Vuxenutbildning med ESF finansiering. Två exempel

Generellt för många ESF-projekt är att tiden för att skriva ansökan varit alltför kort. Tiden innebär överhuvudtaget ett betydande problem, med planering och upphandling av utbildningsanordnare var en besvärlig process. I de båda projekt som kortfattat presenteras här nedan gick bortemot halva den 2-3-åriga projekttiden åt att planera kurs- och utbildningsinsatser. Det krävs mycket god logistisk förmåga för att kunna genomföra omfattande utbildningsprojekt under så kort tid. En annan generell iakttagelse är ambitionen att skapa skräddarsydda utbildningar som matchar både företagens och de anställdas behov, något som planeringsvillkoren knappast medger. Erfarenheterna visar också att det ofta handlar om korta kurser på grundläggande nivå. En annan iakttagelse är ambitionen att utveckla en modell för kompetensutveckling som är tillämpbar mer generellt. Det är en personlig iakttagelse sedan decennier tillbaka att EU-finansierade projekt har ambitionen att skapa nya modeller för kända företeelser. Så var det även här, nämligen ambitionen att skapa en modell för framtida arbete med behovsanalyser, utbildningsplanering och genomförande av kompetensutveckling för anställda inom olika branscher. När det handlar om resultat och effekter drar man ibland vågade slutsatser, som att de

LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR VUXENUTBILDNING I VÄSTRA GÖTALAND

164

kompetensinsatser som genomförts avsevärt skulle förbättra ”de anställdas chanser att klara framtida omställningar på arbetsmarknaden”.

Antalet formulerade mål för enskilda projekt är inte sällan alltför omfattande och ibland också alltför vidlyftiga, och inte realiserbara inom starkt tidsbegränsade utbildningssatsningar med många deltagare i korta kurser. Ibland finns kvantitativa mål som anger hur många som efter en kurs eller utbildning skall studera vidare inom vuxenutbildning eller högskola, eller som skall ha startat eget företag. Åtskilliga sådana mål saknar rationell grund. Utöver projektmål finns ofta mål relaterade till ESF:s programkriterier om samverkan och strategisk påverkan. Underlagen för mål av detta slag förefaller bräckliga. Det är helt enkelt bristande konsistens mellan mål och det program som man genomförts. Vad strategisk betyder i ESF-sammanhanget är inte klarlagt. Begreppet strategisk har i vår tid blivit en term man gärna kryddar texter med. Det kan vara svårt att utläsa av enskilda rapporter om vilka insatser som överhuvudtaget har gjorts för att uppnå ESFs programkriterier.

Aurora var ett s.k. varselprojekt som genomfördes 2009 till 2011 som

riktade sig till tillverkningsindustrin i Fyrbodal. Utgångspunkten för projektet var den kraftigt försämrade konjunkturen hösten 2008. Aurora var ett volymprojekt där ett stort antal kurser skulle erbjudas en stor grupp industrianställda under en kort tidsperiod. En tretimmars information i jämställdhet, och som innefattade entreprenöriellt förhållningssätt, var obligatoriskt för samtliga deltagare, men det var endast 35 % som deltog. Det fanns uppenbart ett starkt motstånd mot den obligatoriska jämställdhetskursen.

Regionen beskrivs som konjunkturkänslig genom den stora andelen tillverkningsföretag. Utbildningsnivån inom Fyrbodal är förhållandevis låg i jämförelse med andra regioner i landet. Inom Aurora kunde man till och med notera en stor okunskap om den rådande låga utbildningsnivån i Fyrbodal. Förutom kompetensutveckling skulle Aurora ”skapa nya strukturer för fortsatt kompetenshöjande insatser i regionen”. 76 företag hade anmält sitt intresse, men 54 kom att delta aktivt. Totalt kom projektet under en tvåårs period att omfatta 1 649 deltagare och 2 456 utbildningsplatser fördelade på ca 400 valbara kurser inom 22 ”utbildningskategorier” (exempelvis produktions-teknik, språk, ledarskap, inköp, arbetsmiljö, automation, kvalitet, lean). Utöver dessa tillkom vissa direktupphandlade utbildningar. Hur deltagarna rekryterades framgår inte, men det är rimligt att anta att företagen själva utsåg de anställda som skulle gå en kurs. 70 % av kurserna som erbjöds skulle vara

