Ellen Petäjävaara
VIDARE ARBETE
För att undersöka de tre gränssnitten hölls en workshop där ett användartest genom-fördes. Användartest är en experimentell metod där användare får genomföra relevanta uppgifter på en produkt och interaktionen studeras (Nielsen, 1993). Metoden är bra att använda i detta fall då ett användartest genererar värdefull data om hur användare inter-agerar med olika typer av gränssnitt.
De tre testpersoner som fick utföra användartestet var de tre tidigare gruppmedlem-marna. Varje gruppmedlem ombads att utföra ett antal operationer på de olika gränssnit-ten för att sedan svara på intervjufrågor, se figur 3.
Deltagarna fick slutligen diskutera för att komma fram till ytterligare förbättring-smöjligheter av gränssnittet. Utifrån de åsikter och synpunkter som framkom vid
an-39 vändartestet arbetades det
slutgiltiga konceptet fram. METODDISKUSSION
Att behovsidentifieringen genomfördes i grupp var bra eftersom fler behov som täcker ett större om-råde enklare hittas om man arbetar i grupp. Det var också bra att inleda arbetet med att identifiera behov, eftersom det ger en bra gr-und för det senare arbetet. Problemet med detta var att fokus för detta projekt valdes efter behovsiden-tifieringen. Detta innebär att det kan finnas ett antal mer specifika behov för just detta projekt, och be-hov som listats kanske inte längre är relevanta. Därför borde behovsidentifierin-gen behovsidentifierin-genomförts efter att fokusområde för projektet valts.
Eftersom konceptframtagningen i detta projekt genomfördes enskilt finns en risk att ytterligare idéer som hade löst problemet på ett smidigt sätt inte togs i beaktande. Det genererades även relativt få idéer, detta kan också ha påverkats av att konceptframtagnin-gen konceptframtagnin-genomfördes enskilt. Dessutom finns en riska att problem med idéerna förbises och att det är svårt att se på dem med kritiska ögon.
För att få ett så realistiskt resultat från användartestet som möjligt, hade det bästa alternativet varit att vårdgivare som arbetar på äldreboendet utgör användarna. Dessa har en inblick i hur arbetet utförs och vilken information som bör förmedlas, men då tiden var knapp för att utföra användartestet bedömdes det tidigare gruppmedlemmarna vara ett bra alternativ. Anledningen till detta var att de har en inblick i problemen och behoven på arbetsplatsen, eftersom de studerar samma moment. Detta gör att de har en bra förståelse för gränssnitten och kan dessutom komma med åsikter om funktioner som
saknas. En större grupp användare hade också genererat ett mer realistiskt resultat. Andra förändringar i användartestet kunde ha varit att undersöka fler funktioner och haft ett större utrymme för feedback på gränssnitten.
För att hitta ännu bättre lösningar hade det varit bra att låta vårdgivare och övrig personal vara mer delaktiga genom hela processen med att arbeta fram lösningsförslag, då dessa har kunskap och erfarenhet som är viktig för att hitta bra och genomförbara lösningar.
Koncept
Genom den utförda benchmarkingen konstaterades att det finns många olika möjligheter med surfplattor som hjälpmedel inom vården. Det fanns exempel där surfplattor an-vändes för att höja livskvaliteten hos dementa, surfplattor som anan-vändes som stöd för att kontrollera medicinering och för att få tillgång till vårdtagares bakgrund.
Det slutgiltiga konceptet, Plattan, bygger på syftet att förbättra informationsflödet på äldreboendet och göra den kunskap som finns tillgänglig för alla berörda parter. Koncep-tet Plattan går ut på att en surfplatta, som innehåller information som är knuten till den specifika brukaren, installeras i varje rum, dessa surfplattor kallas här för brukarplattor. En surfplatta med mer detaljerad
information finns också installerad på varje avdelning, denna kallas här för huvudplatta. Surfplattorna gör det möjligt att direkt föra in information och gör den samtidigt till-gänglig för alla berörda parter. Enligt Socialstyrelsen (u.å) finns stora risker vad gäller patientsäkerheten om det brister i informationsöverföringen mellan olika yrkesutövare kring patienten. Införandet av detta koncept medför att vårdgivare inte behöver komma ihåg lika mycket saker, och ökar därmed tillförlitligheten på den information som sprids. Figur 4 visar hur informationen med hjälp av konceptet kan flöda på äldreboendet. Inom vården finns ett omfattande regelverk vad gäller tystnadsplikt och sekretess (Fallström, 2010). För att inte utomstående ska kunna ta del av den sekretessbelagda informationen som finns på plattorna måste vårdgivare alltid logga in för att komma åt informationen.
