Vikten av ett bra mottagande

Den första kategorien beskriver strukturen för mottagandet i skolan och vad

skolsjuksköterskorna anser är viktigt i det första mötet med det nyanlända barnet. Alla skolsjuksköterskor hade ett starkt engagemang i att det nyanlända barnet skulle få ett bra bemötande i skolan. Hur mottagande såg ut i skolorna skilde sig lite mellan kommuner.

6.1.1 Organisationen på skolorna

Organisationen kring mottagandet av det nyanlända barnet skilde sig mellan kommuner och i samma kommun. Den största skillnaden var om eleven började i en förberedelseklass på en mottagningsenhet, i en förberedelseklass integrerat på skolan eller om eleven gick rätt ut i klass.

32

”Jag tycker att det är en nackdel att vi inte har en mer planerad insats före som kartlägger pedagogisk och hälsomässigt innan man släpps ut för att det är så mycket som flyter runt. Det är olika människor som bedömer det ena och det andra, så det förlänger tiden faktiskt.”

I de tre mindre kommunerna började barnet i en förberedelseklass integrerat på skolan eller så gick barnet rätt ut i klass med stöd. I två av kommunerna önskades mottagningsenhet, då samordning kring mottagandet av barnen blev svårt. I en kommun kunde barnen gå upp till två år i förberedelseklass, vilket den skolsjuksköterskan var upprörd över. I de två största kommunerna fanns det mottagningsenhet som kartlade hälsomässigt och pedagogiskt innan barnet började i sin ordinarie skola. Fördelen med detta var att erfarenheten av att motta nyanlända barn blev stor. Nackdelen i en kommun var att det tog för lång tid för majoriteten av barnen att få börja i sin ordinarie skola på grund av kö till kommunens skolor. Barnet blev kvar på mottagningsenheten som inte kunde erbjuda alla skolämnen. De barn som kom som anhöriginvandrare hamnade lättast utanför systemet, då de fick sina sista fyra siffror i personnumret på en gång och därmed inte fanns med på listan över nyanlända barn. Det kunde därför ta lång tid innan skolsjuksköterskan visste att de barnen fanns. Därför önskades en bättre översikt i början. Det som skilde grundskolan från gymnasiet var att

gymnasieleverna upplevde att de var duktigare i skolan än de var, och snabbt ville vidare till nästa klass utan att ha den kompetensen. Det var en ständig fråga för rektor, när barnet och ibland deras föräldrar inte förstod att barnet hade för stora skol- och språksvårigheter för att gå vidare till nästa steg. Risken kunde då vara att barnet stannade för kort tid i

förberedelseklassen.

6.1.2 Mottagningssamtalet

Innan barnet började i skolan hade man i alla fem kommuner ett mottagningssamtal med det nyanlända barnet, vårdnadshavare eller god man. Det var viktigt att mottagningssamtalet kom så snabbt som möjligt efter att barnet kommit till kommunen för att ge barnet en snabb

skolstart. I en kommun var det tyvärr flera månaders väntetid för att börja i skolan. Fyra skolsjuksköterskor var med på mottagningssamtalet tillsammans med mottagande pedagog och tolk. På några skolor var rektor med. Mottagningssamtalet bestod av viktiga personer för barnet på skolan. Fördelen med att ha mottagningssamtalet tillsammans med pedagog var att det blev lättare med tystnadsplikten om alla hörde samma sak på mottagningssamtalet. Tre skolsjuksköterskor hade eget mottagningssamtal, skälet till det var tidsbrist och att det kom upp känsliga frågor som pedagog och rektor inte skulle höra. Skolsjuksköterskan har

33 strängaste sekretess på skolan vilket hos två skolsjuksköterskor gjorde det svårt att ha

mottagningssamtal tillsammans med pedagog.

”Det här samtalet har vi för att du skall få en riktig bra start på skolan och känner dig hemma här och att vi vill att det skall bli så bra som möjligt för dig.”

Mottagningssamtalets syfte var för alla skolsjuksköterskor att bilda en relation till barnet och få en uppfattning om barnets hälsa. Mottagningssamtalet bestod alltid av medicinska och pedagogiska frågor. De medicinska frågorna handlade om sjukdomar, allergier, mediciner och vaccinationer. Skolsjuksköterskan frågade också på vilken vårdcentral barnet hade gjort sin hälsoundersökning så att de kunde skicka efter journalkopior. Om barnet inte gjort

hälsoundersökning förmedlade skolsjuksköterskan kontakt med vårdcentralen. Några skolsjuksköterskor tyckte att det var viktigt att få fram att hälsoundersökningar och vaccinationer var ett erbjudande och inget som man måste. Gemensamt för alla var att skolsjuksköterskorna kände ständigt att de var i tidsnöd och behövde prioritera. Det såg då olika ut om man prioriterade mottagningssamtal eller prioriterade att träffa barnet enskilt. En frustration var att det tog lång tid med samordning, att ständigt synkronisera med rektorer, pedagoger och tolkar. Medvetenheten om att många barn hade traumatiska upplevelser fanns alltid där. Inskolning till svenska skolan behövde anpassas individuellt då det var många svårigheter i början med språket, det sociala och skolsystemet. Det var inte bara svenska språket som skulle vara normgivande för barnets skolstart, utan också tidigare skolgång och kunskap i andra ämnen. Det var viktigt att barnet fick en känsla av att personalen var där för att hjälpa dom att få en bra tid i skolan. Att så snabbt som möjligt hitta rätt nivå på barnets utbildning ansågs viktigt för hälsan.

Användande av tolk gjordes alltid på mottagningssamtalet. Om det var bäst med en fysisk tolk eller telefontolk diskuterades. Det fanns fördelar och nackdelar med båda. En fysisk tolk kunde ta mycket plats på mottagningssamtalet och en skolsjuksköterska hade upplevt att barnet var rädd för tolken. Samtidigt kunde en fysisk tolk skapa trygghet. Men de flesta använde mer och mer telefontolk. Två skolsjuksköterskor använde inte tolk när de träffade barnen ensamma utan försökte att få till en kommunikation. Detta för att de upplevde att barnet var mer ärlig utan tolk. Att tolken hade tystnadsplikt var viktigt, och att man fick använda tolk när man behövde och inte använde studiehandledare i modersmål. Några skolsjuksköterskor upplevde att de inte hade påverkansmöjlighet i den frågan utan rektor

34 bestämde att det skulle vara studiehandledare. Det medförde att skolsjuksköterskan inte kände sig bekväm i samtalet, då studiehandledare i modersmål inte har tystnadsplikt. Andra

skolsjuksköterskor upplevde att de hade stor påverkansmöjlighet i beställande av tolk när samtal skulle tolkas.