Urval och avgränsningar

Kvale och Brinkmann (2014) menar att det är viktigt att studiens urval avgränsas så mycket som möjligt. För att uppfylla kriterium för att medverka i studien bedömde jag att intervjupersonen skulle arbeta, eller inom det senaste året ha arbetat, som kurator på en intensivvårdsavdelning på ett regionalt sjukhus i Sverige.

Avgränsningen till regionala sjukhus gjordes utifrån att riktlinjer för svensk

intensivvård rekommenderar att intensivvårdsavdelningar på de regionala sjukhusen har tillgång till 50 procent eller mer av en kurators heltidstjänst (Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård och Svenska Intensivvårdssällskapet 2015). Jag har gjort ett antagande att yrkesrollen på intensivvårdsavdelningen är mindre utpräglad och definierad när kuratorns arbetstid på avdelningen är mindre än så. Jag resonerade vidare att man på mindre sjukhus troligtvis anställer färre kuratorer och att dessa täcker ett stort antal avdelningar istället för att bli specialiserade på en eller ett par verksamheter. Jag ville att kuratorerna skulle ha färskt minne av de organisatoriska faktorerna som inverkade på arbetet. Därför ville jag att de skulle vara verksamma på avdelningen vid informationshämtandet eller nyligen ha varit det. Detta gjorde det dessutom lättare för mig att hitta dem.

I studiens första skede identifierade jag de sju regionala sjukhusen i Sverige som tillhandahåller intensivvårdsverksamhet på högsta nivå. Detta gjorde jag genom att inhämta information från Svenskt intensivvårdsregisters hemsida.

När de regionala sjukhusen identifierats undersökte jag vilka

intensivvårdsavdelningar som fanns på respektive sjukhus. Här gjorde jag sedan ytterligare en avgränsning för studien genom att exkludera

hjärtintensivvårdsavdelningar (HIA) och intensivvårdsavdelningar som uteslutande riktar sig mot barn . I nästa steg kontaktade jag intensivvårdsavdelningarna via 14 telefon, förklarade mitt arbete med denna studie och bad att få kontakt med kuratorerna som arbetade där. På Karolinska sjukhuset kontaktade jag istället 14_{​Denna avgränsning har gjorts eftersom hjärtintensivvårdsavdelningen skiljer sig från annan}

intensivvårds genom att patienterna här ofta är vid medvetande och kommunikativa under större delen av vårdtiden. Förutsättningarna för det psykosociala arbetet är således annorlunda än på andra intensivvårdsavdelningar. Kuratorns yrkesroll inom hälso- och sjukvården för barn antags också skilja sig från rollen i arbete med vuxna patienter.

Funktion Socialt Arbete; den klinik där alla sjukhuskuratorer är samlade. Därefter kontaktade jag kuratorerna antingen via telefon eller epost för att informera om min studie och förhöra mig om deras intresse att medverka. De flesta kuratorer var mycket positiva till att medverka och tackade ja till att få ett skriftlig utskick med mer

information om studien (se Bilaga 1). Jag fick dock aldrig kontakt med intensivvårdskuratorerna på ett sjukhus trots upprepade telefon och

epostmeddelanden. Intervjutider bokades in med de kuratorer som ville medverka. Intensivvårdskuratorer från sex av de sju regionala sjukhusen i Sverige inkluderades i studien. Eftersom varje regionalt sjukhus har flera intensivvårdskuratorer gjordes ett “bekvämlighetsurval” så att de tio första kuratorerna som tackade ja inkluderades i studien. De inkluderade kuratorerna tillgodoser en spridning över de olika

specialinriktade intensivvårdsavdelningarna. Kuratorerna i studien förmedlar perspektiv från IVA, NIVA, THIVA, och BRIVA.

5.3 Datainsamling

Eftersom kuratorerna bor och arbetar i olika delar av landet valde jag av praktiska och ekonomiska skäl att genomföra telefonintervjuer. En intervjuguide sammanställdes för att skapa struktur på intervjuerna (se Bilaga 2). Den delades upp i olika sektioner med frågor kring arbetsuppgifter, frågor kring organisationen och frågor om

samarbete. Guiden var dock endast tänkt att fungera som ett ramverk; intervjuerna var av semistrukturerad karaktär och tillät viss utsvävning från guidens stomme. Bryman (2018) förespråkar att man gör en förberedande intervju för att se hur man kan använda intervjuguiden på bästa sätt. Man får då också en uppfattning om hur intervjupersonen tolkar frågorna. En pilotstudie genomfördes. Den visade att intervjuerna tenderade att bli långa och gav anvisning för hur jag behövde förhålla mig till det avsatta tidsutrymmet. Intervjuguiden reviderades dock ej.

