Vuxenutbildning i ljuset av PIAAC

I ett av rapportens kapitel redovisas nordisk vuxenutbildning, som man skriver fram som den vitala delen av begreppet livslångt lärande. Från en svensk utgångspunkt väger vi in betydligt mer än enbart organiserad utbildning i begreppet. Det kan handla om den kunskapsbildning som sker på fritiden, genom föreningsverksamhet, på arbetet etc. EU har formulerat ett mål för 2020, nämligen att då skall minst 15 % av alla i befolkningen i åldrarna 25-64 år delta i livslångt lärande, dvs. någon form av vuxenutbildning. Vi kan genast konstatera att samtliga fyra nordiska länder tillsammans med

71

Finlands resultat liknar de svenska. Av de nordiska länderna har Sverige störst andel invandrare i PIAAC (17.5 %), jämfört med Danmark (11.8 %), Norge (13.5 %) och Finland (6 %).

72 Det finns även en grupp studeranden, vilket vi bortser från här. 73 Denna förmåga är en s.k. meta-kognitiv färdighet.

16.VUXNAS LITERACY-FÄRDIGHETER OCH VUXENUTBILDNINGEN

Nederländerna sedan ett bra tag tillbaka uppfyller detta mål med god marginal (EU, 2013). PIAAC visar att svaga prestationer i literacy och matematik har negativa effekter för individen även i vuxenlivet (Malin et al, 2014).

När EU och OECD formulerar sina mål om vuxenutbildning så drivs de båda organisationerna av tesen att vuxnas deltagande i formell och icke-formell vuxenutbildning faktiskt utvecklar människan, men också att deltagande i vuxenutbildning begränsar tillbakagången i kognitiva funktioner som har med att läsa, skriva och räkna att göra (OECD, 2013). Det har ju framgått att läsresultaten är sämre bland de äldsta i undersökningen, jämfört med den yngsta gruppen. Åter måste läsaren hålla i minnet att det handlar om en tvärsnittsstudie och gruppdata. En longitudinell studie där enskilda individer följs över tid skulle visat ett mer nyanserat resultatmönster, och kanske delvis andra resultat, så som att en del människor förbättrar sin läskapacitet under hela livet, medan andra stagnerar eller till och med successivt försämrar sin förmåga. Det handlar om färdigheter som ständigt måste upprätthållas genom att använda dem i vardagslivet.

Det är viktigt att framhålla att det finns svaga grupper i alla länder. Återigen handlar det om aggregerade medelvärden. Spridningsmått ger en fingervisning om graden av homogenitet eller heterogenitet med avseende på ”cognitive foundations skills” i ett samhälle. Den danske sociologen Gösta Esping Andersen (2011) har visat detta i sina analyser av PISA.

Det mest framträdande motivet för vuxenutbildning i samtliga nordiska länder är arbetet. Det handlar om att kunna utföra sina arbetsuppgifter bättre och med ökad säkerhet, eller att förbättra sin situation på arbetsmarknaden. Men det var inte alltid frivilligt att delta. I Finland uppgav nästan var fjärde deltagare (24 %) att man var tvingad att delta i en utbildning. I Sverige var motsvarande andel 10 %. Men å andra sidan var det många som uppgav att de deltog av eget intresse. Generellt sett, dvs. all slags utbildning inräknad, deltog de yngre åldersgrupperna i väsentligt större utsträckning (73 %) jämfört med de som var 55 år eller äldre (49 %). Den åldersgrupp som i allra störst utsträckning återfinns i vuxenutbildning är mellan 25-44 år.

17. Skriftspråksanvändning i arbetslivet

En fråga som ligger nära till hands när vi granskar IALS och PIAAC, men även studier om arbetslivets förändring och den nya arbetsordningen (Gee et

al, 1996) är hur vuxna använder skriftspråk och matematik i arbetet. Det finns

ett fåtal svenska studier som belyser skriftspråket i yrkesutbildning och inom arbetslivet. År 2007 gav Skolverket (Skolverket 2007:304) ut en kunskapsöversikt på detta tema. Av översikten framgår att en rad omständigheter förändrar arbetsuppgifternas innehåll, som bland annat ställer krav på skriv- och läsförmågan. Den litteratursökning man gjorde avsåg publicerade artiklar under åren 1995-2005. Men samtidigt går det inte att på något enkelt sätt uttala sig om vilka olika krav på läsande som kan ställas på gymnasieskolans elever, oavsett om de läser ett högskoleförberedande program eller ett yrkesprogram. En sak är forskare inom området överens om, nämligen att man måste överbrygga allmänna ämnen och yrkesämnen. I västvärlden har ofta två parallella utbildningsspår skapats. Utbildningen i ett yrke genomförs i en form, och allmänna ämnen i en annan. Så är det även på många håll inom den svenska gymnasieskolan idag. De gymnasiegemensamma ämnena läser eleverna många gånger så att säga vid sidan av sin yrkesutbildning.