19.ESF OCH VUXENUTBILDNINGEN

på en grundläggande nivå och de övriga på en avancerad. Vad som avses med det ena respektive det andra framgår dock inte. Av slutrapporten framgår att ett större företagsengagemang hade varit önskvärt, vilket kan vara en omskrivning för att företagen inte levde upp till förväntningarna.

I slutrapporten (2011) presenteras en matris där ett betydande antal mål anges: 6 huvudmål, 30 delmål och 7 långsiktiga mål. Ett mål var att öka anställbarheten bland anställda inom teknik- och tillverkningsföretag i Fyrbodal. Samtliga deltagare hade anställning innan Aurora, men insatsen skulle bidra till att höja enskildas kompetens. Sedan kan man rimligen ställa sig frågan vem som har ansvar för anställdas fortlöpande kompetensutveckling och anställbarhet i svenskt arbetsliv? De 54 företagen deltog med allt från 5 till 362 deltagare. Av de fem företag som fått mest bidrag begärdes tre under eller i anslutning till projektperioden i konkurs. Ett av dessa företag rekonstruerades senare med ny ägare. Tillsammans svarade dessa företag för 32 % av deltagarna och 29 % av projektets totala utbildningsbudget. Ytterligare ett företag såldes till en brittisk företagsgrupp.

Det är egentligen helt omöjligt att dra några slutsatser om resultat och effekter av Aurora utifrån den tillgängliga dokumentationen. De slutsatser man anför är mycket allmänt framskrivna. Följeforskarna genomförde en kvalitativ utvärdering, där sammanlagt 40 deltagare telefonintervjuades. Härutöver genomförde man 14 intervjuer med andra medverkande. Av de intervjuade deltagarna representerade 20 jämställdhetskursen och lika många övriga kurser. Det går emellertid inte heller att dra några slutsatser av kursinsatserna utifrån den kvalitativa utvärderingen. Bland annat skriver följeforskarna att utbildningsdeltagarna upplevde ökade möjligheter att ta sig an och lösa problem på nya sätt, och att företaget blivit flexiblare tack vare insatsen. Som en långsiktig effekt anför följeforskarna att regionen inte bara behållit sysselsättningen, utan också ökat den. Man skriver att Fyrbodal blivit en företagarvänligare region, och att samverkan stärkts i regionen med nya nätverk för samverkan, utan närmare redogörelse i sakfrågan. Likaså är det en ganska långtgående slutsats att påstå att anställda står förberedda inför en högkonjunktur.

Att konjunkturläget förbättrades under projektperioden beskrivs som en hindrande omständighet för att genomföra Aurora. Detta är både begripligt och anmärkningsvärt på en och samma gång. Begripligt för att personalen behövdes i produktionen, anmärkningsvärt för att utbildningsinsatserna inte hade större betydelse när allt kom omkring.

LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR VUXENUTBILDNING I VÄSTRA GÖTALAND

166

VästKraft (VK) var en betydande ESF-finansierad satsning under

lågkonjunkturen efter Leman & Brothers konkursen i USA hösten 2008. En riktad satsning mot teknikföretag i Västsverige var rimligt med tanke på att Västra Götaland är en ledande industriregion i Sverige. Regionen drabbades också initialt hårt av lågkonjunkturen, och särskilt män var utsatta. Den prioriterade gruppen som man skulle rekrytera var lågutbildade inom fordonsindustrin.

