Det nyfödda biet är fortfarande mjukt och kutikulan (ytterhuden) kommer att hårdna under de närmaste 12–24 timmarna.19 Särskilt arbetsbiet har ett mjukt lurvigt utseende innan hår beklädnaden blir stelare.
De kan inte stickas innan skalet kring gift blåsan har hårdnat.
Biets kropp är indelat i tre tydliga delar, huvudet, mellankroppen och bak kroppen.
Huvudet
Huvudets viktigaste delar är fasettögonen, punktögonen, antennerna och munnen.
Synen
Biet har två typer av ögon – facettögon och punktögon. Facettögonen består av flera tusen småögon. Varje enskilt öga ger inte en skarp bild men tillsamman ger de skärpa.20 Facettögonen är särskilt bra på att upptäcka former och detaljer när biet flyger. Snabba rörelser uppfattar de också lätt. Detta är en av anledningarna till att man inte ska vifta när ett bi närmar sig utan istället långsamt flytta på biet för att inte skrämma det (eller för den delen andra flygande insekter).
Punkt ögonen kan inte fokusera eller skapa bilder utan verkar ha ljusinsläpp som enda funktion. Troligen fyller de en funktion vid orienteringen och styr biets dygnsrytm.
Biet har ett annorlunda färgseende jämfört med människan. Det uppfattar färger från ultravioletta våglängder (300 nanometer) till orange ljus (700 nanometer).
Det gör att bina uppfattar blommorna på ett annat sätt än vad vi gör. En blomma som vill locka till sig bin har ofta tydliga nektarvisare som reflekterar ultravioletta nyanser. Bina är särskilt intresserade av blåa och gula blommor. Röda blommor uppfattar bina som svarta och är inte särskilt intresserade av dessa om de inte samtidigt har UV-infällningar som nektarvisare. Bina kan även se svarta, vita och gråa nyanser och är duktiga på att uppfatta olika mönster och figurer.
Vuxet arbetarbi.
2 • Livet i ett bisamhälle
43 Luktsinnet
Antennerna har till funktion att uppfatta dofter. De är binas näsa. De är upp-delade i segment, beklädda med hår och har tusentals sensorer. Bina är bra på att upptäcka från vilket håll en doft kommer genom att jämföra de båda antennernas doftintensitet. Bin är också extra känsliga för dofter som har stor betydelse i deras värld som vax, blommor och feromoner. De kan till exempel känna på doften om vaxet är i klump eller om det är i en sexkantig cell, de har ett plastiskt luktsinne.
Bina kan också uppfatta temperatur och luftfuktighet med antennerna och känner skillnaden på en halv grads temperaturförändring.
Munnen
Munnen består av flera delar. Överkäken och mandiblarna kan tugga och bita.
De använder dessa till att skära, forma och bearbeta vax och propolis och till att mata larverna, putsa drottningen, städa och slåss. Underkäken och under-läpparnas slickande och sugande mundelar formar en sugsnabel och tar hand om de vätskor (nektar, honung och vatten) som bina hanterar som nektar, honung och vatten. Bina sticker ner sugsnabeln i blommorna för att suga upp nektarn.
Sugsnabelns och tungans längd avgör från vilka blommor bina kan samla nektar. Längden varierar mellan 5,3–7,2 millime-ter.21 Nektarväxlingen som sker då ett dragbi kommer tillbaka till bisamhället och överlämnar nektar till ett husbi för bearbet-ning är en annan viktig funk-tion. I samband med nektarväx-lingen påbörjas omvandnektarväx-lingen från nektar till honung.
Mellankroppen
Mellankroppens viktigaste delar är vingarna och benen.
Vingarna
Honungsbin har två par vingar på var sida av kroppen. Framvingarna är större än bakvingarna. Under flygningen häktas vingparen ihop med krokar som sitter på vingarnas bak- respektive framkant. Vingarna består av tunna vener som inte bara stärker vingstrukturen utan även transporterar blod, leder andningsrör och nerver ut i vingarna. Vingarnas vensystem kan användas för rasbestämning,
Nektarväxling. Foto: Tarja Ollikka
2 • Livet i ett bisamhälle
44
så kallad vingindexmätning. Ett arbetsbi flyger med cirka 200 vingslag per sekund.22 Snitthastigheten ligger på 24 kilometer i timmen. För att få kraft att flyga behöver bina energi från honungen. Innan de ger sig av från kupan för att samla nektar, äter de honung som de sedan har med som matsäck under utflykten.
Benen
Honungsbin tillhör djurgruppen insekter och har sex ben. Tre par ben som har olika funktion. De är specialkonstruerade för att kunna ta tillvara det som blommorna erbjuder i form av näring och föra hem detta till bisamhället.
Frambenen har borstar som de kan kamma ihop pollen och ta bort damm med från huvudet. På frambenen sitter också antennrengörare. Med mellanbenen kan bina kamma kroppen fri från pollen och damm. Pollenet transporteras av mellanbenen bakåt till bakbenens pollenkorgar. Där sitter också en sporre som bina kan använda för att lasta av pollenklumparna med när de är hemma i sam-hället. När bina kammar sig har de en ”blind fläck” som de inte kommer åt mitt på ryggen. Man kan ibland se bin som varit i särskilda blommor komma hem med färgglatt pollen som en rand mitt på ryggen.
Bakbenen är anpassade till sin funktion, att transportera pollen och propolis.
