Zambrano-doktrinen och dess tillämpningsområde

5.2.1 Förutsättningarna för att härleda en uppehållsrätt med stöd av artikel 20 FEUF

Min första fråga rörde om det finns någon definierbar Zambrano-doktrin och vilket tillämpningsområde den i så fall har. Den andra fråga rörde hur den har förändrats över tid. Det som jag identifierade som en ny doktrin i samband med Zambrano är principen om att ett beslut angående uppehållsrätt inte får hindra en unions-medborgare från att åtnjuta kärnan av de rättigheter hen har utifrån artikel 20 FEUF. Den utveckling som beskrivits i kapitel 4 tyder på att tillämpningsområdet för den ursprungliga formuleringen angående att en person inte får hindras från att nyttja kärnan av sina rättigheter har centrerats kring de konkreta omständigheterna i

Zambrano. Domstolen avvisade till exempel kortfattat att artikel 20 FEUF inte var

tillämplig när den prövade familjerelationer mellan vuxna i McCarthy och har varit mycket restriktiv när det kommer till villkoren för att en tredjelandsmedborgare skulle få härleda en uppehållsrätt från en vuxen unionsmedborgare.145

Det har även betonats i de flesta rättsfall att det är unionsmedborgaren som är bärare av rättigheterna som kommer av unionsmedborgarskapet. De restriktiva formuleringar som EU-domstolen uttalade i Dereci har till exempel blivit vägledande för tolkningen av härledd uppehållsrätt efter det. Ofta upprepas det att det inte är tillräckligt att det är önskvärt av ekonomiska skäl eller för att hålla ihop familjen som

145 Se avsnitt 4.2.2 och särskilt C-82/16, KA, EU:C:2018:308, samt C-87/12, Ymeraga, EU:C:2013:291 om villkoren för att härleda uppehållsrätt från vuxna unionsmedborgare.

40

någon ska erkännas uppehållsrätt.146 I stället ska man bedöma om det finns en risk för att unionsmedborgaren måste lämna unionen. För att avgöra om en sådan risk finns har Domstolen utvecklat begreppet faktiskt beroendeförhållande. I enlighet med

Chavez-Vilchez ska man göra en bedömning utifrån samtliga omständigheter och

utreda om det finns ett sådant beroendeförhållande. Till stöd för bedömningen ska hänsyn tas till barnets ålder, dess fysiska och känslomässiga utveckling, styrkan i det känslomässiga bandet mellan barnet och föräldern som är unionsmedborgare och föräldern som är tredjelandsmedborgare. Även risken för att separationen påverkar barnets välbefinnande ska vägas in.147

Eftersom de fall där EU-domstolen utvecklat Zambrano-doktrinen rör barn som är unionsmedborgare och har minst en förälder som är tredjelandsmedborgare har fokus på senare tid också kommit att hamna på rätten till privat- och familjeliv och barnets bästa. I Chavez-Vilchez lyftes för första gången att själva prövningen av beroendeförhållandet mellan barn och vuxen förutsätter att en prövning också görs i förhållande till en integrerad prövning av mänskliga rättigheter. Samtidigt framstår det som oklart vilken vikt som ska läggas vid barnets bästa och vad för betydelse det har för bedömningen av faktiskt beroendeförhållande. Även detta är ett tydligt tecken på att Zambrano-doktrinen är snävt begränsad till de konkreta omständigheter som fanns i Zambrano.

5.2.2 Möjligheten att motivera undantag och utredningsskyldigheten

EU-domstolen har även uttalat sig om medlemsstaternas möjligheter att göra ett undantag från Zambrano-principen. När ett beslut riskerar att medföra att ett barn måste lämna unionen och berövas från möjligheten att åtnjuta sina rättigheter som unionsmedborgare finns det i enlighet med Rendón Marín en möjlighet för medlemsstaterna att undanta tredjelandsmedborgaren från uppehållsrätten om det är motiverat med hänsyn till allmän ordning och säkerhet.148 De individuella omständigheterna måste dock utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt hot mot den

146 Formuleringen som kommer från Dereci återupprepas bland annat i C-356/11 och C-357, O, S och L, EU:C:2012:776, p 52, C-87/12, Ymeraga, EU:C:2013:291, p 38 och C-82/16, K.A med flera mot Belgien, EU:C:2018:308 p 74.

147 Se mer om Domstolens bedömning i rättsfallet Chavez-Vilchez i avsnitt 4.2.1.

41

allmänna ordningen. Utifrån detta motiverade Domstolen att det inte är tillräckligt att en person står med i ett belastningsregister för att undantaget ska kunna tillämpas. Detta medför även en skyldighet för den bedömande nationella myndigheten att ta ställning till om ett beslut kan hindra en unionsmedborgare från att utnyttja kärnan av sina rättigheter även när det finns formella hinder för en prövning av ärendet. På ett liknande sätt uttalade sig Domstolen kring återreseförbud i KA. Även om en ansökan om hävande av återreseförbud måste ske från ett annat land är den ansvariga myndigheten skyldig att bedöma om beslutet att avvisa ansökan påverkar en unionsmedborgares rättigheter. Detta tyder på att myndigheter kan ha en generell skyldighet att ta hänsyn till unionsmedborgerliga rättigheter, även när ett ärende enbart ska avvisas. I förlängningen handlar det om att se till att medlemsstaterna garanterar en effektivitet för rättigheterna som kommer av unionsmedborgarskapet.

5.2.3 Inverkan på diskussionen om EU-rättens tillämpningsområde

I och med Zambrano har det även diskuterats vidare gällande rättsfallets förhållande till EU-rättens tillämpningsområde och principen om rent interna situationer. På vissa sätt kan principen om att unionsmedborgaren ska kunna utnyttja kärnan av sina rättigheter beskrivas som ett undantag från principen om rent interna situationer. Utifrån den utveckling som beskrevs kortfattat i kapitel 2 om rent interna situationer har det dock funnits en tendens att tillämpa EU-rätten även när det till synes inte finns några omständigheter som tyder på något gränsöverskridande moment. Tillämpningsområdet har tidigare mjukats upp i förhållande till frågor som rör EU-rättens natur eller syften. Utifrån detta synsätt är begreppet kärnan av

unionsmedborgarskapet inte en så stor eller oväntad förändring i förhållande till tidigare

rättspraxis, särskilt då beskrivningen av vad som rör kärnan av unions-medborgarskapet på ett så tydligt sätt har centrerats till en så specifik situation som de konkreta omständigheterna i Zambrano i de senaste årens utveckling av doktrinen. Den spänning som togs upp i doktrin efter McCarthy och Dereci är därmed inte lika relevant i dagens läge. Att centrera tillämpningen av Zambrano-doktrinen till de konkreta omständigheterna i Zambrano blir därmed ett sätt för EU-domstolen att säkerställa en tydlig gränsdragning gentemot medlemsstaternas behörighet att avgöra

42

frågan om familjeåterförening mellan dess egna medborgare och tredjelands-medborgare.