• No results found

6 Efter det första årets arbete

6.1.6 Yrkesroller och arbetsuppgifter

Arbetslagen var sammansatta av pedagoger med olika kompetenser och grundutbildningar. I årskurs 1 arbetade fritidspedagoger, förskol- lärare och klasslärare ofta med samma pedagogiska arbetsuppgifter. Detta medförde att pedagogerna ibland upplevt att yrkesroller och arbetsuppgifter varit svåra att avgränsa. Fritidspedagoger och förskol- lärare hade tidvis fungerat som klasslärare och klasslärarna hade en viss del av sin tjänst i fritidsverksamheten. I en del fall upplevde man att den enskilde pedagogens kompetens inte användes på ett korrekt sätt. En del av pedagogerna tyckte att det var svårt att gå in i en verk- samhet de inte ansåg sig ha utbildning och kompetens för.

Vi har inte den här lärarkompetensen som dom andra, men vi har gjort efter bästa förmåga /…/ vi är inga lärare. Men här är det så att man får rycka in och göra många olika grejor.

Fritidspedagoger och förskollärare delade på klassföreståndarskapet tillsammans med grundskolläraren. De hade ansvar för en del av utvecklingssamtalen med föräldrarna och beskrev att några föräldrar hade reagerat negativt på detta och framhållit att de velat ha samtalet med klassläraren. Även dessa pedagoger ifrågasatte riktigheten i denna organisation. Fritidspedagoger och förskollärare hade också fungerat som lärare under perioder då de båda klasslärarna varit frånvarande på grund av egna utbildningar.

En fritidspedagog och en förskollärare hade ansvar för all undervis- ning i en av temagrupperna. Att det saknats grundskollärarkompetens i denna grupp var en del av pedagogerna kritiska till.

Frågan är om det är ok att en grupp står utan grundskollärare, det säger ledningen att det är, den gruppen stod hela första terminen ensam, utan lärare, två dagar i veckan.

En stor del av arbetstiden för både förskollärare och fritidspedagoger, hade ägnats åt skolarbetet i klassrummet. Detta innebar att dessa peda- goger upplevde dels att de arbetade med uppgifter de inte hade utbildning för, dels att möjligheterna att utveckla den egna yrkesrollen minskat. Lärarna som arbetade på fritids en gång i veckan, hade inte schema- lagd tid avsatt för planering tillsammans med fritidspedagogerna. De kände sig därför inte förberedda på den verksamhet de förväntades driva. De framhöll att de inte hade den kompetens som behövdes vilket medförde att de inte kände att de fyllde någon funktion i fritidsverksam- heten. Eftersom lärarna inte hade möjligheter att medverkavid plane- ringen av fritidsverksamheten kunde de känna att de endast ”vaktade” eleverna och detta ansåg de vara ett slöseri med deras kompetens. Ett förslag på organisationsförändring hade av någon pedagog, lagts fram till ledningen, men detta hade inte fått någon positiv respons.

I något arbetslag tyckte man att arbetet under vårterminen hade utvecklats positivt. De hade i större omfattning arbetat på ett sätt där de kompletterat varandras kompetenser.

Så som vi har jobbat i år, tycker jag att vi har använt våra kompe- tenser rätt, men det är inte korrekt att fritidspedagogen ska ta utvecklingssamtal, men ledningen säger att vi ska ha det så /…/ Vi tycker ändå att det har funkat, lärarrollen och fritidspedagogrollen, den som har kompetens leder jobbet, den andre finns med.

Kritik riktades även mot att pedagogerna i arbetslagen förväntades vikariera för varandra vilket innebar en belastning eftersom det på så sätt saknades personella resurser i arbetslaget under skoldagen.

Först så får man alla dom här uppgifterna på sig. Men man får ju inte tid att göra dom. Dom ska bara göras, sen får man lite komptid som ska plockas ut. Då får ju arbetslaget täcka det.

6.1.7 Eleverna och deras föräldrar

Generellt beskrev pedagogerna att föräldrarna inte engagerat sig i barnens skolgång och i projektet på det sätt de förväntat sig. Denna slutsats drog de bl.a. mot bakgrund av att många föräldrar uteblivit då det var föräldramöten.

För den uppfattningen jag har och jag vet inte varför /…/ men de arabisktalande föräldrarna är inte engagerade.

Den respons pedagogerna förväntat sig av föräldrarna hade uteblivit och en av anledningarna till detta trodde de var att alla föräldrar inte förstått vad projektet innebar.

Vi borde ha tänkt på att ta med dom mer i projektet, involverat dom mer.

En stor del av personalen både i förskoleklasserna och i årskurs 1 ansåg att den arabisktalande elevgruppen var en grupp som var oroli- gare och mer resurskrävande än de andra språkgrupperna på skolan. Detta förklarades bland annat med det kulturella avstånd som peda- gogerna ansåg fanns mellan den arabiska och den svenska kulturen. Skillnaden mellan det svenska samhället och det samhälle föräldrarna ursprungligen kom från, var stor framhöll pedagogerna och det var en av anledningarna till att föräldrar och barn hade svårt att anpassa sig i det svenska samhället.

Det är inte bara språket som är problemet, det är också kulturen. Kulturkrocken är mycket större med den arabiska gruppen än med andra språkgrupper. Man försöker lösa detta genom projektet. /…/ Tror att projektet skulle varit jättelyckat om man gjorde samma sak med de bosniska eller vietnamesiska barnen, där man inte hade haft de andra delarna att jobba med, de sociala, kulturella bitarna som inte fungerar.

Pedagogerna framhöll att den arabisktalande gruppen hade stora problem. Här refererade de till hur föräldrarna såg på skolan och inlär- ning samt att föräldrarna inte hade en korrekt uppfattning om hur den svenska skolan fungerar.

Det fanns också bland pedagogerna funderingar kring att ett problem kunde vara att synen på barnuppfostran skiljde sig åt mellan den svenska och den arabiska kulturen. Någon av pedagogerna uttryckte även att hon inte trodde att föräldrar och elever alltid var ärliga i kontakten med skolan.

Och sen så tror jag att dom uppfattar oss som väldigt släpphänta och väldigt dumma /…/ Man kan lura oss hur mycket som helst och så. Det låter som man har en massa fördomar. Men ibland så blir man nästan lite förbannad för att dom tror att dom kan lura oss, att dom inte talar sanning och så. Det är rätt jobbigt när man vet att det är någonting annat.

Samtidigt uttryckte en del av pedagogerna att de tyckte att det var viktigt att satsa på denna grupp elever. Andra pedagoger hävdade att eventuella problem med elever inte kunde kopplas till nationalitet. De framhöll att förväntningarna på eleverna spelade en stor roll.

Om man förväntar att alltid bemötas på ett icke trevligt sätt, då uppfyller man det till slut.

Ytterligare andra förklaringar till att pedagoger på skolan ansåg att rela- tionerna med de arabisktalande familjerna var problematiska, var att det i personalgruppen fanns negativa attityder gentemot just dessa familjer och barn samt att skolan inte hittat ett bra sätt att bemöta dem.

Att många pedagoger tycker att de arabiska barnen är mer resurs- krävande än andra beror väldigt mycket på hur vi upplever de arabiska barnen och vår attityd mot arabisktalande barn.

Det hade enligt någon pedagog också uttalats kritik från några föräldrar, där föräldrarna ansett att personalen behandlat deras barn annorlunda än barn från andra språkgrupper när det gällt t ex att reda ut bråk mellan eleverna. Föräldrarna hade enligt pedagogen sagt:

Det är inget fel på barnen, det är fel på hur ni behandlar våra barn.