Utnyttjande av kommittéförfaranden för att genomföra bestämmelser:

Sektion V: Övriga grundläggande faktorer i förslaget:

V.3. Utnyttjande av kommittéförfaranden för att genomföra bestämmelser:

Medlemsstaternas värdepappersmarknader står inför dramatiska förändringar och ökande konsolidering som drivs fram av ny teknik, globaliseringen och införandet av euron.

Standardiseringsförfarandena utvecklas också snabbt. Konkurrensen mellan värdepappersmarknaderna kräver att hänsyn tas till ny finansiell teknik och nya produkter vid bästa praxis. Å andra sidan måste investerarna skyddas och deras förtroende upprätthållas inom gemenskapen.

För att klara av utmaningarna att reglera de moderna finansmarknaderna måste nya lagstiftningsmetoder införas. Den 17 juli 2000 upprättade rådet visemannakommittén för reglering av de europeiska värdepappersmarknaderna.

I sin slutrapport föreslog kommittén att det i varje direktiv skulle skiljas mellan övergripande principer och "icke-grundläggande" tekniska genomförandebestämmelser som kommissionen skall anta inom ramen för unionens kommittéförfarande. I sin resolution om effektivare reglering av värdepappersmarknaderna i Europeiska unionen välkomnade Europeiska rådet i Stockholm kommissionens avsikt att inrätta en värdepapperskommitté.

Värdepapperskommittén, som verkar i egenskap av rådgivande organ, skall rådfrågas i policyärenden, särskilt vad gäller de åtgärder som kommissionen kan föreslå i fråga om övergripande principer. I sin resolution tillade Europeiska rådet att om inte annat följer av särskilda rättsakter som kommissionen föreslår och som Europaparlamentet och rådet antar skulle värdepapperskommittén fungera som en tillsynskommitté enligt 1999 års beslut om kommittéförfaranden för att stödja kommissionen när den fattar beslut om att vidta åtgärder enligt artikel 202 i EG-fördraget. Detta direktiv följer de riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Stockholm och av Europaparlamentet.

Bestämmelserna i det föreslagna direktivet är begränsade till en redogörelse på hög nivå om de grundläggande skyldigheter som tillkommer de nationella myndigheterna och de auktoriserade företagen. Redogörelsen för dessa huvudprinciper skall, i tillämpliga fall,

kompletteras med en specifikation över de viktigaste områdena som skall harmoniseras genom detaljerade genomförandeåtgärder som skall antas genom ett kommittéförfarande, samt de huvudsakliga rättsliga och tekniska begrepp som skall beaktas i detaljerade genomförandeåtgärder.

I det ändrade förslaget anges den andra delen av de genomförandearrangemang som skall beslutas av kommissionen genom ett kommittéförfarande, till exempel anpassning och klargörande av vissa definitioner eller antagande av detaljerade genomförandeåtgärder för att verkställa de krav som anges i direktivet. I förslaget försöker man begränsa användningen av kommittéförfarande till de operativa bestämmelser där detaljerad harmonisering är avgörande för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i investeringstjänstedirektivet och en jämn utveckling av den inre marknaden för finansiella tjänster. Dessutom måste hänsyn tas till de stora investeringar som EU-institutionerna, de nationella behöriga myndigheterna, värdepappersmarknadernas tillsynsmyndigheter och marknadsaktörerna måste göra (genom deras engagemang i samrådsförfaranden) vid utfärdandet av detaljerade genomförandeåtgärder.

Trots detta restriktiva synsätt föranleder direktivets omfattning och införandet av nya viktiga förfaranden på EU-nivå (till exempel insynsregler, "bästa möjliga utförande" osv.) utbredd användning av kommittéförfaranden för att verkställa grundläggande bestämmelser i förslaget. I 20 av de 67 artiklarna föreskrivs viss användning av kommittéförfaranden.

Bilaga 1: Översikt över direktiv 93/22.

a). Tillstånd för värdepappersföretag

Huvudmålsättningen i investeringstjänstedirektivet var "att man bör genomföra endast den väsentliga harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av auktorisation och tillsynssystem som är baserade på försiktighetsprincipen och att därmed göra det möjligt att lämna ett enda, för hela gemenskapen gällande verksamhetstillstånd samt tillämpning av principen om hemlandstillsyn. Tack vare ett ömsesidigt erkännande får värdepappersföretag med auktorisation i hemlandet tillhandahålla, inom hela gemenskapen, alla eller en del av de tjänster som omfattas av detta direktiv och för vilka företagen har erhållit auktorisation, genom att etablera filialer eller enligt friheten att tillhandahålla tjänster."

