8.3 Felanalys av intervjun
9.1.2 VEM väljer att studera naturvetenskap och teknik?
I min teorigenomgång började jag denna aspekt med att diskutera genusperspektivet. Eftersom min andra frågeställning tar upp genusperspektivet, diskuterar jag inte detta här utan går direkt på frågan om VEM som väljer NV/TE. Jag ska försöka, att på individnivå, klargöra vad de pojkar har gemensamt som väljer NV/TE jämfört med de som väljer andra program.
19
Med default menar jag, i analogi med den terminologi som används inom datorvärlden, någonting som ställs in automatiskt om man inte uttryckligen har önskat något annat.
Av de tio pojkar som har MVG i matematik har fem stycken valt NV, två har valt EC (Elprogrammet), en har valt SP, en IB och en Företagarprogrammet.
Av de tolv pojkar som har VG i matematik har fem valt NV, två SP, två BP (Bygg- programmet), två TE (Teknikprogrammet) och en IT-gymnasiet.
Det är alltså tio pojkar som valt NV och alla dessa har besvarat enkäten. Samtliga dessas föräldrar är från Sverige. Fyra pojkar har föräldrar där båda har universitetsutbildning. Tre pojkar har en förälder med gymnasieutbildning och en med universitetsutbildning. En har två föräldrar med grundskoleutbildning och två uppger att de inte vet vad deras föräldrar har för utbildning. Om man, med reservation för bristande kunskap om eleverna, skulle våga sig på att kategorisera dessa tio pojkar enl. Costa’s (1995) kategorier, så bedömer jag att de alla tillhör kategorin potential scientists. Dessa elever kan alla tänka sig ett naturvetenskapligt
yrke.
Varför har bara fem av de tio som har MVG i matematik valt naturvetarprogrammet? Går det att, ur enkäterna, ta reda på varför de övriga fem inte valt NV? Elever som har MVG i matematik borde ju kunna vara potentiella naturvetare. Vilka skäl har de för att inte välja NV?
Av dessa fem har bara tre besvarat enkäten; de som valt elprogrammet, IB och företagarprogrammet. Dessa tre ska jag försöka beskriva lite noggrannare.
Den elev som har valt elprogrammet (EC) i första hand vill bli elektriker för att det är roligt och man tjänar pengar. Han har valt energiprogrammet i andra hand. Han uttrycker ingen påverkan inför sina val. Båda föräldrarna är högskoleutbildade och är från Sverige. Roligaste ämnena är fysik, teknik, slöjd, idrott och hemkunskap. Tråkigaste ämnena är språk, engelska och bild. Intressena är bland andra datorer, bilmotorer, alternativ energi och liv under vattnet. Det bästa arbetssättet är lärarledda genomgångar.
Den elev som valt IB i första hand har inga yrkesplaner. Han har valt IB för att kunna läsa i annat land, och NV i andra hand. Mamman har påverkat honom. Båda föräldrar är från Sverige, mamman har grundskola och pappan högskola. Roligaste ämnena är engelska, historia, samhällskunskap, geografi, språk, idrott och religionskunskap. Inget ämne uppges som speciellt tråkigt. De flesta arbetssätt är bra, och han är intresserad av det mesta som handlar om ny teknik.
Den som valt företagarprogrammet (FÖ) vill bli ekonom. Han har inte blivit påverkad av någon och har valt SP i andra hand. Båda föräldrarna är från Sverige och har gymnasieutbildning. De bästa arbetssätten är att laborera, ha grupparbete eller göra studiebesök. Roligaste ämnena är matematik, samhällskunskap, språk, hemkunskap och idrott. Många intressen, bland annat datorer, flygplan, ny teknik.
Har dessa tre någonting gemensamt? Två av dem uttrycker klara yrkesplaner, elektriker resp. ekonom. Vill man välja något av dessa yrken, ligger inte naturvetarprogrammet närmast till hands. Den elev som tänker välja IB har inga klara yrkesplaner, men ändå bestämda framtidsplaner, som inte ligger i linje med naturvetarprogrammet.
Det är frestande att försöka analysera dessa tre elever med hjälp av Costa’s (1995) kategorier. Då måste man vara försiktig, jag vet inte speciellt mycket om dessa elever, enkäten ger en mycket begränsad uppfattning om elevernas bakgrund. Med detta i åtanke vågar jag mig ändå på en försiktig kategorisering.
EC-eleven skulle jag vilja kategorisera som tillhörig gruppen other smart kids. Han är duktig i
skolan, även i de naturvetenskapliga ämnena, men de upplevs inte som speciellt meningsfulla (han uttrycker att kemi inte är särskilt intressant, biologi och matematik ganska intressant). Hans yrkesval ligger inte inom det naturvetenskapliga området, även om det, med tanke på studieresultat, skulle kunna göra det.
IB-eleven tillhör också gruppen other smart kids, han skulle mycket väl kunna utbilda sig
inom naturvetenskapen men väljer istället en annan inriktning. Han är främst intresserad av samhällsvetenskapliga ämnen, men är trots detta duktig i matematik.
FÖ-eleven faller också inom kategorin other smart kids. Han är intresserad av mycket, bland
annat teknik, men väljer ändå att studera ekonomi.
Aikenhead (1996) beskriver hur man kan få elever som tillhör gruppen other smart kids att
genomgå ett gränsöverskridande från familjens/kamratgruppens syn på naturvetenskap till skolans. Om man kan uppnå detta och få dessa elever att tycka att naturvetenskap är viktigt för dem personligen och förenligt med den värld i vilken de lever, skulle man kunna få dessa elever att utbilda sig inom naturvetenskapen. Detta menar Aikenhead borde gå att göra genom en annan kursplan för de naturvetenskapliga ämnena i skolan. När det gäller de tre eleverna ovan tror jag att detta främst är möjligt för EC-eleven, som redan är intresserad av teknik och el. IB-eleven är allmänt intresserad och borde kanske också med rätt inriktning på undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena kunna fås att välja en naturvetenskaplig inriktning. FÖ-eleven vill, precis som EC-eleven, ha ett yrke. Ekonom är ett yrke som alla känner till. Kanske är vi i skolan dåliga på att tala om vilka yrken som ligger öppna för en student från NV- eller TE-programmen. Min genomgång leder vidare till de övriga två didaktikaspekterna, VAD och HUR.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera
• Om jag, utan att ha hela bilden klar för mig, använder Costa’s kategorier kommer jag fram till att samtliga tio pojkar som valde naturvetarprogrammet tillhör kategorin
potential scientists.
• De tre pojkar som, trots MVG i matematik, inte valt vare sig naturvetarprogrammet eller teknikprogrammet, placerar jag, med reservation, i kategorin other smart kids.
Med andra ord har skolan inte lyckats få till stånd ett gränsöverskridande av det slag som Aikenhead beskriver.
Liknande resultat har Britt Lindahl (2003) kommit fram till. Hon skriver:
Samtidigt finns det elever som har alla förutsättningar uppfyllda men ändå väljer något annat. De har inte, enligt Aikenheads (1996) terminologi fått tillräcklig hjälp att ta sig in i den naturvetenskapliga kulturen.