.2 Datainsamling

De utvalda respondenterna kontaktades via telefon, då tid och plats bokades för genomförandet av en intervju. Vidare information kring intervjuundersökningen samt uppgifter om etiska hänsynstaganden skickades via e-post (bilaga: 2). Intervjuerna ägde rum inom en period av två veckor och genomfördes i ett grupprum på Handelshögskolans bibliotek. Varje intervju varade mellan 60-90 minuter och samtliga spelades in.

Vid intervjuerna användes en semistrukturerad intervjuguide (Bilaga:3), som var uppdelad i åtta teman: Bakgrund, utbildning, inför mötet med högskolan, mötet med högskolan, studierna, studentlivet, nätverkande och då/nu. Varje tema bestod av ett antal frågor som byggde på tidigare forskning och teori, med avsikt att svara mot vårt syfte och våra frågeställningar. Utifrån dessa teman fick intervjupersonerna frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Semistrukturerad intervju innebär att frågorna inte behöver komma i någon särskilt ordning och det finns även möjlighet att komplettera med ytterligare frågor vid behov av fördjupning av svaren (2002:301). På detta sätt kunde vi få en djupare förståelse för deltagarnas individuella livsberättelser.

Intervjuguiden innebar ett led i att säkerställa uppsatsens validitet, vilket innebär att vi var noggranna med att försäkra oss om att studiens syfte uppfylldes och att den insamlade datan var relevant för undersökningen (Kylén, 2004:140). Den ”informella metoden” (ibid:141) kvalitativ intervju innebar också en större möjlighet att anpassa frågorna till den enskilda intervjusituationen, för att minimera misstolkningar och

26

säkerställa att de intervjuade svarade på ”rätt” fråga. Reliabiliteten syftar till att öka tillförlitlighet och stabilitet i svaren. Med den informella metoden finns det, enligt Kylén, en risk för att reliabiliteten minskar, eftersom det vid kvalitativ metod är svårt att göra generaliseringar (ibid:13). Syftet med studien har dock inte varit statistisk generalisering, utan snarare teoretisk sådan. Vi är medvetna om att svaren hade kunnat se annorlunda ut om vi hade haft ett annat urval av intervjupersoner. Vår egen bakgrund som ”klassresenärer” har möjligtvis även haft en inverkan på hur vi har tolkat och följt upp de intervjuades svar. Däremot har vi försökt säkerställa reliabiliteten genom att vara noggranna med att samtliga deltagare svarar på samma frågor, även om de varit emellanåt varit formulerade på olika sätt och ställts i olika ordning utifrån studenternas skilda berättelser. För att öka trovärdigheten av uppsatsen i sin helhet har vi varit noga med att redovisa vårt tillvägagångssätt, vårt empiriska resultat och våra teoretiska utgångspunkter så korrekt som möjligt.

4.3 Analysmetod

I studien utgick vi från en abduktiv metod, där vi inledningsvis utifrån forskning och teorier inom ett visst område härledde våra hypoteser (Björklund & Paulsson, 2003:62). Dessa granskades sedan i den empiriska undersökningen och genomsyrade utformandet av intervjuguiden. Efter genomförda intervjuer transkriberade vi våra ljudinspelningar samt kompletterade dessa med de anteckningar som gjordes under intervjuerna. Därefter sållade vi bland intervjusvaren och tog bort överflödig information som inte kunde kopplas till våra frågeställningar (Larsen, 2009:101). Det vill säga, även om mycket av det som sållades bort var intressant ur vår personliga synvinkel, var det viktigt att endast presentera det resultat som är relevant för vårt syfte, för att på så vis öka studiens validitet (Kylén, 2004:17). Som analysmetod utgick vi från innehållsanalys (Larsen, 2009:101-102), vilket innebar att vi först tematiserade materialet utifrån våra frågeställningar och vår intervjuguide, som var uppdelad i huvudteman och underteman. Utifrån dessa teman kunde vi sedan hitta mönster, skillnader samt jämföra med tidigare forskning och teorier, för att sedan växla till ett induktivt arbetssätt, där vi kunde formulera teorier utifrån den insamlade empirin (Björklund & Paulsson, 2003:62). I samband med detta fick vi möjlighet att ompröva våra tidigare antaganden. Bland annat

27

hade vi utifrån vår egen förförståelse och tidigare forskning trott att klassresenärerna skulle beskriva att de upplevt en osäkerhet i mötet med det akademiska språket på högskolan, vilket visade sig vara felaktigt.