Under våren 2009 varslades ca 6 000 av IF Metalls medlemmar inom Göteborgsregionen. I Göteborgsregionen fanns sedan lång tid tillbaka ett nätverk med bred representation av organisationer med anknytning till arbetsmarknad, vuxenutbildning och fordonsindustri. Härutöver hade VK ytterligare några regionala samverkanspartner. I bakgrunden fanns erfarenheter från 1990-talets ekonomiska kris, och till varje pris ville man undvika misstagen från den tiden då alltför många inom industrin blev utsorterade från arbetsmarknaden. I bakgrunden fanns också en diskussion om den debatterade FRI Vux-reformen (som inte blev av), och där Göteborgs kommun hade hoppats på att bli en s.k. frikommun, vilket skulle inneburit större frihet för vuxenutbildningen i en rad olika avseenden.

Budgeten för projektet uppgick till ca 50 mkr, och under perioden 2009-2011 skulle 3 350 personer erbjudas kompetensutveckling i huvudsak i kursform. Sammanlagt kom antalet deltagare att uppgå till 4 470.

Det var i huvudsak två slags kurser som erbjöds: (A) Teknik och produktion med 12 underkategorier samt (B) Individ och organisation med 10 underkategorier. Underkategorierna var i sin tur indelade i grupper. Som

exempel: området Produktionsteknik (A1) bestod av kurser i Lean production,

Produktionsekonomi och produktionslayout. Området Medarbetarskap och personlig utveckling (B2) bestod av kurser i Konflikthantering, Jämställdhet, Gruppdynamik och Mångfald. Det fanns också ett område ”C” med t.ex. Situationsorienterat lärande. Cirka 1000 personer deltog i s.k. inspirations-och motivationsseminarier på 2-4 timmar.

Kursernas omfattning varierade stort. Var fjärde kurs varade högst en dag, och drygt 10 % hade en omfattning på 40 timmar eller längre. Endast åtta utbildningar hade en omfattning på 98 timmar eller längre (med sammanlagt

60 deltagare). Många deltagare gick en kurs inom Individ och organisation (58 %).

Det enskilt vanligaste kursområdet var IT, från grundläggande Word och Excel till avancerade kurser i till exempel grafisk design (35 %). Ett annat område med ett stort antal deltagare var arbetsmiljöfrågor, och följeforskarna

19.ESF OCH VUXENUTBILDNINGEN

ställer själva den retoriska frågan om det var kurser inom arbetsmiljöområdet (t.ex. hjärt- och lungräddning) som projektet skulle satsa på för att skapa konkurrenskraftiga företag för framtiden?

Flertalet kurser som genomfördes var på en grundläggande nivå, och endast ett fåtal utbildningar bedöms ha varit kvalificerade och med strategisk betydelse för regionens tillverkningsindustri.

Huvudsyftet med kompetensutvecklingsprogrammet var att det skulle

bidra till att deltagarna behöll sina anställningar och att skapa mer meningsfulla sysselsättningar. Var fjärde deltagare skulle efter kurs/utbildning ha ett mer kvalificerat arbete, men ca 10 % av uppgav att de fått mer kvalificerade arbetsuppgifter efter genomgången kurs eller utbildning. Hälften av deltagarna upplevde inte att den kurs eller utbildning man deltagit i haft någon betydelse för att få nya arbetsuppgifter. Endast 2 % av deltagarna uppgav våren 2011 att de studerade, att jämföra med målet 20 %. Det framgår inte om man från projektets sida gjorde några insatser för att underlätta vuxenstudier. En iakttagelse utvärderarna gjorde var att det föreligger ett samband mellan arbetsgivarens delaktighet i insatsen och effekterna av den, vilket stämmer väl med andra erfarenheter (t.ex. Larson & Thång, 2000).

