Pedagogerna menar att det är viktigt att finnas i närheten av barnet med svårigheter. Då kan man som pedagog se vad som händer, vad som håller på att hända. Man kan också hjälpa barnet att hålla kvar leken. Pedagogerna betonar också betydelsen av närhet och att vara en närvarande vuxen.
”Närheten är viktig, då känner dom att det inte behöver vara en stor grej om de behöver extra. På bästa möjliga sätt kan jag finnas till hands, lotsa, vägleda.”
Alla pedagoger vi intervjuade anser att placeringen av barnet är en viktig förutsättning, för hur barnet med koncentrationsproblem ska klara av situationen som det befinner sig i.
”Jag tänker på att jag har eleven placerad långt fram i klassrummet, vem dom sitter bredvid är viktigt, vem dom jobbar tillsammans med, hur deras placering är i förhållande till andra elever.”
Några pedagoger berättar att de också har prövat att placera ett oroligt barn längst ner i klassrummet. Då får barnet kontroll över hela klassrummet och behöver inte vända sig om hela tiden.
Några pedagoger talar också om hur man hela tiden planerar för just det okoncentrerade barnet, vid t.ex. promenader, matsituationen. De uttrycker också hur viktigt det är att inte utsätta detta barn för onödiga stimuli. De kan genom att planera placeringen av det okoncentrerade barnet, i gruppen, försöka undvika detta.
”Försöker lyfta ur dom ur situationer där vi känner att det kan spåra ur. Ta det okoncentrerade barnet vid sidan av. Även i matsituationerna placera efter en kemi som stämmer. Grupperna planeras för att inte så många konfrontationer ska behöva uppstå.”
Flera av pedagogerna arbetar medvetet med att dela upp antalet barn i mindre grupper, en grupp är inne och en är ute, så att det blir mindre antal barn och vuxna i samma lokal. De menar vidare att det är viktigt att ge barnen arbetsro och lekro. I stora grupper är det många som varje individ ska förhålla sig till, det blir en stress i sig.
”Hellre mindre barngrupper och färre vuxna om man ska förbättra situationen.”
Även placeringen av sig själv som pedagog, lyfte en av de intervjuade fram. ”Att man som pedagog finns med hela tiden, att man vistas i de rummen där man vet att det kan hända saker. Är med och lyssnar in och finns till hands. Strukturera upp så att vi vuxna finns uppdelade runtomkring.”
Tydlighet och struktur i sitt sätt att arbeta tog samtliga intervjuade upp. Många uttryckte att tydlighet är A och O i deras arbete. De påtalade också vikten om att arbeta individuellt med det okoncentrerade barnet, se till att det under dagen inte finns så många överraskningsmoment. En dag förflyter och det flyter på som vanligt. En pedagog berättar hur viktigt det är att kartlägga barnets dag för att se till var svåra situationer händer och se till att de bryts.
Nedan följer tre pedagogers tankar.
”Tydlighet och struktur är jätteviktigt. Ändra arbetssätt just för dom. Att dom vet vad som gäller, kalla det gärna lite disciplin men på rätt sätt. Hjälper inte att bli arg på dom. Man är rättvis och försöker ordna saker för deras bästa, det vet dom. Det man gör är inte för att bestraffa, utan för att de ska få en bättre inlärningssituation.”
”Man ser ut vad som är viktigast att dom måste hinna med att göra. Behöver inte hinna med alla saker för har man koncentrationssvårigheter hinner man inte lika mycket.”
”Styra upp utan att barnen märker att det finns en planering nästan bakom allt vad vi gör. Planera rutiner för våra olika arbetspass.”
Några pedagoger talar om hur viktigt det är att inte avbryta barnets aktiviteter. De påtalar hur svårt dessa barn har det vid uppbrott av olika slag. Därför är det viktigt med mjuka övergångar och att förbereda barnet på vad som kommer att hända. Att man som pedagog ligger steget före. Några pedagoger har i sina arbetslag bestämt, att inte avbryta t.ex. leken så mycket, för andra rutiner.
”Att man är med vid sidan om och förklarar vad som kommer att hända så de vet i förväg. Man funderar över om det här avbrottet är viktigt för det här barnet. Det kanske inte behöver vara med på den här samlingen, om det inte orkar och kan sitta still.”