Fysiska eller juridiska personer som har som sin huvudsakliga verksamhet att tillhandahålla investeringstjänser enligt förteckningen i bilagan till investeringstjänstedirektivet kommer att vara skyldiga att ha auktorisation som värdepappersföretag och övervakas enligt bestämmelserna i direktivet. Kreditinstitut får tillhandahålla investeringstjänster på grundval av andra bankrörelsedirektivet så länge som de uppfyller angivna bestämmelser i investeringstjänstedirektivet (till exempel uppföranderegler). I artikel 2.2 i direktivet utesluts ett antal aktörer som annars skulle ha klassificerats som värdepappersföretag enligt direktivet.

Huvudtjänster för vilka tillstånd är obligatoriskt enligt investeringstjänstedirektivet innefattar mottagande och förmedling av order, verkställande av order (mäklarverksamhet), handel, portföljförvaltning för egen räkning och placeringsgaranti (underwriting). Företag kan tillhandahålla en kombination av huvud- och sidotjänster så länge som de har auktorisation och det anges i deras tillstånd. Dessutom kan auktoriserade värdepappersföretag även tillhandahålla en rad sidotjänster över gränserna på grundval av sina tillstånd enligt investeringstjänstedirektivet. De viktigaste sidotjänsterna inbegriper förvaring och förvaltning av tillgångar samt investeringsrådgivning. Företagen kan vara auktoriserade på nationell nivå att tillhandahålla en eller flera sidotjänster utan att ha tillstånd att tillhandahålla någon av huvudtjänsterna. I sådana fall kan företagen inte förlita sig på sin auktorisation när de vill tillhandahålla dessa sidotjänster i andra medlemsstater.

De viktigaste inledande och fortlöpande förpliktelserna för värdepappersföretagen innefattar följande:

– Startkapital och fortlöpande kapitalkrav enligt direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6).

– Organisatoriska krav som utarbetats för att upprätthålla välordnad drift av företagens verksamhet (artikel 10).

– Uppföranderegler som styr företagens beteende vid kundkontakter och deras handlande för kunders räkning samt företagens deltagande på marknaden (artikel 11).

– Medlemskap i ett system för ersättning till investerare (artikel 12 och direktiv 97/9).

– Rapportering av transaktioner med angivna instrument som gjorts på eller utanför börsen (artikel 20).

Under förutsättning att värdepappersföretagen uppfyller minimikraven på harmonisering i dessa bestämmelser omfattas de av följande rättigheter:

– Att fritt tillhandahålla investeringstjänster till kunder i andra medlemsstater på grundval av hemlandstillsyn, utom i det fall något annat har föreskrivits i direktivets bestämmelser (till exempel artiklarna 11 och 13).

– Att etablera filialer i andra medlemsstater för att tillhandahålla investeringstjänster.

– Att ha rätt till tillträde, direkt, indirekt eller på distans, till börsernas och de reglerade marknadernas transaktionssystem i andra medlemsstater. Denna rättighet utsträcker sig även till medlemskap i organ som utför clearing- och avvecklingstjänster för att kunna slutföra transaktioner som gjorts på berörda reglerade marknader.

(b). Villkor för att erkännas som en reglerad marknad.

I investeringstjänstedirektivet infördes även de första grunderna för ett gemensamt system för nationell auktorisation och tillsyn av reglerade marknader. Marknadsplatser som anordnas på permanent basis, som verkar enligt offentligt godkända handelsregler och som strikt kontrollerar de värdepapper som handlas med för att upprätthålla effektiv handel med instrumentet i fråga, är berättigade till auktorisation som reglerade marknader. En reglerad marknad skall även tillhandahålla upplysningar

"för att göra det möjligt för investerare att vid varje tidpunkt bedöma villkoren för en affär som de överväger och efteråt kontrollera under vilka omständigheter den har utförts" (jmf artikel 23 där man definierar breda krav på insyn före och efter handel). För att en marknad skall få status som reglerad marknad krävs att marknaden accepterar alla vederbörligen auktoriserade banker eller värdepappersföretag från andra medlemsstater som deltagare på marknaden. Den reglerade marknaden har rätt att placera ut skärmar och terminaler hos distansmedlemmar och utländska medlemmar för att de skall kunna delta fullt ut i handeln på marknaden. Enligt artikel 16 i direktivet skall kommissionen offentliggöra en årlig förteckning över de reglerade marknaderna.

