Akademin för hälsa, vård och välfärd
BETYDELSEN AV
PERSONCENTRERAD VÅRD
EN LITTERATURÖVERSIKT UR ETT PATIENTPERSPEKTIV
LÓRIEN BJÖRKENHOLT
VERONICA HERMANSSON
Huvudområde: Vårdvetenskap med
inriktning omvårdnad Nivå: Grund Högskolepoäng: 15 hp Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete Kurskod: VAE209
Handledare: Birgitta Johansson och Annelie Rylander Examinator: Linda Sellin Seminariedatum: 2021-02-25 Betygsdatum: 2021-03-26
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Personcentrerad vård handlar om att stödja patientens uppfattning, integritet och värdighet. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna arbeta reflekterande utifrån beprövad kunskap vilket ger en förmåga att kunna se samband mellan teori och praktik. Genom att personcentrera vården kan sjuksköterskan få en inblick i hur patienterna
uppfattat att vården samt ifall den varit personcentrerad. Syftet var att beskriva patienternas uppfattning av att bli vårdade utifrån personcentrerad vård. Metod: Allmän
litteraturöversikt där 11 kvalitativa, kvantitativa och mixed metod vårdvetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Patienterna beskrev att få vården personcentrerad kunde öka deras välmående och hälsa samt ligga till grund för en personlig hälsoplan. Patienten ville ges möjligheten att vara delaktig i sin vård och alla beslut gällande deras vård ska tas i samråd med sjuksköterska. Personcentrerad vård kan bidra till att stärka patientens
egenvårdskapacitet. Slutsats: Resultatet visar att patienterna upplever att bemötandet från sjuksköterskan förbättras och medför en ökad möjlighet att få vara delaktig i sin vård samt bli lyssnad på när personcentrerad vård tillämpas. Personcentrerad vård är betydelsefullt och främjar patientens tillfrisknande och välbefinnande samt möjligheterna till egenvård. Nyckelord: livskvalité, patientcentrerad vård, patientperspektiv och personcentrerad vård.
ABSTRACT
Background: The meaning of person-centered care is to support the patient’s perception and keeping integrity and value as a human being. As a nurse it is important to be reflective based on proven knowledge, it provides an ability to see connection between theory and practice. Person-centered care allows the nurse to get an insight into the patient’s perception of given healthcare and whether it was person-centered or not. Purpose: was to describe the patient’s perceptions of being cared for based on person-centered care. Method: General literature review were 11 care scientific qualitative, quantitative and mixed method articles was analyzed. Results: The patients described that person-centered care could increase their well-being and health and is an important part of their personal health plan. The patient should be given the opportunity to be involved in her care and all decisions that are made in consultation with a nurse. Person-centered care strengthens the patient in their self-care capacity. Conclusion: The results of this study shows that patients experience the treatment by the nurse improving and increases the opportunities of being a part of their own care and being listened to when person-centered care is being applied. Person-centered care promotes the patient’s recovery, well-being and opportunites for self-care.
Keywords: quality of life, patient-centered care, patient perspective and person-centered care.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 3
2 BAKGRUND ... 3
2.1 Personcentrerad vård ... 4
2.1.1 Patientens ställning i vården ... 4
2.1.2 Sjuksköterskans roll i personcentrerad vård ... 4
2.1.3 Implementeringen av personcentrerad vård i praktiken ... 5
2.2 Personcentrerad vård utifrån sjuksköterskans perspektiv ... 6
2.2.1 Utbildning för sjuksköterskor om personcentrerad vård ... 7
2.3 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv ... 8
2.3.1 Egenvård enligt Orem ... 8
2.3.2 Välbefinnande enligt Orem ... 9
2.4 Problemformulering ... 9
3 SYFTE ... 10
4 METOD ... 10
4.1 Urval och datainsamling ... 10
4.2 Genomförd dataanalys ... 12
4.3 Etiska överväganden ... 13
5 RESULTAT ... 13
5.1 Likheter och skillnader i artiklarnas datainsamlingsmetod ... 14
5.2 Likheter och skillnader i artiklarnas ursprungsland ... 15
5.3 Likheter och skillnader i artiklarnas resultat ... 16
5.3.1 Patienternas delaktighet i vården ... 16
5.3.2 Information och stöd för patienten i samtalet med sjuksköterskan ... 18
5.3.3 Kunskapens betydelse för personcentrerad vård ... 20
5.3.4 Sjukdomens betydelse för personcentrerad vård ... 20
6.1 Diskussion om artiklarnas datainsamlingsmetod och länder ... 22
6.2 Resultatdiskussion ... 22
6.3 Metoddiskussion ... 25
6.4 Etikdiskussion ... 27
7 SLUTSATS ... 28
8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 29
REFERENSLISTA ... 30
BILAGA A SÖKMATRIS
BILAGA B KVALITETSGRANSKNING BILAGA C ARTIKELMATRIS
1 INLEDNING
Inför detta examensarbete presenterades olika intresseområden som skulle kunna vara intressanta att studera på Mälardalens Högskolas (MDH) hemsida. "Innebörden av ett personcentrerat arbetssätt utifrån sjuksköterskans perspektiv” var ett intresseområde
föreslaget av MDH, Akademin för hälsa, vård och välfärd och forskarteamet Comcare. Utifrån intresseområdena valdes "personcentrerad vård" som ämne att fördjupa oss i med fokus på personcentrerad vård utifrån patientens uppfattning. Ämnet valdes för att få bättre förståelse av personcentrerad vård utifrån patienternas perspektiv. Patienterna är de som
sjuksköterskorna vårdar och patienternas uppfattningar är högst relevanta för fortsatt utveckling av personcentrerad vård. Intresset för personcentrerad vård väcktes redan under sjuksköterskeutbildningens första år under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) som genomfördes inom äldreomsorgen. Ämnet är viktigt för både patient och personal då det handlar om att se hela patienten och inte bara sjukdomen. Båda författarna till
examensarbetet har arbetslivserfarenhet inom sjukvården och har upplevt att patienter inte alltid bemöts och vårdas personcentrerat. Det kan exempelvis vara att beslut har tagits över patientens huvud och medfört att patienter uttryckt missnöje. Författarna har även upplevt att när kommunikationsbrist finns blir vården inte helt personcentrerad och säker vilket medför att patienten inte känner sig delaktig.
Det ansågs därmed viktigt att få mer kunskap om patientens perspektiv av personcentrerad vård för att på så sätt få en bättre kunskap om ämnet. Personcentrerad vård är ett ämne som även genomsyrat sjuksköterskeutbildningen och ligger till grund för den kommande
sjuksköterskeprofessionen vilket gjorde valet av ämnet ännu mer relevant. Förhoppningen är att genom detta examensarbete bidra med ökad kunskap för personcentrerad vård utifrån ett patientperspektiv för att ge blivande sjuksköterskor en bättre förståelse för betydelsen av att vårda patienterna personcentrerat.
2 BAKGRUND
Under bakgrunden kommer personcentrerad vård utifrån olika perspektiv att beskrivas som personcentrerad vård, patientens ställning i vården, sjuksköterskans ansvar i
personcentrerad vård och implementeringen av personcentrerad vård i praktiken. Därefter följer ett avsnitt med sjuksköterskans perspektiv av personcentrerad vård utifrån tidigare forskning. Sedan beskrivs valt vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv och avslutningsvis presenteras en problemformulering.
2.1
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård kännetecknas av att patient och anhöriga blir sedda och förstådda som unika personer med individuella behov, resurser, värderingar och förväntningar (Leksell & Lepp, 2019). En individuell hälsoplan ska upprättas och utgå från patientens berättelse. Hälsoplanen karaktäriseras av en ömsesidig öppenhet för varandras kunskap där vården utformas och dokumenteras i partnerskap. Patientberättelsen, dokumentationen och partnerskapet innebär att vården görs personcentrerad och att sjuksköterskan ser till
patientens egen förmåga, önskemål, behov, värderingar och förväntningar (Florin, 2019). Om sjuksköterskan har goda kunskaper i personcentrerad vård stärks patientens hälsa och
vården kan bli mer patientsäker. Evidensbaserad vård och god samverkan i teamet kan göra vården mer patientsäker. Ett gott samarbete med god kommunikation i arbetsteamet möjliggör för bättre personcentrerad vård som då kan bevara patientens autonomi,
självbestämmande och integritet. Personcentrerad vård bidrar till att göra gott för patienten och kan bidra till tillfrisknandet och därmed uppnå en individuellt god hälsa (Leksell & Lepp, 2019).
2.1.1 Patientens ställning i vården
Patientens ställning och möjlighet till delaktighet har under årens förlopp ändrats i takt med att samhällets utveckling och krav ändrats (Arman, 2015). Lagstiftningen är tydlig och i lagen stärks patientens delaktighet och enligt Patientlag (SFS 2014:821) har varje patient rätt till delaktighet i sin vård och har rätt till individuellt anpassad vård där behandlingsåtgärder ska utgå från patientens önskemål och i samråd med patienten. Enligt Svensk
sjuksköterskeförening (2017) är patienten är i en utsatt position och är i beroendeställning till vårdgivarna för att kunna känna delaktighet i sin egen vård. Vårdgivarna har en
maktposition över patienten som inte får missbrukas. Makten som sjuksköterskan har bör endast tillföra patienten gott genom att till exempel föra patientens talan eller vara stöttande. Vidare beskriver Arman (2015) att patienten känner sig själv bäst och kan ge den bästa informationen till sjuksköterskan om hur patienten upplever sin hälsa och sjukdom.
