• No results found

4. Äldreomsorgen

4.2 Resultat av kartläggning av stödet till anhöriga

4.2.1 Mål

Det finns inget uttalat mål för stödet till anhöriga till äldre Det stöd som finns är med i de strategiska målen som gäller även för anhöriga, men de finns inga specifika mål för den gruppen. Varje enhet har dock en egen verksamhetsplan som revideras varje år och uppföljning görs efter ett halvår. I verksamhetsplanen skall anhörigstödet upp tas och prioriteras. Efter varje år görs också en verksamhetsberättelse. När det kommer till

definitionen av vem som är anhörig så definierar verksamheten anhöriga som någon med en nära relation till den närstående och denne behöver inte vara släkt med den närstående 4.2.2 Handlingsplan för stöd till anhöriga

På frågan om kommunen har någon handlingsplan för stöd till anhöriga svarar den ansvarige verksamhetschefen att det inte finns någon handlingsplan.

4.2.3 Former av stöd till anhöriga

Här säger man att det viktigaste stödet är mellan personal och anhörig. Kommunen har även ett Anhörigcentrum med bl.a. anhörigkonsulent. Andra former som nämns är:

- Information, rådgivning och handledning - Stödjande samtal

- Anhörigträffar i samband med olika aktiviteter - Avlastning i form av växelvård

- Vid vård i livets slut och uppföljning när den anhörige har avlidit

Detta stöd finns för alla anhöriga som har behov, men det påpekas att detta oftast är

sammanboende make/maka, barn eller barnbarn. De anhöriga som är berörda av och i behov av stöd nås också av det.

När det gäller statistik under första halvåret 2010 för hur många som erhöll de olika stödformerna som kommunen erbjuder så finns ingen eftersom Mätområdet är stort och de inte har några konkreta mätområden. Stödet sker oftast individuellt vid behov och det dokumenteras då inte. Man framhåller dock att alla som behövt stöd fått det.

Vi har inte fört någon statistik. Alla som på ett eller annat sätt har ringt eller önskad stöd i form av samtal har fått det

4.2.4 Efterlevandestöd

Efterlevandestöd finns i kommunen inom de olika verksamheterna om behov finns. Det finns dock ingen nedskriven rutin som talar om att och hur detta skall göras. Exempel på

efterlevandestöd är samtal med sjuksköterska och/eller läkare, samtal och minnesstund på avdelningen där anhöriga är inbjudna. Det finns dock delade meningar om verksamheten ska eller inte ska erbjuda efterlevandestöd vilket följande citat får belysa.

Ska erbjudas samtal med läkare på VC

Det är landstinget som ansvarar för efterlevandesamtalet, inte vi

4.2.5 Relationer

På frågan om det finns någon uttalad värdegrund att arbeta utifrån när det gäller stöd till anhöriga till äldre personer svarar verksamhetschefen ja. Man arbetar i kommunen mycket med etikfrågor, skattningsskalor för personal och värdegrund. Verksamhetschefen fäster uppmärksamheten på att det är viktigt med kontinuerligt arbete och uppföljning av dessa frågor. Fyra enhetschefer har besvarat frågan om det finns någon värdegrund och tre av dem svarar att det finns det medan en enhetschef svarar att det inte finns.

Arbetet sker utifrån kommunens gemensamma värdegrund.

Någon uttalad värdegrund finns inte men jag hoppas att det arbetet sker utifrån de etiska regler som finns för de olika yrkesgrupperna och som ska genomsyra patientarbetet

4.2.6 Stödplaner

När det gäller stödplaner för anhöriga svarar både verksamhetschefen och de fem

enhetschefer som besvarat denna fråga i enkäten att det inte finns några direkta stödplaner för den målgruppen. Men när det kommer till frågan om hur anhörigas situation beaktas i

samband med vårdplanering eller planering av omsorg/stöd/vård som det står i enkäten svarar verksamhetschefen att det finns med i stor utsträckning.

När det gäller enkätsvaren från enhetscheferna så anser även de att det är viktigt att beakta anhörigas situation.

Vi ser anhöriga som en stor tillgång – de känner ju sina anhöriga bäst

Vi tar oss alltid tid med att lyssna på närstående. Deras situation är viktig.