2002/0269 (COD) Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

OM INVESTERINGSTJÄNSTER OCH REGLERADE MARKNADER SAMT OM ÄNDRING AV RÅDETS DIREKTIV 85/611/EEG OCH 93/6/EEG OCH

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2000/12/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag¹,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande², med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande³,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget⁴, och av följande skäl:

(1) Avsikten med rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet⁵ var att fastställa villkor för att auktoriserade värde-pappersföretag och banker skulle kunna tillhandahålla särskilt angivna tjänster eller upprätta filialer i andra medlemsstater på grundval av auktorisation i hemlandet och hemlandstillsyn. I detta syfte eftersträvades genom direktivet en samordning av kraven på ursprunglig auktorisation och verksamhetsvillkoren för värdepappersföretag samt även av uppförandereglerna. Genom direktivet samordnades även vissa villkor för driften av reglerade marknader. I detta avseende gavs medlemsstaterna en valmöjlighet att tillåta privata investerare att begära att deras transaktioner skulle genomföras på en reglerad marknad.

(2) Under senare tid har antalet aktiva investerare på de finansiella marknaderna ökat, och dessa erbjuds ett allt mer mångfacetterat och vittomfattande utbud av tjänster och instrument. Med hänsyn till denna utveckling bör gemenskapens rättsliga ramar omfatta hela skalan av verksamheter som riktar sig till investerarna. Det krävs därför föreskrifter som skapar den grad av samordning som krävs för att säkerställa en hög

1 EGT C […], […], s. […].

2 EGT C […], […], s. […].

3 EGT C […], […], s. […].

5 EGT L 141, 11.6.1993, s. 27, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27).

nivå på skyddet av investerarna och för att ge värdepappersföretagen möjlighet att erbjuda tjänster inom hela gemenskapen, som utgör en inre marknad, på grundval av hemlandstillsyn. På grund av detta bör direktiv 93/22/EEG ersättas med ett nytt direktiv.

(3) Eftersom investerarnas beroende av personliga rekommendationer ökar, är det lämpligt att tillhandahållande av investeringsrådgivning tas med bland de investerings-tjänster som kräver auktorisation. Proportionerliga och relevanta krav bör därför ställas på investeringsrådgivarna för att säkerställa att innehållet i personliga rekommendationer inte påverkas av andra faktorer än kundens finansiella situation, mål för investeringarna, kunskaper, riskprofil och erfarenhet. Sådana krav bör inte tillämpas på tillhandahållande av information om finansiella instrument som endast är av allmän natur, förutsatt att syftet med verksamheten inte är att hjälpa kunden att ingå eller fullgöra avtal om en investeringstjänst eller ett finansiellt instrument. När den behöriga myndigheten, eller det organ till vilket denna har delegerat ansvaret för detta, beviljar auktorisation bör den kunna beakta alla auktorisationsvillkor som gäller för registrering som försäkringsförmedlare och som har samma syfte som kraven i detta direktiv.

(4) Det är lämpligt att i förteckningen över finansiella instrument även ta upp råvaruderivat som bildas och handlas med på ett sådant sätt att det skapar ett behov av reglering som är jämförbart med det som skapas av vissa slag av termins- eller optionskontrakt som handlas på reglerade marknader och kan avvecklas fysiskt, om de har karaktär av finansiella instrument, och swappar som endast avvecklas kontant, varvid avvecklingsbeloppen beräknas utifrån referensvärden för en hel uppsättning underliggande priser, räntesatser, index och andra faktorer. I detta avseende kan hänsyn bland annat tas till om clearing och avveckling sker via erkända avvecklings-organisationer, leder till dagliga marginalsäkerhetskrav eller prissätts med referens till regelbundet offentliggjorda priser, standardiserade serier, leveransdagar eller villkor och inte enligt avvecklingsvillkor som fastställs i enskilda kontrakt.