Menyn i gränssnittet använder symboler istället för text. Osvalder et al. (2010) beskriver att symboler syns på ett större avstånd än text, upptäcks och tolkas snabbare och fungerar internationellt oberoende av språk. Men detta förutsätter att symbolen är välkänd. Vid implementering av Plattan på äldreboendet är det därför viktigt att vårdgi-vare får utbildning om hur plattan är tänkt att användas, betydelsen av de olika symbol-erna och vad som ska antecknas var. Figur 5 visar hur gränssnittet ser ut på brukarplattan. På brukarplattorna finns två hjälpknappar, en större röd och en mindre gul. Den röda knappen används vid akuta situationer, t.ex. om en brukare ramlat och vårdgivaren behöver hjälp med att få upp hen. Den gula knappen används då hjälp behövs men det Figur 3. Användartest
40
inte är akut, t.ex. om en vårdgivare behöver hjälp med en förflyttning. Färgsättningen av knapparna har valts för att göra vårdgivare uppmärksam och ytterligare underlätta förståelsen om vad de innebär. I västvärlden signalerar rött vanligt stopp och fara och gult signalerar varning (Osvalder et al. 2010). Då en vårdgivare trycker på hjälpknappen skickas ett meddelande till sökare som alla vårdgivare på äldreboendet har så att hjälp snabbt finns att tillgå.
På brukarplattorna finns en kroppskarta där vårdgivare kan markera en kroppsdel för att sedan justera den fysiska förmågan för den valda kroppsdelen. Ett problem som identifierats vid de intervjuer som genomförts i den tidigare fasen av projektet, var att den fysiska förmågan hos brukarna kan vara låg långt innan hjälpmedel sätts in. Detta på grund av att man ur ett vårdtagarperspektiv vill undvika att sätta in hjälpmedel för tidigt, då det gör till att vårdtagaren inte får öva på sin motorik och muskelkapacitet. Intervju-person A säger att ”...så länge som möjligt vill man ha kvar dem på benen...” angående hur länge man väntar innan hjälpmedel sätt in, men förklarar vidare ”Det gäller att vi som personal signalerar i god tid [...] man kanske nån gång får ha en avvägning, att det
kanske går lite för länge [...] det gäller att vara vaksam” (2015-04-27).
Tanken med Plattan är att vårdgivare enkelt ska kunna ändra informationen om vård-tagarens fysiska förmåga och att informationen direkt finns tillgänglig hos rehabteamet som sätter in hjälpmedel. Detta leder till att hjälpmedel kan beställas vid första indikation av behov, hjälpmedlen finns alltså att tillgå även innan det är nödvändigt. Vårdgivare ges då möjligheten att välja när avlastning behövs och hjälpmedlet ska användas, dessutom får vårdtagaren vänja sig vid hjälpmedlet under en längre tid.
Enligt Arbetsmiljöverket (2014) är varje förflyttning av en individ unik och hur den bör utföras på bästa sätt handlar mycket om erfarenhet och tyst kunskap, det kan till exempel handla om att individen brukar vara trött på morgonen och pigg på kvällen. Denna information och tysta kunskap, skrivs in och finns tillgänglig på brukarplattan under fliken som handlar om brukaren.
På brukarplattorna finns även en händelselogg där tidigare händelser kan kollas upp, och nya händelser kan antecknas. Det finns även en checklista, där viktiga saker som måste göras kan bockas av, exempelvis vilken medicin som har tagits.
41 Huvudplattorna som finns installerade på varje avdelning innehåller allmän
informa-tion som berör alla vårdgivare, som beskrivningar om hur hjälpmedlen bör användas och information om god ergonomi vid förflyttningar. Huvudplattorna innehåller dessutom samlad information om händelser som inträffat under föregående skift, så att det enkelt kan kollas upp i början av ett arbetspass.