Tydligast är pollenkorgarna. Längst ner på benen har de en kloliknande fot som också fungerar som sugkopp. Drottningen har dessutom körtlar på fötterna som utsöndrar feromoner. Denna doft är viktig för att sam hället ska vara nöjda med sin drottning. I benen sitter också binas ”hörsel”, det vill säga ett vibrationssinne som uppfattar vibrationer och skapar nervretningar.
Bakkroppen
Bakkroppens viktigaste delar är honungsblåsan, mellantarmen, vaxkörtlarna och gadden.
Gadden
Gadden sitter infälld i ett utrymme på spetsen av bakkroppen. Till skillnad från många andra stickande insekter tappar bina sin gadd då de sticker, vilket gör att bina dör kort efter sticket. Fördelen med att tappa gadden är att offret får i sig extra mycket gift. Gadden är försedd med hullingar och sitter fäst i en kraftig muskulatur, tillsammans med giftblåsan och körtlar som avsöndrar alarm-feromon.
2 • Livet i ett bisamhälle
45 När biet sticker fastnar gadden och slits loss ur biets bakkropp tillsammans med giftblåsan. Giftblåsan fortsätter att pumpa in gift i cirka 30–60 sekunder.
Giftets sammansättning är komplext och verkar olika på olika djur därav de olika allergiska reaktionerna som ett bistick kan orsaka.
Vaxkörtlarna
På undersidan av bakkroppen sitter vaxkörtlarna, de är färdigbildade då biet är cirka två–tre veckor gammalt. För att producera vax äter bina honung och om-vandlar denna tillsammans med fett i vaxkörtlarna till bivax. Det måste finnas tillräcklig mängd honung i samhället för att bina ska kunna producera vax. Det går åt cirka 8,4 kilo honung för att producera ett kilo vax.23 Vaxet pressas ut som tunna fjäll och är genomskinligt. Man kan ibland se vaxfjällen direkt på bina, men oftast på botten av kupan om de tappat dem. De formar vaxfjälllen med munnen och blandar med saliv för att använda till vaxbyggnation. I samband med detta kommer vaxet i kontakt med pollenrester som ger vaxet dess gula färg.
Under de närmaste dagarna efter fatt biet har fötts, det vill säga krupit ut ur sin cell, sker den sista utvecklingen av några av de inre organen. Särskilt fettkroppen vars utveckling är beroende av det unga biets möjligheter att äta pollen, som är den proteinkälla de behöver.
Den inre uppbyggnaden hos ett vuxet bi.
2 • Livet i ett bisamhälle
46
Om det är brist på pollen för det unga arbetsbiet så kommer det att innebära en sämre utveckling av fettkroppen och orsaka en förkortad livslängd. Detta är väldigt viktigt att tänka på, särskilt i slutet av sommaren. De arbetsbin som föds då ska bli de vinterbin som övervintrar tillsammans med drottningen. Det behövs god tillgång på pollenkällor runt bigården som garanterar att de unga arbetsbina får tillräckligt med protein för att bilda en välutvecklad fettkropp. Arbetsbina får en del fodersaft då de är nyfödda, men i begränsad mängd. De hämtar själva pollen från vax cellerna. De nyfödda drönarna och drottningen behöver också proteintillskott då de är nyfödda. De blir matade med fodersaft av ambina i större utsträckning än arbetsbina eftersom de ska utveckla sina reproduktionsorgan.
Matsmältningen
Matsmältningen sker främst i bakkroppen i mellantarmen, där det största näringsupptaget sker. Mellantarmen hänger ihop med munnen via sugsnabeln, matstrupen och honungsblåsan. Honungsblåsan fungerar som behållare vid transporten av nektar och vatten. När honungsblåsan är full fyller den större delen av bakkroppen. Mellan honungsblåsan och mellantarmen sitter ett filter, en ventiltratt, där fasta partiklar som pollenkorn, och till och med bakterier och deras eventuella sporer silas bort från nektarn. Efter mellantarmen fortsätter det genom tunntarmen och ändtarmen och ut via rektum som exkrement.
Ändtarmen kan också utvidgas och under vintern kommer den att fylla större delen av bakkroppen, när bina försöker hålla sig och inte tömma tarmen inne i bikupan. Mellan mellantarmen och tunntarmen sitter de malphigiska kärlen som fungerar som binas njurar och renar hemolymfan från slaggprodukter.
Blodcirkulationen och andningen
Hos insekter är blodcirkulationen och andningssystemen åtskilda. Båda systemen är öppna. Längs ryggen finns ett långsmalt hjärta och en aorta, som hjälper till vid transporten av näringsämnen från bakkroppen till huvudet, varifrån blodet sedan pressas tillbaka genom kroppen. Det är inte blod i den vanliga bemärkelsen som transporteras utan hemolymfa som innehåller näringsämnen från matsmältningen.
Insekter saknar lungor och andas in luft genom öppningar i mellan- och bak-kroppen. Luften förs sedan genom tunna rör, trakéer, till luftsäckar i bakbak-kroppen.
Det är ett passivt andningssystem men de kan öka syreupptagningen genom att pumpa med bakkroppen.24 De största öppningarna finns på mellankroppen intill flygmusklerna. Öppningarna skyddas av styva borst men parasiter som trakékvalster kan ta sig in här.25
2 • Livet i ett bisamhälle
47