Vi fick konkreta råd från de intervjuade om hur man med olika s.k. belöningssystem kan uppmuntra barnet. Pedagogerna ger också förslag på olika uppdrag och förtroenden som man ger till de barn som har koncentrationssvårigheter och då också ofta ett stort rörelsebehov. Här följer fem exempel från olika pedagoger.
”Jag har en kontaktbok där man då sätter upp mål tillsammans med barn och föräldrar att under en viss period försöker vi det här, för att komma till rätta med det här. Så får dom ett klistermärke när målet är uppnått.”
”Så har jag det vi kallar för stjärnligan, när man har fått fem stjärnor så kan man få en belöning.”
”Dom får små uppgifter vid t ex samlingen, att gå och hämta saker.”
”Jag har en mapp på mitt bord med olika uppdrag. Jag kan med ögonkontakt bekräfta för eleven att det är ok att hämta och utföra ett uppdrag. Efter ett uppdrag kan eleven jobba en stund igen.”
”Jag har ett ”avtal” med en elev, när han känner att han får för mycket spring i benen, får han lov att springa några vändor ute i korridoren. När han känner att springet är klart kommer han tillbaka till klassrummet.”
En av pedagogerna berättar att hon gör en kalender åt barnen för att de ska lära sig att skriva ner det de måste komma ihåg. Gemensamt stämmer de av att allt
finns med. Samma pedagog talar också om att barnet får tillverka varsin maskot. När barnet har lyckats bra eller när det har gjort sin läxa en hel vecka, har maskoten en belöning i form av ett klistermärke. Allt för att öka motivationen. Avslappning, vila och massage är också metoder som de flesta av pedagogerna har använt eller använder sig av. En pedagog menar att för något barn kan det hjälpa att ha lugn musik på när barnet arbetar.
För att tydliggöra hur barnets dag kommer att se ut i skolan, har pedagogerna scheman med bilder uppsatta. De anser det väldigt viktigt att barnet hela tiden vet vad som ska hända och var under dagen de befinner sig enligt schemat. Det lär dom att bli självständiga och att dom känner trygghet.
”När något nytt kommer upp, tillverkar jag nya bilder och sätter upp.”
En pedagog berättar hur hon försöker att få bort alla oljud, som hon kallade för onödiga ljud.
”Jag pratar mycket om detta att ta bort ljuden. Jag tror det är enda sättet, man får inte ge sig utan jobba med det hela tiden.
En annan pedagog uttrycker också hur viktigt det är med ljudnivån.
”Jag har berättat att man behöver ha tyst runt omkring sig, lugn och ro, för att man ska orka arbeta. Man tröttar ut sin hjärna annars och då orkar man inte lyssna.”
En pedagog berättar hur de på hennes förskola hade tagit bort mycket av de tävlingslekar som ofta förekommit, där man ska prestera och alltid vara bäst och tävla.
”Man behöver givetvis träna på det också men det blev för mycket sådant och därför försöker vi ta bort detta lite. Försöka samarbeta istället, mer sådana lekar. Vi plockar bort vissa grejer emellanåt för att hitta nya metoder.”
Att vara flexibel är något som flera pedagoger nämner.
”Blir inte det man tänkt göra gjort, är det ingen katastrof, utan då fortsätter vi nästa dag och inte ha den där kursplanen som det viktigaste.”
Kontakten med föräldrar är viktig betonar pedagogerna, att pedagoger och föräldrar kan hjälpas åt för att underlätta för barnet. Pedagogerna upplever att föräldrarna ofta är positiva till den hjälp de ger barnet. En pedagog berättar vidare om sin erfarenhet av att ha en enkel plan för varje barn, där hon skriver hur hon gör med barnet och hur man kan göra hemma. Bl.a. om betydelsen av närhet och närvarande vuxen och att träna barnet i att försöka hålla
”Jag tror att alla föräldrar vill vara bra föräldrar men ibland behöver man som förälder få veta hur viktig man är för sina barn.”
