Vård med stöd av LVU

LVU är en kompletterande skyddslag som reglerar situationer då frivilliga insatser av olika skäl inte kan komma till stånd eller inte bedöms som tillräckliga. Syftet är att samhället ska kunna fullgöra sin skyldighet att tillgodose barns och ungdomars behov av skydd, stöd och behandling. Målsättningen är att med olika stödinsatser arbeta så att barnet eller den unge kan återvända till sitt eget hem eller eget boende. Även om detta ska vara strävan, kan man inte bortse ifrån att det förekommer fall där en återförening inte är realistisk trots långvariga och omfattande insatser. I dylika fall ska socialnämnden undersöka om det inte vore bättre för barnet/den unge om det utsågs en annan vårdnadshavare för barnet, t.ex.

familjehemsföräldrarna, och i så fall ta initiativ till en vårdnadsöverflyttning med stöd av FB.

Vård med stöd av LVU fråntar inte föräldrarna de skyldigheter som regleras i föräldrabalken (FB); de fortsätter att vara vårdnadshavare och är alltjämt underhållsskyldiga. Intrånget i vårdnadshavarens rätt sker i utövandet av vården genom att socialnämnden övertar

bestämmanderätten över barnet eller den unge under vårdtiden. Emellertid ska nämnden enligt 1 § första stycket LVU så långt det är möjligt utforma vården i samförstånd med familjen.

6.18.1 Ombud/offentligt biträde

Så snart det för socialtjänsten står klart att det blir fråga om ansökan om vård enligt LVU ska anmälan om behov av ombud/offentligt biträde göras hos förvaltningsrätten. Socialnämnden kan lämna förslag på vem de önskar som ombud för barnet.

6.18.2 Förebyggande insatser enligt LVU - mellantvång

Mellantvånget riktar sig till ungdomar som behöver stöd och hjälp på grund av sitt eget beteende. Syftet med mellantvång är att ge socialtjänsten möjlighet att gripa in oberoende av samtycke i ett tidigare skede än då en ansökan om vård enligt LVU måste göras.

Socialnämnden kan besluta om förebyggande insatser enligt LVU om det kan antas att den som är under 20 år kommer att behöva vård enligt 3 § LVU och det stöd och den behandling som behövs inte kan ges med samtycke av vårdnadshavaren och den unge om han/hon fyllt 15 år. De insatser som kan beslutas är särskilt kvalificerad kontaktperson och/eller behandling i öppna former inom socialtjänsten (22 § LVU).

6.18.3 Ansökan om vård enligt LVU

När samtycke inte lämnas till föreslagen vårdplan ska nämnden ansöka om vård enligt LVU.

Av 4 § LVU och 5 kap. 1 § SoF framgår att förutom ansökan ska dokumentet innehålla sammanfattning med rekvisiten tydliggjorda (se nedan)

 En social utredning/redogörelse för den unges förhållanden innehållande de omständigheter som utgör grund för att den unge behöver beredas vård, tidigare vidtagna åtgärder och den vård som socialnämnden avser att anordna. En BBIC utredning ska genomföras.

 En vårdplan.

 Om utlåtande från psykolog införskaffats ska detta bifogas.

 Läkarintyg bifogas.

Förutom de dokument som redan upprättats – dokumentationen av utredningen som innehåller bedömning av vårdbehovet samt vårdplanen - ska i sammanfattningen till nämnden

dokumenteras de omständigheter i ärendet (rekvisiten) som motiverar vård enligt LVU nämligen;

 Att det föreligger ett missförhållande med anknytning till den unges hemmiljö (2 §, de s.k. miljöfallen) eller till den unges eget beteende (3 §, de s.k. beteendefallen).

 Missförhållandet medför att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

 Att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg, d.v.s. med samtycke av vårdnadshavaren eller den unge om han eller hon fyllt 15 år.

 Ett resonemang om samtycke; Om det finns risk för att ett samtycke kan komma att återkallas, samtycket vara begränsat i tiden eller så kan samtycket avse endast en del av och inte hela vårdplanen. Man kan även ha starka skäl att tro att vårdnadshavaren kommer att ingripa i vården på ett, för den unge, störande sätt eller att den unge inte har insikt eller förmåga att på frivillig väg genomföra vården.

Eftersom dokumentationen ska användas i en domstolsprocess ställs stora krav på tydlighet och stringens. I beslutsunderlaget ska de fakta lyftas fram som styrker att barnet eller den unge löper en påtaglig risk att ta skada, att indikationerna i §§ 2 eller 3 LVU är uppfyllda och att vården inte kan ges med samtycke eller alternativt att ett lämnat samtycke inte garanterar vården.

Hela beslutsunderlaget delges vårdnadshavaren och den unge, om han fyllt 15 år, och dessa informeras om sin rätt att lämna synpunkter och närvara vid nämndens sammanträde. Deras synpunkter på materialet nedtecknas och biläggs ärendet. Även barn som är yngre än 15 år ska höras om det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.

Vid förhandling i rätt ska ansvarig socialsekreterare medverka och talan ska genom fullmakt föras genom juridiskt ombud. Fullmakt utfärdas av socialchef i aktuellt ärende och inges av den jurist som är ombud.