Det händer att vi hänvisar till anhörigcentrum.

Några av enhetscheferna påpekar dock att det i första hand är den enskildes behov som skall tillgodoses vid beslut om insats.

Viktigt att vara lyhörd för deras åsikter, synpunkter samt kännedom om brukaren.

Viktigt att ge och erbjuda stödsamtal inom enheten samt informera om

anhörigcentrum. Erbjuda delaktighet, om brukaren tillåter det, i samband med vårdplaneringar och upprättande av genomförandeplaner.

Som en del i beslutsunderlaget. Dock är det den enskildes behov som skall tillgodoses vid beslut om insats.

På det sätt som den enskilde önskar. I genomförandeplan.

4.2.7 Information, tillgång till stöd och motivationsarbete

Informationen om det stöd till anhöriga som finns i kommunen sker direkt genom personalen, per telefon, via broschyr, muntligt vid möten. i samband med hembesök, information vid inflyttning vid första vårdplaneringen, via biståndshandläggare, via kommunens hemsida och genom Anhörigcentrum. När det handlar om i vilket skede de anhöriga nås så sker det vid en rad olika tillfällen. Det kan vara i samband med hembesök, när insatser söks eller när man tackat ja till ett boende eller som en av enhetscheferna svarade ”Alla skeden där behov finns”.

De anhöriga får tillgång till de olika stödformerna via samma kanaler som de får information om anhörigstödet. För att försöka nå dem som inte redan är kända använder sig kommunen av olika forum till exempel pensionärsrådet och de årliga möten som man har med

väntjänstgrupperna. Därutöver finns information på kommunens hemsida samt att informationen om Anhörigcentrum annonseras i tidningen.

4.2 8 Uppsökande verksamhet

Uppsökande verksamhet finns i kommunen och den gäller för personer över 80 år som bor i ordinärt boende utan beslut på insatser från kommunen. (Undantaget; färdtjänst och

trygghetslarm) De erbjuds ett hembesök av en ”uppsökare” som informerar om kommunens olika verksamheter. Skriftlig information ges också. Kommunen har en uppsökare som arbetar 50 % med detta.

4.2.9 Anhörigas synpunkter om eget stöd

Vart skall anhöriga vända sig om de har synpunkter på sitt eget stöd på denna fråga svarar verksamhetschefen att de skall vända sig till den personal och verksamhet de är knutna till, de kan även skicka sina synpunkter via webben till kommun och synpunkter kan också tas upp i Pensionärsrådet. De fyra enhetschefer som besvarat frågan kompletterar med att anhöriga kan kontakta sjuksköterskan, kontaktpersonen, enhetschefen, biståndshandläggaren eller ta

kontakt med Anhörigcentrum. En av de enhetschefer som besvarat frågan påpekar att det inte är så lätt att veta vart de anhöriga ska vända sig

Det här blir ju lite knepigt eftersom vårt uppdrag i första hand riktar sig mot patienten och inte har som primär uppgift att rikta sig mot anhöriga. Men förhoppningsvis kontaktar de mig om de tycker att något blivit galet

På frågan om det finns någon etablerad rutin för hur man handskas med de synpunkter som kommer in från anhöriga svarar verksamhetschefen att det finns rutiner i

synpunktshanteringen och att det är viktigt att det är en snabb återkontakt. Av de fyra enhetschefer som besvarat frågan är det bara en som svarar att det finns en etablerad rutin medan de andra tre anser att det inte finns. Information till anhöriga om att de kan lämna synpunkter finns på varje enhet/verksamhet och via kommunens hemsida.

När det gäller hur de anhörigas synpunkter tas till vara i utvecklingen av stödet till anhöriga har ingen av enhetscheferna besvarat denna fråga verksamhetschefen svarar dock att det oftast handlar om väldigt specifika individuella fall och att de då tas upp i respektive arbetsgrupp.

Om det handlar om större frågor så tas de upp i planeringen av arbetet och i olika arbetsgrupper.

4.2.10 Anhörigas synpunkter om insatser för den närstående

Frågan om vart anhöriga vänder sig om de har synpunkter på deras närståendes vård och omsorg har besvarats av både verksamhetschefen och alla tolv enhetschefer.