4.4 Etiska ställningstaganden

I kontakten med respondenterna inför intervjuerna informerade vi om etiska ställningstaganden, både muntligt och skriftligt. Vi tog även hänsyn till de fyra olika kategorierna av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning:

Informationskravet innebär att forskaren ska informera berörda personer om den

aktuella undersökningens syfte samt att deltagande sker på frivillig basis (ibid:7). Intervjupersonen har rätt att avbryta om han eller hon så önskar. Vi tog hänsyn till detta i vår enkät, där vi inledningsvis informerade om studies syfte samt metod. Muntligt informerades samtidigt om att ett framtida intervjudeltagande var frivilligt. I samband med att vi, per telefon, kontaktade de studenter som visat intresse för att medverka frågade vi ytterligare en gång om de fortfarande kunde tänka sig att delta. Därefter skickade vi ut ett informationsbrev (bilaga:2) om studien via e-post, där vi förtydligade studiens syfte samt att deltagandet var frivilligt och när som helt kunde avbrytas.

Samtyckeskravet innebär att deltagarna i en undersökning själva har rätt att bestämma

över sin medverkan (ibid:9). I de fall deltagarna är under 15 år ska godkännande krävas av vårdnadshavare. I undersökningen intervjuades endast myndiga personer, vilka medverkade frivilligt.

Med Konfidentialitetskravet menas att alla personuppgifter som ingår i studien ska behandlas med största möjliga konfidentialitet (ibid:12). Vi informerade om detta både i enkäten, i informationsbrevet samt muntligt inför varje intervju. För att uppfylla konfidentialitetskravet är dessutom alla deltagares namn och födelseorter fingerade.

Vi tog även hänsyn till nyttjandekravet, som betyder att de uppgifter som insamlas om enskilda personer endast får nyttas för forskningsändamålet (ibid:14). Det vill säga, vi kommer inte att använda studiens resultat i något annat sammanhang än i vårt examensarbete.

28

5. Resultat

5.1 Presentation av intervjupersoner

5.1.1 ”Klassresenärer”

Klara7 är 37 år och läser på Kostekonomprogrammet. Hon har vuxit upp i Norrköping med skilda föräldrar och en äldre bror. Föräldrarna har båda grundskoleutbildning och arbetar som rörmokare och lokalvårdare. Hennes bror har tidigare arbetat som kock. På gymnasiet läste Klara tvåårig social linje.

Klas är 19 år och har vuxit upp i Uppsala fram tills i år då han flyttade till Göteborg, för att börja studera på logistikprogrammet. Klas föräldrar är utbildade på gymnasienivå till undersköterska respektive eltekniker. I dagsläget arbetar hans mamma som receptionist och hans pappa som programmerare, efter viss vidareutbildning inom Komvux. Klas har även en äldre syster, som arbetar som receptionist. Klas gick på en fristående gymnasieskola, där han läste en utbildning inom försäljning och kundrelationer.

Kristian är 27 år och läser fristående kurser, termin tre inom ekonomi, med målet att ta en kandidatexamen. Han har vuxit upp i Härryda utanför Göteborg, med skilda föräldrar och två yngre syskon. Hans föräldrar är grundskoleutbildade och arbetar som fotvårdsterapeut respektive hamnarbetare. Hans bror är snickare och hans syster har precis gått ut gymnasiet. Kristian läste först handel- och administrationsprogrammet på gymnasiet men bytte senare till samhällsvetenskapligt program.

5.1.2 ”Arvtagare”

Albin är 19 år och läser första terminen på civilekonomprogrammet. Han har vuxit upp med skilda föräldrar och en syster i Helsingborg. Föräldrarna är båda högskoleutbildade agronomer. Hans mamma arbetar som verkställande direktör inom ett livsmedelmärkningsföretag och hans pappa bedriver ett eget företag inom

29

bagerinäringen. Albins äldre syster studerar på Chalmers i Göteborg. Albin läste samhällsvetenskapligt program med inriktning på näringslivet på en fristående gymnasieskola.

Andreas är 22 år och studerar andra året på civilekonomprogrammet. Han har vuxit upp med mamma, pappa och en äldre syster i Västervik. Båda föräldrarna är högskoleutbildade till sjuksköterskor. Hans mamma har sedan vidareutbildat sig till barnmorska, vilket hon är verksam som idag medan hans pappa är utbildad akupunktör. Andreas syster arbetar på ett hem för autistiska barn men ska börja studera på högskolan inom kort. Andreas läste det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet.