Sjuksköterskan kan genom att visa empati få patienten att vilja öppna sig och berätta om sin hälsa eller sjukdom vilket skapar en gemenskap som sedan utgör grunden för den
personcentrerade vården.
2.1.2 Sjuksköterskans roll i personcentrerad vård
Sjuksköterskans ansvar enligt Patientlag (SFS 2014:821) är att se till att patienten får möjlighet att medverka i och påverka sin egen vård. Sjuksköterskan ska se patienten som en människa och inte bara se sjukdomen eller diagnosen. Patienten har rätt till en individuell information och planering från en personlig vårdkontakt där hänsyn tas till patientens delaktighet och samtycke (SFS 2014:821). Leksell & Lepp (2019) menar att personcentrerad vård innebär att respektera patientens önskemål och kultur och att anpassa vården efter dessa. Patientens uppfattningar, tolkningar och värderingar ses som lika viktiga aspekter som det professionella perspektivet i vårdandet och väger lika inom den personcentrerade vården.
Inom hälso- och sjukvården, i ett möte mellan sjuksköterskan och patienten, bildas ett avtal och ett partnerskap som kan formas till en personlig hälsoplan för den individuella patienten. Viktiga punkter i samtalet om partnerskap är patientberättelsen och sjuksköterskans
kompetens där samtalen bör bygga på tillit för att patienten ska få ett förtroende för
sjuksköterskan (Leksell & Lepp, 2019). Med partnerskap menas att sjuksköterskan, patienten och eventuellt anhörig till patienten gemensamt tar ansvar för patientens vård. Att låta patienten och anhöriga ha eget ansvar för patientens egen hälsa och få stöd i vårdrelaterade situationer av sjuksköterskan, det är att ingå ett partnerskap. Sjuksköterskan kan begränsa och lindra patientens lidande genom partnerskapet. Ett bra partnerskap gynnar patienten och sjuksköterskan om partnerskapet inte blir alltför privat (Florin, 2019).
Sjuksköterskans ansvar är att visa respekt och främja patientens egen erfarenhet och tolkning i vad sjukdom och hälsa innebär för individen. Vid sjukdom och ohälsa ses ofta den
oreflekterade människokroppen som ett hinder för att kunna fungera som vanligt vilket kan bidra till att patienten blir beroende av andra och får känslan av att ha förlorat en del av sig själv. Den personcentrerade vårdens betydelse bidrar då till att stödja den vårdberoende patientens känsla av att bevara sin personliga sfär, sitt eget jag (Svensk
sjuksköterskeförening, 2016). Som sjuksköterska är det därför viktigt att kunna arbeta reflekterande utifrån vetenskapligt beprövad kunskap. Det ger förmågan att se samband mellan teori och praktik, erfarenhet och reflektion. En sjuksköterska ska genom reflektion och kunskap ha förmågan att se till hela människan och dennes unika behov samt kunna bevara patientens autonomi. Därigenom låta patienten vara delaktig i sin egen vård och ses som ett personcentrerat vårdande (Forsman m.fl., 2019). Kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska (2017) beskriver att en legitimerad sjuksköterska ansvarar för den omvårdnad som genomförs i partnerskap med patient och anhöriga så att värdighet och integritet bevaras. Kompetensbeskrivningen är ett underlag där sjuksköterskan kan hämta stöd och information om bland annat personcentrerad vård, informatik och ledarskap. Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) beskriver att all vård ska ske på ett patientsäkert sätt där kravet på en god vård ska tillgodoses.
2.1.3 Implementeringen av personcentrerad vård i praktiken
Implementeringen av personcentrerad vård i praktiken fokuseras kring nyttan, kraven och svårigheterna. De evidensbaserade metoderna fokuserar enbart på att behandla sjukdomar medan omvårdnad handlar om att se hela människan och inte bara den sjuka patienten. När personcentrerad vård implementeras är det av stor vikt att den personcentrerade vården och kunskaper om metoder för omvårdnad baseras på en evidensbaserad grund. Detta gör att vården blir säker och bäst anpassad utifrån patientens individuella behov (Ekman m.fl., 2020). Det är viktigt att den reflekterande processen fortsätter när omvårdnadsteorierna tillämpas. Används en reflekterande kultur kan personalen se tillbaka på dagen vad som var positivt och negativt samt vad som kan förbättras. Den evidensbaserade vården beskriver inte hur det är för patienten att genomgå behandlingen och de omvårdnadsteoretiska metoderna blir evidenta först när de används medvetet utifrån patientens behov (Dahlberg & Ekman, 2017). De implementeringar som görs måste motiveras med en välgrundad argumentation
för valet av implementering (Ekman m.fl., 2020). När en omvårdnadsteori ska tillämpas måste varje enskild sjuksköterska reflektera i mötet med patienten. I reflektionen som baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet bör sjuksköterskan ifrågasätta omvårdnaden utifrån om det sjuksköterskan gör är gott, riktigt och ansvarigt. Sjuksköterskan bör även reflektera över den egna förmågan och på vilket sätt det som sjuksköterskan gör har betydelse för patienten. Omvårdnadsteorierna bör användas på ett sådant sätt att de sätter patienten i centrum samtidigt som omvårdnaden vilar på en god evidensbaserad grund. På så sätt kan en god personcentrerad vård uppnås vilket är av stor vikt att tillämpa när den ska implementeras (Dahlberg & Ekman, 2017).
2.2
Personcentrerad vård utifrån sjuksköterskans perspektiv
Som sjuksköterska finns det både för och nackdelar med personcentrerad vård (McCormack m.fl., 2010). Sjuksköterskans uppfattningar om personcentrerad vård i arbetet beskrivs av Ross m.fl., (2014) som en modell som hjälper dem att anpassa vården. Sjuksköterskornas uppfattningar om innebörden av personcentrerad vård hjälper dem att ge adekvat vård som är anpassad till varje patient vilket gör att sjuksköterskorna lättare kan visa empati och förståelse för patienten. Sjuksköterskorna upplever att istället för att fråga hur en kollega uppfattar att patienten önskar sin vård är det bättre att direkt fråga patienten för att på så sätt direkt få korrekt information. Liknande fynd fann Nilsson m.fl., (2018) som beskriver sjuksköterskans uppfattning som att sjuksköterskan lättare kan förstå patienten vid samtal direkt med patienten och få reda på hur patienten värderar sina behov samt vilken kognitiv förmåga patienten har. Sjuksköterskors uppfattning är att patientens individuella behov tydliggörs genom användning av personcentrerad vård och det ökar patientens förtroende för vården (Nilsson m.fl., 2018). Det är viktigt för sjuksköterskorna att ha ett gott ledarskap som kan påverka arbetsmiljön och möjligheten att tillämpa personcentrerad vård. Ett
personcentrerat förhållningssätt minskar stressen i vården vilket gör vården mer säker (Scerri m.fl., 2015). Sjuksköterskorna uttrycker att de har en vilja att vara nära patienterna, se dem som individer med olika behov och göra dem mer delaktiga. Sjuksköterskorna uttrycker att tidsbrist gör det svårt att göra vården personcentrerad. Sjuksköterskorna upplever att när patienterna har en egen sal, istället för två-sal, ökar möjligheten för ett samtal som kan anses privat vilket möjliggör personcentrerad vård (Rosén m.fl., 2017). Sjuksköterskor har en uppfattning om att de ger personcentrerad vård men undersökningar där patientens åsikt har varit i fokus har visat det motsatta. Ju mer erfarenhet sjuksköterskan har av yrket desto viktigare anser sjuksköterskan att personcentrerad vård är och att det är viktigt att stödja patienten i att vara delaktig i sin vård (Suhonen m.fl., 2013).
Personcentrerad vård beskrivs som en omvårdnadsmodell som tillåter sjuksköterskorna att koncentrera sig på enskilda patientens oro och behov och kan därmed förbättra sin egen medvetenhet om patientens önskemål vilket tillåter sjuksköterskorna vara stödjande (Rose & Yates, 2013). Vidare beskriver Rose och Yates (2013) att sjuksköterskorna upplever att personcentrerad vård bidrar till att vårdsynen förändrats till det bättre och har skett till ökad tillfredställelse med sitt arbete, förbättrade arbetsrelationer samt ökad självständighet och
ansvar. Även sjuksköterskornas medvetenhet för den holistiska vården förbättras med personcentrerad vård (Rose & Yates, 2013). Sjuksköterskor ska dokumentera aspekter av om patienten är förberedd på behandlingen som väntar samt utskrivningen och återhämtningen. Genom att sjuksköterskorna får patientens bild av situationen och tar sig tid att lyssna och ställa frågor kan vården göras mer personcentread och ytterligare synliggöra patienten. Sjuksköterskorna byter då från att fokusera arbetsorienterat till att fokusera på patientens oro och ett reflekterande förhållningssätt tycks öka potentialen till dialog. Målet är att förbättra partnerskapet mellan sjuksköterska och patient vilket sjuksköterskorna upplever förverkligas genom att göra vården personcentrerad (Friberg, 2017).
