5.1 Diskussion
Efter att ha träffat de flesta av de berörda kommunerna kan vi konstatera att alla kommuner är väl inlästa på statens klimat- och sårbarhetsutredning och är insatta i vad den dimensionerande nivån skulle innebära om den inträffar. Vissa kommuner är dock lite skeptiska mot denna nivå. I Kristinehamn kommer man till exempel vid
nybyggnation ha en lägsta golvnivå på +46,5 m (RH70) istället för klimat- och sårbarhetsutredningens +47,4 m (RH70). De anser att det inte spelar någon roll om man upprättar en ny bostad på +46,5 m eller +47,4 m (RH70) inne i stadskärnan.
Detta på grund av att en eventuell översvämning skulle påverka hela Kristinehamns stad i vilket fall. I princip alla kommuner har gjort översvämningskarteringar över vilka områden som skulle drabbas och man är väl medvetna om vilka
samhällsfunktioner som troligen skulle slås ut.
Trots detta är det få kommuner som har planerat några egentliga åtgärder för att skydda sig mot detta översvämningshot. De flesta har funderat kring vilka åtgärder som skulle kunna vara möjliga för att skydda befintlig och ny bebyggelse men få kommuner har bestämt något konkret. Anledningen är att de fortfarande hoppas och tror på att nivåregleringen av Vänern skulle kunna räcka som åtgärd. Andra tankar är att ingen kommun jobbar ensam utan alla ska hjälpa varandra och vid en eventuell översvämning är det staten som får agera i samarbete med kommunerna.
Därför är det många av kommunerna som har planerat att bebygga sjönära låga områden med bostäder för att ge dem ett attraktivt läge för att på så vis säkra
tillväxten av kommunens befolkning. Det är en svår kombination att både erbjuda ett attraktivt och översvämningssäkert läge. Många av kommunerna har menat att om man skulle höja upp marken eller bygga vallar på nya områden skulle det förstöra stadsbilden eftersom det skulle se onaturligt ut i anslutning till den befintliga lägre bebyggelsen och delvis förstöra sjöutsikten från husen. Därför blir det ofta vid detaljplaneringen en avvägning mellan riskerna för stora konsekvenser av en
Detta är också nödvändigt i den hårda konkurrensen som råder mellan kommunerna om invånarna.
Vad det gäller åtgärder för att skydda den befintliga bebyggelsen är det få kommuner som har planerat några egentliga åtgärder. Hos de flesta kommuner är det svårt att sätta upp vallar eller liknande åtgärder utan att behöva riva hus och dra om vägar. Så drastiska åtgärder vill man inte genomföra för att bygga översvämningsskydd. Istället är det flera kommuner som har tänkt använda sig av tillfälliga vallar eftersom Vänern stiger relativt långsamt och man har tid på sig att genomföra de nödvändiga åtgärder som krävs. De kommuner vi anser har kommit längst i arbetet för att skydda sig mot översvämning är Mariestad och Karlstad. Dessa är de enda kommuner som har funderat på konkreta permanenta åtgärder för att skydda befintlig bebyggelse.
Mariestads kommun har funderat kring att bygga en mur för att skydda en stor del av staden mot höga vattenflöden. Detta anser vi vara klokt eftersom man då har mycket arbete gjort om det skulle bli höga vattenflöden, åtgärder kommer ändå att krävas i form av att täta avloppssystem och pumpa bort vatten. I och med att man redan har ett färdigt översvämningsskydd kan man istället lägga all kraft på dessa åtgärder. I Karlstad har man funderat kring det halvpermanenta vallsystemet Aquafence för att bland annat skydda Örsholmen.
Ett problem vi stött på under arbetet är att alla kommuner använder sig av sina egna höjdsystem. Även de kommuner som har samma höjdsystem har skillnader
sinsemellan kommunerna. Detta har varit väldigt förvirrande och komplicerat utförandet av rapporten.
En fråga som har dykt upp är om scenariot som klimat- och sårbarhetsutredningen har räknat fram skulle kunna inträffa i verkligheten. Det är en fråga som inte går att besvara men man borde ändå räkna med att det kan hända när som helst. Några av kommuntjänstemännen som vi har pratat med har tagit den dimensionerande nivån med en viss skepsis och menar att det kan vara lite åt det överdrivna hållet.
Under tiden som detta arbete har pågått har länsstyrelsen beslutat att Vänerns nivå permanent ska sänkas för att på så vis eliminera de högsta extremflödena. I princip alla vi har pratat med under arbetets gång är överens om att en ändrad
avtappningsstrategi för Vänern är rätt väg att gå för att minska översvämningsrisken.
Antingen genom att öka flödet i Göta älv, bygga en tunnel till havet eller att konstant hålla Vänern på en lägre nivå.