Telefonintervjuer utfördes med ytterligare nio intensivvårdskuratorer under våren 2018. Samtliga intervjuer spelades in med god ljudkvalité. Kuratorerna informerades i förväg om att jag spelade in. Samtliga kuratorer hade avsatt upp till 90 min för

intervjun. En kurator föredrog dock att intervjuas vid 3 kortare tillfällen, vilket tillgodosågs. Nio av tio intervjuer varade mellan 70- 90 minuter. Den uppdelade intervjun blev längre än så. Samtliga intervjuer kunde genomföras som planerat och utan oplanerade avbrott. En kurator meddelade dock på intervjudagen att hen, pga förändringar i schemat, kunde bli tvungen att avbryta intervjun men detta skedde inte. Intervjuguiden följdes i sin helhet och var ett stöd för att kontrollera att inga frågor utelämnades. Intervjupersonerna uppmuntrades utveckla och förtydliga sina svar genom att jag använde mig av sokratisk frågeteknik. Här formuleras och återspeglas det underförstådda budskapet för att få omedelbar bekräftelse på om tolkningen är riktig eller inte (Kvale & Brinkmann 2015). Öppna följdfrågor, såsom “skulle du kunna utveckla detta vidare?” användes frekvent. Metoden fungerade väl.

Kuratorerna delade med sig av sina perspektiv och gav uttömande svar. Intervjuerna skiljer sig delvis åt samtidigt som samtliga följer intervjuguidens tydliga stomme.

Jag upplevde att kuratorerna tyckte det var roligt att delta i studien och få möjlighet att prata om sitt arbete och sina erfarenheter, åsikter, och känslor kring

intensivvårdsverksamheten och hälso- och sjukvårdsorganisationen. En kurator uttryckte att hen i intervjun fick möjlighet att reflektera över sin arbetssituation på ett mycket meningsfullt sätt. Flera förmedlade en stor arbetsglädje och uttryckte att de trivdes bra och utvecklades i arbetet på intensivvårdsavdelningen. Samtidigt var intervjuerna nyanserade och innehöll både uttryck för glädje och tillfredsställelse samt frustration gällande olika aspekter av arbetet och organisationen. Varje intervju avslutades med att deltagaren tillfrågades om det var något viktigt jag glömt fråga om eller om hen ville tillägga något. Här uttryckte flera att det var roligt att arbeta i intensivvårdsverksamheten och att de gärna tog del av studiens resultat.

Intervjuerna genererade ett mycket omfattande och detaljrikt material som jag sedan transkriberade noggrant efterhand. Eftersom materialet var så omfattande hann jag inte alltid transkribera alla intervjuer före nästa intervju genomfördes. Det gick dock sällan mer än en vecka mellan intervju och transkription varför materialet alltid upplevdes som färskt. Sammanlagt genererade intervjuerna 195 transkriberade A4 sidor med information.

5.4 Analysmetod

Mina första kategoriseringar av materialet utgick från intervjuguidens uppdelning i olika sektioner. Utifrån dessa urskiljdes sedan mer specifika teman. Här gjorde jag vad Kvale och Brinkmann kallar för meningstolkning, d.v.s. en mer omfattande och djupare tolkning där man som forskare har ett perspektiv på vad som undersöks och tolkar intervjuerna ur detta perspektiv (Kvale & Brinkmann 2014).

Organisationsteoretiska begrepp utgjorde analytiskt ramverk och fungerade som en källa till djupare förståelse.

De teman som identifierades fördes in i tabeller för lättare hantering och synlighet. Tabellerna reviderades flera gånger. Fem övergripande huvudteman urskiljdes och delades på så vis in i flera underteman som analyserades utifrån de

organisationsteoretiska begrepp som jag valt att använda. Se Tabell 1 nedan för en slutgiltig tabell.

Tabell 1._{​ Analytiska teman}

Huvudtema: Huvudtema: Huvudtema: Huvudtema: Huvudtema: Yrkesroll & arbetsuppgift er Den organisatoris ka strukturens betydelse Den medicinska logikens dominans Mål & ledarskapets betydelse Samarbete mellan kurator och avdelningspe rsonalen Underteman: Underteman: Underteman: Underteman: Underteman: Arbete på individnivå Köp- och säljstruktur är vanligt Normer och värderingar avspeglas i miljön Decentraliser- ad beslutsbefog- enhet Låg ambitionsnivå Stödjande samtal, praktisk information och rådgivning

Att arbeta som konsult Det psykosociala arbetets underordning Informella mål Störst samarbete med sköterskan Patientarbete oftast av mindre omfattning Arbetsdelning Kollegorna är viktiga Handlingsfri- hetens framsida och baksida Nära samarbete ger inflytande Post-IVA verksamhet Kontakt leder till kunskap Man måste vara följsam och flexibel Chefens kunskap viktig Ansvar för samarbetet Splittrat uppdrag

Det gäller att skapa ett rum i rummet

Barriärer till ökat

samarbete

Studien presenterar två analysnivåer. Informationen om kuratorernas yrkesroll och arbete sammanställs på en empirisk nivå. Resultaten gällande de organisatoriska faktorernas betydelse presenteras på en analytisk nivå. En hel del av

intervjumaterialet inkluderas inte i tabellen och den slutliga analysen eftersom det faller utanför studiens slutliga avgränsning.