2.2.1 Utbildning för sjuksköterskor om personcentrerad vård
Utbildning för sjuksköterskor om personcentrerad vård är viktigt för att de ska kunna arbeta mer personcentrerat. Sjuksköterskorna blir mer villiga att hjälpa patienterna och får bättre förståelse för dem efter utbildning i personcentrerad vård. Utbildning i personcentrerad vård resulterar även i att vården blir bättre och säkrare för patienterna. Kontinuerlig utbildning för sjuksköterskor är nödvändig för en god och säker vård (Stuckey m.fl., 2015).
Nedskärningar i resurser för utbildning påverkar dock hur vården kan göras
personcentrerad. Sjuksköterskorna beskriver att kvaliteten på vården försämras när det inte finns möjlighet till utbildning. De ekonomiska nedskärningarna gör att sjuksköterskorna saknar mötesplatser för utbildning (Ross m.fl., 2015). Något som även kan vara en svårighet är implementeringen av personcentrerad vård. Sjuksköterskornas arbetsförhållanden och relationer till varandra påverkar svårigheten att implementera personcentrerad vård i arbetet. Svårigheterna är något som leder till att sjuksköterskorna upplever sitt
arbetsförhållande negativt och ångestladdat då en nära vårdrelation värderas högre än det tekniska arbetet. Chefens inställning till att arbeta kvantitativt väger ibland tyngre än kvalitativt och patientnära arbete vilket medför dessa svårigheter, då tidspressen även leder till dåliga samarbeten gentemot varandra i personalstyrkan. En önskan hos sjuksköterskor är att få ett större utrymme för strategier och utbildningar i hur den personcentrerade vården kan tillämpas, exempelvis genom ett bättre teamarbete (McCormack m.fl., 2010). På grund av personalbrist ökar arbetsbelastningen vilket gör det svårare att göra vården mer
personcentrerad. Sjuksköterskorna upplever att det generellt inte finns förståelse bland kollegorna för betydelsen av personcentrerad vård och hur ett bra samarbete i vårdteamet är betydande för att kunna genomföra personcentrerad vård. Sjuksköterskorna beskriver även att de inte kan fullborda sin roll som ledare när de övriga i teamet inte förstår vikten av personcentrerad vård. För att uppnå personcentrerad vård krävs en insats av samtliga i vårdteamet (Esmaeili m.fl., 2014).
2.3
Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv
Det vårdvetenskaplig teoretiska perspektivet som valdes är Orems teori om egenvård (2001) eftersom den ansågs likvärdigt med personcentrerad vård. Egenvården som beskrivs i teorin grundar sig på samma principer som personcentrerad vård, att bevara patientens autonomi samt att vara lyhörd för patientens önskemål, behov och egen förmåga för att skapa
delaktighet i vården. Teorin valdes för examensarbetet eftersom den beskriver att
sjuksköterskan behöver individanpassa vården utifrån patientens egen förmåga och vara stödjande för patienten så att patienten blir delaktig, vilket även är vad personcentrerad vård innebär. Enligt Orems (2001) teori har olika individer olika behov vilket gör att
sjuksköterskan behöver kunna anpassa vården efter varje individuell patient som är i behov av stöd och vård. Teorin kan appliceras med den personcentrerade vårdens kärnbegrepp och i detta examensarbete kommer teorin att användas i diskussionen. I detta avsnitt presenteras egenvård och välbefinnande enligt Orem (2001).
2.3.1 Egenvård enligt Orem
I teorin framkommer att det är viktigt att inkludera patienten i sin egen vård och ta hänsyn till livshistorien, personligheten och egenvårdskapaciteten. Det är viktigt att patienten får, i den mån patienten själv kan, ta hand om sin egenvård för att inte tappa sin självkänsla. Kapaciteten för egenvård, förmågan att ta hand om sig själv, är en form av mänsklig strävan och är individens egen specifika kraft att uppnå önskade delmål och mål. Den vuxna
patienten har en mognad som gör att patienten troligtvis agerar frivilligt mot de uppsatta delmålen och målen. Patienten har kapacitet att själv utföra egenvård men behöver i vissa situationer mer eller mindre stöd av anhöriga eller sjukvården för att klara egenvårdsbehovet så självständigt möjligt. En del patienter saknar kraft och förmåga till egenvård, då behövs olika åtgärder sättas in för att patienten ska återfå viss egenvårdskapacitet. Människan beskrivs som kapabel och handlingskraftig och ska därför själv utföra sin vård. Om patienten inte har anhöriga som kan tillgodose patientens egenvård behövs stöd av sjukvården. I samråd med sjuksköterskan bör vården planeras för individen och hur egenvården ska utföras men det är inte alltid som sjuksköterskan möjliggör för individanpassad vård vilket kan leda till ohälsa för patienten (Orem, 2001).
Egenvårdskapaciteten beskrivs som nyckeln till liv, hälsa och välbefinnande. Människan kan sig själv bäst och är kunnig att vårda sig själv efter patientens egen förmåga och med att vårda sig själv tar människan initiativ till att behålla välbefinnande. När
egenvårdskapaciteten minskar kommer människan till en punkt där patienten får reflektera över vad som innebär hälsa och hur patienten ska utföra egenvården utifrån de nya
förutsättningarna, det är den förmågan som är egenvårdskapaciteten. Det som ytterligare påverkar egenvårdskapaciteten är kultur, värderingar, livserfarenhet, ålder och fysiska förutsättningar (Orem, 2001). Dessa förutsättningar kan bidra till ökad förmåga och att återfå sin egenvårdskapacitet. Människan är en dynamisk enhet som ständigt utvecklas och har en önskan att vara normal i samklang med sin genetik och individuella förutsättningar
med unika egenskaper. Människan behöver ständigt stöd från sin omgivning för att överleva och fungera (Orem, 2001).
När människan är i behov av hjälp med sin egenvård beskrivs människans icke-förmåga som egenvårdsbrist. Det är när egenvårdsbristen infaller som omvårdnaden ska stödja individens egenvårdskapacitet och sjuksköterskans uppgift är då att hjälpa människan att bevara eller återfå hälsa. Det kan vara att återfå hälsa i tillfrisknande från sin sjukdom eller att få hälsa i sin sjukdom. En bidragande faktor till tillfrisknande eller till att finna hälsa i sin sjukdom är att patienten kan känna hälsa när vården anpassas till egenvårdskapaciteten. Om patienten inte får stöd av sjuksköterskan kan det leda till försämrad egenvårdskapacitet och ohälsa. Sjuksköterskan bör individanpassa vården genom att stödja patientens egenvårdskapacitet, tillgodose eller sänka behovet av egenvård genom bedömning av patientens unika situation. Det är även av vikt att sjuksköterskan kan vägleda och stödja individen i patientens
egenvårdande förmåga vilket är målet med individanpassad vård och inte nödvändigtvis att bota sjukdomen (Orem, 2001).
2.3.2 Välbefinnande enligt Orem
Välbefinnandet är en individuell uppfattning av en integrerad helhet som kopplar vård och egenvård till sjukdom och behandling vilket kan förändras genom livet. Det är när
kapaciteten av egenvård inte längre är tillräcklig som individen blir tvungen att uppsöka vård. Då egenvårdskapaciteten ökar, ökar även personens oberoende vilket gör att dennes uppfattning av välmående förstärks och då uppnås en bättre hälsa. Vården en sjuksköterska tillhandahåller patienterna bör bidra till hälsa och välbefinnande för patienten oavsett om patienten vårdas för en fysisk eller psykologisk sjukdom. Även vid sociala och andliga frågor eller funderingar bör sjuksköterskan finnas som stöd för patienten (Orem, 2001).
2.4 Problemformulering
Den personcentrerade vården beskrivs i litteratur som främjande för att kunna bevara patientens självkänsla, självförtroende och autonomi. När personcentrerad vård inte
implementeras kommer den unika patienten inte i fokus och patienten riskerar att bli mindre delaktig i vården samtidigt som möjligheten till egenvård försämras. Det kan då uppstå ett lidande för patienten och vården blir mindre patientsäker. Tidigare forskning har främst fokus på personcentrerad vård ur sjuksköterskans perspektiv och visar brister hos
sjuksköterskans förmåga att se till patienten som en individ och inte ett objekt. Problemet för sjuksköterskan är att bristen på personal, utbildning och kunskap i ämnet minskar
möjligheten att göra vården personcentrerad. Trots ökad forskning inom ämnet tillämpas inte alltid personcentrerad vård och den unika patienten kommer inte i fokus. Med hjälp av ytterligare forskning utifrån ett patientperspektiv kan sjuksköterskan få mer förståelse och bättre inblick i hur patienterna uppfattar personcentrerad vård samt vilka konsekvenser det har för patienten. Genom ökad kunskap och förståelse för patientens uppfattning av att få
personcentrerad vård är önskan att detta examensarbete kan leda till en ökad medvetenhet och förståelse för betydelsen av personcentrerad vård. Förhoppningarna är även att
examensarbetet bidrar till att tydliggöra patienternas rätt till och uppfattningar av personcentrerad vård och dess positiva effekter.