Konceptet ger ett bättre flöde av information mellan olika grupper på äldreboendet, vårdgivare, ledning och rehabteam. Det är via huvudplattan som informationsutbytet med ledningen sker. Det kan t.ex. handla om rapportering av olyckor och tillbud, eller information om gemensamma aktiviteter och möten. Enligt Arbetsmiljöverkets rapport Ergonomi i kvinnors arbetsmiljö – Inspektioner med fokus på riskbedömning vid per-sonförflyttning inom vård och omsorg 2014) är det viktigt att personalen har kunskaper om att riskbedöma varje arbetsinsats. Detta kräver god kommunikation mellan arbet-stagare och arbetsgivare så att bristerna och riskerna blir kända och förebyggande åt-gärder kan vidtas.
Diskussion
Införandet av Plattan innebär en avlastning för personalen på äldreboendet om den används på rätt sätt. Plattan kommer förhoppningsvis förbättra arbetsmiljön ur ett psyko-socialt perspektiv, eftersom pressen på att vårdgivarna ska komma ihåg saker utantill minskar och informationsflödet blir bättre. Tillförlitligheten på den information som sprids och tillgängligheten hos den kommer också öka i och med att den dokument-eras direkt. Konceptet medför alltså att kunskap som tidigare varit knuten till erfarenhet istället finns uttalad och tillgänglig för alla vårdgivare, vilket innebär att det blir lättare för oerfaren personal att komma in i arbetet. Ett enklare informationsflöde och att händelser finns dokumenterade gör det enklare att ta del av information som berör patienten och därmed minskas risken för felbehandlingar och dåliga förflyttningar även ur ett vårdtag-arperspektiv. Om konceptet används rätt kommer det bidra till att tillgången på hjälp-medel ökar och därmed förbättras möjligheten till bra arbetsställningar hos vårdgivaren. Bra arbetsställningar och en bra psykosocial arbetsmiljö bidrar till färre sjukskrivningar vilket är bra både ur ett samhällsperspektiv och för det enskilda äldreboendet.
Referenser
Arbetsmiljöverket (2014) Ergonomi i kvinnors arbetsmiljö– Inspektioner med fokus på
riskbedömning vid personförflyttning inom vård och omsorg. (Rapport 2014:5) Stockholm: Arbetsmiljöverket. URL: http://www.av.se/dokument/publikationer/ rapporter/RAP2014_05.pdf (hämtad den 12/5 - 2015)
Fallström, C. (2010) Tystnadsplikt & sekretess. Vårdförbundet. Hämtad den 15/5-2015.
URL: https://www.vardforbundet.se/Min-profession/Yrken-och-Vard-A-O/Tyst-nadsplikt--sekretess/
Johansson, J., Abrahamsson, L. (2010) Produktions- och arbetsorganisation.
I Bohgard, M., Karlsson, S., Lovén, E., Mårtensson, L., Osvalder, A-L., Rose, L., & Ulven-gren, P. (red), Arbete och teknik på människans villkor. s 71-126. (2:a uppl.) Stockholm: Prevent.
Karlsson, S., Osvalder, A-L., Rose, L., Eklund, J., Odenrick, P. (2010) Utvecklingsproces-ser. I Bohgard, M., Karlsson, S., Lovén, E., Mårtensson, L., Osvalder, A-L., Rose, L., & Ulvengren, P. (red), Arbete och teknik på människans villkor. s 583-624. (2:a uppl.) Stockholm: Prevent.
Nielsen, J. (1993) Usability Engineering. Boston: Academic Press.
Osvalder, A-L., Ulfvengren, P. (2010) Människa-tekniksystem. I Bohgard, M., Karlsson, S., Lovén, E., Mårtensson, L., Osvalder, A-L., Rose, L., & Ulvengren, P. (red), Arbete
och teknik på människans villkor. s 353-436. (2:a uppl.) Stockholm: Prevent. ISBN:
978-91-7365-110-3.
Patnaik, D., Becker, R. (1999) Needfinding: The why and How of Uncovering People’s Needs. Design Management Journal Vol.10, No. 2, pp.35-40
Socialstyrelsen (u.å) Informationsöverföring och kommunikation. URL: http://www.
socialstyrelsen.se/patientsakerhet/riskomraden/kommunikation (hämtad den 15/5-2015)