2. Tidigare studier och teoretisk referensram
2.2 Tidigare forskning om elevers förståelse för historia
2.2.1 Yngre elever i tidigare forskning gjord i Sverige
Yngre elever har inte undersökts i någon högre utsträckning i tidigare forskning, men det finns ändå en del studier gjorda i Sverige. De studierna har skilts ut från studier i andra länder då även denna studie görs i en svensk kontext. Nanny Hartsmars (2001) undersökning är en av de första studierna som använder begreppet historiemedvetande i en studie i en svensk skolkontext. Det är också en av få tidigare studier som behandlar yngre elever och använder intervjuer. Det empiriska materialet till Hartsmars studie är omfattande och intressant ur olika aspekter för min studie. Hartsmars syfte är att med utgångs- punkt i historieundervisningen gestalta och förklara grundskoleelevers historiemedvetande och tidsbegrepp samt att lyfta fram och problematisera förutsättningarna för att genom undervisning utveckla desamma. Hartsmar ut- går i sin tolkning av historiemedvetande ifrån sammanlänkningen mellan dåtid-nutid-framtid. Hartsmar menar att om eleverna upplever historien som att ”den är som den är” har de inte ett historiemedvetande. Hon menar däremot på att om eleverna ser att allt är föränderligt över tid och att historien påverkas av de frågor som ställs till det förflutna, då har de ett historiemedvetande. Hennes undersökning omfattar elever i årskurs två, fem och nio. Här återges resultaten rörande eleverna i årskurs fem.
Hartsmars (2001) intervjumetod med inledande fria skriftliga associationer syftade till att undersöka elevernas erfarande av tid. Elevernas associationer ordnade hon tematiskt och grupperade sedan utifrån skolor, ålder och kön. När eleverna i hennes studie associerar till ”förr i tiden” fanns det aspekter av ett medvetande om en process i historien. Nutid och framtid var frånvarande i elevernas associationer vilket Hartsmar förklarar med att de tids- dimensionerna inte ingick i instruktionerna hon gav eleverna. Slutsatsen hon drar är att eleverna inte har något tidsperspektiv bakåt utan elevernas för- ståelse om historien är en ”forntidsgröt” av allt som har hänt. Hartsmar (2001) anser att om undervisningen i historia inte tar upp analys och tolkning av historia kommer elevernas historiemedvetande inte att utvecklas. Hon drar slutsatsen att för elever utan stöd och hjälp hemifrån var historieunder- visningen intet mer än en övning i att memorera lösryckta uppgifter. Ytterligare en slutsats hon drar är att det inte räcker med att undervisa om tid som begrepp för att eleverna ska få ett historiemedvetande. Det förslår inte heller, enligt hennes mening, att undervisa enligt kronologin då eleverna i hennes undersökning inte fått tillgång till begrepp som förändring och kontinuitet. Hartsmars studie är, som sagt, en av de få som behandlar yngre elever och därför av intresse för denna studie. Under senare år har det kommit fler studier om yngre elevers historiemedvetande.
Mary Ingemansson (2010) undersökte om svenska femteklassares historiemedvetande utvecklas genom och via läsande av skönlitteratur. Slut- satsen av studien är att elevernas historiemedvetande gagnas av elevernas emotionella engagemang i böckerna. Eleverna i studien gör flera förbindelser
32 mellan tidsdimensionerna dåtid och nutid men framtidsaspekten är från- varande, något som också framkom i Hartsmars (2001) studie ovan. Ingemansson ser läsning av skönlitteratur som en framkomlig väg att stärka eleverna som läsare och även att stärka deras historiemedvetande. Detta förut- satt att läsningen följs upp, diskuteras och behandlas på olika sätt i klass- rummet (Ingemansson, 2010). De två studierna har fokus på historiemed- vetande sammanlänkat med elevers upplevelse av tid, som främsta undersökningsområde.
En studie genomförd i Sverige av Thorp och Törnqvist (2017) studerade hur elever i början av årskurs ett på lågstadiet resonerade kring ordet historia. Utgångspunkten för studien var tesen att historiemedvetande är något universellt som överförs till barn från den miljö och de sammanhang de vistas i. Genom att studera elever innan de får undervisning i skolämnet historia menar Thorp och Törnqvist att elevernas historiemedvetande kan studeras. I och med detta menade de att de prövade de tesen att historiemedvetande finns hos eleverna innan de får någon undervisning i skolämnet historia. De utgick ifrån Kölbl och Straub (2001) som menar att barns historiemedvetande formas av den miljö barnen växer upp i. Frågeställningen var huruvida historie- medvetande är något medfött eller något eleverna anammar. Den diskussionen är av intresse för denna studies teoretiska utgångspunkt i historiekultur. Frågan är om och i så fall hur eleverna anammar en historiekultur, är det med utgångspunkt i ett medfött eller tillägnat historiemedvetande? Utifrån elevernas resonemang om historia studerade Thorp och Törnqvist deras uttryck för historiemedvetande. Av de tretton eleverna som intervjuades i studien gav sju elever svar som visar på att de behärskar färdigheten att fram- ställa kronologiska narrativ vilket ses som grundläggande för historiemed- vetandet. Eleverna i deras studie skilde inte på historia i betydelsen sagor och roliga historier och historia i betydelsen det förflutna. Initialt besvarade alla eleverna frågan om vad historia är med associationer till sagor eller roliga historier, medan endast en elev sammankopplade ordet historia med det förflutna. Kunskap om det förflutna, menade eleven, kunde erhållas via jämförelser mellan dinosaurieskelett och fågelskelett eller genom att resa i en tidsmaskin. Eleverna i studien var alla överens om att historia är en blandning av fantasi och verklighet. Historia innehöll dock moraliska lärdomar som människor idag kunde använda för att göra sina liv bättre. Alla eleverna i deras studie var omedvetna om att historia är ett skolämne. Thorp och Törnqvist menar att historiemedvetande inte är något universellt evigt utan något som lärs in via skolan, främst via undervisning om linjär tid. Både Hartsmar (2001) och Thorp och Törnqvist (2017) sätter tid och historiemedvetande som nära förbundna med varandra.
Joel Rundnet (2009) menar att sjuåringar har ett historiemedvetande. I en studie av svenska elever fick sjuåringar beskriva föremål från olika tider, en äldre, en nyare och en modern. Rundnet beskriver det som sekvens- övningar. Främst menar han att eleverna genom att presentera narrativ utifrån föremålen visade att de hade ett historiemedvetande.
33