Samtliga informanter hade uppfattningen att man mår bra när den fysiska hälsan är god. Goda levnadsvanor som rätt mat, motion eller fysik aktivitet och måttlig konsumtion av alkohol var viktiga för att kunna hålla sig frisk. (se figur 2) Dessa faktorer uppmärksammas av Folkhälsorapport (2005) som viktiga områden vilka kan skapa jämlika förhållanden beträffande hälsa för alla i samhället.
Figur 2. Levnadsvanor matvanor 10/10 fysisk aktivitet 9/10 alkohol 10/10 tobak 10/10 vila 5/10
egen vård och hygien 5/10 fritid 6/10
hälsokontroll 1/10
Figuren bygger på berättelser från tio informanter. Sammanfattningsvis har jag identifierat åtta olika levnadsvanor som hade olika stor betydelse för informanter i relation till hälsoupplevelse. Samtliga har ansett att rätt mat, måttlig konsumtion av alkohol och tobak hade stor hälsopåverkan. Nio tyckte att motion eller fysik aktivitet var viktigt. Sex av dem betonade fritidens stora betydelse för att kunna må bra, fem tyckte att det var mycket viktigt att vila och ta hand om sin kropp. En informant tyckte att det var mycket viktigt även med regelbundna hälsokontroller. De studier om hälsa för personer med utvecklingsstörning som Umb - Carlsson (2008) sammanställde belyser att personer med intellektuell funktionsnedsättning har ökad sårbarhet vad gäller den fysiska och psykiska hälsan, men mina
informanter från båda grupperna talar inte så mycket om det. Några av dem hade andra så kallade tilläggssjukdomar. De som hade fysiska eller psykiska åkommor hade en viss kunskap om sina sjukdomar. De kunde på ett enkelt sätt förklara vilka symptom som tyder på t.ex. epileptiskt anfall. De visste även att man måste ta sin medicin regelbundet, vila oftare och stressa mindre.
Den största uppmärksamheten i berättelserna kring hälsoförståelse och upplevelse har personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning lagt på den sociala hälsan. När man jämför båda grupper med varandra så kan man se att det förekommer både likheter och skillnader (se figur 3 och figur 4).
Figur 3. Har betydelse för social hälsa, mammor i vuxenhabilitering
emotionell stöd 4/4 praktiskt stöd 4/4 socialt deltagande 3/4 samspel med andra 4/4 bemötande 4/4
ekonomi 4/4 arbete 1/4
Figuren bygger på berättelser från fyra informanter från gruppen mammor i
vuxenhabilitering. Ur respondenternas beskrivningar har jag identifierat sju
faktorer som enligt dem hade stor betydelse för social hälsa. Figuren visar en viss spridning mellan dessa faktorer i relationen till dess hälsobetydelse. Samtliga fyra informanter har betonat att emotionell och praktiskt stöd samt bemötande och samspel med andra har stor betydelsen för den sociala hälsan. För tre hade socialt deltagande stor betydelse och bara för en var arbete mycket viktigt.
Figur 4. Har betydelse för den sociala hälsan, unga vuxna inom daglig
verksamhet
emotionell stöd 6/6 praktiskt stöd 6/6 socialt deltagande 6/6 samspel med andra 6/6 bemötande 2/6
tillit till professionella 1/6
bli självständig och bilda egen familj 1/6
Figuren bygger på berättelser från sex respondenter från unga vuxna inom daglig
verksamhet. Sju faktorer har jag identifierar utifrån dessa berättelser som har stor
emotionellt och praktiskt stöd samt samspel med andra och socialt deltagande har stor betydelse för social hälsa. Två informanter betonade vikten av bemötande. Enstaka respondenter har talat om tillit till professionella och att bli självständig och bilda egen familj som faktorer med stor hälsobetydelse.
Jämförelsen mellan mammor i vuxenhabilitering och unga vuxna inom daglig verksamhet när det gäller betydelsefulla faktorer för den sociala hälsan visar att vuxna personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning har uppfattat det emotionella och praktiska stödet som viktigt för att kunna må bra. Samma sak gäller goda relationer och det goda samspelet med andra människor. Detta kan bekräfta tidigare forskning som Umb – Carlsson (2005), Starke (2005) presenterar.
Nästan alla, men på olika sätt, har talat om att det är viktigt med socialt deltagande. Mammor i vuxenhabilitering har varit mera uppmärksamma på bemötandets påverkan på hälsoupplevelse än unga vuxna inom daglig verksamhet. Det kan förklaras utifrån det att de unga lever mera i slutna, skyddande miljöer som ett eget hem eller gruppboende, medan mammorna i vuxenhabiliteringen redan har erfarit de attityder som andra i omgivningen har mot dem i samband med att de har sökt jobb eller behövt hjälp i sin föräldraroll (Starke, 2005).
Mammor i vuxenhabilitering har varit mer medvetna om ekonomins och arbetets
påverkan på hälsan. Att inte kunna få en vanlig anställning och tvingas bli beroende av socialförsäkringssystem kan upplevas av personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning som ett stort lidande. En informant angav att det behövs ett arbete för att förbättra hälsan. En sådan röst förstärker och bekräftar tidigare forskning (Umb-Carlsson, 2005, 2008, Starke, 2005) om att personer med intellektuell funktionsnedsättning sällan har en vanlig anställning och att de har små ekonomiska marginaler.
I båda grupper har, av enstaka personer, tilliten till professionella inom vården tagits upp som en hälsopåverkande faktor. Två berättelser kan bekräfta tidigare forskning som talar om att hälsoproblem hos personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning ofta är oidentifierade och att vården av personer med intellektuell funktionsnedsättning brister i kvalité. (Umb – Carlsson, 2005)
En informant från unga vuxna inom daglig verksamhet utryckte viljan att kunna leva ett självständigt liv och kunna bilda en egen familj. Detta blir emellertid, som Elisabeth Olin och Karin Renblad (Mineur, T, m fl. 2009) visar, inte så enkelt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det är svårt att bli självständiga på grund av anhörigas och personalens kontroll. Widerlund (2007) belyser i sin licentiatavhandling att det finns mycket kvar som återstår att göra innan de folkhälsopolitiska målen om självbestämmande och full delaktighet för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan bli förverkligade. Författaren riktar kritik mot beslutsfattarna, mot tjänstemän och personal och påpekar att det förmodligen behövs mer än att bevilja en lägenhet i en gruppbostad eller plats i en Daglig verksamhet för att uppnå den verkliga delaktigheten. Det behövs något mer än att låta personer med intellektuell funktionsnedsättning fatta mindre beslut, som att t.ex. bestämma vad de skall äta eller få lov att välja sina kläder, för att kunna tala om självbestämmande och full delaktighet i samhällslivet.