Det är inte helt lätt att få grepp om hur vuxna använder skriftspråket i arbetet. Delvis är det en metodologisk fråga. Vid intervjuundersökningar framkommer att de som svarar inte uppfattar att de läser och skriver i arbetet, men vid etnografiska studier framkommer att man faktiskt gör det, utan att vara medveten om skriftanvändningen inom yrket. En förklaring kan vara att begreppet skrifthändelser inte alltid avser löpande text, utan även om annan form av skriftlig information i arbetsinstruktioner och liknande. Studier inom byggindustrin visar att skrifthändelser ofta var underordnade andra produktionsinriktade arbetsuppgifter (Karlsson, 2003). Inom många yrken kan skriftspråkshändelserna vara korta. Även om antalet studier såväl nationellt som internationellt är få, så framkommer dels att skriftspråks-användningen inom arbetslivet är viktig och att den förstärks, dels att skriftspråksanvändningen bland ungdomar ändrat karaktär under de senaste decennierna. Yrkeskunskap innefattar idag förmågan att kunna tolka och

LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR VUXENUTBILDNING I VÄSTRA GÖTALAND

116

använda information i yrkesrelaterade texter. En annan generell förändring är att texter inom olika yrkesområden tycks ha blivit mera abstrakta, och situationsbundna i större utsträckning, vilket skulle innebära att det kan vara svårt att generellt uttala sig om en vuxen människas läs- och skrivförmåga. Ytterligare en iakttagelse är att studier av skriftspråksanvändning inom utbildningssektorn domineras av det akademiska skriftspråksbruket och professionsområden som förutsätter högskole-utbildning. Idag utbildas inte människor för att hantera mer eller mindre klart avgränsade arbetsuppgifter med stabilitet över tid, utan för osäkerhet och risktagande. Åtminstone är det så inom avancerade industri- och tjänstesamhällen. Men den intressanta frågan är vad man läser inom olika yrkesområden, och vad man skriver. En svensk fördjupning genomfördes av IALS i form av intervjuer med personer som presterat på den lägsta nivån (nivå 1). Intervjuerna visade att få av dem behövde läsa inom arbetet, men då studien kompletterades med dagboksanteckningar visade det sig att samtliga läste mer än de varit medvetna om. Man kan också konstatera att det fanns en utbredd frustration och besvikelse i gruppen (Eriksson Gustafsson, 2002). Andra studier bland t.ex. industriarbetare (Baumgarten, 2006) visar att idag ligger mycket information i databanker, som den enskilde själv måste kunna ta del av. Det senaste decenniets omorganisationer har inneburit att en del arbetsledaruppgifter alltmer distribuerats till de anställda. I Australien har studier visat att personalen inom vården ofta får tolka och översätta information i exempelvis informationsbroschyrer, till patienterna. Läkarnas information var inte alltid begriplig för patienterna. Ytterligare en slutsats som kan dras utifrån ett antal studier är att skriftspråksanvändning inte kan fastställas utifrån formell utbildning eller branschområden. En skillnad som uppmärksammas är om man arbetar med människor eller med saker å den ena sidan, och data eller idéer å den andra när man studerar skriftanvändningen inom olika yrken. När det gäller skriftspråksanvändning utgår vi här från två studier. Det är främst

Anna-Malin Karlssons (2006) bok om En arbetsdag i skriftsamhället, men även

Anna-Lena Göranssons avhandling (2004) om brandmannautbildning:

Brandvägg. Ord och handling i en yrkesutbildning.74

74 Se även: Sandwall, K. (2013). Att hantera praktiken – om SFI-studerandes möjligheter till interaktion och lärande på arbetsplatser. Akademisk avhandling. Göteborgs universitet, Institutionen för svenska språket.

En ganska konservativ syn på läsning framträder i SOU 2012:65. Läsandets kultur. Litteraturutredningen. Stockholm: Kulturdepartementet.