Om man ser till hållbart byggande - aspekten gäller det att uppfylla BBR:s krav. Men det gäller också att ta hänsyn till saker som resursanvändning, miljöpåverkan under husets livslängd, innemiljö mm. Detta är saker som måste beaktas när man upprättar byggnader. Är det rätt att skapa en bostad på låg mark nära Vänern med tanke på den risk det finns för översvämning som allvarligt kan skada byggnaden? En sak som är säkert är att det är fel att kalla det för hållbart byggande. Livslängden på en bostad var förr 50 år men har efter tiden utökats till 100 år. Detta beror givetvis på vilka val man gör av material och dess hållfasthet.
Enligt sårbarhetsutredningens rapport är det en procents risk att nivån +47,4 m (RH70) uppnås inom hundra år. Det är en väldigt liten risk men som verkligen bör beaktas. Skulle den dimensionerande nivån uppnås kommer kommunerna runt Vänern och Göta Älv få flera olika komplikationer. Bästa lösningen som vi har kommit fram till i samarbete med de 12 kommunerna vi har besökt är att satsa på en kombination av permanenta och tillfälliga vallar. Att man är noggrant förberedd så att de tillfälliga vallarna snabbt kan sättas in och att man skapar permanenta vallar.
För att skydda den nyproduktion som sker i respektive kommun mot översvämningar säger många kommuner att det räcker med att färdigt golv ligger på en viss nivå, oftast efter den dimensionerande nivån + 47,4 m (RH70). En del andra kommuner har endast + 46,7 m (RH70) som grundläggningsnivå och har därefter inga andra
generella åtgärder planerade som exempelvis vallar och murar. Utöver
grundläggningsnivån planerar kommunerna även i vissa fall att bottenvåningen skall bestå av garage eller andra utrymmen som inte orsakar någon större problematik vid en eventuell översvämning. Frågan man kan ställa sig när kommunerna agerar och planerar utifrån denna taktik är om man accepterar att all underbyggnad eller trossbotten blir skadad? Man kommer inte heller att kunna använda byggnaderna eftersom marken kommer att bli översvämmad vilket gör att man inte kommer till och från byggnaderna.
En annan fråga man skulle kunna ställa sig är ansvarsfrågan vid det nya begreppet tredimensionell fastighetsbildning där man kan ha olika fastighetsägare på höjden
låter garaget översvämmas eftersom det skulle klara det och detta i sin tur ger skador på bostäderna, vems ansvar är det då? Är det fastighetsägaren för bostäderna som inte vallade in byggnaden eller är det garageägaren som lät garaget översvämmas?
När kommunerna rekommenderar att nivån på färdigt golv skall ligga efter den dimensionerande nivån innebär det då att vid en översvämning kommer alltså trossbotten och all underbyggnad att stå i vatten och därmed att bli skadad. Är det acceptabelt?
I exempelvis Finland sätter man inte nivån efter färdigt golv utan rekommenderar istället att byggnader inte uppförs lägre än vad kapillärbrytandeskiktet ligger. Andra faktorer som kan vara nödvändiga att beakta är även flödeshastigheten på vattnet vilket man tillämpar ibland annat Norge. Det tycker vi låter som bra alternativ som även skulle kunna tillämpas här.
I dagsläget är det svårt för kommunerna att få möjlighet till statligt bidrag för
översvämningsåtgärder. Detta eftersom statsbidraget från Räddningsverket är så pass litet i förhållande till alla ansökningar som kommer in. Detta gör att de flesta pengarna går till livräddande åtgärder. Här ingår oftast inte översvämningsåtgärder. I klimat- och sårbarhetsutredningen har man lagt ett förslag på att staten instiftar en fond för förebyggande åtgärder i ett förändrat klimat. Detta tycker vi låter som ett bra förslag, då får kommunerna bättre chans att få hjälp med finansieringen även för större projekt.
Då vårt arbete är grundat på intervjuer med olika tjänstemän på varje kommun har en stor del av arbetet varit att ringa runt och försöka få tag i rätt folk och boka intervjuer.
Detta har tagit en hel del tid i anspråk men har ändå känts nödvändigt för att vi skulle få en trovärdig och verklighetsförankrad rapport.
Om vi skulle göra om arbetet idag skulle vi ha tagit reda på vilka kontaktpersoner som ingår i den gemensamma samarbetsgruppen för att ha fått prata med insatta personer.
Dock fanns inte denna grupp vid arbetets början och det var inte heller helt klart vilka som skulle ingå i den. Dock använde vi oss av kontaktpersonerna i denna grupp vid de sista kommunerna vi intervjuade och från de flesta av de tidigare kommunerna vi hade besökt var det just dessa kontaktpersoner vi redan hade intervjuat.