3 SYFTE
Syftet var att beskriva patienternas uppfattning av att bli vårdade utifrån personcentrerad vård.
4 METOD
Metoden som valdes för examensarbetet var en allmän litteraturöversikt. Metoden valdes då allmän litteraturöversikt lämpar sig väl för att sammanställa aktuell och redan publicerad forskning av både kvalitativ, kvantitativ samt mixed metod ansats (Friberg, 2017). Metoden allmän litteraturöversikt valdes för att ge ökad kunskap och vidare förståelse för ämnet genom att analysera publicerat bearbetat material. Metoden ansågs därmed passande för att få ett bredare perspektiv om patienternas uppfattning av personcentrerad vård. Metoden följde givna steg enligt Fribergs (2017) beskrivning och det första steget innebar att
artiklarnas jämfördes utifrån deras syfte, metod och resultat utifrån de likheter och skillnader som fanns i artiklarna som valdes ut. Resultatet av analysen sammanställdes och beskrevs under passande rubriker och skillnader och likheter presenteras. Jämförelserna kunde inte vara exakta då kvalitativa och kvantitativa artiklarnas resultat är av olika karaktär (Friberg, 2017). I detta avsnitt redogörs först för datainsamling och urval av de artiklar som valdes ut till analys, därefter presenteras själva dataanalysen utifrån vald metod. Slutligen presenteras etiska övervägande som gjorts under utformning av detta examensarbete.
4.1
Urval och datainsamling
Databaser som tillämpades vid sökning av de vetenskapliga artiklarna var Public Medline (PubMed) och Sage Journals. Dessa databaser valdes och ansågs som mest användbara för publicerat material inom medicin och vårdvetenskap vilket gjorde att de blev relevanta att användas till examensarbetets datainsamling. Databaserna innehåller granskade artiklar inom vårdvetenskap Polit & Beck (2017) vilket lämpade sig för det valda ämnet. Denna
allmänna litteraturöversikt begränsades till aktuell forskning genom att endast inkludera artiklar skrivna mellan 2010–2020. I databaserna användes huvudsöksorden
person-centered care eller person-centred care. Även sökord och fraser som personperson-centered care
AND patient perspective användes för att ge mer inriktning så att sökresultaten möjliggjorde chanserna att besvara syftet. Begreppet patient-centered care användes i flertalet artiklar och vid närmare granskning av artiklarnas innehåll gjordes bedömningen att begreppet centered care till stor del liknade begreppet person-centered care. Därmed har patient-centered care används för att vidga artikelsökningarna. Även i de utvalda artiklarnas
nyckelord återfanns begreppet patient-centered care. Begreppen “Personcentered care” och “patientcentered care” betydelse är snarlika men det finns en viss skillnad mellan begreppen (Håkansson Eklund m.fl., 2019) vilket diskuteras vidare i metoddiskussionen. I sökmatrisen, se bilaga A, finns antalet träffar i varje databas samt de aktuella sökorden som användes.
Avgränsningar som användes var att artiklarna skulle vara tillgängliga i fri fulltext,
vetenskapligt granskade, artiklarna skulle innehålla sökord som var relevanta för arbetet och att titeln gärna innehöll minst ett av dessa. I sökningarna användes även citationstecken (”). Den booleska operatoren AND är ett sökkommando för att begränsa ett sökresultat i en databas. Användningen av AND mellan sökorden möjliggjorde att sökord kunde bindas till varandra (Henricson, 2017). Trunkering markeras med * och innebär att en del av ett ord används för att få fram fler böjningar av ordet i sökningen (Friberg, 2017), till exempel personcent* för att få fram “personcentered” eller “personcentred” eftersom dessa ord kan stavas olika. Boolesk och trunkeringar har använts för att undvika irrelevanta sökresultat vilket gav mer specifikt resultat för sökningen. Alla artiklar som inkluderades var peer-reviewed vilket innebär att artiklarna är granskade av forskare i ämnet för att kunna garantera god kvalitet (Polit & Beck, 2017).
Artiklarna begränsades till svenska och engelska då författarna behärskar dessa språk väl, ett engelskalexikon användes för att få korrekt översättning av vissa ord från engelska till
svenska. Efter sökning i databaser lästes artiklarna i fulltext och granskades för att säkerställa att de innehöll valda inklusionskriterier: personcentrerad vård och
patientperspektiv. Därefter lästes artiklarnas sammanfattning och resultat och verkade dessa relevanta för examensarbetets syfte samt att inklusionskriterierna uppfylldes valdes
artiklarna ut för vidare kvalitetsgranskning enligt Fribergs (2017) frågor. Exklusionskriterier var andra vårdprofessioners perspektiv, anhörigas perspektiv eller specialistsjuksköterskans perspektiv. Se bilaga A, sökmatrisen, för antal inkluderade och exkluderade artiklar.
Kvalitetsgranskning av 11 utvalda artiklarna utfördes utifrån Fribergs (2017) förslag av frågor för granskning av vetenskapliga artiklar både av kvalitativ, kvantitativ och mixed metod. Kvalitetsgranskningen innebar att varje artikel analyserades och frågor ställdes om artikelns struktur. Några av frågorna är omformulerade för att lättare kunna besvaras med ja eller nej men de utgår från Fribergs (2017) frågor för kvalitetsgranskning. Svaren värderades med poäng, om svaret var ”ja” fick artikeln 1 poäng på just den frågan och blev svaret ”nej” utdelades inga poäng på den frågan. Den totala poängsumman avgjorde sedan om artikeln var av låg (0-4), medel (5–8 poäng) eller hög (9–12 poäng) kvalitet. I bilaga B,
kvalitetsgranskningen, presenteras de 11 artiklar som slutligen valdes ut och genomgick en kvalitetsgranskning. De artiklarna som valdes ut visas i artikelmatrisen, se bilaga C. De artiklar som valdes ut och som innehöll fler beskrivna perspektiv än patienternas kunde patientperspektivet ändå tydligt urskiljas och användas i examensarbetets resultat. I de artiklar som har patienter med en demenssjukdom som deltagare har anhörigas medverkan haft en stor betydelse då patienterna hade en kognitiv svikt och hade svårt att själva svara på frågor. Dessa artiklar valdes att inkluderas eftersom det bedömdes att de inte belyser
anhörigas åsikt utan att de anhöriga för patientens talan.
4.2
Genomförd dataanalys
Den valda analysmetoden som använts i urvalet beskrivs enligt Friberg (2017) som en tre-stegs analys. Detta examensarbete följer strukturen i en allmän litteraturöversikt och syftar till att presentera en översikt över den kunskap som finns i valda vårdvetenskapliga artiklar. Både kvalitativa, kvantitativa och mixed metod artiklar användes som underlag till analysen. Friberg (2017) beskriver att genom att analysera både kvantitativa och kvalitativa artiklar blir analysen större och djupare. Stegen i allmän litteraturöversikt har grundligt lästs igenom och följts enligt en systematisk ordning. Inledningsvis lästes artiklarna upprepade gånger i sin helhet för att få ett helikopterperspektiv för att bilda en uppfattning om innehållet. Att läsa artiklarna flera gånger gav författarna till examensarbetet en större förståelse för artiklarnas innehåll och resultat. Sökningen efter artiklar gjordes tillsammans och om artiklarna verkade relevanta för syftet lästes igenom var och en för sig för att inte påverka varandras tolkning av innehållet.
Tre-stegs analysen tillämpades genom att bryta ner en helhet av en artikel till delar för att sedan bygga upp en ny helhet, detta sker då genom tre olika analyssteg. Enligt
tre-stegsanalysen bör de utvalda artiklarna läsas om flertalet gånger för att få en bättre förståelse av helheten. Varje artikel sparades på datorn och en kort sammanfattning om varje artikel skrevs som sedan sparades till översiktsanalysen vilket även gav en reduktion av data. Analysen fortsattes därefter genom att läsa artiklarnas resultat samt att färgmarkera
relevanta stycken i artiklarna som svarade på examensarbetets syfte och sammanfattades i ett separat dokument. Vidare i analysprocessen upprättades en artikelmatris innehållande varje artikels författare, titel, tidskrift, årtal, land, syfte, metod och resultat. Detta gav en översikt som beskrev artiklarnas karaktär vilket även blev grunden för den fortsatta analysen. Sista steget i analysen var att jämföra likheter och skillnader i artiklarnas syfte, metod och resultat. Med hjälp av den reducerade data som samlades in i dessa moment kunde en jämförelse utföras. Sedan gjordes en sammanställning av de likheter och skillnader som framkommit och dokumenterades i en översiktstabell. Sammanställningen dokumenterades i ett separat dokument där materialet sorterades och rubriker sattes. Utifrån det sammanställda
innehållet i artiklarna kunde kategorier med likheter utifrån artiklarnas syfte, metod och resultat skapas (Friberg, 2017). De fyra kategorierna som skapades var Patienternas
Kunskapens betydelse för personcentrerad vård och Sjukdomens betydelse för personcentrerad vård.