Axel är 24 år och har tagit kandidatexamen från civilekonomprogrammet och läser för tillfället fristående kurser inom marknadsföring. Han har vuxit upp i Göteborg med sina föräldrar och två syskon. Axels mamma är högskoleutbildad socionom och arbetar som chef för ett socialkontor. Hans pappa var högskoleutbildad journalist och arbetade som chefredaktör på en kvällstidning. Hans syskon är båda utbildade gymnasielärare. Axel läste samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet.

5.1.3 Fritid och kultur under uppväxten

Två av arvtagarna, Albin och Andreas, berättar att de har haft ett stort intresse för litteratur under uppväxten, vilket de även delat med sina föräldrar. Albin uttrycker det på följande sätt:

Jag vet när Thomas Tranströmer fick nobelpriset var mamma den första jag ringde när jag fick reda på det. Jag tyckte det var väldigt kul. Jag tycker om honom som författare och som poet.

Även Klara berättar att hon läste mycket som barn och på egen hand engagerade sig i en bokklubb på biblioteket. Klas och Kristian har inte läst så mycket litteratur under uppväxten och menar att det mestadels berodde på ointresse.

Arvtagarna har överlag rest mycket. Exempelvis har alla tre åkt skidor varje år med familjen. Axel har dessutom studerat ett år i USA under gymnasiet. Även Klas, klassresenär, beskriver att de har rest en hel del utomlands medan Kristian och Klara mestadels har semestrat i Sverige.

30

5.2 Valet till högskolan

5.2.1 Högskolestudier som en självklarhet?

Arvtagarna beskriver valet att studera på högskola som en ”självklarhet” och som en naturlig del av livet, eller som Axel uttrycker det:

Har nog aldrig sett på det som att gå på högskola utan det är nog bara nånting man… först går man ju högstadiet och sen gymnasiet och sen högskola /…/ mer en självklar grej.

Arvtagarna har under gymnasiet gått på de studieförberedande programmen samhäll eller natur och menar att de redan vid valet till gymnasiet visste att de i framtiden skulle studera vidare. De utrycker även att studieförberedande program inte genererar några andra alternativ. Albin och Andreas är trots ”självklarheten” noga med att poängtera att deras föräldrar inte har pressat dem till att studera på högskola utan att de har haft friheten att välja själva. I fråga om andra tänkbara yrkesalternativ som inte kräver högskoleutbildning tvekar Albin men menar: ”Man vet att snickare nä… det är inte så vi gör” och refererar till att:

Min mammas alla väninnor och vänner. Varenda person där är utbildad. Min morfar är utbildad. Min morbror är utbildad. Min pappas alla bröder är utbildade. Alltså varenda person har gått på högskola, universitet.

Andreas uttrycker snarare att kompisarna har haft större betydelse i valet till att studera på högskola än föräldrar och släktingar. Han tror att högskolestudier är något allmängiltigt i den generation han har vuxit upp i – något som även Axel nämner. Dessutom beskriver Andreas att föräldrarna trots det fria valet ändå på något sätt skulle ha ifrågasatt om han hade gjort ” något uppenbart dumt val /…/ om jag hade ställt mig nere på industrin liksom”. Axel skildrar även högskoleutbildning som en ”hygienfaktor, något man bara måste ha”.

För klassresenärerna ser valet att börja studera på högskola något annorlunda ut. De tre individerna skiljer sig även från varandra. Det gemensamma är att tankar om att studera på högskola är något som kommit till dem senare i livet och inte har haft någon inverkan på deras gymnasieval. Deras föräldrar, som samtliga har saknat högskoleutbildning, har likt arvtagarnas föräldrar hänvisat till den fria viljan. Att studera på högskola är i stort sett inte något som har diskuterats överhuvudtaget i Klara och Kristians fall:

31

… men sen det här med högskolan och sånt, det var liksom inte nånting på tal så egentligen att man var tvungen att göra det så, utan det som pratades mest om hemma det var ju liksom att när man hade sommarjobb då, att man ska sköta det… (Klara).

Sånt snack förekommer inte. De e liksom, nä, det är så verklighetsfrämmande från min hembakgrund och det är ingenting som e reflekterat kring hemma (Kristian).