(5) Det är nödvändigt att upprätta en heltäckande rättslig ordning för utförandet av transaktioner med finansiella instrument oberoende av vilka metoder som används vid handeln med sådana instrument så att en hög kvalitet kan säkerställas i utförandet av investerarnas transaktioner och det finansiella systemets integritet och samlade effektivitet kan upprätthållas. Ett konsekvent riskkänsligt system för regleringen av de viktigaste slagen av arrangemang för utförande av order som för närvarande tillämpas på de finansiella marknadsplatserna i Europa bör föreskrivas. Det är nödvändigt att erkänna den nya generation av organiserade handelssystem som växt fram vid sidan av de reglerade och som bör omfattas av krav som syftar till att bevara de finansiella marknadernas effektiva och ordnade funktionssätt. I syfte att upprätta en proportionerlig ramlagstiftning bör det föreskrivas att även en ny investeringstjänst som gäller verksamheten inom multilaterala handelsplattformar eller MTF-plattformar (MTF: ”Multilateral Trading Facility”) skall omfattas av sådana ramar.

(6) Definitioner av begreppen reglerad marknad och MTF-plattform bör införas och nära samordnas med varandra eftersom de båda är former av organiserad handel.

Definitionerna bör utformas så att de inte täcker bilaterala system där ett värdepappersföretag inleder varje transaktion för egen räkning och inte som en motpart till köparen och säljaren som inte står någon egen risk. Uttrycket ”köp- och säljintressen” skall uppfattas i vid mening så att det omfattar order, anbud och intresseanmälningar. Kravet att dessa intressen skall ”sammanföras ... inom systemet

enligt icke skönsmässiga regler som fastställts av systemoperatören” innebär att de skall sammanföras enligt de regler som gäller för systemet eller enligt systemets protokoll eller interna verksamhetsmetoder (inbegripet sådana metoder som integrerats i elektroniska program). Dessa regler bör godkännas av den behöriga myndigheten.

Uttrycket ”icke skönsmässiga regler innebär att sådana regler inte ger ett värdepappersföretag som driver MTF-plattformar någon möjlighet att efter eget skön avgöra hur interaktionen mellan intressena skall ske. Enligt definitionerna krävs det att intressena sammanförs på ett sådant sätt att det leder till ett avtal, dvs. att utförandet sker enligt de regler som gäller för systemet eller enligt dess protokoll eller interna verksamhetsmetoder.

(7) Syftet med detta direktiv är att det skall omfatta företag vilkas normala verksamhet är att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster till tredje man. Dess räckvidd bör därför inte omfatta personer som bedriver annan yrkesmässig verksamhet.

(8) Från direktivets räckvidd bör undantas försäkringsföretag som står under lämplig kontroll från de behöriga tillsynsmyndigheternas sida och som omfattas av rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession⁶, rådets första direktiv 73/239/EEC av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring⁷ och rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse⁸.

(9) Företag som inte tillhandahåller tjänster till tredje man utan vilkas verksamhet består i att tillhandahålla investeringstjänster uteslutande till sina moderföretag, sina dotterföretag eller till andra dotterföretag till samma moderföretag bör inte omfattas av detta direktiv.

(10) Även personer som tillfälligt tillhandahåller investeringstjänster i samband med annan yrkesmässig verksamhet bör vara undantagna från detta direktivs räckvidd, förutsatt att denna verksamhet är reglerad och att de regler som gäller för verksamheten i fråga inte utesluter att investeringstjänster tillhandahålls tillfälligt.

(11) Företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap i företaget för de anställda och som därför inte tillhandahåller investeringstjänster till tredje part, bör inte omfattas av detta direktiv.

(12) Det är nödvändigt att från detta direktivs räckvidd undanta centralbanker och andra offentliga organ som fyller likartade funktioner samt offentliga organ som har i uppdrag att hantera eller delta i hanteringen av statsskulden, vilket inbegriper investeringar i samband med detta, med undantag av organ som är helt eller delvis offentligägda och som fyller en kommersiell funktion eller en funktion som sammanhänger med att förvärva tillgångar.

6 EGT 56, 4.4.1964, s. 878/64, ändrat genom anslutningsfördragen med Danmark, Irland och Förenade kungariket.

7 EGT L 228, 16.8.1973, s.3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EC (EGT L 77, 20.3. 2002, s. 17).

8 EGT L 63, 13.3.1979, s. 1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/12/EC (EGT L 77, 20.3.2002, s.11).

(13) Det är även nödvändigt att från detta direktivs räckvidd undanta företag för kollektiva investeringar, oavsett om de är samordnade på gemenskapsnivå eller ej, samt förvarings- eller förvaltningsinstitut för sådana företag, eftersom dessa omfattas av särskilda regler som är direkt anpassade till deras verksamhet.

(14) Företag som tillhandahåller investeringstjänster som omfattas av detta direktiv bör vara auktoriserade i sina hemmedlemsstater för att investerarna och stabiliteten i det finansiella systemet skall vara skyddade.

(15) Enligt principerna om ömsesidigt erkännande och om hemlandstillsyn får medlemsstaternas behöriga myndigheter inte bevilja auktorisationer, och skall i förekommande fall återkalla auktorisationer, om det tydligt visar sig genom sådana faktorer som verksamhetsplanernas innehåll, verksamhetens geografiska spridning eller den verksamhet som faktiskt utförs att ett värdepappersföretag har valt en viss medlemsstats rättssystem för att undkomma striktare regler som gäller i en annan medlemsstat, inom vars gränser företaget avser att utföra eller utför huvudparten av sin verksamhet. Om värdepappersföretaget är en juridisk person bör det vara auktoriserat i den medlemsstat där det är registrerat. Om värdepappersföretaget inte är en juridisk person bör det vara auktoriserat i den medlemsstat där det har sitt huvudkontor.

Medlemsstaterna bör även kräva att värdepappersföretagen alltid har sina huvudkontor i sina hemmedlemsstater och att de faktiskt bedriver verksamhet där.

(16) Ett värdepappersföretag som är auktoriserat i sin hemmedlemsstat bör kunna driva verksamhet inom hela gemenskapen med de metoder som det finner lämpliga.

(17) Med hänsyn till behovet av att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av värdepappersföretag, bör särskilda krav ställas på de personer som leder eller kontrollerar dem. Eftersom vissa värdepappersföretag är undantagna från den skyldighet som föreskrivs i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut⁹, bör dessa vara skyldiga att teckna en yrkesmässig ansvarsförsäkring. Anpassningarna av beloppen för denna försäkring bör göras med beaktande av de anpassningar som har gjorts inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/…/EG av den … 2002 om försäkringsförmedling¹⁰. Denna särskilda behandling med hänsyn till kapitalkrav skall göras utan att det påverkar tillämpningen av de beslut som har fattats avseende den lämpliga behandlingen av dessa företag enligt framtida förändringar i gemenskapens lagstiftning beträffande kapitalkrav. Kommissionen bör senast den 31 december 2006 lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av dessa bestämmelser, i förekommande fall åtföljd av förslag till ändringar av dessa bestämmelser. I dessa förslag bör utvecklingen av regelverket inom gemenskapen och andra internationella fora beaktas, särskilt de regler som rör kapitalkraven för verksamhetsrisker.

(18) Eftersom tillsynslagstiftningens tillämpningsområde bör begränsas till de företag som utgör en källa till motpartsrisk för andra marknadsaktörer genom yrkesmässig förvaltning av ett handelslager, bör sådana företag som för egen räkning handlar med finansiella instrument, inbegripet de råvaruderivat som omfattas av detta direktiv, vid

9 EGT L 141, 11.6.1993, s. 1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG (EGT 204, 21.7.1998, s.29).

10 EGT L

sidan av sin ordinarie verksamhet, undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv.

(19) Eftersom den tillsynsram som upprättas genom gemenskapsrätten för närvarande inte är anpassad till den särskilda situation som råder för de företag som ägnar huvuddelen av sin konsoliderade verksamhet åt att handla med råvaruderivat för egen räkning, är det lämpligt att undanta dessa från tillämpningsområdet för detta direktiv.

(20) För att skydda en investerares äganderätt och liknande rättigheter i fråga om värdepapper och investerarens rättigheter i fråga om penningmedel som anförtrotts till ett företag bör dessa rättigheter hållas avskilda från företagets egna. Denna princip hindrar dock inte ett företag från att driva verksamhet i eget namn men för investerarens räkning där transaktionens beskaffenhet så kräver och investeraren samtycker, t.ex. vid aktielån.

(21) För att säkerställa att privata investerare inte går in i olämpliga transaktioner, bör tillträdet till den multilaterala handelsplattformen (MTF) begränsas till värdepappersföretag och kreditinstitut som handlar för egen räkning eller för sina kunders eller andra godtagbara motparters räkning.

(22) Förfarandena för auktorisation inom gemenskapen av filialer till värdepappersföretag som är auktoriserade i tredje land bör även i fortsättningen vara tillämpliga på sådana företag. Dessa filialer bör inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49.2 i fördraget eller etableringsrätt i andra medlemsstater än de där de redan har etablerat sig. I de fall då gemenskapen inte är bunden av bilaterala eller multilaterala avtal är det

In document EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (Page 35-107)