4.3
Etiska överväganden
I detta examensarbete kommer de etiska koderna att följas enligt Codex (2021). Forskarna har ett etiskt ansvar för att hålla god kvalitet och moral i forskningen (Codex, 2021). Det är förbjudet att i forskning förfalska eller förvränga andras arbeten, det vill säga plagiera, vilket betyder att andra forskares material används och presenteras som sitt eget (Vetenskapsrådet, 2017). Med detta examensarbete fanns ingen avsikt att förvränga eller förfalska andras arbeten vilket följer Codex (2021) riktlinjer. Referenser kommer att användas för att hänvisa till artikeln vars resultat kommer att användas till examensarbetet. Det finns ingen avsikt för felöversättning men risken finns för att detta omedvetet kan ske och därför används ett lexikon när artiklar på engelska översätts till svenska.
Sandman och Kjellström (2013) beskriver att när forskning bedrivs ska forskarna respektera människans autonomi, förhålla sig till rättvisa samt se till att forskningen är menad att göra gott och inte skada andra. Artiklarna bör ha ett etiskt tillstånd och vid analysering av
resultatet får ingen individ kränkas eller skadas samtidigt som alla inblandade parter måste respekteras (Sandman & Kjellström, 2013). Forskarna av de vetenskapliga artiklarna har förhållit sig till det som står ovan och då uppfyllt kraven om etikprövning i sin forskning. Resultatet i examensarbetet kommer att redovisas utan förvrängning och American
Psychological Association (APA) kommer användas som modell för referering så att plagiat kan undvikas. APA-manualen följs som referenshantering för att tydligt skilja egna meningar från vad forskningen beskriver, vilket Sandman och Kjällström (2013) beskriver för
referenshantering. Det kommer att säkerställas att alla vetenskapliga artiklar har en god kvalité med hjälp av kvalitetsgranskning enligt Friberg (2017). Artiklarna bör vara peer-review beskriver Polit och Beck (2017), vilket innebär att artiklarna har granskats av forskare innan de publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Artiklarna bör vara accepterade av den
vetenskapliga allmänheten beskriver Codex (2021) vilket även är viktigt för att artikeln ska vara peer-review. I detta examensarbete kommer endast artiklar som är peer-review att användas.
5 RESULTAT
I detta avsnitt presenteras inledningsvis likheter och skillnader gällande artiklarnas datainsamlingsmetod och därefter utifrån artiklarnas ursprungsland. Sedan presenteras skillnader och likheter från artiklarnas resultat.
5.1 Likheter och skillnader i artiklarnas datainsamlingsmetod
De flesta av de kvalitativa artiklarna använde sig av datainsamlingsmetoder som intervju för att få fram resultatet i artiklarna. Av de utvalda kvalitativa artiklarna använde sex av
artiklarna intervjuer som datainsamlingsmetod. Likheter som identifierades var att fem av artiklarna utfördes på sjukhus (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017; Vennedy m.fl., 2020; Wolf m.fl., 2017; Zizzo m.fl., 2016). En av de kvalitativa artiklarna hade utfört intervjuerna på andra typer av boenden, exempelvis vårdhem (Edvardsson m.fl., 2010). En av de kvalitativa artiklarna använde sig av enkät med skattningsskalor som metod (Tsimtsiou m.fl., 2014) och en annan använde photovoice vilket är en metod som tillåter deltagarna att prata mer fritt utan förbestämda frågor. Ibland använder sig deltagarna av fotografi för att beskriva sin upplevelse av fenomenet som ska studeras (Balbale m.fl., 2014).
Skillnader i de kvalitativa artiklar som valt intervju som datainsamlingsmetod var att två av intervjuerna genomfördes med patienter med tidig utvecklad demenssjukdom på ett
demensboende (Edvardsson m.fl., 2010; Taylor m.fl., 2014). Det som skiljer metoden photovoice från de övriga var att metoden tillät patienten att tala fritt utan förbestämda frågor och patienterna fotograferade vad personcentrerad vård innebar för dem. Sedan diskuterades patienternas fotografier med efterföljande intervju (Balbale m.fl., 2014). En likhet i datainsamlingsmetoder som identifierades i de kvantitativa artiklarna var att en artikel använde sig av enkäter för datainsamling (de Boer m.fl., 2013) vilket även en annan artikel av mixed-metod gjorde (Taylor m.fl., 2014). En skillnad mellan de kvantitativa artiklarna var att en hade tvärsnittsstudie (Sjögren m.fl., 2013) som datainsamlingsmetod. Likheter i artiklarna med mixed-metod var att båda artiklarna använde sig av både
kvalitativa och kvantitativa datainsamlingsmetoder. En av artiklarna med mixed-metod hade enkät som datainsamlingsmetod (Taylor m.fl., 2014) och en använde sig av Autonomy
Preference Index (API)-undersökning (Zizzo m.fl., 2016). Skillnaden mellan artiklarna var att den ena genomförde en intervju efter API-undersökningen (Zizzo m.fl., 2016). I den andra artikeln användes intervjuer utifrån öppna frågor (Taylor m.fl., 2014). Nedan presenteras en översikt på de valda datainsamlingsmetoderna i de valda artiklarna i tabell 1.
Tabell 1. Översikt på datainsamlingsmetoder. Datainsamlingsmetod Artiklar
API-undersökning (1) Zizzo, Bell, Lafontaine & Racine (2016).
Enkät (3) de Boer, Delnoij & Rademakers (2013); Taylor, Barker, Hill & Haines, (2014); Tsimtsiou, Kirana & Hatzichristou, (2014).
Intervju (6) Alharbi, Carlström, Ekman, Jarneborn & Olsson, (2014); Edvardsson, Fetherstonhaugh & Nay, (2010); Noonan, Lyddiatt, Ware, Jaglal, Riopelle, Bingham, Figueiredo, Sawatzky, (2017); Taylor, Barker, Hill & Haines, (2014); Vennedy, Hower, Hillen, Ansmann, Kuntx & Stock, (2020); Wolf, Moore, Lydahl, Naldemirci, Elam & Britten, (2017); Zizzo, Bell, Lafontaine & Racine, (2016).
Photovoice (1) Balbale, Morris & Lavela, (2014).
Tvärsnittsstudie (1) Sjögren, Lindkvist, Sandman, Zingmark & Edvardsson, (2013).
5.2
Likheter och skillnader i artiklarnas ursprungsland
Majoriteten av artiklarna är från Sverige (Alharbi m.fl., 2014; Edvardsson m.fl., 2010; Sjögren m.fl., 2013; Wolf m.fl., 2017) och Kanada (Noonan m.fl., 2017; Zizzo m.fl., 2016) då det bedrivs mycket forskning om personcentrerad vård i dessa länder. De andra artiklarna är från Australien (Taylor m.fl., 2014), Grekland (Tsimtsiou m.fl., 2014), Nederländerna
(deBoer m.fl., 2013), Tyskland (Vennedy m.fl., 2020) och USA (Balbale m.fl., 2014). Likheter i artiklarna från Sverige var att om personcentrerad vård implementeras och fullföljdes gjorde det att patienten kände sig sedd, hörd och delaktig i sin vård (Alharbi m.fl., 2014; Sjögren m.fl., Wolf m.fl., 2017). I artiklarna från Kanada belystes det att patientens hälsa och välbefinnande var viktig att ta hänsyn till för att tillgodose patientens vårdbehov samt att ge stöd till patienten att fatta sina egna beslut om sin vård (Noonan m.fl., 2017; Taylor m.fl., 2014; Zizzo m.fl., 2016). Likheter i artiklarna från Nederländerna (deBoer m.fl., 2013) och Grekland (Tsimtsiou m.fl., 2014) var att de båda undersökte om ålder och kön inverkade när det kom till huruvida patienten ansåg personcentrerad vård viktigt eller inte.
Något som var utmärkande för en artikel från Kanada (Noonan m.fl., 2017) var att den belyste vikten av tillgång till teknikanvändning så att patienten själv kunde söka information om sin sjukdom, vilket ingen av de andra länderna tog upp. Det fanns en skillnad i hur delaktiga patienterna vill vara i de olika länderna. Likheter mellan länderna var att patienternas delaktighet spelade stor roll för personcentrerad vård (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017; Taylor m.fl., 2014; Zizzo m.fl., 2016). Anledningen till att åsikten om delaktighet skiljer sig åt mellan länder kunde även vara beroende på vilken landets kultur var, en del äldre patienter vill att en kunnig i ämnet skulle ta deras beslut i vården medan andra vill vara delaktiga i alla detaljer kring deras vård (Alharbi m.fl., 2014). I tabell 2 nedan presenteras en översikt över ursprungsland där artikeln är skriven.
Tabell 2. Länder där artiklarna är gjorda.