Att man använder hela sitt kroppsspråk tycker alla pedagoger är viktigt, lägga en hand på axeln, bänken och bara peka på något så att barnet kan komma vidare. De uttrycker alla hur viktigt det är med ögonkontakten, men en pedagog menar att en del barn inte klarar att man alltid tittar dom i ögonen, utan det är då bättre att man sitter bredvid barnet och talar till det. En pedagog påtalar också vikten av att bara rikta sig till den det gäller för att inte de andra barnen alltid ska höra och tänka ”att nu var det han igen”. Barnet får då så lätt en stämpel på sig att han är på ett speciellt sätt.
”Vända dom mot sig, tydliggöra med hela kroppen vad man vill. Visa mycket känslor. Ge mycket beröm och glädje och kärlek.”
En pedagog menar att det är viktigt att ge kroppskontakt även till pojkar, att de inte bara får hålla en vuxen i handen om de gjort något dumt.
”Kroppskontakt, även till pojkarna som man oftast ger bara när de gjort något dumt. Tänka
på att sätta sig med de här pojkarna i knäet ibland, så dom vet att man tycker om dom. Även ge dom mycket spända barnen mycket kroppskontakt inte bara när dom gjort fel.”
Pedagogerna har många tankar kring metoder för att uppmuntra och motivera barnen. Flera av pedagogerna berättar hur man jobbar för att lyfta dom okoncentrerade barnen inför de andra i gruppen, genom att berömma dom inför andra. Ge beröm för det de är, inte bara vad de gör. Betona för barnet att det är en betydelsefull person och samtidigt måste barnet lära sig att de är en i gruppen. En pedagog berättar att hon har en stjärna på väggen där de skriver och sätter upp en lapp i stjärnan när något barn gjort något bra. Pedagogerna anser att samtidigt som det är viktigt att uppmuntra och berömma barnen är det också viktigt att ställa krav. Nedan följer fyra pedagogers tankar.
”Hit tror jag att du kan, det vet jag att du klarar. Man får peppa dom hela tiden ge ”morötter” och samtidigt ställa krav, hit ska du hinna.”
”Berömmer dom inför alla så att många hör att nu har Kalle lyckats med detta. Om det är något negativt så går jag fram till honom och pratar, riktar mig bara till Kalle.”
”Tjata hjälper inte för då får dom en negativ uppmärksamhet. Bygga på det positiva när dom minst anar vad duktiga dom är.”
”Överösa dom när någonting har gått bra. Höja dom inför de andra barnens ögon så de inte utmålas till någon bråkstake.”
En del pedagoger påtalar också vikten av att inte utsätta dom för saker som man vet blir jobbiga, på grund av deras koncentrationssvårigheter.
”Fyller ingen funktion att få tillrättavisningar hela tiden. Det gör inget om barnet missar att lära sig tre nya sånger t.ex. det är bättre att barnet får må bra. Skona barnet från saker som det faktiskt inte orkar med. Ge inte barnet en stämpel inför andra barn. Ta undan barnet vid stora utbrott. Viktigt att då ha en vuxen med sig. Man ska inte utelämna barnet inför andra när det mår dåligt.”
En pedagog menar att det inte går att göra en ”handbok” för metoder. Det är ofta i stunden som man kommer på något nytt eller gammalt som man har snappat upp och som bara blir då, just i den stunden.
”Jag har dom här tankarna och idéerna, så jag hoppas att jag kan sätta dom i verket det jag själv känner och vill, så man inte sitter här och tror att så här jobbar jag, så är det inte alls så i praktiken. Men jag känner det som att jag är så här.”
7 ANALYS
I detta kapitel görs en bedömning av intervjuberättelsernas trovärdighet som vittnesmål av den sociala verkligheten, samt en analys av resultatet vi fått fram i vår forskning.
Vår förhoppning är att genom de intervjuer vi gjort, försöka förstå våra respondenters livsvärld, kunna beskriva de centrala teman som finns där. Vi upplevde ett gott samspel med våra respondenter och möttes av ett engagerat intresse för vårt arbete. Vi upplever vidare att intervjuberättelserna hänvisar till olika saker som finns utanför själva intervjusituationen och respondenterna berättade hur de tänkte och kände inför olika saker samt beskrev den verklighet de befinner sig i, genom sitt yrke som pedagog.