Det går inte att uttala sig om effekter av VK, vilket inte heller är att vänta. Vad man inte beskriver är den västsvenska tillverkningsindustrins kunskaps- och kompetensbehov i förhållande till de kurser och utbildningar som programmet erbjöd. Utvärderingen handlar snarare om deltagarna varit nöjda och om projektet varit tillgängligt för personer med funktionshinder samt om jämställdhet. Nästan samtliga deltagare som tillfrågade svarade att de förmodligen kommer att delta i ytterligare kompetensutveckling under den närmaste treårsperioden, vilket inte är ett självklart resultat av VK, utan snarare av att man rekryterade förhållandevis välutbildade tjänstemän i medelåldern, som är väl medvetna om kravet på återkommande kompetensutveckling. Tre av fyra deltagare uppgav att deras arbetsgivare mer eller mindre aktivt arbetar med kompetensutveckling.

Utöver projektmål fanns mål som var relaterade till ESF programkriterier om samverkan och strategisk påverkan. Underlagen för mål av detta slag förefaller något bräckliga. Det handlade bland annat om ökad samverkan i det strategiska arbetet för vuxnas lärande inom Göteborgsregionen och ökad samverkan mellan olika parter: företag, utbildningsanordnare och vuxenutbildning.

LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR VUXENUTBILDNING I VÄSTRA GÖTALAND

168

Entreprenörsandan skulle öka bland deltagarna som resultat av VK. Ett av de tre mått man använde var svaren på frågan om man efter kompetens-utvecklingsinsatsen kunde se förbättringsområden på sin arbetsplats, vilket sex av tio sade sig kunna. Tre av tio sade sig fått lättare att se nya affärs-möjligheter. Det är rimligt om man inom projektet inte gjorde några större ansträngningar i detta avseende med tanke på att man under en tvåårsperiod skulle skapa en organisation för planering och genomförande av ett 50-miljoners projekt med flera tusen deltagare.

Man hade svårt att nå företagen, och det tog tid och mycket energi att skapa förtroende och intresse bland dem. Mot bakgrund av tidigare omfattande utbildnings- och kompetensutvecklingsprojekt inom tillverknings-industrin i Göteborgsregionen, särskilt fordonstillverknings-industrin, under 1990-talets andra hälft, måste detta uppfattas som problematiskt, trots att det på sina håll fanns en uppriktig vilja. VK tvingades bedriva ett aktivt och omfattande arbete för att rekrytera företag till satsningen.

20. Sammanfattande diskussion

En utgångspunkt för denna studie är den vision om det livslånga lärandet som Västra Götaland drivit. Rapporten är egentligen att betrakta som en förstudie till frågan om en hållbar vuxenutbildning i regionen. Det primära syftet har varit att fördjupa kunskapen om vuxenutbildningen inom VG-regionen och att inleda ett arbete med att presentera förslag som underlag för konkreta insatser för stabilt hållbara förutsättningar för vuxnas lärande. Detta är med andra ord en kartläggning av de regionala villkoren för vuxnas lärande. Som ett inslag i studien har en granskning av den tidigare verksamhetsplanen (2008-2013) genomförts i avsikt att förstå vuxenutbildningens roll i den

dåvarande visionen om Det goda livet. Vi måste konstatera att vare sig

vuxenutbildning eller högre utbildning intar någon som helst framträdande roll i dokumentet i förhållande till de prioriterade programmålen. Om de regionala prioriteringarna inte återspeglar de regionövergripande kan det bli svårt att arbeta i riktningen mot tillväxtprogrammets uppsatta mål. Det är tydligt att de regionala tillväxtprogrammen inte alltid sammanfaller med VG-regionens vision. Det är inte heller självklart att de delregionala målen är mer konkreta, snarare är de regionalt formulerade.

Sammanfattningen avser att ge en helhetsbild av rapportens innehåll, och följer på det stora hel samma struktur som rapporten i övrigt. I denna sammanfattning har vi inte medtagit några referenser, utan strävat efter en sammanhängande redogörelse för innehållet på ett så överskådligt sätt som möjligt.