Land Artiklar
Australien (1) Taylor, Barker, Hill & Haines, (2014). Grekland (1) Tsimtsiou, Kirana & Hatzichristou, (2014).
Kanada (2) Noonan, Lyddiatt, Ware, Jaglal, Riopelle, Bingham, Figueiredo & Sawatzky, (2017); Zizzo, Bell, Lafontaine & Racine, (2016).
Nederländerna (1) de Boer, Delnoij & Rademakers, (2013).
Sverige (4) Alharbi, Carlström, Ekman, Jarneborn & Olsson, (2014); Edvardsson, Fetherstonhaugh & Nay, (2010); Sjögren, Lindkvist, Sandman, Zingmark & Edvardsson, (2013); Wolf, Moore, Lydahl, Naldemirci, Elam & Britten, (2017).
Tyskland (1) Vennedy, Hower, Hillen, Ansmann, Kuntx & Stock, (2020).
USA (1) Balbale, Morris & Lavela, (2014).
5.3
Likheter och skillnader i artiklarnas resultat
I detta avsnitt kommer likheter och skillnader i artiklarnas resultat presenteras i fyra
kategorier: Patienternas delaktighet i vården, Information och stöd för patienten i samtalet
med sjuksköterskan, Kunskapens betydelse för personcentrerad vård och Sjukdomens betydelse för personcentrerad vård. Resultatet presenteras under kategorier gemensamt
oberoende av artiklarnas ansats.
5.3.1 Patienternas delaktighet i vården
Likheter som framkommer i resultatet om delaktighet i artiklarna var att patienterna ville vara delaktiga i sin vård och att vården skulle vara personcentrerad. Patienterna beskrev att genom att bli lyssnade på och med ökad förståelse från sjuksköterskorna uppfattade de att de blev mer delaktiga i sin vård. Att bli sedd av sjuksköterskan som en unik enhet istället för endast en kropp med en sjukdom gjorde att patienterna uppfattade ett välbefinnande som bidrog till ökat deltagande i den egna vården. I två av artiklarna var patienternas
uppfattningar att de behövde vara aktiva i sin egen vård och ta eget ansvar för sin hälsa för att kunna bidra till att vården blev personcentrerad. De uppfattade även att de behövde vara öppna för föreslagen behandling och vara aktivt deltagande vilket gjorde vården mer säker och effektiv. När patientens åsikt i kombination med öppenhet var i fokus förbättrades den personcentrerade vården och känslan av delaktighet (Balbale m.fl., 2014; Vennedy m.fl., 2020).
I allmänhet tyckte patienterna att det var acceptabelt att de slutliga beslutet fattades i samråd med personalen (Zizzo m.fl., 2016). Alharbi m.fl. (2014) och Wolf m.fl. (2017) beskriver att något som underlättade för patienternas delaktighet var hälsoplanen. Patienterna deltog i att upprätta sin hälsoplan tillsammans med sjuksköterskan för att kunna göra vården mer
personcentrerad och göra det möjligt för patienten att vara delaktiga utifrån de individuella förutsättningarna. När sjuksköterskorna bjöd in patienterna till att vara med och upprätta hälsoplanen skapades delaktighet och patienterna uppfattade att de då fick möjlighet att reflektera över hälsoplanen och besluten som skulle tas (Alharbi m.fl., 2014; Wolf m.fl.). Det framkom även att patienterna ville delta i sin vård och att de önskade att de kunde hantera sin sjukdom efter utskrivningen på egen hand. Önskningen om att vara delaktig i sin vård var vanlig bland patienter med kroniska sjukdomar. De patienterna ville ha utbildning för att uppleva större delaktighet i sin vård (Alharbi m. fl., 2014). Patienterna ville känna ansvar för sin sjukdom och vara delaktig vilket gjorde att patienterna kände sig säkrare och att de hade kontroll på sin egen framtid (Alharbi m.fl., 2014; Wolf m.fl., 2017). När patienterna fick hjälpmedel som till exempel en dietistkontakt eller utbildning för att klara av att hantera sin sjukdom själva fick patienterna en annan syn på ansvar om sin egen kropp och hälsa.
Patienterna förstod då vikten av att vara delaktig i sin egen vård (Alharbi m.fl., 2014). En del patienter uppfattade att de behövde få stöd av sjuksköterskan i att ta beslut om deras vård och en del patienter ville ta besluten själva. Likheterna var att oavsett vilket val
patienterna gjorde kände patienterna sig delaktiga i besluten om personcentrerad vård tillämpades (Alharbi m.fl., 2014; Edvardsson m.fl., 2010; Sjögren m.fl., 2013; Tsimtsiou m.fl., 2014; Zizzo m.fl., 2016). Några patienter beskrev att de inte hade någon uppfattning om att vara delaktiga i vården. Dessa patienter fann inte heller något behov av att vara delaktiga. De gick med på vad sjuksköterskorna planerade för vården och var nöjda med det som
presenterades och de var bekväma med denna passivitet. En del patienter beskrev uppfattningen av att uteslutas genom att de inte fick vara delaktiga i hälsoplanen eller
behandlingen. Patienterna uppfattade att sjuksköterskorna talade till varandra om patientens nuvarande och framtida medicinska tillstånd men inte förde någon dialog med patienten även om patienten var i samma rum. Andra patienter beskrev att de uppfattade att
sjuksköterskorna inte lät dem vara delaktiga utan förlitade sig mer på medicinsk teknik hellre än att samtala med patienten. Även om en del av dessa patienter blev informerade innebar det inte automatiskt att patienten kände sig delaktig utan fokus låg på korta frågor angående sjukdomen. Patienten tappade då förtroendet för sjuksköterskan och oroade sig för
medicinska problem. En del patienter påpekade att beslut fattades om hur patientens
engagemang i vården skulle vara utan att patienten fick vara delaktig i dessa beslut. Det ledde till att vissa patienter inte kunde hantera sin sjukdom efter utskrivning i och med brist av engagemang och kunskap i sin egen behandling efter utskrivning. Patienterna beskrev att deras egen förmåga inte bedömdes inför beslutsprocessen utan vårdpersonalen antog att de kunde föra sin vård efter utskrivning på egen hand. Detta medförde sämre hälsostatus för de patienter som inte kunde fullfölja den plan som vårdpersonalen kommit överens om.
Patienterna uppgav att detta orsakade brister i relationen mellan patienten och
sjuksköterskan. I en del av fallen kände patienterna sig helt utelämnade och inte delaktiga angående deras vård och behandlingsmål (Alharbi m.fl., 2014).
Zizzo m.fl. (2016) beskriver att patienterna uppfattade att när sjuksköterskan tog hänsyn till deras önskemål, värderingar och perspektiv blev patienten mer delaktig i sin vård.
en brist på förståelse och deras behov av delaktighet felbedömdes (Zizzo m.fl., 2016). När en känsla av vänskap med sjuksköterskan uppstod kunde patienterna känna delaktighet. Det framkom även att patientens självkänsla och känsla av normalitet ökade med
personcentrerad vård vilket skapade en bättre förutsättning för delaktighet (Edvardsson m.fl., 2010). Patienterna fick förklaringar och kände att de visste vad de skulle göra och hur de skulle hantera olika medicinering och behandlingar. Detta gjorde att patienterna kände sig delaktiga i sin vård (Balbale m.fl., 2014; Wolf m.fl., 2017).
Skillnader som framkom var att patienternas ålder hade en betydelse för delaktigheten (deBoer m.fl., 2013; Tsimtsiou m.fl., 2014). De flesta patienterna var positiva till
delaktigheten men det märktes en skillnad hos de unga patienterna som var mer positiva till att vara delaktiga än de som var äldre. Det framkom att vid försämring av patientens
sjukdom skulle en stor del (30,8 %) av patienterna vilja slippa vara delaktiga i att ta de större besluten medan en del (9,2 %) var tveksamma. Patienterna beskrev att de själva ville
bestämma hur ofta de behövde komma på återbesök av behandling eller medicinska beslut (16,9 %) medan några (27,7 %) av dem inte höll med om det (Zizzo m.fl., 2016).