En av enhetscheferna svarar ”Ofta till biståndshandläggare som i regel hänvisar vidare till respektive utförarenhet, Anhörigcentrum eller skickar ett uppdrag till resursteamet. Ibland också till IFO”. De andra svaren kompletterar med fler kanaler som gruppledare, enhetschef, medicinskt ansvarig sjuksköterska, omvårdnadspersonal kontaktperson eller blanketten ”säg vad du tycker”, som skickas in till Socialkontoret.

Åtta av tio enhetschefer anser precis som verksamhetschefen att det finns en etablerad rutin för vart anhöriga vänder sig om de har synpunkter på deras närståendes vård och omsorg. På frågan om hur anhöriga får information om det ges en rad olika alternativ av de nio

enhetschefer som besvarat frågan

- Muntligt genom biståndshandläggare

- Blankett ”Säg vad du tycker”. Avvikelseblankett, kvalitetsråd.

- Vid möten och via telefon.

- Information vid inflyttning

- Anhörigträffar, informationsmaterial, i den dagliga verksamheten, vårdplaneringar, - Vi har synpunktshantering. Vi informerar om vi får frågan och blanketterna finns

tillgängliga i allmänna utrymmen. På vår anslagstavla finns också en förslagslåda för alla.

- Information i välkomstbroschyr samt information från omvårdnadspersonal.

När det handlar om hur de synpunkter som framkommer tas till vara i utvecklingen av äldreomsorgen så görs det enligt de tio enhetschefer som besvarat frågan på en rad olika sätt.

Kvalitetsråd, avdelningsmöte, vårdplaneringar, APT och veckomöten, nätverksmöte, och i genomförandeplanen om den enskilde så önskar.

En enhetschef svarar ”Vi försöker lyssna in och bemöta det som framkommer” och en annan svarar att ”Ibland sker en förändring av rutiner eller i utförandet av insatsen”. Två av svaren är något mer utförliga och citeras därför i sin helhet

Enheten genomgår nu en förändring vilket innebär 1) att en biståndshandläggare kommer att ha särskilt ansvar för anhörigfrågor och hur enheten kan utveckla arbetet i dessa frågor och 2) att en kvalitetsgrupp bildats vilken bl.a. kommer att arbeta med utvecklingsfrågor, t ex frågor om samarbetsformer och

uppmärksammade behov av stöd.

Vi lyssnar alltid på synpunkter från anhöriga. Sedan är det väldigt olika hur det kan användas. Är det gynnsamt för den enskilde och bidrar till en bättre vård kan det tas med i uppföljningen av genomförandeplan ex. Men synpunkterna kan också handla mer om anhörigas egenintresse och inte alltid vara utvecklande i vården av den enskilde. Är det synpunkter av generell karaktär som berör verksamheten tas detta upp för diskussion i ex kvalitetsråd.

4.2.11 Uppföljning och utvärdering

Enligt verksamhetschefen och tre av de fyra enhetschefer som besvarat frågan så görs ingen uppföljning av stödet till anhöriga på individnivå till anhöriga till äldre personer. En av enhetscheferna menar att uppföljning görs via genomförandeplanen. När det gäller

utvärdering av de olika anhörigstödsformerna så anger verksamhetschefen att detta görs i viss utsträckning. En av de fyra enhetscheferna som besvarat frågan anger också att utvärdering görs och då av biståndshandläggaren som följer upp och utvärderar beslut. De övriga tre enhetscheferna anser ej att någon utvärdering görs.

Frågan om det görs utvärdering av de olika anhörigstödsformerna har inte besvarats av vare sig verksamhetschefen eller någon av enhetscheferna. Och när det gäller om anhöriga

involveras i utvärderingen av stödet till anhöriga så anser både de två enhetschefer som svarat på frågan och verksamhetschefen att så inte görs.

När det gäller om anhöriga involveras i utvärderingen av äldreomsorgen så tror inte verksamhetschefen det, men de fem enhetschefer som besvarat frågan anser att anhöriga involveras och en av enhetscheferna har besvarat frågan om hur de involveras med ” vid behov och minst en gång per år”.