Vad avses med vuxenutbildning? Det finns sedan flera decennier en internationell definition som innebär att vuxendeltagaren är en person mellan 19 och 64 år som har avslutat den obligatoriska skolan, och som trätt in i vuxenlivet genom exempelvis förvärvsarbete. Vad som kan avses med hållbar vuxenutbildning är mer svårdefinierbart, men rapporten argumenterar för att det bland annat innebär att matchningsproblematiken skall kunna hanteras, att förbindelserna mellan formell, icke formell och informell utbildning stärks, att den geografiska och sociala sammanhållningen stärks etc. Till den samhällsfinansierade vuxenutbildningen räknas Komvux, folkhögskola, studieförbund och arbetsmarknadsutbildning. Även yrkeshögskolan är en del

LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR VUXENUTBILDNING I VÄSTRA GÖTALAND

170

av vuxenutbildningen. Däremot har högskolan exkluderats från definitionen av vuxenutbildning. Man brukar säga att svensk vuxenutbildning har ett långt förflutet, men en kort historia. När folkhögskolan grundas på 1860-talet så sker det i ett samhälle i stor och genomgripande förändring. När den Komvux inrättas ca 100 år senare så sker det i brytningen mellan efterkrigstidens exempellösa ekonomiska utveckling och 1970-tals krisen. 1960-talet var utbildningsoptimismens årtionde, medan 1970-talet var utbildnings-pessimismens. Arbetsmarknadsutbildningen växer fram under 1960-talets strukturrationalisering. Kunskapslyftet (1997-2002) och den stora extra-satsningen på framförallt kompetensgivande vuxenutbildning som föregick Kunskapslyftet, var en reaktion på den djupa lågkonjunkturen under 1990-talet. Kunskapslyftet var dels motiverat av arbetsmarknadspolitiska skäl, dels utifrån behovet att möjliggöra för stora grupper av vuxna att fullgöra en gymnasial utbildning. Det skall tilläggas att i Europa kunde man iaktta att tillväxten började avta redan under 1990-talet, arbetslösheten steg och investeringarna var otillräckliga. När Yrkesvux inrättas 2009, så var upprinnelsen den besvärliga situationen på arbetsmarknaden. Förekomsten av yrkesutbildning inom vuxenutbildningen var eftersatt, och arbetsmarknadens parter efterfrågade lägst gymnasial utbildning. Men även om arbetslivet efterfrågar gymnasial utbildning och varit positiva till exempelvis Kunskapslyftet och Yrkesvux, så har intresset för att aktivt medverka på olika sätt varit ganska svalt. Den samlade bilden av Kunskapslyftet genom nationalekonomiska studier visar att avkastningen var god genom minskad arbetslöshet och ökad behörighet till eftergymnasiala studier. Yrkesvux, som avsåg att vara en tidsbegränsad insats, betraktades av statsmakten som ett komplement till bland annat arbetsmarknadsutbildning. Att medlen till Yrkesvux togs från arbetsmarknadsutbildningen visar att uppdelningen mellan dess båda vuxenutbildningsformer inte längre är funktionell. Individuell efterfrågan står inte alltid i överensstämmelse med arbetsmarknadens behov, och arbetsmarknaden kan inte tvångsstyra den enskilde i sitt yrkesval. När Yrkesvux inrättades 2009 så skulle behoven vara tillgodosedda 2011. Så blev det inte. Det finns anledning att nämna att en betydande del av Yrkesvux riktar sig mot vård och omvårdnad, dvs. mot kommunernas behov av arbetskraft. Facit i handen illustrerar de utomordentligt stora svårigheterna att ens i närtid kunna förutspå framtiden. När det gäller vuxenutbildningens resultat och effekter är den vansklig att redovisa, då de statistiska underlagen i flera avseenden är uppseendeväckande bristfälliga. Andelen kvinnor är