5.3.2
Information och stöd för patienten i samtalet med sjuksköterskan
I de kvalitativa artiklarnas resultat framkom det att patienterna uppfattade att
sjuksköterskan ville höra deras berättelse för att förstå patientens situation bättre vilket gav en känsla av att bli tagen på allvar. Patienterna beskrev att de uppskattade att sjuksköterskan ville samtala med dem och att de fick berätta vad som var hälsa för dem vilket bidrog till en känsla av trygghet (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017). Patienterna upplevde det positivt att tillsammans med sjuksköterskan samtala om en strategi som passade det individuella vårdbehovet (Balbale m.fl., 2014). Patienterna beskrev att de uppfattade
sjuksköterskorna som angelägna om att känna till patientens personliga situation, utöver det medicinska behovet. Patienterna beskrev att trots sjuksköterskornas arbetsrutiner och ett pressat schema, fick patienterna ändå den tid de själva förtjänade och ville ha. Patienterna uppskattade tiden och ansträngningen de fick och såg på det som något positivt (Alharbi m.fl., 2014). Patienterna beskrev att deras egen förmåga i att kommunicera om deras behov gjorde personcentrerad vård möjligt för sjuksköterskan (Balbale m.fl., 2014; Vennedy m.fl., 2020). Många patienter uppfattade att sjuksköterskan hade en öppenhet som var positivt och att omsorg tillhandahålls på ett omtänksamt och nära sätt. Patienternas bekvämlighet i vårdsituationer ökade när sjuksköterskans var tillgänglig, de uppfattade sjuksköterskorna som omtänksamma och öppna vilket gjorde att patienterna kände sig trygga och fick ett ökat förtroende för vården (Wolf m.fl., 2017). Patienter med kroniska tillstånd uppfattade att bemötandet av dem var utmanande för sjuksköterskan då flera av dessa patienter hade svårt att beskriva symtomen och ibland behandlades av flera olika vårdenheter (Noonan m.fl., 2017). Patienter med psykisk ohälsa uppfattade att de fick för lite information om sin vård när de inte hade kontinuerlig personal som var pålästa om patientens specifika tillstånd (Vennedy m.fl., 2020).
Patienterna beskrev att när kommunikationen inte var begränsad till sjukdom gjorde det att de kände sig inbjudna att delta (Alharbi m.fl., 2014). Det framkom även att patienterna valde att delta i diskussioner med sjuksköterskorna för att bättre kunde bli förstådda av
sjuksköterskorna. Patienterna föredrog att vara involverade i beslutsfattande frågor kring sin vård och de önskade även att ha en kommunikation med sjuksköterskan (Vennedy m.fl., 2020). Alharbi m.fl., (2014) beskriver att de patienter som var emot en föreslagen behandling eller utredning uppfattade att de uppskattade att de kunde samtala med sjuksköterskan om hur det skulle hanteras. Det fanns oftast en medvetenhet hos patienter angående syftet med behandlingar och undersökningar. Patienterna uppfattade att när de var välinformerade bidrog det till känslan av trygghet men kunde ibland leda till en passivitet, att låta
sjuksköterskan hantera vården. De patienter som inte ville involveras i beslut kring sin vård uppfattade att de var beroende av vårdens hierarki gällande besluten (Alharbi m.fl., 2014). Patienterna deltog i utvecklingen av hälsoplan men målen var ibland otydliga och skrivna med medicinska termer. Patienterna kände oftast att de kunde hjälpa sig själva, fick initiativ och förståelse för vården när de samtalade med sjuksköterskan. Patienterna blev uppmanade att använda sina egna resurser och att förbereda sig med frågor inför samtalet med
sjuksköterskan, patienter uppfattade att sjuksköterskan lyssnade på dem och patienterna kände sig erkända (Wolf m.fl., 2017).
Patienterna betonade vikten av information för att de skulle vara aktivt deltagande i sin egen vård och för att ha viljan att ta itu med sina hälsoproblem (Balbale m.fl., 2014). När
patienterna valde att delta i diskussioner om sin sjukdom med sjuksköterskorna kunde patienterna bättre förstå sin sjukdom och situation (Zizzo m.fl., 2016). Patienterna uppfattade att de blev omhändertagna som en person i sin helhet med tillgodosedda individuella behov och problem. De flesta patienterna uppfattade att sjuksköterskan var omtänksam när fokus låg på att göra vården personcentrerad. De uppfattade även att sjuksköterskan formade kvaliteten av vården och det som ansågs vara viktigt var
interaktionen med sjuksköterskan. När patienterna fick stöd och delade sina upplevelser med sjuksköterskan hjälpte det med att forma sina uppfattningar om vad personcentrerad vård betydde för dem. Det var viktigt för patienterna att de kände sig väl informerade och att de fick rätt verktyg för att kunna förbättra sin vårdupplevelse. För att genomföra
hälsoförbättrande livsstilsförändringar behövde patienterna bli informerade och då var hälsoplanen ett bra verktyg att utgå från (Balbale m.fl., 2014).
Patienterna beskrev att det fanns en skillnad hur de erbjöds tid till att samtala med
sjuksköterskan. Patientens åsikt skulle vara i fokus i samtalet med sjuksköterskan (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017). Det framkom att när kommunikationen inte var begränsad till patienternas sjukdom gjorde det att patienterna kände sig inbjudna att delta (Zizzo m.fl., 2016). Patienterna önskade en flexibilitet i sjuksköterskans beteende och kommunikation beroende på om patienten var i pensionsåldern, äldre eller hade demenssjukdom för att inga missförstånd skulle ske. Patienterna ansåg att det var särskilt viktigt att sjuksköterskan försäkrade sig om att patienten tog till sig informationen och att de förstod varandra (Vennedy m.fl., 2020).
Gällande att få information om egen medicinsk behandling och följa medicinska råd som gavs upplevde patienterna det olika svårt. En del patienter (33,9%) upplevde att de inte kunde ta viktiga beslut eller ville ta ansvar över sin medicinska vård (Zizzo m.fl., 2016). Däremot var det en del (21,5%) som ville ha mer eget medicinskt ansvar. Några patienter (16,9 %) ansåg att de borde följa de medicinska råd som de fått även om de inte helt höll med om rådet, medan flera (29,2 %) var osäkra till det. När patienterna lades in på sjukhus ville en del inte ta beslut själva om sin egen vård (20,0 %) medan en del patienter (32,3 %) ville ta egna beslut. De flesta patienter ville gärna känna sig fria i att ta egna beslut om vardagliga medicinska problem (44,6 %), endast ett fåtal ville inte det (6,2 %) (Zizzo m.fl., 2016).
5.3.3 Kunskapens betydelse för personcentrerad vård
Patientens kunskap om sin vård visade sig ha påverkan på personcentrerad vård. När patienten delade sin förkunskap om sin vård eller behandling till sjuksköterskan lärde sjuksköterskan känna patienten bättre vilket gjorde att patienten inte behövde upprepa sin medicinska bakgrund flera gånger (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017). Patienterna förväntade sig att sjuksköterskan skulle ha kunskap att kunna ge vård anpassad efter deras individuella behov (Vennedy m.fl., 2020). Patienterna uppfattade en skillnad i
sjuksköterskans beteende efter att personcentrerad vård hade implementerats (Noonan m.fl., 2017; Zizzo m.fl., 2016). Det framkom även att patienterna uppfattade sjuksköterskorna som intresserade av patienten efter att sjuksköterskorna gjort utbildningen i personcentrerad vård och fått mer kunskap om ämnet. Tack vare utbildningen kunde patienterna uppfatta att sjuksköterskorna var mer villiga att hjälpa patienterna och att de började fundera mer på hur de skulle gå till väga för att utföra vården på bästa sätt. Sjuksköterskorna behövde ibland en påminnelse av chefen om att arbeta personcentrerat eftersom detta var ett nytt arbetssätt vilket uppmärksammades av patienterna. Patienterna uppfattade även att personalens beteende visade förbättringar till det positiva efter utbildningen, exempelvis att personalen var mindre stressad och blev gladare (Taylor m.fl., 2014).
När personcentrerad vård implementerades uppfattade patienterna att sjuksköterskorna fick ny kunskap vilket väckte ett nytt intresse för patienterna och att de blev mer medvetna om hur de skulle vårda patienterna. Detta gjorde att patienterna blev förstådda av sjuksköterskan och bidrog till att de såg patienten mer som en person än innan de fick den nya kunskapen om personcentrerad vård (Alharbi m.fl., 2014; Noonan m.fl., 2017; Taylor m.fl., 2014). Ökad kunskap för personcentrerad vård ledde även till ett bättre samarbete och kommunikation mellan de olika professionerna i teamet vilket medförde att patienterna inte behövde upprepa sig (Taylor m.fl., 2014).
5.3.4 Sjukdomens betydelse för personcentrerad vård
Alharbi m.fl. (2014) och Zizzo m.fl. (2016) beskriver vilken betydelse sjukdomen hade för hur patienten såg på personcentrerad vård, om patienten hade olika behov beroende på sjukdom och om sjuksköterskorna såg patientens individuella behov och inte bara sjukdomen.