6.18.4 Beredande av vård enligt 2 § LVU - miljöfallen

De olika grunderna för att bereda den unge vård enligt 2 § LVU är följande:

 Fysisk eller psykisk misshandel

 Otillbörligt utnyttjande

 Brister i omsorgen (både fysisk och psykisk bemärkelse)

 Annat förhållande i hemmet (t.ex. då missförhållandena beror på en sambo till vårdnadshavaren)

Med ”hemmet” avses både föräldrahemmet och annat hem där barnet stadigvarande vistas.

Vård med stöd av 2 § LVU kan beslutas för barn och ungdom under 18 år och sådan vård upphör senast då den unge fyller 18 år.

Dokumentet ska fokusera på barnets/den unges utveckling och riskerna för den, föräldrarnas förmåga och/eller oförmåga att tillgodose barnets/den unges behov samt familjens och omgivningens resurser och brister. Även om ett vårdbehov kan te sig självklart utifrån en beskrivning av t.ex. förälders allvarliga missbruk eller psykiska sjukdom ska konsekvenserna av föräldrarnas svårigheter för barnen beskrivas för att fokus i den fortsatta processen inte uteslutande ska handla om bevisning av föräldrars tillkortakommanden. Det är brister i omsorgsförmågan snarare än föräldrarnas huvudproblem, som ska lyftas fram i utredningen, d.v.s. på vilka sätt barnets behov inte blir tillgodosedda av föräldrar och nätverk med stöd av samhällets basverksamheter.

6.18.5 Beredande av vård enligt 3 § LVU - beteendefallen

De olika grunderna för att bereda den unge vård enligt 3 § LVU är följande:

Missbruk av beroendeframkallande medel

Frågan om det rör sig om ett missbruk av beroendeframkallande medel måste bedömas utifrån vilket/vilka preparat det rör sig om, hur ofta och hur mycket den unge konsumerar, situationen kring användningen, de konsekvenser bruket fått, den unges ålder och övriga omständigheter.

Enligt förarbetena till LVU (prop 1979/80:1 s 582) framgår att man kan söka vård med stöd av denna lag på ett tidigare stadium där den unge är på väg att utveckla ett beroende av droger. ”Ett regelbundet bruk av sådana preparat i barn- och ungdomsåren kan mycket snart leda till fara för den unges hälsa eller utveckling. Ur bruket av alkohol kan utvecklas ett beroende som den unge inte själv förmår ta sig ur. Redan i utvecklingen mot en

beroendesituation kan det således ligga en fara för den unges hälsa och utveckling. En helhetsbedömning av den unges situation i relation till hans/hennes ålder är viktig att göra.”

Brottslig verksamhet

Av Socialstyrelsens allmänna råd om LVU 1997:15 s 32 framgår att: ”Brottslig verksamhet kan innebära att LVU är tillämplig. Detta förutsätter att den unge begår upprepade brott som inte är av bagatellkaraktär eller att den unge begår ett enstaka brott av allvarligt slag. En förutsättning är dock att brottsligheten ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet att det kan anses föreligga ett vårdbehov.”

Annat socialt nedbrytande beteende

Av Socialstyrelsens allmänna råd om LVU 1997:15 s 32 framgår bl.a. att med begreppet ” socialt nedbrytande beteende” menas att den unges beteende avviker från samhällets grundläggande normer på ett sätt som kan leda till en påtaglig risk för den unges hälsa eller utveckling. Exempel på ” socialt nedbrytande beteende” är ungdomar som har en kriminell identitet och påbörjat viss kriminalitet, som umgås med ungdomar som är kriminella eller missbrukar, vistas i missbruksmiljöer, flyttar runt och tillfälligt bor i olämpliga miljöer, skolkar från skolan i stor omfattning, är utan goda vuxenkontakter, prostituerar sig eller uppvisar allvarlig oförmåga att acceptera gränssättning och grundläggande normer. Nämnden ska göra en sammantagen bedömning av de olika beteenden som den unge uppvisar.

Vård med stöd av 3 § LVU kan beslutas fram till dess den unge har fyllt 20 år. Vård enligt 3 § LVU upphör senast då den unge fyller 21 år.

Dokumentet ska fokusera på den unges beteende och utveckling samt riskerna för den.

Utgångspunkten ska vara ovanstående tre grunder. För att tydliggöra vilken/vilka risker som är utgångspunkten ska grunderna finnas med som rubriker i dokumentet. Det är viktigt att ange när en händelse inträffat, vem som sagt vad och när. Ange polisanmälningar och domar.

Beskriv händelserna, den unges inställning och eventuella påföljder. Utlåtanden och annat relevant material ska biläggas ärendet. Innehållet i bilagorna ska dock sammanfattningsvis ingå i bedömningen med hänvisning till bilaga.

Förvaltningsrätten beslutar efter ansökan från socialnämnden om barnet eller den unge ska beredas vård enligt LVU. När domstol beslutat om vård med stöd av LVU, ska nämnden besluta om placering enligt 11 § LVU. Utredningen enligt 11 kap 1 och 2 §§ SoL ska anses slutförd när nämnden beslutat om att ansöka om vård enligt LVU. De befogenheter som följer av 11 kap. 2 § SoL upphör att gälla. Däremot pågår utredning enligt 11 kap. 1 § SoL till dess dom vunnit laga kraft. Innan domen vunnit laga kraft är det möjligt med stöd av den

sekretessbrytande regeln i 10 kap. 19 § OSL att inhämta uppgifter från myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Är det nödvändigt att därutöver ta kontakter och inhämta uppgifter erfordras dock att en ny utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ SoL inleds.