En sammanställning över dem som har tillgång till anhörigstöd med avseende på variabler som ålder, kön, relation till den vårdade, den vårdades vårdbehov och tid som anhörigvårdare kan enligt verksamhetschefen eventuellt besvaras av biståndshandläggarna. Tre av fem enhetschefer svarar nej och av de två som svarar ja skriver den ena ”Ja, I så fall blir det en anteckning om insatsen i patientens journal”.

4.2.12 Organisation

Verksamhetschefen och en av de två enhetschefer som besvarat denna fråga uppger att det inte finns någon specifik organisation för hur stödet till anhöriga till äldre personer ska vara utan stödet till anhöriga är en naturlig del av personalens arbetsuppgifter.

De två enhetscheferna svarar att de anhöriga ringer till dem eller att de ringer anhöriga om det har hänt någonting. Om det finns någon som uttalat har som uppgift att arbeta med stöd till anhöriga svarar verksamhetschefen att anhörigkonsulenten har det och att all personal har det som uppgift i sitt arbete. Av de fyra enhetscheferna som besvarat frågan svarar en att det finns medan de tre övriga svarar att det inte finns.

Anhörigkonsulenten har enligt verksamhetschefen ett uttalat ansvar att i sitt arbete utveckla stödet till anhöriga. Och på frågan om det finns någon person som har uttalat ansvar för verksamheten, stöd till anhöriga svarar densamme att det har Anhörigcentrums personal och resursenhetschefen. När det gäller enhetscheferna svarar en att det finns en person som har ett uttalat ansvar att i sitt arbete utveckla stödet till anhöriga, men inte vem det är. De tre övriga enhetscheferna som besvarat denna fråga svarar att någon sådan person ej finns. På frågan om det finns någon person som har uttalat ansvar för verksamheten, stöd till anhöriga ser svaren likadana ut med tillägg att den enhetschef som besvarat frågan med ja uppger att den

ansvariga personens position i organisationen är kontaktpersonen, sjusköterska eller

enhetschefen eller helt enkel personal som är i tjänst som får ge stöd när det behövs. Frågan om vilka befogenheter som den ansvarige personen har besvaras av verksamhetschefen enligt följande ” Delat ansvar tillsammans med enhetschef för Anhörigcentrum som ligger direkt under verksamhetschef”. Ingen av enhetscheferna har besvarat denna fråga.

Vem som fattar beslut om vem som ska få anhörigstöd råder det dock delade meningar om där verksamhetschefen anser att det är personalen på Anhörigcentrum medan den ene av de två enhetschefer som besvarat frågan svarar att det inte finns sådana beslut och den andre svarar att det gör biståndshandläggare.

4.2.13 Samverkan med ideella sektorn

Samverkan med den ideella sektorn ska enligt verksamhetschefen ske kontinuerligt. Av de fyra enhetschefer som besvarat frågan i enkäten svarar en av dem att samverkan sker medan de tre övriga svarar att det inte sker. De parter som samverkan sker med är de olika brukarråd som finns i kommunen, frivilligorganisationer, föreningar, väntjänst, pensionärsrådet och Diakonia. På frågan om hur samverkan sker har endast en av enhetscheferna besvarat den med att verksamheten erbjuder kontakt.

4.2 14 Samverkan med landstinget

På frågan om samverkan sker med landsting svarar både verksamhetschefen och fyra av de fem enhetschefer som besvarat frågan i enkäten att samverkan sker. De verksamheter inom landstinget som samverkan sker med är slutenvården, habiliteringen, närvårdskonceptet, länsstyrgruppen, vårdcentralerna och sjukhuskyrkan. På frågan om hur samverkan sker så svarar verksamhetschefen att det finns olika arbetsgrupper som träffas där rutiner,

handlingsplaner tas fram och utvärderas för att förbättra samverkan. Enhetscheferna svarar att de erbjuder kontakt och att det är viktig med samverkan samt att landstinget ska erbjuda samtal med efterlevande när den närstående avlidit.

4.2.15 Personal

Hur många personer arbetar med stöd till anhöriga (har avsatt tid) inom er verksamhet i kommunen? På denna fråga svarar verksamhetschefen 3,5 års arbetare. Två enhetschefer har besvarat frågan och det ena svaret är cirka 20 personer medan det andra svaret är att ingen har avsatt tid. Hur många årsarbetare som finns totalt har endast besvarats av en enhetschef och antalet är tio. När det gäller personalens befattningar svarar verksamhetschefen

anhörigkonsulent, uppsökare 80+, demenssjuksköterska och silviasyster medan de fyra enhetschefer som besvarat frågan svarar undersköterska, sjuksköterska, enhetschef, kontaktperson eller omvårdnadspersonal.