Klas menar att det var under gymnasietiden som tankar kring vidare studier väcktes. Under en praktik kom han ”… till insikt att alla som har hyfsat höga roller har en gedigen examen bakom sig”. Överhuvudtaget uttrycker alla studenter att utbildning är en nödvändighet i dagens samhälle för att få ett bra jobb.

I Kristians fall blev det snarare perioden efter gymnasiet som kom att generera tankar kring högre utbildning. Efter en period av arbetslöshet och dålig självkänsla inledde han en process, vilken han menar pågår än idag, där han aktivt arbetar med att nå sitt mål och komma någon vart i livet. I Klaras fall kom tankarna om högskolestudier stegvis. I sitt arbete som kock började hon känna att hon ”… ville gå vidare liksom”. Det fanns en önskan om nya arbetsuppgifter och mer ansvar. Utbildningen till kostekonom framstod efter ett antal år som vägen till att förverkliga dessa drömmar. När hon väl nådde sitt mål beskriver hon hur det kändes:

Ja jag var ju skitstolt över mig själv liksom, Jag satt ju hela tiden och tittade på den där loggan över Göteborgs universitet på den där talarstolen. Jag är äntligen här liksom.

5.2.2 Vägen till högskolan

De olika intervjupersonerna har haft kortare eller längre väg till högskolan. Samtliga arvtagare har tagit ett eller två sabbatsår. Två av dem, Axel och Andreas, har säsongsarbetat i fjällen respektive alperna medan Albin berättar att han har åkte den ”klassiska” asienrutten. Under deras sabbatsår funderade de kring sin framtid. Gemensamt för dem är vikten av att ta examen när man fortfarande är ung, vilket Andreas uttrycker enligt följande:

Jag vill inte sitta i högskolesystemet tills jag e tretti bast /…/ Det vore väldigt skönt att komma ut å jobba så när man e 24 bast. Då har man ett par år liksom där man inte behöver kanske ta hänsyn fullt ut till andra människor, utan kan fokusera mer på vad man själv vill göra.

32

Att vara ung och färdigutbildad är även viktigt för Klas, klassresenär, som gick direkt till högskolan från gymnasiet. För det två övriga klassresenärerna ser vägen helt annorlunda ut. Klara, som gick social linje på gymnasiet, arbetade i ett flertal år innan hon ”kom i dom tankarna” att hon ville börja studera på högskolan. Däremot saknade hon viss behörighet och fick därför läsa till ett par kurser på Komvux. Kristian gick ut gymnasiet med, enligt honom själv, ett lågt snittbetyg och menar att det berodde på en bristande målbild:

Jag förstod liksom inte varför man skulle kämpa för ett MVG när det räckte med ett G. Det var lite det man fick med sig hemifrån. Du ska va nöjd bara du klarar dig liksom /…/ Jag hade önskat att jag hade lite mer krut hemifrån.

Efter gymnasiet följde ett par år av arbetslöshet innan Kristian började på Komvux för att läsa upp sina betyg.

5.2.3 Bakomliggande intressen till utbildningsområdet

I arvtagarnas fall är det ett personligt intresse för studieområdet som ligger till grund för att de valt just ekonomutbildningen. Både Albin och Andreas beskriver att det redan som barn haft ett intresse för aktier och ekonomi.

Jag har alltid tyckt det varit väldigt intressant /…/ så att på gymnasiet började jag fördjupa mig mer och startade en aktiekommitté på min skola och var ordförande för unga aktiesparare i Helsingborg (Albin).

Jag visste vad en A- och B-aktie var när jag var sju år liksom (Andreas).

Axel utrycker snarare att ekonomi är grunden för alla yrken. Istället är det inriktningen marknadsföring som har varit hans stora intresse. Arvtagarna ser kombinationen av dels ett gediget intresse och dels att ha en bra utbildning som vägen till en framgångsrik karriär. Andra program som de nämner som intressanta är juristprogrammet samt program som leder till en civilingenjörsexamen.

Även Klara beskriver ett personligt intresse som bakgrund till sitt studieval, kostekonomprogrammet. När hon växte upp hade hon ett stort intresse för matlagning och är även utbildad via arbetsförmedlingen inom storhushåll. Hon har arbetat i flera år som kock på ett skolkök och med tiden utvecklades hennes intresse för matlagning i ny rikting: