När receptionen var slut ställde Per några frågor till barnen i syfte att utvärdera receptionen. Vi har redan nämnt och tolkat en del av vad som sades, men tycker ända att det kan vara intressant att läsa utvärderingen i sin helhet innan vi gör våra avslutande reflektioner:
Per: ”Vad tyckte ni om denna visning? Varför?”
Iris svarar genast utan att få ordet: ”Bra.”
Anton får ordet och säger: ”Bra. För att de tog (upp) olika grejer. Vissa hade en fotboll. Vissa hade ridning. Nu vet jag att mest tjejer tycker om ridning. Tjejer tycker mest om ridning. Killar tycker mer om fotboll.”
Per: ”Tänkte du det innan eller fick du reda på det nu när du såg berättelserna?”
Anton: ”Jag har vetat det innan.”
Per: ”Okej. Det blev bekräftat nu när du såg det.”
Per fortsätter med att fråga Ted: ”Vad tycker du om visningen?”
Ted: ”Alla var bra utom min.”
Per: ”Det var om berättelserna, men vad tycker du om själva visningen och att sitta här? Tyckte du det var pinsamt att se din egen?”
Ted: ”Ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja.”
Per: ”Så egentligen skulle du vilja se allas utom din egen?”
Ted: ”Ja.”
Per: ”Nu har vi redan sett din, det vet du?”
Ted svarar med ett tydligt leende. Han slår med knuten näve på sitt ben ett antal gånger.
Jonas får ordet: ”Jag tyckte det var jätte, jätte bra.”
Per: ”Varför?”
Jonas: ”För att man fick veta ens tankar och vilka idéer de hade.”
Per: ”Vad tyckte du Ludvig om visningen?”
Ludvig: ”Bra.”
Per: ”Varför?”
Ludvig: ”Vet inte. Bara bra…. På alla olika sätt.”
Per: ”Och det är inget sätt du vill säga, utan det är bara på olika sätt?”
Hanna får ordet. Hon säger med något tillgjord röst: ”Det var roligt.”
Per: ”Vad var det som var roligt?”
Hanna: ”Det var roligt att titta på de andras. Och det var pinsamt att titta på sin egen.”
Per pekar på Ted och säger: ”Så du håller med där.”
Hanna: ”Ja.”
Per: ”Men det är tur att ni låter de andra titta på dom, för annars hade det ju inte blivit någonting.”
Hanna skrattar: ”Ja.”
Klara får ordet. Hon säger med svag röst: ”Bra.”
Per: ”Varför?”
Klara rycker på axlarna och säger med svag röst: ”Vet inte.”
Olivia: ”Jag tyckte det var jätte bra.”
Per: ”Varför?”
Olivia: ”Man fick se alla andras. Men man fick inte se min. Nej.”
Per: ”Tyckte du det var lite synd att vi inte fick se din?”
Olivia: ”Mmm.”
Per: ”Då längtar du till nästa gång när vi ska se din?”
Olivia: ”Ja. Fast jag längtar till på måndag mer.”
Per: ”Vad händer då?”
Olivia svarar med ett stort leende: ”Jag ska rida.”
Iris får ordet: ”Bra.”
Per: ”Varför?”
Iris svarar med svag röst: ”Man fick höra vad andra tyckte.” (Hon säger något mer som är svårt att höra.)
Per: ”Och då kommer den sista svåra frågan; Varför kom jag hit? Varför kunde inte ni själva titta på dom tillsammans med Mattis? Vad gör jag här? Jag har varit rektor här men jag jobbar inte här. Varför kom jag hit för att titta på digitala berättelser? Är det någon som har en aning om det?”
Per: ”Du gissar i alla fall.” Han pekar på Jonas som räcker upp handen.
Jonas: ”För att du vill ha reda på vad barn tycker och tänker.”
Per: ”Och varför skulle jag vara intresserad av att veta vad barn tycker och tänker?”
Jonas: ”För att du arbetar med vuxna, stora barn (Jonas syftar på lärarhögskolestudenter), så vill du ha reda på vad barn tycker och tänker så kan du informera de stora barnen.”
Per: ”Det hade jag inte tänkt själv, men när du säger det så kan jag tänka ja det stämmer det har du rätt i.”
Ted får ordet: ”För att du ställer kluriga frågor.”
Per: ”Så jag bjuds hit här för att ställa kluriga frågor?”
Ted: ”Ja.”
Per riktar sig mot Anton: ”Varför tror du att jag kommit hit?”
Anton: ”För att du vill veta vad barnen tycker, typ som han. För att nu jobbar du inom skolan (lärarhögskolan) så nu har du glömt bort vad barnen tycker.” Anton syftar på Jonas svar.
Per: ”Och de stora ska ju jobba med barn, så det stämmer ju va, så då måste jag ju veta ungefär hur i alla fall de här barnen tycker och tänker.”
Kommentar: Per gör följande reflektion. ”Trots att jag först var med som pedagog och trots att jag i efterhand tittade på dokumentationen, skrev ner och beskrev den, diskuterade med
Mattis, så var det först när jag återgav för en vän vad barnen svarar då jag frågar varför jag är där, som jag ställs inför svaret ’För att du ställer kluriga frågor’. Till min förfäran förstår jag att jag tidigare omedelbart har hållit med Ted och tolkat svaret positivt, som något jag är bra på. Jag frågar inte ens Ted varför han svarar så. Vad menar han med ’klurig fråga’? Är det något bra eller dåligt? Vill han ställa sig in hos mig, eller? Vad menar han? Det är intressant att upptäcka saker i ett material, även när det inte finns närvarande, utan när det återberättas och man upptäcker något nytt i återberättandet som plötsligt blir synligt för berättaren.”