Den utbildning som personalen har varierar och kan vara sjuksköterskeutbildning, omvårdnadsutbildning, mentalsköterska, gruppledare, silviasyster eller

demensvårdsutvecklare. Personalens specifika utbildning i anhörigstöd enligt verksamhetschefen 7,5 rep 10 högskolepoäng i anhörigstöd.

Medan en av de två enhetschefer som besvarat frågan svarar kurser och föreläsningar inom palliativ vård och den andre svarar ingen specifik. När det gäller yrkesbakgrunden besvarar verksamhetschefen denna fråga med äldreomsorg, demensomsorg, akutsjukvård, gruppledare och projektledare.

4.2.16 Utbildning

När det gäller personalens utbildning i anhörigstöd så menar verksamhetschefen att det inte finns så mycket utbildning i anhörigstöd. Enhetscheferna svarar att personalen i allmänhet inte har någon utbildning eller i varje fall ingen specifik utbildning. Den utbildning som

personalen har är enligt svaren från en av enhetscheferna den som eventuellt ges inom ramen för akademiska studier som krävs vid anställning (sociala omsorgsprogrammet,

socionomutbildningen, beteendevetare).

Ett par andra enhetschef er svarar att ”de har ingen utbildning annat om det finns något i Omvårdnadsutbildningen”. Den enhetschef som svarat ja på denna fråga anger att man har haft en studiecirkel i demens ABC, där anhörigstöd tas upp. På frågan om det bedrevs någon utbildning i stöd till anhörig i kommunen under 2009 och 2010 svarar verksamhetschefen att utbildning gavs under år 2010. Elva enhetschefer har besvarat frågan och av dessa är det endast en som svarat att utbildning bedrevs under 2010. I utbildningen deltog ca 20 personer mestadels undersköterskor och vårdbiträden, men även en enhetschef och en sjuksköterska.

4.2.17 Budget

Budgeten för stödet till anhöriga var under år 2010 cirka 600 tkr. Den totala budgeten för äldreomsorgen uppgick samma år till 248 514 tkr.

4.3 Resultat av fokusgruppsintervjuerna

Vid fokusgruppsintervjun inom äldreomsorgen deltog åtta personer. Dessa var en politiker, en enhetschef, en biståndshandläggare, en personal, anhörigkonsulenten, två personer från ideella sektorn och en anhörig. De som deltagit i intervjuerna har i resultatredovisningen

anonymiserats varför det ej kommer att framgå vem som har sagt vad. Fokusgruppsintervjun startade med att kartläggningen av anhörigstödet inom äldreområdet presenterades och på frågan om deltagarna ansåg att den stämde svarade alla ja och de hade inte något att tillägga vad gällde kartläggningen. Därefter övergick man till att diskutera de olika frågeställningarna.

4.3.1 Vad fungerar bra

Det som lyfts fram som bra är Anhörigcentrum då det är viktigt att ha ett fast ställe att ringa till. Det är ofta svårt att veta vart man skall vända sig och då är det jättebra att ha

Anhörigcentrum som man kan ringa till för att fråga om var man kan få den hjälp man behöver. Anhörigcentrum skapar även en viss trygghet i och med att man som anhörig vet att det finns stöd att få om man behöver. Det är därför viktigt att informera om Anhörigcentrums verksamhet till alla anhöriga man kommer i kontakt med.

Det är viktigt att alla inom kommunen hänvisar till anhörigcentrum, komma ihåg i vardagen när man träffar någon som är i nöd att man inte alltid kan hjälpa själv utan slussa vidare till anhörigcentrum. Man hjälper i stunden, men att sen slussa vidare, vi har ju en speciell enhet som jobbar med det här

En annan bra sak som lyfts fram är de olika anhörigträffarna både de som finns på

Anhörigcentrum och de som finns i de olika verksamheterna. Där kan anhöriga komma och

Anhörigcentrum och de som finns i de olika verksamheterna. Där kan anhöriga komma och