Beroende på vilken sjukdom patienten hade kunde även patientens uppfattning av
personcentrerad vård variera (Alharbi m.fl., 2014; Zizzo m.fl., 2016). Patienterna beskrev hur de uppfattade att sjuksköterskorna var intresserade av deras situation med sjukdomen före och efter sjukhusvistelsen. Patienterna tyckte det var positivt att sjuksköterskorna brydde sig om detta. Fokus låg ofta på patienternas förmåga och tillgängliga resurser för att hantera sin sjukdom och hur resurserna kunde användas efter sjukhustiden. Detta var en viktig del i den individuella hälsoplanen där mål sattes upp för egenvård för patienten tillsammans med sjuksköterskan. En del patienter beskrev att de blev förvånade över sjuksköterskornas fokus på patienterna och att de såg dem som människor och inte bara sjukdomen vilket bidrog till en positiv uppfattning av att bli vårdade utifrån personcentrerad vård (Alharbi m.fl., 2014). Patienter med kroniska och neurodegenerativa sjukdomar som exempelvis Parkinsons sjukdom uppfattade att de önskade att mer anpassad personcentrerad vård genomfördes. En bättre anpassning till deras behov och resurser kunde förbättra deras förståelse för sin sjukdom och individuella förmåga till engagemang i sin egen vård. Patienterna med
Parkinsons sjukdom uppfattade att dagar då symtomen var mildare ville de utföra så mycket de kunde i sin egenvård och att deras autonomi behövde bevaras bättre de dagar då
symtomen var värre (Zizzo m.fl., 2016). Patienternas uppfattning var att hälsoplanen och de förändringar som gjordes tillsammans med sjuksköterskan medförde att de enklare kunde hantera sin sjukdom på egen hand efter utskrivning från sjukhus (Alharbi m.fl., 2014). Det fanns en skillnad hur patienter uppfattade betydelsen av att bli vårdad utifrån
personcentrerad vård. De patienter som drabbats av hjärtsvikt uppfattade att
personcentrerad vård var viktigare för dem än hur till exempel de patienter som drabbats av ryggmärgsbråck uppfattade vikten av personcentrerad vård. De ansåg att de kunde hantera sin egenvård själva efter sjukhusvistelsen men patienterna med ryggmärgsbråck behövde mer stöd även efter (deBoer m.fl., 2013).
Det fanns en signifikant skillnad på de boenden där personcentrerad vård användes gällande hur patienterna uppfattade sin livskvalitet högre trots sjukdom (P= värde 0,04) gentemot patienter på boenden där personcentrerad vård inte användes. Vidare framkom det att patienter uppfattade sin ADL-förmåga, aktivitet i dagliga livet, vara bättre trots sjukdomen men där fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna (p=0,05) (Sjögren m.fl., 2013).
6 DISKUSSION
I detta avsnitt kommer först en diskussion om artiklarnas datainsamlingsmetod och ursprungsländer sedan kommer skillnader och likheter från artiklarnas resultat att
diskuteras. Vidare följer en diskussion om den valda metoden för examensarbetet, samt en diskussion om examensarbetets innehåll utifrån begreppen trovärdighet, överförbarhet och giltighet. Avsnittet avslutas med en etikdiskussion.
6.1
Diskussion om artiklarnas datainsamlingsmetod och länder
I sex av artiklarna i resultatet användes intervjuer med patienter för att samla in data. Åsikter och olika uppfattningar kom fram på bästa sätt när patienterna blir intervjuade då de fick möjligheten att med egna ord berätta om sina uppfattningar. Genom berättelsen kunde patienternas åsikter tolkas. Intervjuer med öppna frågor var en fördel att använda då svaren blev mer berättande än om slutna och riktade frågor ställs vilket ledde till att svaren i
intervjuerna kunde vara mer analyserande och reflekterande (Henricson, 2017). I en av artiklarna användes tvärsnittsstudie och i en annan användes API-undersökning som datainsamlingsmetod. Polit och Beck (2017) beskriver att när en undersökning ska göras så är personlig kontakt positivt för deltagarna i undersökningen då det ger dem möjlighet att ställa frågor kring undersökningen vilket anses värdefullt, eftersom det leder till att deltagarna är fullt införstådda med hur undersökningen går till vilket ökar pålitligheten i svaren. Vid hög svarsfrekvens i undersökningar, över 70%, och när undersökningen gjorts på representativa urval baserat på representativdemografiska egenskaper minskar risken för bias (Polit & Beck, 2017). Enkäter användes i två av artiklarna i examensarbetets resultat och Henricson (2017) menar att om deltagarnas ålder, kön och utbildning varierar stort blir det ett mer djupgående resultat av enkätens frågor. Enkäter som dessutom genomförs på flera olika avdelningar och med många deltagare får en hög svarsfrekvens och får ett mer tillförlitligt resultat.
När artiklar från olika länder används ökar trovärdigheten och giltigheten i en allmän litteraturöversikt. Artiklar från olika länder bidrar till en ökad och djupare förståelse för ämnet geografiskt sett (Polit & Beck, 2017). I detta examensarbete är största andelen artiklar från länder i Europa vilket ansågs vara jämförbart med svensk sjukvård, vilket också ökar trovärdigheten. I resultatet framkommer det att gemensamt för artiklarna från olika länder var att patienterna uppfattade att personcentrerad vård var viktigt för dem. Patienterna ville i större utsträckning vara delaktiga i beslut kring deras vård och ansåg att det var viktigt att de blev bekräftade av sjuksköterskan. Patienterna märkte en signifikant skillnad på
vårdkvaliteten när sjuksköterskorna genomgått utbildning i personcentrerad vård. Leksell och Lepp (2019) beskriver att i olika länder uppfattar patienterna personcentrerad vård på olika sätt. Patienter i Sverige uppfattar att de får sämre personcentrerad vård än patienter i andra länder men däremot uppfattar de svenska patienterna att de har bättre tillgång till information från vården.
6.2
Resultatdiskussion
I resultatet framkom det att när personcentrerad vård bedrevs ökade patienternas uppfattning av delaktighet i sin vård. Detta stämmer överens med tidigare forskning där sjuksköterskan beskrev att de uppfattade en ökad nivå av delaktighet hos patienterna när de fick rätt stöd (Suhonen m.fl., 2013). När patienten får stöd i sin egenvård genom bevarad autonomi ökar välbefinnandet (Orem, 2001). Den bevarade autonomin genom
personcentrerad vård leder sedan till ökad delaktighet (Leksell & Lepp, 2019). Resultatet visade att de flesta patienters uppfattning var att de ville ha ett eget ansvar för sin hälsa, ville vara delaktiga i beslut och ville sköta och få kunskap i sin egen vård eftersom detta bidrog till delaktighet och bevarad autonomi. Vidare framkom att patienterna kände sig inbjudna att vara delaktiga, de flesta hade en önskan om att de kunde hantera sin sjukdom efter
utskrivning eller avslutad behandling. Det som skapade ytterligare delaktighet var när det upprättades en hälsoplan som visades för och diskuterades med patienten. Detta gjorde patienten motiverad att fullfölja hälsoplanen. En del patienter hade inget behov av att vara delaktiga utan litade helt på sjuksköterskans beslut och de var bekväma med denna
passivitet. Orem (2001) beskriver att sjuksköterskans uppgift är att möta patienternas olika individuella önskemål och behov och stödja patientens egen uppfattning av välbefinnande annars kan det leda till ohälsa och lidande för patienten (Orem, 2001). Resultatet visade att samspelet mellan patient och sjuksköterska var viktigt i personcentrerad vård för att utveckla omvårdnaden till något positivt för patienten. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) bör sjuksköterskan vara lyhörd för patientens åsikt och inte bara se till de orden som sägs utan även den så kallade tysta kommunikationen för att uppmärksamma den
kommunikationen som inte syns, det som till exempel kroppsspråket förmedlar och är betydelsefull för omvårdnaden av patienten (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). I resultatet framkom att kunskapen uppfattades som en möjlighet till vård och att
tillsammans nå patientens önskemål och behov av vård, detta framkommer även i Orems egenvårsteorin (Orem, 2001). Partnerskapet är ett fenomen som bidrar till att patienten får förtroende för sjuksköterskan och att patienten bland annat får chansen att berätta om hur patienten vill att vården ska utföras och vara delaktig. Patienten blir bemött med respekt och när patienten berättar om sitt liv med ohälsa eller sjukdom är sjuksköterskan lyhörd (Leksell & Lepp, 2019). I resultatet framkom det att patienterna ville vara delaktiga i besluten kring vården. Patienterna ville ha information om behandlingsalternativ och vara delaktig i diskussionen med sjuksköterskan samt få nödvändig utbildning för att kunna sköta sin egenvård. Att patienternas delaktighet i sin vård är viktigt styrks i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) som betonar patienternas rätt till en god och säker vård vilket kan säkerställas om patienten är delaktig i de beslut som tas (SFS 2010:659). Resultatet visade även att
patienterna uppfattade att när sjuksköterskorna fick mer kunskap om personcentrerad vård förbättrades teamarbetet och då bidrog detta till förbättrad patientsäkerhet, vilket stämmer överens med artikeln enligt McCormack (2010).
I resultatet framkom att om vården inte uppfattades vara personcentrerad av patienterna kunde detta leda till ohälsa eller försämring av deras sjukdom. När vården var
personcentrerad kunde patienten ändå uppleva hälsa i sjukdomen och kunde då försonas med sitt lidande och få ett välbefinnande, vilket stämmer med Orems (2001) teori om egenvård. Vidare beskriver teorin att välbefinnande är individuellt och kan förändras genom livet. När förmågan att ta hand om sig själv försämras uppsöker människan vården. Desto mer egenvårdskapaciteten ökar blir människan mer oberoende vilket gör att välbefinnandet förstärks (Orem, 2001). I resultatet framkom att det fanns skillnader i hur patienterna såg på personcentrerad vård beroende på vilken sjukdom patienten hade. De patienter med kognitiv
